DET HÄNDER SAKER I VÅRT KÖK

För några veckor sedan var blickfånget påskrelaterat

 Jo, men visst! Det var fint förut också. Med tallrikshyllan och skåpet från pappa som egentligen är överdelen av en större pjäs. Fint och fotovänligt. En hörna som nästan bara har haft till uppgift att vara just det- fin. En plats att ställa blickfång på. Julkrubbor, påskägg, buketter, ljuslyktor, you name it!

Så här ser det ut just nu. Nederdelens sockel är inmåttad och formen bestämd liksom storleken på skafferiet. Hörnet kommer att vara lite sneddat, en rätt tydlig feng shui- åtgärd för att ta bort känslan av att bli skadad av vassa hörn om du skulle stöta emot.

Inuti skåpet har det däremot inte varit så fint. Därinne har det kastats in kökshanddukar, vaser, pepparkaksformar, och på en hylla diverse bra att ha- grejer. 

Ett litet avbräck i hörnet. Fint som snus!

Samtidigt- i en annan del av världen - har ett skafferi känt sig felanvänt och blivit svuren åt eftersom det inte har gått att ha överblick i det. Ett skafferi som är trekantigt i formen för att passa in bredvid kyl och frys. Fint, men opraktiskt.

Innan det byggs upp måste somligt rivas ner. Bakom gamla golvlisten syns de grå väggarna vi hade förut. När vårt stora  kök bestod av ett mindre kök och en kökskammare.

Nu gör vi slag i saken!

Vi bygger ett stort skafferiskåp och låter det trekantiga bli städskåp. Allt går enligt plan. Startdatum gick igår.

Sitter just nu och funderar på vilken färg skafferiet ska få. Jo…. För det är ju så. Dominoeffekten är stark. Jag kommer att måla om hela köket och skafferiet kommer att få agera testpanel. Egentligen skulle jag vilja måla med linoljefärg men jiiiises vad jag inte tycker om torktiden. Funkar äggoljetempera lika bra på köksinredning? Det är nämligen en typ av färg jag är smått kär i. Någon som vet?

Men först måste det eka tomt i hörnet och bli rörigt, flyga sågdamm och rotas till. Det är sen gammalt. Inget fint innan lite fult.

Glad Valborg alla fina läsare!

Kram

Sussie

SUSSIE SVAMLAR

 En lång ledig helg väntar. Det är som skönast nu, fredag kväll, när hela helgen och ledigheten fortfarande ligger framför. 

Det är fint med stillhet. Att känna ro och att inte rädas inför det faktum att ingenting finns inplanerat. Dagarna får komma och gå som de behagar.

Bara ett måste har jag att göra och det är att flytta ut kycklingarna till hönshuset. De har växt sig så stora att det börjar bli svårt att hitta något vettigare för dem att bo i än den plastbox de rumsterar i nu. Sen har vi en födelsedag att fira också. Födelsedagar är gåvor varenda en ju äldre man blir.

Man inser inte vilket lugnt liv man lever förrän någon frågar vad man ska göra under helgen, storhelg till råga på allt.

Älskar. Ä l s k a r. ÄLSKAR. 

3 TISDAGS-T

Toppa på

Den ena sorten av mina luktärter har kommit igång jättebra. Den andra sorten har inte kommit igång alls. Jag testar därför att så om den sorten och toppa de som kommit upp.  Jag har aldrig brytt mig om att toppa luktärter tidigare men nu testar jag för att se om det kommer att ge någon utdelning.

Jag klippte helt resolut av rankan precis ovanför första bladparet och satte ner toppen i såjord. Förhoppningen är att topparna ska rota sig och att den toppade stjälken ska grena sig. Jag håller tummarna för att jag ska få tre gånger så många luktärter som tidigare år. Det lär behövas ifall det bara blir en sort som tar sig i år.

 Tutta på

Jag fortsätter att röja undan i den del av trädgården som fått namnet Lövsalen. Gamla döda träddelar och flera års komposterade julgranar brann bra när vi tuttade på.

Termometer

Men oj, så skoj det är att ha en jordtermometer! Plötsligt känner jag mig som en riktigt avancerad odlare. En som inte petar ner sättpotatis för tidigt utan istället har koll. 

Jag kom på mig själv med att på jobbet berätta att ”nej, jag väntar allt med sättpotatisen jag för den trivs inte alls om jordens temperatur är under 7-8 grader” för att sen utbrista i ett ”ja, du vet, det är ju lätt gjort att peta ner potatisen för att jordtemperaturen visar 15 grader efter en riktigt solig dag, men det gäller ju att ta tempen även tidigt på morgonen efter en kall natt.”

Ja, då är kollen verkligen på plats även om inte  potatisen är det ännu.

En jordtermometer. Jag säger bara det. En jordtermometer.

169 kronor kostade det att gå från hobbyodlare till rena rama proffset.

