Äntligen!

 I flera år har jag tänkt:

Det (de) där buskagen borde verkligen trimmas ner.

I går slutade jag tänka och sen gick vi lite bananas. Vi trimmade och sågade en hel dag och någon gång vid eftermiddagssnåret tänkte jag: men vad har vi egentligen gett oss in på!?

Inte så mycket för att det försvinner vyer som funnits i vår trädgård i många år, utan för att det är en sak att trimma ner, en annan att sedan forsla bort allt. Jag räknade lite snabbt på hur många vändor till tippen vi behöver åka och skulle tippa på fem i skrivande stund. Och då har vi säkert kvar mer än hälften av allt som jag vill bort med.

I gengäld framkommer nya siktlinjer, nya möjligheter och en trädgård som andas lättare. Helt klart värt en heldag framöver som kommer att innehålla många turer till tippen med fullastade kärror av trädgårdsavfall.

Vi började med att såga bort grenar från träden vid muren. Grenarna gick alldeles för långt ut i vägen och hade vi inte gjort något åt det nu hade vi garanterat fått en lapp i lådan från postkörarna eller vägsamfälligheten skulle jag misstänka.

Vår fina stenmur förtjänar också att få synas mer, eller hur?

Att trimma riktigt kort där det passar, visst är det något väldigt tillfredsställande med det? Sparade några daggkåpor i diket, men har inte bestämt mig för om det var en bra idé eller inte. Funderar vidare ett tag innan jag bestämmer mig helt.

Så här ser det ut om man befinner sig inne i vår trädgård. Det där utrymmet mellan träd och häck som nu plötsligt kom fram genom trimningen is to die for.

Efter lunch och fika var det dags för det stora buskaget borta vid stallet. På håll ser det grönt och frodigt ut, men inuti…

Inuti är det mycket som är dött och flera av grenarna är knäckta efter tung snö som gått hårt åt plantorna. De månader på året som buskaget är avlönat utgör det en ganska sorglig syn.

Bakom buskaget står vårt poolhus som en gång i tiden varit både stall och kafé.

Vi sparade något som jag tror är en mispel. Här syns det också på gräsmattan hur stort område var som vi trimmade ner.

När buskaget av liguster försvann, var det som om annat plötsligt sa:

Hallå, hej! Titta på mig!

Den rundade lilla häcken runt pilträdet till exempel. I siktlinjen trädde piedestalen till soluret längre bort i Vilan fram. 

Så värt alla timmar med efterföljande ryggvärk och stelhet!

Skräpiga högar av liguster som ska fraktas bort i bakgrunden, men desto gulligare ulleternell i framkant.

Idag är det dags att ta tag i ytan till höger i bild. Även här vill jag ha någon slags siktlinje mellan mur och trädmassa, så som det är på vänstra sidan. Riktigt likadant kommer det inte att bli, för det är olika slags växtlighet, men en urtunning vore verkligen inte fel. 

Gissar att kroppen kommer att vara rejält trött även ikväll. Men semestern är snart slut, och detta har jag längtat efter att göra i flera år, så nu finns ingen återvändo. Förtränger de kommande turerna till tippen och bara kör!

Kram

Sussie

Gräsmattan ska sås, rabatter fixas, stenkant läggas, belysning ordnas och piedestalen målas. Men det hindrar mig inte från att att ställa upp soluret på prov ändå. Ibland behövs det visuellt stöd för att komma längre i ett projekt. 

Jag har haft en del bryderi med hur jag ska få till formen på trädgårdsrummet Vilan. Nu har jag äntligen landat i något jag tror kan bli riktigt fint. Det ska endast finnas EN väg in, endast en öppning i en av häckarna, inte två. När jag släppte tanken på två ingångar var det som att allt föll på plats. Att ställa ut soluret på sin piedestal hjälpte definitivt till att landa i det beslutet.

Sockeln - eller själva piedestalen - ska målas i en grågrön färg.  Jag vill inte att den ska pocka på för mycket uppmärksamhet. Det tror jag den skulle göra om jag till exempel målade den i falu rödfärg. Troligen kommer jag att måla den med linoljefärg så den åldras med värdighet.

Här syns tydligt den klena plantan av bukettapel som ska flyttas för att göra plats för ingången in till Vilan.

