FLER DJUR TILL VÅR GÅRD OCH EN HÖNA SOM HITTAT HEM

I flera veckor har en av våra äldre hönor vägrat att tillbringa nätterna i hönshuset tillsammans med de andra i flocken.

Envetet har hon istället traskat in i tomathuset när det blivit dags för kvällsmatningen och inlåsning för natten. Helt ensam har hon sedan funnit sin nattro utan att visa det minsta behov av att sova tillsammans med de andra.

 Idag bestämde hon sig plötsligt för att inte längre välja bort de andra och gick obrydd in i hönsgården med de andra och lät sig utfodras och låsas in för natten tillsammans med dem.

Visserligen ville hon sedan sitta på en egen pinne när det blev dags för nattvila, men nu är hon iallafall en i gänget igen. 

Man undrar ju vad det är som har hänt som föranlett denna månadslånga markering av självständighet. Hönor är verkligen personligheter.

Kommer ni förresten ihåg att jag för en tid sedan skrev på bloggen om att testa biodling?

I helgen hade jag fint besök av fina vänner där en av dem är biodlare. Om allt går som det är tänkt kommer jag också att vara biodlare nästa sommar. Hur roligt är inte det?

Det är mycket jag måste lära mig och jag tänker gå kurs så snart sådana sätter igång, men det känns så otroligt skönt att också veta att jag har en mentor i uppdraget nu när min vän erbjudit sig att finnas där och svara på frågor när sådana dyker upp. För det gör det garanterat.

Kram

Sussie

LURAD PÅ LOPPIS

Ge mig ett kök, en toalett och två meter att sova på och jag har precis vad jag behöver.

Nu råkar vi ha ett stort kök, men det är egentligen inte nödvändigt, även om det underlättar. Framförallt så är det en dröm att leta detaljer på loppis och auktioner till.

Lampan till exempel- dyr att köpa nyskick. Inköpt på en nätauktion för en liten summa och sedan bytte jag tyg själv till det jag ville ha. Det blev några timmars pill och en söndersprucken pekfinger, men för att aldrig ha sytt en lampskärm förut så gick det förvånansvärt smidigt.

Skålen vi har skorpor i är också ett loppisfynd.

Skafferiet ser ut som det alltid har stått där vilket inte stämmer alls. Det är nybyggt, som några av er säkert minns. Och i somras gjorde jag världens kap på en loppis som jag först åkte förbi, men sedan vände och körde tillbaka till.

På slingriga smala grusvägar letade jag mig fram och hamnade sedan på en liten, liten loppis. Ett sommarhus på landet där ägarinnan hade tömt boningshuset på ”sånt där skit som man inte använder och ingen vill ha nu för tiden”.

Och där stod de- burkarna som skulle passa som hand i handske hemma hos mig! 

Sex stora

Fem små. Extra kul med burken som det står Klarskinn på för mig som drivit gammaldags kafé med inriktning på kafferep.

Två hängande väggskålar med lock som passar perfekt på den lilla ytan mellan skafferi och fönster.

Vad jag gav? 150 kronor för hela rasket. Just där och då fick jag en stark känsla av att vi båda tyckte att vi lurade varandra på köpet. 

Just nu är solrosorna som vackrast också. En del sorter har blommat över men den här fina pryder köksbordet och piggar upp våra morgontrötta nunor. Jag är såld på solrosor!

Idag ska det målas med falu rödfärg och städas undan lite i trädgården. Det ser övervuxet ut överallt. Solen skiner och det är varmt ute. En perfekt trädgårdssöndag med andra ord.

Kram

Sussie

TACKSAMHETSTORSDAG

 Idag fick jag möjligheten att svara ordentligt på frågan:

- Hur mår du?

En sådan fråga är inte alltid så enkel att svara på, inte om man ska svara någon som genuint undrar, inte bara ställer frågan i förbifarten.

Mitt svar innehöll bland annat detta:

- Jag har ett fantastiskt liv! Jag är omgiven av kärlek, omtanke och gemenskap. Jag känner stor, stor tacksamhet över mitt liv och stor vördnad inför att vårda det. 

Jag tror att en av de viktigaste sakerna här i livet faktiskt är, att kunna känna tacksamhet. För stora saker, men också för det lilla. Jag vet, det är en klyscha, men det är inte mindre sant för det.

Här kommer några små, små saker jag känner tacksamhet över just nu. En helt vanlig torsdag i september.

Tänk att det finns så fina äpplen som Discovery Rosette! Jag köpte en påse på en skördemarknad bara för att jag anade snyggheten när säljaren berättade om äpplet. 

Numera mäter jag inte mina bakade alster i antal bullar eller kakor eller tårtor eller bröd. Nej, jag kan unna mig att tänka: Idag är mitt mål att baka upp minst 15 ägg. Att ha många ägg hemma är verkligen en av livets små rikedomar. 

Tänk att de små skira bladen av körvel passar så bra mellan jordgubbsplantorna! De väver sig in och ger klorofylligt välbehag till max. Love it!

Känner också tacksamhet över alla er som hänger här inne med mig.

Kram

Sussie

ÄPPELSKYLTAR

 

Vi har så många äppelträd, en hel lund, men jag kommer aldrig ihåg namnen på sorterna.

Igår var det Äpplets Dag på Mårbacka och då passade jag på att ta med mig några äpplen för att få dem sortbestämda.

Det visade sig att några av dem var lite svåra att bestämma sort på. Några av namnen tycker jag mig dock känna igen från andra som sortbestämt dem, så då kör jag på rimlighetsprincipen. Då är det nog den.

Jag tänkte hänga skyltar i träden så jag kommer ihåg. Det är snett skrivet, men samtidigt tänker jag att det kan vara lite charmigt också. Det ska ju synas att det är hemmagjort. Färgen jag målat med heter Herrgårdsgrön. Den gillar jag jättemycket eftersom den smälter in i grönskan och inte tar över.

Idag vankas skördemarknad i Rottneros park tillsammans med bästa sällskapet och sen vidare på fika i ett gammalt kapell i Gettjärn som renoverats. Jag hoppas jag kommer hem både inspirerad och med något inhandlat.

Kram

Sussie