Besked till alla som önskat...

Raymond har designat en ny modell av smideskrona. Den kommer att tillverkas i en liten upplaga. För beställning som sker efter 1 oktober, gäller leverans EFTER jul.

Pris:1300 kronor inkl frakt.

Maila beställning på

grannemedselma@hotmail.com

Kram Sussie

Jag - en vinnare!

En av mina favoritbloggar, Blomsterverkstad, har just utsett mig till vinnare i en tävling. Tänk vilken lycka! Har ni aldrig besökt hennes blogg, så snälla gör det! Här hämtar man inspiration i mängder! Tack snälla för vinsten!

Liksom Minna tycker jag också om att skapa av naturmaterial. I år är jag så lycklig över att det finns mängder av rönnbär. Kommer ni ihåg förra året? Någon rönnbärskrona gick det inte att göra då.

Men i år!

I år dignar rönnarna av bär och inspirationen flödar.

Varsågoda! Här kommer pysslet jag ville visa innan den gamla datorn tackade för sig:-)

Tack för att ni kikar in!

Kram Sussie

Dataingenjör Eklund

Jag: Skulle vilja att du berättade lite om den här datorn. Ska nog investera i en ny...

Expediten: Det här är en... och den har...i minne... den är en perfekt speldator... och skärmen är en.... och processorn... och RAM...

(Jodå, jag stod där och nickade och såg nog tämligen insatt ut)

Jag: Är det en bra dator?

Gissar att det är ungefär här i samtalet som expediten förstår vilken nivå mina datakunskaper är på.

Expediten: Den är mycket bättre än den jag köpte för ett år sedan och ungefär 4000 kronor billigare.

Jag: Oj! Men hur kan det bli så?

Expediten: Man brukar räkna med en livslängd på högst 4 år för en stationär och ungefär ett år för en laptop. Sedan tycker man att de blir för sega...

Jag: Jaa (säger jag lite världsvant eftersom jag åter vill verka insatt och förstod min fatala frågemiss innan). Du, det här Vista... har barnsjukdomarna försvunnit nu? Minns ju hur det var när XP kom *hehe*. Det var precis nytt när jag köpte datorn som pajat nu.

Expediten: Öh... ok. Det kom 2000.

NU fattar jag att det är bättre att hålla tyst. Jag är urkass på tekniska prylar och byter inte förrän de är paj. Jag tänker till exempel INTE berätta att jag "städat" bort drivrutiner och annat småjox för ljudet i dator eftersom det var ont om plats i hårddisken... Resultat: En knäpptyst datorn. Sånt berättar man ju inte!

Jag: Jamen hörredu! Vi står inte här och tölar längre. Jag tar den!

Sonen, som är otroligt teknisk, och som är i den åldern att märke och utseende på prylarna är jätteviktigt, viskar: Mamma. vi kanske ska fråga pappa först?

Förhoppningsvis skriver jag nästa inlägg på min nya, fina dator. Tänk att den kommer att ha ljud:-)!!!

Kram Sussie

Datortrubbel

Först vill jag passa på att säga TACK för alla härliga kommentarer på förra inlägget! Ni är så snälla allihop!

Sedan vill jag också passa på att tala om följande:
Datorn och jag, är för tillfället, INTE vänner!
I morgon bär det av till affären för att titta på en ny. Jag kan inte lägga in bilder och så stänger den av sig... om den ens orkar starta först!

Och jag som så gärna hade velat visa er vad jag pysslat med under helgen...

Alla ni som väntar på svar i mailboxen: Jag svarar så fort jag fått ordning på mitt datorliv ;-)

Kram Sussie

Gåta:

Vet ni varför tjejer över 40 inte kan leka kurragömma längre?
Svar: Det finns ingen som letar efter dem ...

Själv fyller jag just 40 inom kort. Skulle man inte kunna skoja till det lite...?

Inte behöver väl inredning alltid vara så allvarligt... seriöst... felfritt... inspirerat av "det rätta"...?

Själv har jag inspirerats av den småroliga gåtan;-)

När man kommer uppför trappen på övervåningen ser man detta:

Man ser undersidan av det lilla bordet som jag köpte för 40 kronor.

Inte så kul... inte så inspirerande...

Fast NU tycker jag att det är både kul och inspirerande! För nu ser det ut så här:

Det är målat vitt under.. och så står det något... vad står det?

Älskar känslan av, att bara den som råkar vända huvudet och fästa blicken under bordet för en kort sekund, hinner se citatet. En liten hemlis.


Och en liten påminnelse om att det ska vara roligt att leva, att leka och att inreda. Hur gammal man än blir.


Var rädda om varandra och framför allt: Busa lite ibland!


Kram Sussie

Ska vi leka tittut?

Jag har fått en idé!

Ledtrådar:

1. Den är ovanlig
2. Den är rolig
3. Den tar två dagar att få klar...

Kika in på torsdag så får du veta mera.

