IBLAND BLIR ALLT SÅ SKÖRT

 Hej alla!

Bloggpausen var inte planerad. Plötsligt behövdes all tid läggas till en nära anhörig som blev hastigt och allvarligt sjuk. Ibland hänger livet på en skör tråd.

Nere i blomsterkvarteret har jag tre ytor som jag gör i ordning allt eftersom. Jag har inte bråttom utan tar en bädd i taget. Den första - längst upp i bild- gjorde jag i ordning förra året och den var helt fylld av rosenskära i somras. Jorden är näringskraftig och full av mask. En bra jord.

Nu har jag förberett den andra bädden för odling nästa år. Ni ska få se steg för steg hur jag gjort. Den tredje bädden är lite påbörjad, men om jag inte hinner eller orkar, så blir den färdig nästa år istället. Allt har sin tid. Sakta går också framåt  

Här syns två lager i de båda bäddarna som jag håller på med just nu. I den längst till höger har jag klippt ner solrosorna, rosenskärorna, tagetesen, ja allt som blommat färdigt och som nu ska bli ny jord igen.

Över det har jag lagt löv. Odlingsbädden till vänster är mer iordning än den högra. Under veckan som kommer ska även den högra bädden få ett lövtäcke på sig.

Vår kompost har verkligen gjort sitt. Den är byggd av gamla lastpallar som nu börjar sjunga på sista refrängen och har några år på nacken. Ett roligt vårprojekt att ta tag i.

Komposten är perfekt att lägga ovanför lövtäcket i odlingsbäddarna. Jag tömde båda facken för att också underlätta när vi bygger ny kompost. Skönt att ha dem tömda tills dess. 

Allt har inte förmultnat färdigt, men det gör ingenting. Det som fortfarande är kvar av gamla kvistar och grenar skapar struktur och fortsätter att brytas ner när det ligger i odlingsbäddarna.

Här ovan syns det tydligt vilka olika lager som jag byggt upp odlingsbäddarna med.

Till våren lägger jag på ett lager finjord köpt i påse för att fröna ska få en bra grund att starta sitt växande i. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken typ av växter jag ska odla här, men något som blommar vet jag i alla fall. Har ni några bra förslag får ni gärna tipsa.

Ta hand om er och var rädd om livet. Det är skört.

Kram 

Sussie