Kram

Sussie

HUMLESURR OCH KOMPISHÄNG I TRÄDGÅRDEN

I höstas planterade jag några hundra lökar av krokus. Jag drömmer om en hel äng det första jag ser när jag kommer hem efter jobbet eller tar första steget ut genom dörren på morgonen. Jag är inte där än, men några hundra nyplanterade krokusar varje år under några års tid kommer att göra drömmen till verklighet.

Eftersom jag så gärna vill locka pollinatörer till vår trädgård är krokusarna också en gåva till dem. Nu är det en kritisk tid på året för många insekter eftersom det inte finns så mycket som blommar än. De tidiga lökväxterna blir med andra ord väldigt viktiga och krokus är en av dom lökväxter som blommar tidigast på våren. 

Gissa om vi har humlor hos oss just nu!

Det surras överallt och när jag tittar runt i vår trädgård ser jag också annat som är medvetet planterat just för pollinatörer, fjärilar och bin. Kanske har du själv några av samma arter som vi har.

• Sälg
• Krokus
• Blåstjärna
• Snödroppar
• Hägg
• Pärlhyacint

Senare blommar också

• Äppelträden
• Fingerborgsblomma
• Lind
• Gräslök
• Vallört 
• Rosenflockel
• Lönn
• Körsbär
• Rönn
• Maskrosor
• Kungsljus
• Plymsprea
• Bolltistel
• Schersmin
• Brännässla
• Liguster
• Lavendel
• Klöver
• Salvia

I år har jag dessutom köpt massor av olika solrosfröer som också är bra för de små viktiga trädgårdsvännerna. Det enda jag inte har, men absolut måste försöka få till, är en liten kryddträdgård. Timjan och oregano till exempel, de är älskade av insekter. Klart att trädgårdskompisarna måste få sitt om de nu vill hänga i vår trädgård!

Ljud på om du liksom jag älskar humlesurr. Varje dag hjälper jag humlor ut tillbaka till trädgården efter att de förirrat sig in på vår glasveranda om dörrarna stått öppna. 

ODLA POTATIS I EN SLÄNT

Vår trädgård består av olika nivåer. Mellan huset och köksträdgården är det en 25 meter lång slänt som fram tills nu varit fylld av funkia. Läget har dock inte varit optimalt för växten eftersom slänten vetter mot sydväst. Funkia vill ha det mer fuktigt och skuggigt för att utvecklas till sin vackraste version av sig själv.

Varje år har jag också slitit mig gråtfärdig med att hålla efter slänten mot ogräs och lovat mig själv att någon gång ta bort allt och börja om med något annat än funkia eftersom den  ändå inte kommer till sin rätt där. 

 

Förra året började jag ta bort all växtlighet i slänten. Inte en endaste liten rotbit av kvickrot skulle få finnas kvar. Av drygt 25 meter blev jag klar med typ tre innan hösten gjorde arbetet både mörkt och kallt. 

Trots otaliga googlesökningar har jag inte funnit vad jag vill fylla slänten med.

Nu vet jag äntligen.

Jag har helt släppt idén om att tänka år i förväg- vad ska jag plantera nu som blir fint och täcker om tre… fem…tio år?

När jag också samtidigt letade plats för att odla alla mina potatissorter så visste jag helt plötsligt:

Jag ska odla potatisen i slänten tills jag vet vad jag vill med den!

Till vänster i bild ser ni själva vilket ogräsgytter slänten består av innan funkia kommit upp och jag har rensat bort kvickrot och annat ogräs som hittar hit varje år.

Ord överflödiga.

Än återstår många timmar innan slänten är tömd på funkia och rensad på ogräs, men nu känns det lättare än vad det någonsin har gjort kring just den här platsen i trädgården. 

Tre potatisfåror kommer att bli perfekt för naturligtvis var jag ju tvungen att testa min idé innan jag gick in igår kväll. För att känna känslan. 

Potatis ska inte sättas i för kall jord. Minst 7-8 grader behöver jorden vara. När jag mätte temperaturen igår eftermiddag så visade den 15 grader. Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna så jag ska mäta jorden tidigt nu på morgonen också för att se vad termometern visar nu. Kanske kommer knölarna ner i marken redan denna helg. 

Ibland är det bra att tänka utanför boxen och titta närmare på de möjligheter som finns rakt framför ögonen på en. Jag tror min potatisslänt är det absolut bästa alternativet för platsen i år. Hur den kommer att se ut nästa år har jag ingen aning om. Det är det som är det fina i kråksången med att ha en trädgård. Ständigt nya äventyr. 

Kram

Sussie

RABARBERN ÄR EN HUNGRIG RACKARE

Just nu kör jag grus till blomsterträdgårdens golv mellan odlingsbäddarna. Jag tar några kärror varje dag och betar av allt efter som. Målet är att bli klar innan maj för då vill jag pyssla med annat här. 

