GRÄSLÖK ÄR EN RÄDDARE I NÖDEN

 

Jag älskar gräslök.  Både som smakförhöjare men också som livräddare i rabatter där förutsättningarna är tuffa. Gassande sol, till exempel. Framför vår stora glasveranda är den vacker tillsammans med bland annat flox och daggkåpa. Läget är sydväst och nu när det varit så torrt så är förhållandena tuffa. Det bryr sig inte gräslöken om utan blommar fint och mycket.

Jag använder gräslök även som häck vid köksträdgården. Rabarber och gräslök blev en lyckad kombination.

Jag tar fröer av mina egna plantor varje höst och utökar beståndet varje år. Kan liksom inte få nog av gräslök som jag betraktar som en livräddare i både perennrabatten och köksträdgården.

Tips!

Kram

Sussie 

RABARBERN ÄR EN HUNGRIG RACKARE

Just nu kör jag grus till blomsterträdgårdens golv mellan odlingsbäddarna. Jag tar några kärror varje dag och betar av allt efter som. Målet är att bli klar innan maj för då vill jag pyssla med annat här. 

Har du rabarber ska du se till att gödsla den nu. Gödsla och vattna.

Grönsaken - jo, det är en grönsak - som lätt glöms bort och förväntas leverera ingrediens till den ena pajen efter den andra utan att få något tillbaka för leveransen. Visst förtjänar den att pysslas om lite mer?

Jag har två olika sorter, en sån där vanlig, relativt tråkig sort där stjälkarna är mer gröna än röda och som finns i nio av tio trädgårdar. Jag har den inte för varken smakens eller utseendets skull utan för att den givits av en person som jag tyckte väldigt mycket om, nämligen min svärmor.

För några år sedan köpte jag mig dessutom en rabarberns rolls royce. En sort med röda stjälkar rakt igenom, inhandlad enbart för dess skönhets skull. Knoppen som precis kikat upp är knallröd.

Sen hände inte så mycket mer. Jag satte ner den vackra rabarbern i en pallkrage för att jag skulle komma ihåg den och för att verkligen kunna se dess skönhet.

Jo, tjenare!

Den levererade inte så mycket varken till pajbakandet eller i skönhet. Nu vet jag varför. Den vill ju så klart ha nåt i utbyte för att visa upp sin prakt. Den vill ha näring, massor av näring, vilket den inte fick i den mängd den förtjänar och vill ha. Det förstår jag nu när jag försökt läsa på lite mer om rabarber.

I höstas grävde jag upp plantan och satte ner den i blomsterträdgården, inte i köksträdgården, och det gjorde jag för att aldrig glömma bort att ta bort blommorna när den blommar. Dessutom är rabarberblommor otroligt fina i buketter. Titta här till exempel.

I år har rabarbern fått gödsel bestående av halm blandat med höns- och ankbajs. Jag passade på att lägga ett lager nu när jag ändå städade ur hos dem. Nu återstår att se vad resultatet blir. Oavsett kommer jag inte att skörda något i år utan bara njuta av den förväntade prakten. 

Den lite mer intetsägande rabarbern tänkte jag göra glasrabarber av när den kommer upp. Jag har inte sett till någon knopp än, men den kommer väl. Kanske låter den helt enkelt snyggrabarbern få sin tid i rampljuset först istället för att riskera att bli ignorerad om de skulle kika upp samtidigt ur jorden. 

Apropå glasrabarber… Drömmen vore att äga några vackra rabarberklockor men varför finns det inte billigare att köpa? 10-15 000 är ju inte klokt! 

Även om svarta murarhinkar gör samma tjänst så håll med om att det dyrare alternativet är fint! Jag måste helt enkelt klura ut något sätt att komma undan murarhinken och samtidigt slippa bli ruinerad på kuppen. 

Kram

Sussie

~ KNÖLVAL ~

I Sverige äter vi i genomsnitt 85 kg potatis/person och år. Tänk ändå vilken fantastisk variation man kan få till med denna älskade knöl:

Bakad potatis, potatisgratäng, mos, potatisbullar, hasselbackspotatis, stekt potatis, potatissallad, pommes frites, klyftpotatis, kokt potatis, raggmunkar.

De här tre sorterna brukar vara mitt knölval varje år:

Rocket

Rocket är en av de allra tidigaste potatissorterna. Knölarna är runda och smaken är mild. Förra året kom mina Rocket ner sent i jorden, men den är ju snabb så jag fick potatis i rimlig tid ändå även om den inte blev så tidig då. 

Amandine

Amandine är en av de absolut populäraste potatisarna. En fransk delikatess! 2011 valdes den till Årets potatis.

Asterix

En populär vinterpotatissort. Köttfärgen är gul vilket är snyggt tillsammans med lite ljusare potatisar om man liksom jag även tänker estetik när det gäller matens utseende.  

