Gräsmattan ska sås, rabatter fixas, stenkant läggas, belysning ordnas och piedestalen målas. Men det hindrar mig inte från att att ställa upp soluret på prov ändå. Ibland behövs det visuellt stöd för att komma längre i ett projekt. 

Jag har haft en del bryderi med hur jag ska få till formen på trädgårdsrummet Vilan. Nu har jag äntligen landat i något jag tror kan bli riktigt fint. Det ska endast finnas EN väg in, endast en öppning i en av häckarna, inte två. När jag släppte tanken på två ingångar var det som att allt föll på plats. Att ställa ut soluret på sin piedestal hjälpte definitivt till att landa i det beslutet.

Sockeln - eller själva piedestalen - ska målas i en grågrön färg.  Jag vill inte att den ska pocka på för mycket uppmärksamhet. Det tror jag den skulle göra om jag till exempel målade den i falu rödfärg. Troligen kommer jag att måla den med linoljefärg så den åldras med värdighet.

Här syns tydligt den klena plantan av bukettapel som ska flyttas för att göra plats för ingången in till Vilan.

I förgrunden syns en pall av grånat trä. Ungefär den färgen tänker jag att piedestalen ska målas i.

Det är en del jobb innan marken är bearbetad och gräset vuxit sig frodigt och starkt i det nya trädgårdsrummet. 

Här har jag lagt ut stenar för att få en känsla av hur häcken ska placeras. Hel häck och bara en ingång in genom häcken till höger, det tror jag på. Mitt starkaste förslag just nu.

Piedestalen ska placeras på stenplattor så att den står rakt. Sedan en rabatt med hostan June runt om. I mitt huvud kommer det att bli snyggt och harmoniskt.

Kram

Sussie

Vad heter din trädgård?

 Vår trädgård är stor, rabatterna många och trädgårdsrummen ännu fler. För att kunna beskriva vart jag rensat eller vart det skulle vara mysigt att ta en fika utan att behöva förklara för mycket, har jag döpt min trädgård. Du kan njuta av rosorna i Rosengången, äta frukost i morgonsol om du slår dig ner i Frukosten eller utbrista i ett ”Oj! Ser det ut så här här!?”när du hittar ingången till Hemliga trädgården. 

Går man morgonrundan i snigeljakt kommer man efter halva turen fram till Smultronstigen och kan nypa sig ett smultron eller två. 

Vårt nya trädgårdsrum behöver så klart också få ett namn. Det blir för jobbigt att säga:

- Idag har rensat i det där området som är mitt emellan pergolan och hönsgården och där som soluret är.

Namnen får gärna vara både vackra och poetiska, kanske roliga eller anknyta till min bygds författare Selma Lagerlöf. En tvådelad lång rabatt hos oss heter till exempel Lövens långa sjö efter sjön Fryken i Gösta Berlings saga. I den rabatten går tonerna i blått och lila.

Hur som helst, nya platsen behöver få ett namn och jag tänker just nu så här: 

Platsen kommer att domineras av ett solur på en piedestal. Marken kommer att vara täckt av gräsmatta och lugna häckar ska få omgärda området. En plats för lugn,ro och mental vila. Visst kommer solens strålar att hitta hit, men stora träd runt om gör att platsen kommer att vara ganska skuggig större delen av dagen. Solen behöver ersättas med annat och jag tänker att en enda växt ska få det uppdraget. Runt piedestalen med soluret ska vår signaturväxt hostan (eller funkian om man hellre vill kalla den för det) få växa. En speciellt utvald sort med namnet June. Den ska få tillföra solens gula färg genom sina blad som har en gulare mitt med gröna kanter. Vi har många olika sorters hosta, men June kommer att bli ny för oss.

Inspirationsbild från Blomsterlandet

Åter till namnet. Varje trädgård behöver en plats där blicken får stanna. Där ögat inte behöver söka efter nästa intryck utan finner ro i ett enda. Ytan med soluret ska bli den platsen hos oss.Trädgårdsrummet ska få bli det trädgårdsrum där blicken ska kunna fästa sig på ett ställe utan att behöva flacka runt för att titta på allt som pockar på. Här ska man kunna låta tankarna vila. Jag tror därför att namnet kommer att bli

Vilan 

En plats där det inte finns några krav på att uppleva utan bara låta bruset utestängas och sinnena få vila.

