Värmland

Ingen som bor i Värmland har väl missat Fredrik Lindströms program om dialekter som gick i onsdags.

Grannpojkarna var med, gamla elever syntes i rutan och jag borde nog ha varit uppväxt i Munkfors istället för i Sunne om man ska tro Fredrik, för jag säger "sju" med sj-ljudet långt bak i munnen...

Idag får ni se en glimt av vad jag har alldeles nära mig. Fem minuters gångväg från vårt hus ser det ut så här. Dotter Emma är fotograf för dagen.

Sjön heter Fryken och är smal, men djup. På andra sidan syns Västra Ämtervik.

Vi ser Finnfallet från vårt hus. Det lyser vackert från backen under vinterhalvåret.

Längst därborta skymtar Sunne tätort.

För övrigt kan jag meddela, att jag börjat kasta lystna blickar på ett hörn i vår trädgård som förtjänar ett mycket bättre öde än vad som är fallet idag...

Men jag borde INTE tänka på att gräva och härja där just nu. Jag behöver inget sidoprojekt när jag har så ofantligt mycket som måste bli färdigt först. Men ni vet hur det är. Det kliar i fingrarna och tankarna far iväg. Det skulle vara så fint om...

Och inte kan jag sätta mig ner och sansa tankarna på den tänkta viloplatsen heller. Den har en annan familjemedlem lagt beslag på.

Ja, jag säger då det!

Kram Sussie

Jordgubbar till midsommar

Ingen midsommar utan sill - och jordgubbar.
När vi gjorde parkering vid Stallet fick jordgubbslandet offras. Plantorna flyttades till en provisorisk plats.

I våras grävde jag fram några av dem där de hamnat bland brännässlor och ogräs. Något nytt jordgubbsland har det inte blivit - ännu - men jag njuter av jordgubbar ändå.

Jag satte helt enkelt ner några av dem i blomlådorna tillsammans med lammöron. Det blev ganska fräckt!

Och i morse plockade jag årets första jordgubbe. Tvärtemot vad jag brukar, så mumsade jag i mig den alldeles själv. Jag brukar annars alltid ge de första jordgubbarna till mina barn.

Morsan goes ego!

Kram Sussie

... å julen varar än te påska!

I blomlådorna sitter granriset kvar och på symaskinsbordet är det påskpyntat...

Härom natten var det rejält med minusgrader så jag törs inte riktigt plantera något i lådorna än.

Och vem har bestämt att granris bara hör vintern till? Kanske någon som inte är lika lat som jag...

En av smideskronorna, som Raymond har gjort, har fått stå ute i ett par år. Då blir den så här vackert rostig.

Äggstra stor kram till er alla! Snart är det påsk! Och ledigt!

Kram Sussie

Björnen har vaknat!

Tre dagar blev en vecka.
En vecka blev två.

Jag har lekt "Björnen sover" under två veckor Därför har det varit tomt med inlägg på bloggen. Fast jag har inte legat på latsidan. Bara fått omprioritera.

Idag blir det småfix ute i Stallet. Om två veckor är det dags för premiär-kafferep. Det ska bli fantastiskt kul!

Nytt inlägg kommer snart... lovar! Då ska ni få veta mer om vad som händer den 12:e februari.

Kram Sussie

P.S Nu finns det tre nya par vantar, som min mamma stickat. "Made by Mormor" kallar jag dem. Kika in här om du vill veta mer. D.S

P.SS Ett par är sålda. Nu finns två par vantar kvar. D.SS
P.SSS Nu finns det inga vantar kvar längre. Håll utkik efter ny leverans här på bloggen och på hemsidan. D.SSS

Dörrar

En vacker ytterdörr, en vacker entré...


I långa tider har entrén markerat position, stil och välstånd. Eller vad sägs om denna fantastiska bild?























Ingen annan yttre byggnadsdetalj, har man lagt ner så mycket omsorg och arbete på, som ytterdörren.


Förr i tiden behövde inte ytterdörren vara dragfri, eftersom farstun alltid var kall och oisolerad. Ytterdörren hade man mer för att stänga ute de, som inte hade in att göra.