Kram Sussie

Vinbärskaka

150 g smält smör

3 dl socker

3 ägg

1 tsk vanillinsocker

1/2 tsk bakpulver

3 dl vetemjöl

1,5 dl röda vinbär

1. Sätt ugnen på 175 grader.


2. Rör ihop smör och socker.


3. Rör i ett ägg i taget.


4. Blanda vanillinsocker, bakpulver och vetemjöl.


5. Rör ner mjölblandningen i äggsmeten.


6. Smöra en form med avtagbar kant.


7. Bröa formen med vetemjöl, skaka ur överflödigt mjöl.


8. Häll i smeten och strö över vinbären.


9. Grädda i 40 minuter långt ner i ugnen.

Detta är favoritkakan för tillfället. En lätt krämig kaka som man snabbt bara rör ihop. Mmmm...
VARNING! Den är smått beroendeframkallande:-)

Kram Sussie

Fredagsfika!

Visste ni att ordet fika ursprungligen härstammar från kringresande knallars hemliga språk?

Slänger man om stavelserna fi-ka till ka-fi, är det lättare att härleda ordet till
ka-ffe.

Redan på 1800-talet började man använda ordet fika. Inget annat språk har ett liknande uttryck, för att ta en liten paus från arbete och sysslor och dricka kaffe och äta något tilltugg tillsammans med vänner, familj eller bekanta.

Är det fest vill jag dricka kaffe ur kopp - obönhörligen!

Men till vardags eller i jobbet dricker jag gärna ur dessa muggar:

De är gjorda på Fryksta Krukmakeri . Jag berättade bara precis hur jag ville att de skulle se ut och sedan gjorde de dem åt mig.

Fantastiska människor och fantastiskt härliga muggar att dricka både te och kaffe ur. Ser ni skylten Fryksta Krukmakeri strax utanför Kil så sväng in där och njut av vackra bruksföremål.

Kram till er alla!

/Sussie

Fy falingen!

Bredbandet trilskas igen efter åskväder...
Förhoppningsvis fungerar det åter på fredag ;-)

Ni kikar väl in?

Påminner också om att du kan prenumerera på mina inlägg.
Då klickar du bara på ikonen i högerspalten, vid sidan om här, och fyller i uppgifterna. Så fort jag uppdaterar sidan lämnas ett meddelande i din mailbox.

Hoppas ni inte regnar bort. Här står regnet som spön i backen.

Kram Sussie

Måla svart

Loppisar gillar vi ju att gå på, många av oss.

Och fynd gillar vi ju också att göra, eller hur? Oavsett om det sker på loppisar eller inte.

Men...

Hur stor är chansen att man hittar en gjutjärnsurna för 15 kronor på loppis? Tämligen liten skulle jag gissa..

Men lerkrukor hittar man ju ofta.

Och ibland ser de ut som urnor.

Med lite svart färg kan de till och med se ut som om de var gjorda i gjutjärn :-)

Framför gamla fotografier i klassiskt ovala ramar i svart, känns det riktigt stiligt.
Växten är en myrten på stam.
Kram till er alla!
/Sussie

Lika bra att köra hårt!

Började ju jobba i dag. Gissa om det var roligt att träffa alla arbetskamrater:-)

När jag nu ändå är igång, så tänkte jag:

Äh! Jag kör lite svart också när jag kommer hem!

Tjänat massor av pengar faktiskt...

Nyfiken?

Kika in i morgon kväll får ni se :-)

Kram Sussie

Back to business

Sakta rullar vardagen in.

Måndag innebär vardag igen för mig. Slut på sena kvällar på verandan mitt i veckan och slut på "gå i morgonrock så länge du vill" på mornarna.

Men...
Jag har ett knep!

Jag försöker fylla mina dagar med något positivt varje dag. Då blir plötsligt vardag något roligt som händer var dag...
Jag önskar er alla läsare allt gott - var dag!

Kram Sussie

P.S. Lokaltidningen har varit hemma och gjort reportage. Det ligger ute på nätet här. D.S

Tips!

I min släkt finns många trädgårdsintresserade damer.

Mamma, mina mostrar, och min svärmor när hon levde...

Av moster Lena kan man få många roliga tankar när det gäller trädgård och blommor. Idag tänkte jag dela med mig av ett tips från henne.

Vill du få fler idéer kan du klicka här. Hon har nämligen också blivit "med blogg" :-)

Är du lycklig ägare av gamla persienner? Vill du inte spara dem kan du vara ännu mer lycklig... Då gör det nämligen ingenting om du klipper sönder dem till planteringsstickor.

Jag skrev med blyerts på mina. Då kan man ju återanvända dem många gånger.

Vill man, kan man ju klippa olika form på kanten längst upp.

Avslutningsvis en bild på mina pelargonbebisar på tillväxt.

Kram och tack för att just DU tittade in!

/Sussie

Älskade Mårbackapelargon...