Kanske jag i år lägger till ytterligare en sort. Den här känns spännande:

 Heiderot

Anledning: Det kommer att bli så vackert med en rödrosa nyans på potatis när vi rostar potatis och grönsaker i ugn.  Förr om åren odlade jag gärna Blå Kongo eftersom det är så vackert med olika färger på potatis i ugn. Kokad är Blå Kongo däremot inte jätterolig. Då ser den nästan jolmig ut.

Potatis är förresten en riktigt bra grönsak att satsa på om man vill vara trendig i sitt odlande. Trendigt är nämligen att odla grönsaker som är lätta att lagra. Perfekt att välja potatis med andra ord.

Kram 

Sussie

P.S Bilderna är lånade från Klostra.se där jag också lagt min förhandsbeställning i år. OBS inget samarbete. D.S

VÄXELBRUK ~ VÄXELODLING ~VÄXTFÖLJD

Växelbruk, växelodling, växtföljd.

Kärt barn har många namn, men det handlar om att inte odla samma sak på samma ställe år efter år. Det kan trötta ut jorden och riskera att den eller grödorna drabbas av sjukdomar.

Jag har slarvat med växelodling, men har haft tur och inte ha drabbats av några sjukdomar, varken i jorden eller på grödorna. Potatis har jag ändå varit noga med att flytta runt, medan dill har växt på samma ställe i säkert tre år. Proffsodlare har ofta en växtföljd på sex år, amatörodlare på fyra. Jag kommer att försöka hålla mig till en fyraårig växelföljd. 

                                                                

Det finns vissa grönsaker som det är extra viktigt att tillämpa växelföljd på och det är bönor, lök, kål och potatis.  

               

Först hade jag tänkt att ha lådorna numrerade medsols men sen utgick jag istället efter hur jag odlade i dem förra året och då blev det hux flux mycket enklare.

Plan för min fyraåriga växtföljd:

1. Stora krav på näring: Pumpa, kål och purjo.

2. Måttliga krav på näring: Lök, sallad, dill och persilja.

3. Små krav på näring: Potatis.

4. Sådant som berikar jorden på kväve: Bönor och ärter 

I de lådor som jag markerat med siffran 1 har jag redan nu grävt ner bokashi i för att riktigt boosta jorden med härligheter för både mask och gröda. Bokashi har jag skrivit om tidigare. Vilken fantastisk metod! Har du inte testat så gör gärna det. Jag kommer aldrig att sluta med bokashi så länge jag har en trädgård.

Äntligen har jag en plan som jag kommer att följa. Omväxling förnöjer.

Varför ska man blogga?

Det är verkligen fint ute just nu. Kombinationen falurött och vit snö tilltalar mig lite extra mycket. 

Nu har det gått några dagar sedan jag började blogga igen och det känns som om inspirationen stegras hela tiden. När jag gör bloggpaus så tenderar den där pausen att bli lång och längre för varje dag som går Då samlas prestationsångest i magen och fingrarna får skrivkramp. Nu vill jag verkligen hålla i det här eftersom jag har saknat det ofantligt. Jag inser det nu när jag har motat bort prestationsångesten. 

Odlingslådor och tomathuset i köksträdgården ligger inbäddat i ett värmande snötäcke. Om bara ett par månader ser det helt annorlunda ut här. 

Men vad är det då som är så kul med att blogga? Varför börja igen efter 1,5 års paus? Är det ens någon som läser bloggar längre?

Här kommer svaret: 

Innan jul kände jag att kroppen behövde vila, själen behövde vila, hela jag behövde vila. Vila är ju dock inte bara att lägga undan krav en tid. Du behöver ju också fylla på med något som ger energi. Jag ställde helt enkelt frågan till mig själv om vad som tillför energi och kom fram till följande:

Jag tycker om att skriva och älskar ordets förunderliga kraft. Ord kan läka  och glädja men också såra och skapa tvivel. Att vara varsam med vad du förmedlar och hur du gör det, är ett av livets allra viktigaste statement. Att skriva små texter som är bara mina är som mindfullness för mig. Ibland är de där texterna mest bara lite svamliga, ibland rent av informativa kanske också inspirerande, men de finns alltid där och de pockar på. 

Jag hittar hela tiden vackra vinklar, fina vrår, inspirerande platser  - både hemma och på andra ställen - och de där ögonblicken tycker jag om att spara genom att fotografera dem. 

Tänk så mycket fint vi har omkring oss! Ytligt, nu när världen ser ut som den gör med krig och elände tänker kanske någon och fnyser över en bild på ett snöbeklätt träd . Själv är jag glad över att fortfarande hitta liv och finheter i små och förunderliga ting, som motvikt till allt de där. Jag behöver det för balansen. 

