~ NYFIKEN PÅ - ASTRI TAUBE ~

Under rubriken ”Nyfiken på” vill jag lyfta fram något eller någon som jag själv vill veta mer om. Det kan vara ett föremål, en stil eller en person. Bara nyfikenheten finns att vilja veta mer. 

Kika lite extra i bokhyllan så upptäcker du snart bokstöden.

Astri Taube var gift med rikstrubaduren Evert Taube och mamma till bland annat Sven- Bertil.

Hon hamnade i den klassiska fållan av konstnärsfruar som trofast och tryggt skötte hem och barn när maken fick ära och berömmelse. Astri var en mycket duktig skulptör. Hon var grafiker och även målare. Det finns spår av henne i många, många hem. Hon förtjänas att lyftas fram igen och igen. Och igen.

Astri föddes 1898 och växte upp i Stockholm. Hon hade fyra syskon och var den äldsta i barnaskaran. Hon avled 1980.

Det här är skulpturen Påskliljan. Min skulptur kommer från makens hem tror jag, men kan lika gärna vara nåt som jag fick med mig när jag flyttade hemifrån på 80-talet. Den här lilla statyn finns i hur många svenska hem som helst. Den tillverkades på 40-talet och har blivit lite sedd över axeln då den inte ansetts vara nåt eftertraktat mästerverk att tala om.  Kanhända fick den ett litet uppsving i popularitet under värsta shabby chic- tiden när madonnor och byster överlag var sååååå inne. 

Hon har fått sig någon liten törn i livet. Avskavd både på näsan och i hårlocken. Som bokstöd är hon dock både perfekt och pålitlig.

Jag gillar när saker har fler funktioner än att stå och bara se fina ut och använder därför Påskliljan som bokstöd. Hon har fint sällskap av både Selma Lagerlöf , liten trulig pojke och Sokrates, filosofen som införde metoden att komma fram till sanningen genom att ihärdigt ställa frågor.

Jag har sökt och letat efter information om vad som ligger bakom valet av namn på statyn Påskliljan. Tyvärr har jag inte hittat något svar. Kanske någon av er bloggläsare vet? Kanske är namnet en flirt med ett annat blomnamn som förknippas med Astri själv. Hon kallades nämligen Fröken Blåklint av sin man innan de gifte sig. Gulligt, eller hur?

Uppdatering: Av en bloggläsare har jag fått veta att Påskliljan ska föreställa Astri när hon var liten. Så himla roligt när ni läsare är med och bidrar till inläggen! Tack Annika!

Ju större familj Astri och Evert fick desto större blev hennes ansvar för familjen och hemmet. Hon bidrog stort till familjens försörjning när Evert… rumlade runt.. Hon målade bland annat porträtt på beställning. Tack vare Astri fick familjen råd att köpa tomten där sommarstället Sjösala byggdes.

Sonen Sven- Bertil ska ha sagt följande om sin mamma:

- Mamma var blygsam, men sa ibland att hon önskade att dygnet hade 48 timmar. Då hade hon kanske inte behövt stå i skuggan av pappa.

Astri har också porträtterat Selma Lagerlöf. Statyn finns att beskåda i Rottneros Park här i Värmland.

Kram

Sussie

Nyfiken på ~ Viola Gråsten

Under rubriken ”Nyfiken på” vill jag lyfta fram något eller någon som jag själv vill veta mer om. Det kan vara ett föremål, en stil eller person. Bara nyfikenheten att veta mer finns där.

Känner du till Viola Gråsten? 

Kanske gör du det inte till namnet, men ganska troligt har du någon gång kommit i kontakt med filten Snark, åtminstone om du växt upp på 60- och 70-talet. Ni vet de där randiga lite stickiga filtarna i blågrönt eller orangerött. 

 

Själv har jag en blågrön filt från min pappa. Jag har starka minnen av att vi också hade den oranga varianten när jag var liten, men den finns inte längre kvar. Det önskar jag att den gjorde. Orange piggar upp i inredning.

1910 föddes en liten flicka i Finland som fick namnet Viola. Hennes mamma dog när hon föddes och hennes pappa gifte om sig med en kvinna med namnet Anna Gråsten.  Paret skilde sig efter några år och Anna flyttade då till sin bror Ernst. Efter några år flyttade även Viola dit och hon adopterades av Ernst. Hon utbildade sig till textilkonstnär och tecknare.

Viola hamnade i Sverige när det rådde brist på ull i Finland och hon knöts till bland annat NK för att designa mönster på till exempel ryamattor, tyger och filtar. Hon mottog flera priser för sina djärva mönster och färgkombinationer. 

Jag tycker filtarna är vackra i sin enkelhet och de bär på barndomsminnen, men i tv-soffan väljer jag nog helst att krypa in under en mjukare filt. Som färgklick och inredningsdetalj är jag dock mer än glad över att jag inte kastat Violas/pappas filt med namnet "Snark". En riktig designklassiker.

Finaste sällskapet i tv-soffan är ändå den här filuren. Han är både mjuk och varm. Och så snarkar han. Det bästa av det bästa helt enkelt.

Sussie