I förgrunden syns en pall av grånat trä. Ungefär den färgen tänker jag att piedestalen ska målas i.

Det är en del jobb innan marken är bearbetad och gräset vuxit sig frodigt och starkt i det nya trädgårdsrummet. 

Här har jag lagt ut stenar för att få en känsla av hur häcken ska placeras. Hel häck och bara en ingång in genom häcken till höger, det tror jag på. Mitt starkaste förslag just nu.

Piedestalen ska placeras på stenplattor så att den står rakt. Sedan en rabatt med hostan June runt om. I mitt huvud kommer det att bli snyggt och harmoniskt.

Kram

Sussie

Vad heter din trädgård?

 Vår trädgård är stor, rabatterna många och trädgårdsrummen ännu fler. För att kunna beskriva vart jag rensat eller vart det skulle vara mysigt att ta en fika utan att behöva förklara för mycket, har jag döpt min trädgård. Du kan njuta av rosorna i Rosengången, äta frukost i morgonsol om du slår dig ner i Frukosten eller utbrista i ett ”Oj! Ser det ut så här här!?”när du hittar ingången till Hemliga trädgården. 

Går man morgonrundan i snigeljakt kommer man efter halva turen fram till Smultronstigen och kan nypa sig ett smultron eller två. 

Vårt nya trädgårdsrum behöver så klart också få ett namn. Det blir för jobbigt att säga:

- Idag har rensat i det där området som är mitt emellan pergolan och hönsgården och där som soluret är.

Namnen får gärna vara både vackra och poetiska, kanske roliga eller anknyta till min bygds författare Selma Lagerlöf. En tvådelad lång rabatt hos oss heter till exempel Lövens långa sjö efter sjön Fryken i Gösta Berlings saga. I den rabatten går tonerna i blått och lila.

Hur som helst, nya platsen behöver få ett namn och jag tänker just nu så här: 

Platsen kommer att domineras av ett solur på en piedestal. Marken kommer att vara täckt av gräsmatta och lugna häckar ska få omgärda området. En plats för lugn,ro och mental vila. Visst kommer solens strålar att hitta hit, men stora träd runt om gör att platsen kommer att vara ganska skuggig större delen av dagen. Solen behöver ersättas med annat och jag tänker att en enda växt ska få det uppdraget. Runt piedestalen med soluret ska vår signaturväxt hostan (eller funkian om man hellre vill kalla den för det) få växa. En speciellt utvald sort med namnet June. Den ska få tillföra solens gula färg genom sina blad som har en gulare mitt med gröna kanter. Vi har många olika sorters hosta, men June kommer att bli ny för oss.

Inspirationsbild från Blomsterlandet

Åter till namnet. Varje trädgård behöver en plats där blicken får stanna. Där ögat inte behöver söka efter nästa intryck utan finner ro i ett enda. Ytan med soluret ska bli den platsen hos oss.Trädgårdsrummet ska få bli det trädgårdsrum där blicken ska kunna fästa sig på ett ställe utan att behöva flacka runt för att titta på allt som pockar på. Här ska man kunna låta tankarna vila. Jag tror därför att namnet kommer att bli

Vilan 

En plats där det inte finns några krav på att uppleva utan bara låta bruset utestängas och sinnena få vila.

Kram

Sussie

Ett trädgårdsrum blir till

Jag gör någon inflygning här på bloggen ibland. Det blir långt mellan gångerna och oftast skriver jag en svit av inlägg för att sedan inte skriva något alls på ett år. Bloggarnas tid har ännu inte återkommit, det är istället andra sociala medier som prioriteras. Men, har du hittat hit och väljer att vara kvar och läsa, vill jag att du ska veta att jag är jätteglad för det. Hej och välkommen! Men var beredd. Bloggen är främst till för mig själv. För att minnas och för att följa processer i trädgårdsplanering och renoveringar. 

Just nu i vår trädgård:

Under flera års tid har jag haft en presenning lagd på en yta för att få bukt på ogräs som nässlor, parksallad och kirskål. I början på sommaren besökte jag och dottern en loppis och  med hem kom ett solur. 