Så glad över staketet som vi byggde i höstas och som ramar in den påbörjade blomsterträdgården. Det känns ombonat och fint.

Sen tror jag mycket på delakulturen på nätet. Finns det tips, idéer och kunskap som andra kan hitta inspiration i så delar jag gärna med mig av det. Jag har ju själv hittat så ofantligt många kloka ord och vacker inspiration på nätet i både bloggar och på instagram. Min egen pyttelilla blogg är ett payback för den som villhöver det. 

Just det här inlägget är mitt absolut bästa payback någonsin. Inlägget har hittills visats för nästan 73 000 unika läsare spridda över hela världen (unik betyder att en IP-adress registreras enbart en gång oavsett hur många gånger den än klickar in sig på sidan).

Huset från baksidan.

Sist men inte minst så är bloggen en samling minnen om ett hus, en familj, en renoveringsresa,en livsbetraktelse och förhoppningsvis en inspirationsplats  till alla som vill läsa oavsett om det är familj, vänner eller en okänd fransos som gillar att riva granar inför jul.

Välkommen tillbaka till bloggen! Om du visste så glad jag är över att se dig här.

Sussie

Trädgårdskalender JANUARI 2023

• Så fröer som behöver lång tid från frö till skörd

Paprika

   Friggitello ✔️

   Florins ✔️

Gröna listan - 2

 Hej

Dags för Gröna listan nummer 2. Det känns som mindfullness att sätta sig en stund och skriva ner vad jag vill göra som är trådgårdsrelaterat. Det finns ju så mycket av det. 

Köksträdgården - Att lära genom sina misstag och nya kunskaper

Odlingslådorna är förberedda. Ett lager av löv som täcke över jorden ger mat åt maskarna till våren och tillför struktur, humusämnen och en känsla av att jag tagit hand om jorden. Varit snäll mot den.

En del odlingslådor har jag grävt gropar i innan jorden frös för att kunna lägga ner bokashikompost i. Jag har en massa jord från utekrukor sparat i källaren som jag täcker över bokashin med innan jag lägger över ett galler. Om väderprognosen håller i sig kommer snart dagar med plusgrader. Då ska jag komma ihåg att täcka med jord från odlingslådan som just nu ligger i små frusna högar bredvid groparna..

För en tid sedan läste jag en ganska tjock bok om jord. Riktigt intressant om ni liksom jag älskar att nörda ner er riktigt i någonting som ni brinner för. Ju mer jag lär mig om trädgård och odling desto mer vill jag lära mig om jordens beskaffenhet. Med egna höns, två trädgårdskomposter och ett par bokashihinkar har jag tills alldeles nyligen tyckt att jag är rätt så bra på det där med att gödsla jorden.

Hm!

Nu, när jag lärt mig mer, vet jag att en vanlig trädgårdskompost inte tillför så mycket näring utan istället struktur och humusämnen som gör jorden behaglig att växa och leva i om man tillhör mikrolivet, maskligan eller växtgänget.  Jag har också lärt mig att hönsgödsel är otroligt kväverikt och att för mycket kväve ger stor bladmassa men inte nödvändigtvis så många blommor när man odlar snittblommor. Förra året sådd av rosenskära är ett tydligt exempel på just detta.

Likaså har jag förstått att vissa grönsaker kräver mer näring än andra och att det därför är bra att växelodla och inte så samma grönsaker på samma ställe år efter år. Jag brukar snurra mina sådder men utan egentlig plan. I år ska jag försöka mig på att göra en tydlig plan för växelodling. Jag kommer också att fortsätta gödsla och mata jorden, mer kontinuerligt under säsongen, inte bara i början av den som jag gjort tidigare. 

Sådd

Chili och paprika är sådda. I skrivande stund har ännu inget grott. Jag går som en äggsjuk höna runt sådderna och hoppas varje dag att få se någon liten grodd kika fram när jag tänder växtbelysningen. Sen påminner jag mig om att det gått två (!) dagar sedan jag sådde. Måste sluta jaga resultat och lita på fröets egna inneboende klokhet.

Jag tänker vara med i Sara Bäckmos utmaning #grönajuni och är därför extra tidigt igång med sådderna i år. Fast oavsett det så hade jag säkerligen petat ner fröer på nyårsdagen ändå. Det är verkligen världens boost att få dra igång odlingssäsongen. Livscykeln blir tydlig på nåt vis. Läs gärna mer om Saras utmaning här.

Bukett

           

Än finns det kraft i delar av olika julbuketter. Amaryllis och nejlikor har visserligen gjort sitt men ardisian,  tallkvistarna och nyponen från trädgården förgyller fortfarande. Eftersom jag älskar jul och det röda som jag förknippar den med, så känner jag ännu ingen längtan efter pastelliga tulpaner. Jag vill fortsätta att njuta av julens känsla lite till.

