1:a Advent - prövningens tid...

En riktigt skön och fin advent önskar jag alla mina läsare!

Några lingonblad i en krans, ett rutigt band - och adventskänslan kommer smygande trots snuva, feber och ögon som rinner.
Jag, som alltid brukar baka adventskrans till första advent, får lov att vänta tills förkylningen gett sig. Och att vänta är inte min starka sida...

Kram Sussie

Vila...

När kroppen får för mycket, då säger den till!

I tre dagar har halsen svidit och febern hoppat upp och ner, och jag har bara orkat ta det lugnt. Det är ju aldrig roligt att vara sjuk, men jag är på något sätt tacksam över att ha fått vila.

Det har varit alldeles för mycket jobb, resor, utbildningar, möten och beslut de senaste veckorna.

Idag har Raymond hämtat det nya trägolvet som ska läggas in i köket. Bredvid kakelugnen håller vi på att sätta in ett gammalt fönster. När halsen slutat svida, ska jag genast måla och greja för att få det iordning.

Det kan nog bli en stämningsfull advent i år också. Om än bara fläckvis :-)

Kram Sussie

Hemma!

Feng Shui-helgen har varit magisk. Det känns som om jag nuddat vid något stort och fantastiskt.

I huvudet kryllar det av idéer, inspiration och känslor.

Dagens inlägg blir en kortis. Jag måste ila iväg till ett möte.

Stor kram
/Sussie

Många bollar i luften...

... det är precis vad jag har just nu!

Har ni sett vilka härliga kort det låg i min brevlåda idag!? De är handgjorda av en snäll läsare - Eva Redin i Östergötland - som skickat dem till mig efter att ha läst bloggen. Hon tycker om andan på bloggen och för det blir jag så glad!

När man sitter i sin ensamhet och skriver ur hjärtat, kan det ibland vara svårt att veta, hur man som läsare uppfattar inläggen. Ibland tryter fantasin och ibland känner man ju, att det inte alltid blir så där superintressant...

Tack Eva! Om du var här skulle jag ge dig - och alla andra som peppar mig - en stor kram!

Gissa vad jag ska göra i helgen?

Jag ska till Stockholm och gå steg 3 i min feng shui-utbildning! Och på fredagskvällen ska jag hit. Raymond tror han kan omvända mig...

Fast jag vet inte ja... Efter snart 20 års försök med ständigt samma musik(tugg) i skivspelaren är risken stor att jag behåller min egen musiksmak. Men vad gör man inte för husfridens skull... Och man kan ju inte annat än beundra hans idoga försök :-)

Kram Sussie

Dä va finer förut...

För många år sedan arbetade jag som bildlärare på ett högstadium.

Jag var ung och rask och med en arbetsglädje som inte visste några gränser. Håret var midjelångt och satt ofta lite slarvigt uppsatt i en knut eller hästsvans.

I en av klasserna fanns en kille som alltid såg till att sitta längst fram på mina lektioner.

Jag tror han var lite förtjust i den där pigga, glada och unga tjejen som dessutom undervisade i ett ämne som han verkligen gillade.

En dag kom jag till skolan och hade klippt och permanentat mitt långa, blonda hår... Handen på hjärtat - det blev inte bra!

När killen fick syn på sin fröken, var det som om något slocknade i hans ögon. Besvikelsen var påtaglig. Han lämnade sin plats längst fram och satte sig längst bak i klassrummet istället.

Inte ett ord sa han under bildpasset, men när lektionen var slut dröjde han sig kvar när de andra eleverna hade gått.

-Du! sa han. Dä va finer förut!

Sen gick han med bestämda steg ut genom dörren och lämnade mig stående som en fågelholk.

Det är inte utan, än att jag tänker på den där episoden nu, när vi river som värst i vårt kök. För så är det ju - det var finare förut.

Men även ett sönderpermanentat hår raknar och även rivna väggar kan bli snygga igen. Visst är livet fantastiskt!

Kram Sussie

Det snöar....

... både ute och inne hos mig!

Igår kom det några centimeter snö, som visserligen regnat bort idag. Julen närmar sig med stormsteg. Fast jag vägrar att bli stressad!

För mig är det fortfarande höst. Jag vill ha det så. Jag vill njuta länge av varje årstid.

Sen snöar det faktiskt inomhus också här hos oss - i köket.

Skåpluckorna får sig en uppfräschning när vi ändå håller på. Jag vill få in ljuset, men inte ha dem alldeles vita. Därför passar kulören "Snö" bra.

Den har en dragning åt det grå hållet. Perfekt till det blåa jag älskar.

Kram på er alla! Och tack för att ni så troget kikar in och/eller skriver era snälla och uppiggande kommentarer.

/Sussie

Wabi Sabi - det är jag det!

Feng Shui har nog de flesta hört talas om vid det här laget, men Wabi Sabi...vad är det?