När jag såg det visste jag att presenningen måste bort i år och soluret skulle få ett eget trädgårdsrum hemma hos oss. Det är lite motsägelsefullt, för platsen är relativt skuggig. Inte direkt där man placerar ett solur om man säger. Soluret ska istället få bli en staty, en installation… ja, som ett slags ankare i trädgårdsrummet. 

Häng med från idé till resultat. 

Soluret som inhandlades för 350 kronor på en loppis.

Närmaste trädgårdsrummet som ligger i anslutning till det blivande solursrummet ser ut så här. Det nya rummet kommer att ligga till vänster i bild.

Mellan de båda trädgårdsrummen har jag planterat en häck av bukettapel. På ett ställe i den rundade häcken har en planta utvecklats sämre än övriga. När sådant händer brukar jag ta mig en funderare: ska jag ersätta med en ny och testa igen, eller tänka i nya banor? Eftersom jag redan testat att ersätta utan bra resultat, tänker jag nu nytt. Den klena plantan kommer att tas bort och sedan kommer det att byggas vackra stolpar för att visa vägen in i det nya trädgårdsrummet. 

Man vet att det är dags att ta bort täckningen när ogräset börjar växa på ovansidan av den. Skämt åsido, tre år av täckning räcker förhoppningsvis. Jag håller tummarna. Det ligger också krattgus ovanpå täckningen för att hålla den på plats. Den planerar jag att återanvända på annat ställe.

Visst är det märkligt att det ofta blir någon slags förvaringsyta av diverse skräp när man inte riktigt kan göra färdigt? Spillvirke, en jordpåse eller varför inte en planteringskruka som väntar på att bli medtagen till rätt plats när andan faller på?

Längst till vänster i bild finns idag våra vinbärsbuskar. Tålmodigt levererar de trots att ljusförhållandena borde vara alldeles för dåliga. De kommer jag att antingen flytta (om det går) eller ta sticklingar av (det går alltid) och istället plantera en mer strikt och formell häck av måbär. Likaså ska det planteras måbärshäck där som skottkärran står. Lite märkligt är det, att jag väldigt ofta råkar fotografera min trädgård med en skottkärra som linslus. Men okej, vår trädgård är ett hobbyintresse, inte en besöksträdgård. Läser du bloggen igen kommer du garanterat att få se fler foton med skottkärror på.

Bakom vinbärsbuskarna skymtas vår hönsgård och köksträdgård.

Idag har jag testat olika varianter av hur den nya häcken ska formas. Jag brukar lägga ut stenar eftersom jag är väldigt visuell. Jag behöver få se och sedan gå ifrån ett tag innan jag kan gå tillbaka och känna efter om det känns rätt eller inte. Jag har inte riktigt bestämt mig än utan behöver sova på saken.

Här syns också vårt poolhus med pergola. Det är dags att byta vattnet i bubbelpoolen vi har på trädäcket och  farmardunken är framtagen. Och skottkärran är med igen såklart!

Så där ja! Nu är du med från början i uppbyggnaden av det nya trädgårdsrummet. Hoppas du kikar in igen!

Kram

Sussie

PRYDNADSPUMPOR - ETT MYSIGT HÖSTPYNT

 I år odlade jag många prydnadspumpor. Det är definitivt något jag ska fortsätta att göra. Det är roligt att ösa på när man dekorerar. Jag har en hel skottkärra full och tänker ta frön från några fina sorter. Sen ska jag satsa på några riktigt stora pumpor nästa år också. Även de till dekoration. Jag är inte så jätteförtjust i smaken av pumpa. 

Det behövs inte så mycket för att det ska bli fint. Naturliga saker är det bästa. Blommor, prydnadspumpor, höstlöv. På utsidan av vårt gårdsplank, på den sidan som vetter ut vår lilla grusväg står utomhuspiedestalen som sonen snickrade åt mig i somras. Som ett litet utropstecken till alla som passerar.

- Hej, hallå! Kör sakta och försiktigt så du hinner se! Vi har djur här på gården som vi är rädda om ifall de av någon anledning skulle förvilla sig ut på grusvägen.

De första snöflingorna har fallit hos oss. Jag förlikar mig aldrig med det. Inser att det snart är november och att det så klart är helt naturligt att det kan komma snö, men det känns som att månaden oktober försvann ur medvetandet när livets skörhet knackade på. Jag kör oktober en månad till. Har precis klickat hem fler narcisser på rea.

