Hej i höstmörkret!
Snart är en av mina favoritmånader här. November....
Mörkt, kurigt, vilsamt.
Varje år tror jag att jag ska sitta uppkrupen i soffan och handarbeta till en bra tv-serie om kvällarna i november. Kanske brodera så där vackert och rofyllt i en bra golvlampas sken.
Det sker aldrig,
Oftast somnar jag halvvägs in i programmen om klockan drar sig mot 21.30 och den där lampan som ska ge bättre syn åt kisande ålderssvaga ögon, ja den lyser med sin frånvaro.
Haha! Vilket bra ordval! High five på det!
Den golvlampa vi har är
1. tung och bökig att flytta
2. åbäkig och tar stor plats
3. inte direkt fokuserad i sitt sken. Mer en sån där lampa som vill ge stort sken till alla i rummet och till förtret för majoriteten av familjen som vill njuta av spännande deckare i totalt mörker.
Kanske är det en sådan här lampa jag borde ha eftersom den ger ljus på fokuserad liten yta?
Fast jag tycker ju egentligen att den här är snyggare:
Väljer jag den senare är dock risken överhängande att jag får sitta med en släckt lampa - visserligen snygg men lite för generös med mysljus för de som hellre sitter i totalt tv-mörker med tända ljus.
Lamporna hittade jag hos
golvlampa.nu.
Nu blir det bakad potatis med räkröra i sällskap med gänget i Så mycket bättre. Först ut är Tommy Nilsson. Har ni missat hans senaste låt så klicka
här. En av de allra finaste texterna jag vet. En text om vikten av att vilja människor väl. Att vi ska se varje person som en medmänniska och inte som någon vi inte tillåter att höra till För vart stjärnorna faller är det ingen som vet...
Kram Sussie