Från början var det en buddistisk teceremoni från Indien som uppkom på 1500-talet.

Wabi - står för enkla och naturliga ting

Sabi - står för skönhet som bara kan fås med tiden

Och när jag läser detta, så inser jag att jag nog är en riktig Wabi Sabi -människa.

Tid, väder och vind sägs ha en förskönande verkan på tingen runt omkring oss. Man ska låta ljuset flöda in och låta naturens färger ta plats.

Och naturfärger är ju så mycket mer än beige, brunt och grönt!

Rött, som sprakande höstlöv... Blått, som Fryken långa sjö... Det passar mig så bra, för jag vet ju ,att jag aldrig skulle kunna bo i ett hem, där jag inte får inreda med blått, den färg jag älskar allra mest.

Men - precis som med feng shui - så ska man inte glömma att rensa! Låt de vackra, gamla sakerna med patina och åldersspår få framträda, och lär dig uppskatta det som inte är perfekt.

Kram Sussie -

som inte alls lever som jag lär just nu. Med ett utrivet kök och en glasveranda full i bråte är det inte mycket myskänsla här hemma. Men man kan inreda i själen och i tankarna också. Håller ni inte med?

P.S Bilderna i dagens inlägg är inspirationsbilder jag hittat på nätet. Vet inte riktigt vart...D.S

Julrosor till far

Det är något magiskt med julrosor.

Den användes förr till att mota bort onda väsen. Man hängde upp den i lagårdsdörren för att skydda djuren. Det sägs också att människor som hållit en julros i handen, har känt hur den har rört och vridit sig för att komma ner i jorden igen...

Selma Lagerlöf skrev en berömd julberättelse om denna fantastiska blomma - Legenden om julrosorna. Läs den i jul. Den är vacker och magisk...

När jag tog en tur till skogen i morse, hittade jag mossa som hade fått så vacker röd färg. Tillsammans med ett fat på fot, en julros och lite lav, blev det genast lite farsdags-stämning på bordet.

Nu väntar kaffe och tårta. Och vem vet - kanske far har gjort sig förtjänt av en liten present också...

Kram Sussie

Härliga november!

Jo, det är säkert - jag gillar november!


Det blåser, det är mörkt och man är lite härligt trött på kvällarna... När jag varvar ner händer något.
Då kommer inspirationen!


Jag har aldrig så många inredningsidéer och projekt på gång, som under den här månaden. Det är NU du ska ut i skogen och samla mossa, kottar, rönnbär och annat som du vill skapa av inför julen.


När det har fryst till, och advent står för dörren, då blir det där skogsbesöket bara ett jobbigt måste. Något som måste hinnas med bland allt annat - luciaträningar, pepparkaksbak, storstädningar och julklappsrace... Och inte är det speciellt lustfyllt att försöka skrapa fram frusen mossa under ett täcke av skarsnö...


Nej, det är nu du ska ta tillvara dagarna inför det som komma skall. Det är nu du har tid att njuta.

Kram Sussie

Katten på råttan och råttan på repet...

... eller Berättelsen om varför jag visar så gamla foton av vårt kök.

Allt började med, att vår - inte alls så gamla induktionsspis - gick sönder. Endast 36,5 månader gammal, sa den poff och slutade helt enkelt fungera.

Som tur var, hade vi tagit en extra lång försäkring på den...

Nu visar det sig, att just den spisen har slutat att tillverkas. Induktionsspisar är numera nästan uteslutande två separata delar. Spishäll för sig och ugn för sig.

Jaha! Vad gör man?

Jo, om man river ut det gamla skafferiet så skulle ju ugnen kunna byggas in där...

Och jag har ju alltid önskat mig ett stoooort skafferi, som man kan gå in i. Med vackra hyllremsor, söta små burkar och en vansinnigt prydlig ordning *jojo* Då skulle vi ju kunna bygga ett sådant om vi bygger ihop köket med kökskammaren. Om nu ändå det gamla skafferiet måste bort?!

Det är väl lugnt? Stallprojektet börjar ju inte förrän tidigast om två veckor...*andas in, andas ut*

Där har ni förklaringen till varför ni får passa på att titta på de gamla korten så länge. Det är den rackarns spisens fel.

Kram Sussie - som förstår om ni skakar på huvudet och tänker: Är de inte kloka!

Inspiration - Stallet

Nu börjar verkligen stallplanerna att ta fart - på riktigt!

Men jösses, vad mycket det är att tänka på!

Tillstånd hit, bygglov dit, offerter in och förfrågningar ut...

Men för varje litet "hinder" kommer vi en bit framåt. Pappersarbete tar mycket kraft - och syns inte på samma sätt som om vi skulle ha snickrat, sågat och byggt, med samma nedlagd tid.

För att orka hålla ångan uppe, letar jag gärna inspiration på nätet. Just nu är det köksdelen jag funderar på. Bästa inspirationen hittar jag hos Kvänum.

Kram Sussie