Klassiska dörrfärger är engelskt röd, ockragul, grå och grön. Faktiskt inte allmogeblå - även om det också kan vara snyggt. Allmogeblå dörrar lanserades så sent som på 1960-talet... Vita ytterdörrar var också ovanligt.

Denna grå färg tilltalar mig mycket. Jag tror den skulle kunna bli vacker på Stallets ytterdörrar.

Hela tiden har jag tänkt tanken,att dörren till Stallet ska bytas ut, men kanske är jag inte lika säker längre. Det tål att tänkas på. Panel i fiskbensform var vanligt på 1700-talet och jag är ju lite svag för den tidsepoken. Även färgen i ockragult är en favorit. Kanske behöver jag tänka lite längre på färgens kulör också ...

Vill du läsa mer om dörrar så klicka här. Jätteinspirerande sida...
Kram Sussie

@ home

Klockan nio i morse hade vi stämt möte för en tidningsintervju på den vackra Gunnerudsgården.


Dimman låg fortfarande kvar när jag satte mig i bilen, men solen gjorde tappra försök att kika fram. Eftersom det varit kallt under natten, låg rimfrosten vit på fälten.

Åkrar, ängar, vackra hus och en bygd i vaknande...

Det var så vackert, att jag allra helst hade velat stanna bilen, gå ur den en stund, och bara stå där en minut... eller två.

Jag ÄLSKAR hösten!

Och jag hoppas, att jag alltid kommer att fortsätta vara tacksam över dimmiga mornar, rimfrost på fälten och över att få åka på slingrande grusvägar i en uppvaknande landsbygd.

Och tänk vad det är bra med IT! Man kan fortfarande bo ute på vischan, men ändå ha kontakt med alla er därute i Värmland... Sverige... Norden... Europa... Världen.... Universum... och faktiskt känna att man bor mitt i, där framtiden finns!

Visst är det väl häftigt?

Kram från IT-frälst Sussie

Tack för hjälpen Ernst!

Vårt hus var nymålat när vi köpte det. Välgjort, fräscht... men "fel" färg.
Ett hus från 20-talet passar fint i vitt, gult eller rött... klassiska färger.


Vårt hus var blått - nåja - gråblått.


Vid det här laget känner ni nog till vad vi brukar göra i ett sådant läge. Vi ändrar. Men det tog några år. Till och med vi insåg att det fanns annat som måste gå före ;-)

Men under åren åkte vi runt och försökte hitta hus med den nyans av gult som vi ville ha. Vi fann ett till slut - entrén till herrgårdsbutiken vid Rottneros Park.Sen råkade jag och maken hamna på en kryssning till Åland där Ernst mfl skulle ha en temahelg om inredning. (Tyckte jag hörde någon som diskret viskade: Vaddå "råkade" ?!)


Jag gillar Ernst, maken gillar att prata. Jag fick sitta bredvid Ernst och maken fick prata - med Ernst - i flera timmar på denna kryssning.


Bland annat berättade vi om vårt kuskande för att hitta rätt nyans till vårt hus och hur vi till sist målat det som entréfärgen på herrgårdsbutiken vid parken.

Och vad säger då Ernst?

- Gissa vem som har färgsatt den då?

Om ni vill kan ni klicka in er på Selmas granne . Släkten säljer sitt välskötta radhus och jag har fått leka lite vid datorn:-)


Ja, det var väl allt för idag det!

Kram Sussie

Javisst ja! Lovade ju berätta om vilken tidning ni hittar vårt hem i nästa helg *blink*:

Hembilagan Härligt Hemma för att vara exakt!

Nussekudden

Jag tillbringar gärna mina mornar på trappen. Har du uteblommor som ständigt behöver plockas för att vara fina, så är det perfekt att ha dem där... om du sitter där ofta vill säga :-)

Solens första strålar värmer skönt, morgonkaffet smakar himmelskt och blomman som kräver lite extra omsorg blir plockad ofta, ofta...

Något mer meditativt finns inte. Ro för själen.

Men för att det hela ska vara komplett, kan jag inte vara utan min kudde. Jag bär med den överallt där jag ska sitta. På trappen, i utemöbeln, ja t.o.m. hit.

Kudden är platt, lite tung och fylld med dun. Jag köpte den på auktion förra året.