Kram

Sussie

Ett trädgårdsrum blir till

Jag gör någon inflygning här på bloggen ibland. Det blir långt mellan gångerna och oftast skriver jag en svit av inlägg för att sedan inte skriva något alls på ett år. Bloggarnas tid har ännu inte återkommit, det är istället andra sociala medier som prioriteras. Men, har du hittat hit och väljer att vara kvar och läsa, vill jag att du ska veta att jag är jätteglad för det. Hej och välkommen! Men var beredd. Bloggen är främst till för mig själv. För att minnas och för att följa processer i trädgårdsplanering och renoveringar. 

Just nu i vår trädgård:

Under flera års tid har jag haft en presenning lagd på en yta för att få bukt på ogräs som nässlor, parksallad och kirskål. I början på sommaren besökte jag och dottern en loppis och  med hem kom ett solur. 

När jag såg det visste jag att presenningen måste bort i år och soluret skulle få ett eget trädgårdsrum hemma hos oss. Det är lite motsägelsefullt, för platsen är relativt skuggig. Inte direkt där man placerar ett solur om man säger. Soluret ska istället få bli en staty, en installation… ja, som ett slags ankare i trädgårdsrummet. 

Häng med från idé till resultat. 

Soluret som inhandlades för 350 kronor på en loppis.

Närmaste trädgårdsrummet som ligger i anslutning till det blivande solursrummet ser ut så här. Det nya rummet kommer att ligga till vänster i bild.

Mellan de båda trädgårdsrummen har jag planterat en häck av bukettapel. På ett ställe i den rundade häcken har en planta utvecklats sämre än övriga. När sådant händer brukar jag ta mig en funderare: ska jag ersätta med en ny och testa igen, eller tänka i nya banor? Eftersom jag redan testat att ersätta utan bra resultat, tänker jag nu nytt. Den klena plantan kommer att tas bort och sedan kommer det att byggas vackra stolpar för att visa vägen in i det nya trädgårdsrummet. 

Man vet att det är dags att ta bort täckningen när ogräset börjar växa på ovansidan av den. Skämt åsido, tre år av täckning räcker förhoppningsvis. Jag håller tummarna. Det ligger också krattgus ovanpå täckningen för att hålla den på plats. Den planerar jag att återanvända på annat ställe.

Visst är det märkligt att det ofta blir någon slags förvaringsyta av diverse skräp när man inte riktigt kan göra färdigt? Spillvirke, en jordpåse eller varför inte en planteringskruka som väntar på att bli medtagen till rätt plats när andan faller på?

Längst till vänster i bild finns idag våra vinbärsbuskar. Tålmodigt levererar de trots att ljusförhållandena borde vara alldeles för dåliga. De kommer jag att antingen flytta (om det går) eller ta sticklingar av (det går alltid) och istället plantera en mer strikt och formell häck av måbär. Likaså ska det planteras måbärshäck där som skottkärran står. Lite märkligt är det, att jag väldigt ofta råkar fotografera min trädgård med en skottkärra som linslus. Men okej, vår trädgård är ett hobbyintresse, inte en besöksträdgård. Läser du bloggen igen kommer du garanterat att få se fler foton med skottkärror på.

Bakom vinbärsbuskarna skymtas vår hönsgård och köksträdgård.

Idag har jag testat olika varianter av hur den nya häcken ska formas. Jag brukar lägga ut stenar eftersom jag är väldigt visuell. Jag behöver få se och sedan gå ifrån ett tag innan jag kan gå tillbaka och känna efter om det känns rätt eller inte. Jag har inte riktigt bestämt mig än utan behöver sova på saken.

Här syns också vårt poolhus med pergola. Det är dags att byta vattnet i bubbelpoolen vi har på trädäcket och  farmardunken är framtagen. Och skottkärran är med igen såklart!

Så där ja! Nu är du med från början i uppbyggnaden av det nya trädgårdsrummet. Hoppas du kikar in igen!

Kram

Sussie