     Tips

Boken Jord av Liselotte Roll för den som liksom jag vill gå på djupet i sina trädgårdskunskaper. 

En viktig bok om det som ger oss maten vi äter, syret vi andas och filtrerar vattnet vi dricker. Här kan du som vill lyssna på författaren som berättar lite i korthet om jord.

Köksträdgård och jobbstart

Hej alla!

Tack för fina och uppmuntrande kommentarer om nygamla bloggdebuten, både här och på instagram. Jag blir himla glad ska ni veta.

Jag är tillbaka på jobbet efter en lång semester. Tillbaks till rutiner,vardag och ett lite mer uppstyrt liv. Slut med "ta dagen som den kommer" och sena kvällar med verandamys i solnedgångar. Jag älskar mitt arbete så jag tror att övergången kommer att gå finemang. De två första dagarna har känts roliga och jag ser så mycket fram emot ett helt nytt läsår på "min" fina skola.

I köksträdgården växer det så det knakar. Nu har ju värmen slagit till så det gäller att vattna ordentligt. Jag planerar att vara riktigt husmoderspysslig till helgen. Ni som känner mig vet att jag gillar listor, att bocka av och känna nöjdhet när saker man tänkt göra faktiskt blir gjorda. 

Ser så fram emot detta:

* Plocka av vinbärsbuskarna - frysa in och koka saft

* Göra pesto på persilja och basilika 

* Ta upp potatis och njuta av hemgjord potatissallad och grillat 

Nu väntar sängen snart. Väckarklockan ringer 05:45. Det ska bli ännu en vacker augustidag imorgon. Härligt!

Kram

Sussie

 

Bokashi - dags att gräva ner den i jorden

Har man väl börjat med bokashi kan man inte sluta. Av matrester får du den finaste, mest näringsrika jord du kan tänka dig. När jag gräver ner bokashi på friland hittar jag maskar tjocka som pekfinget efter ett tag. De bearbetar och mumsar i sig bokashin och som tack bajsar de ut fantastisk jordnäring. Maskar och bokashi går fint i hop.

I tomathuset har jag odlingslådor där jag just nu grävt ner matavfallet som fermenterats med bokashiströ under några veckor. Så här gjorde jag:

Jag grävde ett dike i mitten av odlingslådan.

Sen tömde jag i hinken med bokashin i fåran.

 

Sen är det viktigt att blanda bokashin med den gamla jorden riktigt ordentligt. Jag brukar använda en grep för att verkligen blanda ihop allt på ett bra sätt..

 

Lika viktigt som att blanda väl, är det att sedan lägga ett lager med jord ovanpå alltihop som avslutning. Annars kan det dra råttor och andra djur. Och så förhindrar det lukt. Bokashi luktar speciellt. Inte gott säger en del. Helt okej säger andra.

In i tomathuset kommer inte hönorna in så där räcker det med ett jordlock, men i odlingslådorna som står ute, lägger jag alltid ett kompostgallernät på också förutom jordlocket. Annars kan man ge sig dän på att hönspatrullen  kommer farande:

De älskar också att krafsa och smaska i sig av bokashin.
Efter ca två-tre veckor sår eller planterar jag där jag grävt ner bokashin. Då har det allra mesta av bokashin förvandlats till fin och näringsfull jord. Magiskt!

Kram Sussie

Säg hej till hönorna!

Tänk, att om bara några månader kommer det att vara full fart på växtligheten i odlingslådorna! Nu när februari kommit är det mycket som måste hända när det gäller odling. Så många fröer som ska sås och så många små plantor som ska omskolas. Varje år är det som värk i kroppen för att få dra igång.

 

I det lilla huset i bakgrunden bor hönsen. Lådan som hänger på det minsta utbyggnadshuset är reden där hönorna lägger sina ägg eller ruvar när de känner för det. Förra sommaren fick vi tre kycklingar men bara en överlevde. Det blev en tupp. I år hoppas vi på fler kullar och att det blir några hönor också.

 

 

Trots att hönsen har en stor, fin utegård att vara i, vill de helst vara inne nu när det är vinter. De kurar tillsammans under värmelampan, plockar i fjädrarna och har det allmänt mysigt. De båda tupparna, Gösta och Nils, trivs bra tillsammans, far och son som de är.

 

Här kikar Nils ut. Gösta och Valborg håller sällskap. Visst är de fina?! Hönsen är av äkta lantras som heter gammalsvensk vit leghorn. Jag tycker de ser ut som riktiga Emil i Lönneberga-höns. Man gör  en god gärning också när man hjälper till att bevara den gamla lantrasen. För bara ett par tiotals år sedan höll rasen på att dö ut. Här kan du läsa mer om GSVL om du vill.

 

Ingen sak att ta sig till hönsen med så fina handskottade små vägar :)

 

Kram Sussie