Den är enkelt broderad med en liten hålsöm. Tänk så många timmar det är nedlagd på den... Nog är det bäst att vårda den ömt...

Idag är det lite mulet, så idag får blommorna på trappen vara utan morgonomsorgen. Och kudden får ligga kvar på soffan ute på verandan. Det blir bra det med.

Apropå veranda förresten!

Glasningen har påbörjats på den stora verandan på baksidan (ni som bor nära vet vad jag menar). Kul va?!

Kram Sussie

Hand med karlar!

Jo... jag talade ju förmanande med dem, det gjorde jag ju...

... men att jag hade en sån auktoritet det visste jag inte :-)

Två (!) meter riddarsporre har börjat blomma - OCH står fortfarande stark och ståtlig. Inga veka, liggande karlar så långt ögat kan nå.

För inte kan det väl ha med riddarstavarna att göra...? Nehej, det tror inte jag...
Stavarna syns ju knappt längre... Kan INTE vara det! ;-)

De som inte tycker om röda pelargoner utan föredrar vita, får nog hålla för ögonen nu för snart kommer en "färgchock"! Och inte nog med att pelargonerna är starkt röda... den intensiva blå färgen från riddarsporrarna mixas in också!

Och jag bara njuter...

Ooops! Någon har LAGT (obs! Inte SLÄNGT - det gör de aaaaaaldrig) en cykel utanför fönstret... Och jag som inte kan photoshop;-) Fast då skulle jag ha "shoppat" bort spegelbilden av stolarna också..

Imorgon ska tre generationer hit. Sommartradition... mmmm....

Kram Sussie

Säkra kort

En enda liten bild bjuder jag på idag, nämligen dörren till vårt uthus.

Har ni läst bloggen från början, vet ni vid det här laget, att jag gillar kannelyrer (urfräsningar) sockerbitslister och lite stramare snickarglädje...

Jaa,...varför inte mixa samman det man gillar? Ibland är det bäst att satsa på "säkra kort"! :-)

Innanför här bor våra kära hönor tillsammans med den ståtliga tuppen Tord! Kuckeliku!

Kramar till er alla!

Sussie

Snickar(ens)glädje

Visste ni att snickarglädje på hus, från början skulle locka fram arbetskraften i människan? Under 1800-talet förändrades husens utseende med hjälp av snickarglädje i strävan efter att göra torrare och hälsosammare bostäder. Husen ställdes på höga grunder, man satte dit ventilationsöppningar, och långt utskjutande tak skulle motverka att fukten tog sig in i bostaden och på så sätt förhindra att tuberkulosen fick fäste.

När vi köpte vårt hus fanns det knappast någon snickarglädje alls på det. Under årens lopp har vi försökt få till lite utvändig glädje - framför allt ovanför fönstren.

Fönstren är höga och många. Ibland när jag står inne och försöker kika ut bort i vägen, händer det att jag passar på att göra tåhävningar eller står och rör mig i cirklar...ja, det gäller liksom att försöka hitta en vinkel, där det går att se optimalt genom de gamla fönstren... Ni som har gamla fönster förstår nog precis vad jag menar:-)

Inspiration till utsmyckningen fick vi genom en tågresa till Norrland. SJ:s egen tidning, som ligger i sätena, är inte någon värst rolig läsning, men i tidskriften fanns en bild på en liknande dekoration och...ja förlåt SJ! Det var vi som försiktigt rev ut bilden...

När man ändå håller på kan man ju glädja uthuset också :-)

Ha en underbar helg!

Kram Sussie

30 maj 2007

Här kommer min första blogg någonsin. Tänkte skriva om renoveringsbekymmer, inredningsdrömmar, genomförda projekt samt stort och smått. Kul ska det bli! Hoppas någon orkar läsa :-)

Börjar med att lägga ut ett par bilder på vårt hus. När vi köpte huset för 15 år sedan var det gråblått. Det såg stort och dystert ut och vi sa både Raymond och jag, att det nog skulle vara finare om det var gult. Det tog ett tag innan det blev det eftersom det var nymålat när vi köpte det. 2004 blev det så ÄNTLIGEN precis som vi ville ha det!