Nästa års beställning av luktärter är gjord. Det finns så många fina, det svåraste är att begränsa sig. I år har jag köpt mina fröer från luktärtsdrottningen Cecilia Wingård.
Här kommer listan med de sorter jag valt:
Nästa års beställning av luktärter är gjord. Det finns så många fina, det svåraste är att begränsa sig. I år har jag köpt mina fröer från luktärtsdrottningen Cecilia Wingård.
Här kommer listan med de sorter jag valt:
Hej alla!
Bloggpausen var inte planerad. Plötsligt behövdes all tid läggas till en nära anhörig som blev hastigt och allvarligt sjuk. Ibland hänger livet på en skör tråd.
Nere i blomsterkvarteret har jag tre ytor som jag gör i ordning allt eftersom. Jag har inte bråttom utan tar en bädd i taget. Den första - längst upp i bild- gjorde jag i ordning förra året och den var helt fylld av rosenskära i somras. Jorden är näringskraftig och full av mask. En bra jord.
Nu har jag förberett den andra bädden för odling nästa år. Ni ska få se steg för steg hur jag gjort. Den tredje bädden är lite påbörjad, men om jag inte hinner eller orkar, så blir den färdig nästa år istället. Allt har sin tid. Sakta går också framåt
Ta hand om er och var rädd om livet. Det är skört.
Kram
Sussie
Jag har någon slags hatkärlek till dahlia. Å ena sidan tycker jag de är sega, alltför svulstiga och känns som en blomma som bara tar över och vräker sig på så andra blommor hamnar i skymundan.
Men samtidigt…
De är ståtliga, finns i ett oändligt varierat utbud och blommar länge, länge.
Jag är kluven.
Jag tillhör dessutom de som inte alls går igång på dahlior som Café au Lait. Nej, hellre enkla sorter eller bolldahlior. De gillar jag mycket mer.
De som jag testade i år kanske får vara kvar i min samling till nästa år. Jag tror det. På hösten vill jag gärna ha lite mustiga toner i blomsterträdgården och de här är så härligt o-rosa och o-pastelliga att jag måste älska dem bara för det.
Kram
Sussie
Jag vill inte påstå att jag är direkt säker på att sätta ihop olika perenner så att de framhäver varandra. Tvärtom, jag är nog en sån där person som antingen tänker för mycket på att det ska bli bra eller för lite och bara slänger ihop nåt.
Nu har jag accepterat att det är så och flyttar gärna om växterna om jag upptäcker att det inte blev så bra i verkligheten som jag trodde det skulle bli när jag först kom på tanken.
Eftersom jag är en experimenterande trädgårdsperson tycker jag om processen att testa och prova. När jag sår sommarblommor kan jag till exempel slänga med några frön av dill som jag sedan låter bilda dillkronor.
Dillkronor är jättefint att ha i blombuketter!
En annan vacker kombination är att blanda flox och bolltistel som i bilden ovan. Det är kontraster i form - den ena romantisk och mjuk i formerna, den andra tuff och hårdare i uttrycket. Kontraster som sedan binds ihop av samma nyans i färgen. Underbart om ni frågar mig!
Kram
Sussie
Jag fick en idé förra hösten när jag saknade solrosorna jag aldrig sådde. Idén var en solrosrabatt med en infattningshäck av ringblommor.
När jag inte hade möjlighet att få till själva huvudpersonerna förra hösten -det vill säga blommorna- så fick jag stilla min trädgårdsiver med att anlägga själva rabatten.
Jag trimmade gräset kort, kort och sedan la jag kartong. Därefter la jag lager på lager med allt möjligt:
Hönsgödsel, kompost, ogräs, gräsklipp.
Lager på lager på lager. Jag byggde en ganska hög rabatt eftersom jag visste att den skulle sjunka ihop under vinter och vår. Överst la jag slutligen ett lager gräsklipp och i våras tömde jag över ett lager med påsjord för att ha någonting att sätta fröna i.
Just nu kör jag grus till blomsterträdgårdens golv mellan odlingsbäddarna. Jag tar några kärror varje dag och betar av allt efter som. Målet är att bli klar innan maj för då vill jag pyssla med annat här.
Grönsaken - jo, det är en grönsak - som lätt glöms bort och förväntas leverera ingrediens till den ena pajen efter den andra utan att få något tillbaka för leveransen. Visst förtjänar den att pysslas om lite mer?
Jag har två olika sorter, en sån där vanlig, relativt tråkig sort där stjälkarna är mer gröna än röda och som finns i nio av tio trädgårdar. Jag har den inte för varken smakens eller utseendets skull utan för att den givits av en person som jag tyckte väldigt mycket om, nämligen min svärmor.
För några år sedan köpte jag mig dessutom en rabarberns rolls royce. En sort med röda stjälkar rakt igenom, inhandlad enbart för dess skönhets skull. Knoppen som precis kikat upp är knallröd.
Sen hände inte så mycket mer. Jag satte ner den vackra rabarbern i en pallkrage för att jag skulle komma ihåg den och för att verkligen kunna se dess skönhet.
Jo, tjenare!
Den levererade inte så mycket varken till pajbakandet eller i skönhet. Nu vet jag varför. Den vill ju så klart ha nåt i utbyte för att visa upp sin prakt. Den vill ha näring, massor av näring, vilket den inte fick i den mängd den förtjänar och vill ha. Det förstår jag nu när jag försökt läsa på lite mer om rabarber.
I höstas grävde jag upp plantan och satte ner den i blomsterträdgården, inte i köksträdgården, och det gjorde jag för att aldrig glömma bort att ta bort blommorna när den blommar. Dessutom är rabarberblommor otroligt fina i buketter. Titta här till exempel.
I år har rabarbern fått gödsel bestående av halm blandat med höns- och ankbajs. Jag passade på att lägga ett lager nu när jag ändå städade ur hos dem. Nu återstår att se vad resultatet blir. Oavsett kommer jag inte att skörda något i år utan bara njuta av den förväntade prakten.
Den lite mer intetsägande rabarbern tänkte jag göra glasrabarber av när den kommer upp. Jag har inte sett till någon knopp än, men den kommer väl. Kanske låter den helt enkelt snyggrabarbern få sin tid i rampljuset först istället för att riskera att bli ignorerad om de skulle kika upp samtidigt ur jorden.
Apropå glasrabarber… Drömmen vore att äga några vackra rabarberklockor men varför finns det inte billigare att köpa? 10-15 000 är ju inte klokt!
Vecka 12 är här. Snart över förvisso, men ändå. Det är dags att så luktärter. Jag har längtat sedan i höstas när jag samlade fröer.
Jag har en sort som jag sått i många år. Jag vet inte alls vad den har för namn. Det gör inget även om jag gillar att veta vad alla mina växter heter. Kanske någon av er som läser kan hjälpa mig när det blir dags att fota blommorna i sommar.
I år har jag köpt en ny sort luktärt som jag hoppas ska gå fint ihop med min gamla, mörkt blålila sort. Den heter Royal Family Lavender.
Visste ni förresten att luktärter har odlats sedan 1600-talet? Fröer skickades då från Sicilien till England av munken Fransiscos Cupani och den första luktärten fick också munkens namn.
Tror kanske jag ska klicka hem en påse Cupani. För historiens skull och för glädjen i att värna om gamla kulturarvssorter. Måste fundera på färgen bara. Vet inte vad jag tycker om den. Kommer garanterat att vara en ensam fågel i min än så länge samlade färgpalett gällande sommarblommor. Det var ju aprikos och blått jag skulle satsa på i år!