Kram

Sussie

ÄPPELSKYLTAR

 

Vi har så många äppelträd, en hel lund, men jag kommer aldrig ihåg namnen på sorterna.

Igår var det Äpplets Dag på Mårbacka och då passade jag på att ta med mig några äpplen för att få dem sortbestämda.

Det visade sig att några av dem var lite svåra att bestämma sort på. Några av namnen tycker jag mig dock känna igen från andra som sortbestämt dem, så då kör jag på rimlighetsprincipen. Då är det nog den.

Jag tänkte hänga skyltar i träden så jag kommer ihåg. Det är snett skrivet, men samtidigt tänker jag att det kan vara lite charmigt också. Det ska ju synas att det är hemmagjort. Färgen jag målat med heter Herrgårdsgrön. Den gillar jag jättemycket eftersom den smälter in i grönskan och inte tar över.

Idag vankas skördemarknad i Rottneros park tillsammans med bästa sällskapet och sen vidare på fika i ett gammalt kapell i Gettjärn som renoverats. Jag hoppas jag kommer hem både inspirerad och med något inhandlat.

Kram

Sussie

BIOLOGISK MÅNGFALD

 Jag går igenom en liten park ibland när jag parkerar bilen och hastar till något möte inne i stan. På våren är det sagolikt vackert när magnoliorna blommar. Många gånger stannar jag upp i den där lilla parken och tänker på vad vackert allt är när man inte jagar. När mellanrummet mellan punkt A och B får ta plats i både tid och rum.

Idag fick jag syn på ett väldigt enkelt, billigt - och fint- alternativ till de där små insektshotellen som man kan köpa, men som kanske inte alltid fyller så stor funktion. Vi ska ta ner några träd frampå och det här ska jag lägga på minnet. 

Nu blir det bubbelbad i kvällningen. Vi har hittat en härlig rutin i allt plaskande borta i poolhuset. Först ett träningspass i poolen, sen kvällsmat och så avslutning i bubbelbadet. Sen är kroppen mätt, mjuk och härligt avslappnad. Vi sover som om vi skulle få betalt för det efteråt. Känner mig otroligt lyckligt lottad!

Kram Sussie

NU SKA HÄR BYGGAS ANKHUS

Världens finaste ros om ni frågar mig - Gentle Hermione!

Vi har en på var sida av trappen vid ingången. Doften är underbar! 

Hej

 Imorgon måndag börjar semestern på riktigt även om helgen innan också känns väldigt ledig.

Som alltid är det intensivt ända in i slutet, men nu kommer det åter igen finnas tid för bloggen. Jag fick pausa bloggandet lite eftersom jag faktiskt inte kunde prioritera tid för den innan semestern. 

Fluffet, färgen, doften! Gentle Hermione har allt jag vill ha av en ros.

Semester för mig är kanske inte riktigt vad semester är för många andra. Jag har liksom inte ro i kroppen att bara sätta mig ner och inte göra någonting. Jag vill fixa, dona, renovera, måla, gräva, hämta sten, städa (!) och allt sånt där som jag inte tycker att jag riktigt hinner med under arbetsveckorna. Sånt där som jag försöker hinna med på helgerna. Min grundsemester  är med andra ord några veckors helgfeeling. Sen får det gärna fyllas på med någon miniresa i Sverige och en längre resa fram i höst. Om jag nu skulle önska. 

Rosorna sitter på perfekt höjd. Bara att stoppa näsan rakt i och dra djupa andetag. 