Drömmer du om det här nästa år?Då ska du få ett litet tips:

Ta sticklingar av dina Mårbackor NU!

Då hinner de rota sig och kan använda hela sin kraft till att blomma nästa år. Av en enda planta fick jag nu helt plötsligt 14 sticklingar...

Även om det svider lite i hjärtat att ta bort blommorna så ska du göra det. Sticklingen behöver all kraft till att rota sig istället för att ge näring till blomman.

Nu är det bara att plantera och se till att sticklingen mår bra. Jag sätter aldrig ner dem i ett glas vatten utan planterar direkt i jord som jag håller fuktig (inte FÖR blöt, då ruttnar den gärna).

Det finns många sätt att övervintra pelargoner på.

Jag brukar ställa ner dem i källaren precis som de är. En del klipper ner dem före. Jag gör det på våren.

I källaren är det ganska mörkt och kallt (inte fryskallt!). Sedan tittar jag till dem lite under vinterhalvåret och ger dem ev en liiiiten skvätt vatten om jag tror att de håller på att torka bort, men det sker på sin höjd ett par gånger...

Lycka till!

Kram Sussie

Till Maria!

För 16 år sedan stod vi som lyckliga ägare till vårt hus. Pappren var skrivna, förväntningarna stora och visionerna många.

Det enda som återstod var jobb... mycket jobb!

Det fanns knappast väg in till huset. I salen var det bara plankväggar och det gick inte att elda i en enda kakelugn, eftersom kajorna byggt bo ända fram till ventilerna.

Det var getingar i trossbotten och vattenskador i källaren. Det fanns ingenstans att tvätta och inte en enda rabatt.

Så vad börjar man då med?

Hrm! Jaaaa...

Vad börjar man då med...?

Något fyllt av kärlek och omtanke kanske?

Något, som på sätt och vis symboliserar hoppet om, att alltid ge tid till det vackra, det som får en att må bra och det som visar att man är lyhörd för varandras önskningar...

En toaknopp!

- Raymond...

- Jaa!

- Visst skulle det väl vara häftigt med en toaknopp som såg ut som en kotte?

- Öööh...jaa... kanske det... Jag kan ju pröva att göra en, om du vill.

Ibland får man frågan:

- Hur orkar ni?

Och kanske är det tack vare toaknoppen, eller någon.annan liten smådetalj, som gör att man aldrig tröttnar. Att glädjas åt det lilla och att inte låta hus och renovering bli ett mardrömsprojekt utan en glädjens resa tillsammans i både med - och motgång :-)

Kram och tack för att du kikar in!

Välkommen tillbaka!

/Sussie

Fotnot:

"Äntligen!! Jag har väntat länge på att hemlighusets detaljer kommer i dagen. Något att se fram emot för alla bloggläsare!

Hälsar Maria R som ganska många gånger berättat historien om den lilla..."

Hemlighuset - del 1

1994


Ett speciellt år. Vi gifte oss nämligen då. Faktiskt just på dagen, den 6 augusti :-) 14 underbara år som berikat mitt liv med kärlek, två barn och en man som jag aldrig skulle byta ut!


På dörren in till toan, finns årtalet bevarat. Dörren målades inför den oglömbara lysningen vi hade tre veckor innan vigseln.

Nästa inlägg visar jag mer bilder från vårt lilla hemlighus. Då vet jag att åtminstone EN person som kommer att bli glad ;-) Det finns nämligen en liten detalj därinne, som det berättats om, ett antal gånger, i vissa bekantskapskretsar...

By the way: Efter att Blogger gjorde sin uppdatering av sidan tidigt i morse, har nästan allt blivit på engelska... Någon annan som råkat ut för det samma?
So long!

/Sussie

Trall - a - la

Dagens inlägg kanske inte inspirerar alla inredningssugna...

...men kanske den som snickrar där hemma :-)

Verandan på baksidan är nu glasad och SNART färdigkittad. 200 rutor exakt blev det. Snart kanske det dyker upp lite bilder ;-)

På var sida om det glasade partiet ska det vara öppet, med räcke och trätrall. Och är ni ifärd med att själva lägga trall, är det nu du ska ropa på den som snickrar i huset:

För att slippa skruva uppifrån med hål och flisigt utseende som följd, kom Raymond på att man kunde köpa sådana här hörnlister. De är vinklade i 90 grader med en massa hål i. Har säkert något tjusigt namn...på riktigt.

De skruvas fast i reglarna. Sedan är det lätt att skruva fast golvbräderna underifrån.

Trall - a - la! Inte ett skruvhål så långt ögat kan nå!

En liten hörnlist och nu ska ni höra

vad man med en liten hörnlist kan göra!

Böja och skruva, må ryggen stå pall

nu har vi gjort oss en skruvhålsfri trall!

KRAAAAM!

/Sussie

P.S Har haft dataledigt några dagar och inte besökt några bloggar. Ska ta ikapp det nu :-) D.S