Det här vill jag gärna fylla årets semester med:

• Kurs i fårskötsel (har anmält mig till en dagskurs 10 juli)
• Bygga ankhus Vill göra det själv. Det kommer garanterat att bli både svordomar och inte hälften så bra som om Raymond skulle bygga det, men va fasen… Två-åringen i mig har vaknat till liv - kan själv.
• Lägga dammduk i stora dammen och sätta upp skydd så ankorna är säkra för rovfåglar Här däremot tänker jag mest titta på när Raymond gör det. Jag är väldigt bra på att koka kaffe och hojta "Bra jobbat! Va bra det blir!". En paradgren faktiskt.
• Bada i poolen

Vi har fyllt poolen med vatten nu men inte tänkte väl jag på att den ska stå ett tag innan man tar den i bruk för att linern ska trimma in sig och för att värma vattnet till behaglig temperatur. Alltså, vattnet var typ 5-6 grader när det tömdes ur tankbilen. Vi blev lite stillastående i arbete eftersom det behövdes någon kopplingsgrej och det blev midsommar och annat som kom emellan. Nästa vecka blir det nog fart på poolfixandet igen. Det är nära nu och jag är faktiskt inte ett dugg stressad över någon vecka hit eller dit. Vi har ju pysslat med detta i tre års tid så vad gör väl en vecka eller två? Vi är ju inte beroende av att det måste vara sommar för att kunna använda den heller eftersom det blir en inomhuspool.

Apropå ankhuset förresten.

Raymond kom med en väldigt bra idé för att underlätta för mig. Tror dock han insett att det kommer att vara han som måste kliva in och rädda upp byggsituationen annars om jag inte får en nästan färdig lösning innan jag ens börjat ta itu med byggandet. Vad tror ni?

Jag kommer att använda mig av pallkragar och sedan göra en takkonstruktion på det. Ytan kommer att bli två pallkragar stor och tre pallkragars höjd innan taklutningen börjar, dvs sex pallkragar totalt. Sen tänker jag att jag ska sätta fast lite ribbor och läkt på det så att det ser mer ut som ett litet hus. Jag har inte riktigt klart för mig hur det kommer att bli när det blir färdigt än, men ja… det blir nog bra. Håll tummarna!

De små ällingarna börjar bli stora. De badar gärna och jag längtar efter att få ge dem en säker plats vid den stora dammen som vi börjat anlägga. Rovfåglarna cirklar över och letar mat till sina ungar så jag törs inte släppa ut dem fritt. De får bo kvar inne hos hönorna tills både ankhus och dammen är rovfågelsäkrad.

Hela utegården är full av fjädrar. Ankorna verkar byta ut sin fjäderdräkt just nu. Dags att ta fram krattan igen.

Kram 

Sussie

HUMLESURR OCH KOMPISHÄNG I TRÄDGÅRDEN

I höstas planterade jag några hundra lökar av krokus. Jag drömmer om en hel äng det första jag ser när jag kommer hem efter jobbet eller tar första steget ut genom dörren på morgonen. Jag är inte där än, men några hundra nyplanterade krokusar varje år under några års tid kommer att göra drömmen till verklighet.

Eftersom jag så gärna vill locka pollinatörer till vår trädgård är krokusarna också en gåva till dem. Nu är det en kritisk tid på året för många insekter eftersom det inte finns så mycket som blommar än. De tidiga lökväxterna blir med andra ord väldigt viktiga och krokus är en av dom lökväxter som blommar tidigast på våren. 

Gissa om vi har humlor hos oss just nu!

Det surras överallt och när jag tittar runt i vår trädgård ser jag också annat som är medvetet planterat just för pollinatörer, fjärilar och bin. Kanske har du själv några av samma arter som vi har.

• Sälg
• Krokus
• Blåstjärna
• Snödroppar
• Hägg
• Pärlhyacint

Senare blommar också

• Äppelträden
• Fingerborgsblomma
• Lind
• Gräslök
• Vallört 
• Rosenflockel
• Lönn
• Körsbär
• Rönn
• Maskrosor
• Kungsljus
• Plymsprea
• Bolltistel
• Schersmin
• Brännässla
• Liguster
• Lavendel
• Klöver
• Salvia

I år har jag dessutom köpt massor av olika solrosfröer som också är bra för de små viktiga trädgårdsvännerna. Det enda jag inte har, men absolut måste försöka få till, är en liten kryddträdgård. Timjan och oregano till exempel, de är älskade av insekter. Klart att trädgårdskompisarna måste få sitt om de nu vill hänga i vår trädgård!

Ljud på om du liksom jag älskar humlesurr. Varje dag hjälper jag humlor ut tillbaka till trädgården efter att de förirrat sig in på vår glasveranda om dörrarna stått öppna. 

ODLA POTATIS I EN SLÄNT

Vår trädgård består av olika nivåer. Mellan huset och köksträdgården är det en 25 meter lång slänt som fram tills nu varit fylld av funkia. Läget har dock inte varit optimalt för växten eftersom slänten vetter mot sydväst. Funkia vill ha det mer fuktigt och skuggigt för att utvecklas till sin vackraste version av sig själv.

Varje år har jag också slitit mig gråtfärdig med att hålla efter slänten mot ogräs och lovat mig själv att någon gång ta bort allt och börja om med något annat än funkia eftersom den  ändå inte kommer till sin rätt där. 

 

Förra året började jag ta bort all växtlighet i slänten. Inte en endaste liten rotbit av kvickrot skulle få finnas kvar. Av drygt 25 meter blev jag klar med typ tre innan hösten gjorde arbetet både mörkt och kallt. 

Trots otaliga googlesökningar har jag inte funnit vad jag vill fylla slänten med.

Nu vet jag äntligen.

Jag har helt släppt idén om att tänka år i förväg- vad ska jag plantera nu som blir fint och täcker om tre… fem…tio år?

När jag också samtidigt letade plats för att odla alla mina potatissorter så visste jag helt plötsligt:

Jag ska odla potatisen i slänten tills jag vet vad jag vill med den!

Till vänster i bild ser ni själva vilket ogräsgytter slänten består av innan funkia kommit upp och jag har rensat bort kvickrot och annat ogräs som hittar hit varje år.

Ord överflödiga.

Än återstår många timmar innan slänten är tömd på funkia och rensad på ogräs, men nu känns det lättare än vad det någonsin har gjort kring just den här platsen i trädgården. 

Tre potatisfåror kommer att bli perfekt för naturligtvis var jag ju tvungen att testa min idé innan jag gick in igår kväll. För att känna känslan. 

Potatis ska inte sättas i för kall jord. Minst 7-8 grader behöver jorden vara. När jag mätte temperaturen igår eftermiddag så visade den 15 grader. Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna så jag ska mäta jorden tidigt nu på morgonen också för att se vad termometern visar nu. Kanske kommer knölarna ner i marken redan denna helg. 

Ibland är det bra att tänka utanför boxen och titta närmare på de möjligheter som finns rakt framför ögonen på en. Jag tror min potatisslänt är det absolut bästa alternativet för platsen i år. Hur den kommer att se ut nästa år har jag ingen aning om. Det är det som är det fina i kråksången med att ha en trädgård. Ständigt nya äventyr. 

Kram

Sussie

START- ELLER SLUTDATUM? VAD PRIORITERAR DU?

 Visst, vi har talat länge om att gör den gamla branddammen större och mer dammlik. Det har vi.

Jag tror att många inte vill börja med projekt modell lite större eftersom det finns en rädsla över att inte ro projektet iland. Vi har inga problem att starta eftersom vi aldrig sätter upp tidsgränser för när det ska vara klart. 

Vi skapar, har kul, prioriterar annat ibland och framför allt, vi lever för annat än att bli färdiga! Vi sätter startdatum. Slutdatum har vi slutat att stressa upp oss för. Det gör andra åt oss istället. 

Det tar tid, men vi har roligt under tiden. Vi gör saker tillsammans och allt blir mer färdigt ju längre tiden går även om det går långsamt. Som detta med branddammen. Vi har pratat om det i flera år. Säkert berättat för någon som sedan undrat varför det blir så lite verkstad av snacket, men så kom den där skjutsen som behövdes för att prioritera upp just det projektet.

Det kom ankor.

 Nu har grävaren varit här och gjort en mer naturliknande damm och det är dags att börja bygga ankhus och sätta upp någon slags inhägnad i anslutning till området. 

Nu undrar ni kanske när vi ska vara färdiga med detta? 

Ingen aning, men färdigt kommer det att bli. Vi ska bara plantera växter, lägga dammduk och fylla i mer vatten först. Och ja just det ja! Vi har ett poolhus som alldeles strax är klart att börja använda också. Det tog fyra år det projektet, men vi har gjort det fullt ut. Framför allt så vågade vi sätta startdatum och börja. Vi får se hur lång tid det tar att göra soldäck och bygga plank sen. Det löser sig det med.

Kram

Sussie