Har du rabarber ska du se till att gödsla den nu. Gödsla och vattna.

Grönsaken - jo, det är en grönsak - som lätt glöms bort och förväntas leverera ingrediens till den ena pajen efter den andra utan att få något tillbaka för leveransen. Visst förtjänar den att pysslas om lite mer?

Jag har två olika sorter, en sån där vanlig, relativt tråkig sort där stjälkarna är mer gröna än röda och som finns i nio av tio trädgårdar. Jag har den inte för varken smakens eller utseendets skull utan för att den givits av en person som jag tyckte väldigt mycket om, nämligen min svärmor.

För några år sedan köpte jag mig dessutom en rabarberns rolls royce. En sort med röda stjälkar rakt igenom, inhandlad enbart för dess skönhets skull. Knoppen som precis kikat upp är knallröd.

Sen hände inte så mycket mer. Jag satte ner den vackra rabarbern i en pallkrage för att jag skulle komma ihåg den och för att verkligen kunna se dess skönhet.

Jo, tjenare!

Den levererade inte så mycket varken till pajbakandet eller i skönhet. Nu vet jag varför. Den vill ju så klart ha nåt i utbyte för att visa upp sin prakt. Den vill ha näring, massor av näring, vilket den inte fick i den mängd den förtjänar och vill ha. Det förstår jag nu när jag försökt läsa på lite mer om rabarber.

I höstas grävde jag upp plantan och satte ner den i blomsterträdgården, inte i köksträdgården, och det gjorde jag för att aldrig glömma bort att ta bort blommorna när den blommar. Dessutom är rabarberblommor otroligt fina i buketter. Titta här till exempel.

I år har rabarbern fått gödsel bestående av halm blandat med höns- och ankbajs. Jag passade på att lägga ett lager nu när jag ändå städade ur hos dem. Nu återstår att se vad resultatet blir. Oavsett kommer jag inte att skörda något i år utan bara njuta av den förväntade prakten. 

Den lite mer intetsägande rabarbern tänkte jag göra glasrabarber av när den kommer upp. Jag har inte sett till någon knopp än, men den kommer väl. Kanske låter den helt enkelt snyggrabarbern få sin tid i rampljuset först istället för att riskera att bli ignorerad om de skulle kika upp samtidigt ur jorden. 

Apropå glasrabarber… Drömmen vore att äga några vackra rabarberklockor men varför finns det inte billigare att köpa? 10-15 000 är ju inte klokt! 

Även om svarta murarhinkar gör samma tjänst så håll med om att det dyrare alternativet är fint! Jag måste helt enkelt klura ut något sätt att komma undan murarhinken och samtidigt slippa bli ruinerad på kuppen. 

Kram

Sussie

START- ELLER SLUTDATUM? VAD PRIORITERAR DU?

 Visst, vi har talat länge om att gör den gamla branddammen större och mer dammlik. Det har vi.

Jag tror att många inte vill börja med projekt modell lite större eftersom det finns en rädsla över att inte ro projektet iland. Vi har inga problem att starta eftersom vi aldrig sätter upp tidsgränser för när det ska vara klart. 

Vi skapar, har kul, prioriterar annat ibland och framför allt, vi lever för annat än att bli färdiga! Vi sätter startdatum. Slutdatum har vi slutat att stressa upp oss för. Det gör andra åt oss istället. 

Det tar tid, men vi har roligt under tiden. Vi gör saker tillsammans och allt blir mer färdigt ju längre tiden går även om det går långsamt. Som detta med branddammen. Vi har pratat om det i flera år. Säkert berättat för någon som sedan undrat varför det blir så lite verkstad av snacket, men så kom den där skjutsen som behövdes för att prioritera upp just det projektet.

Det kom ankor.

 Nu har grävaren varit här och gjort en mer naturliknande damm och det är dags att börja bygga ankhus och sätta upp någon slags inhägnad i anslutning till området. 

Nu undrar ni kanske när vi ska vara färdiga med detta? 

Ingen aning, men färdigt kommer det att bli. Vi ska bara plantera växter, lägga dammduk och fylla i mer vatten först. Och ja just det ja! Vi har ett poolhus som alldeles strax är klart att börja använda också. Det tog fyra år det projektet, men vi har gjort det fullt ut. Framför allt så vågade vi sätta startdatum och börja. Vi får se hur lång tid det tar att göra soldäck och bygga plank sen. Det löser sig det med.

Kram

Sussie

3 TISDAGS-T

 Trädfällning

Det är så himla vemodigt att fälla träd. Allra helst när de börjar bli till åren och är förknippade med minnen från livet. I helgen fällde vi två stora björkar vid stallet eftersom de skuggade den del som kommer att byggas upp som ett soldäck framför glaspartiet. Den ena av björkarna stod så nära stallet att det annars garanterat skulle hamna en hel del löv i poolen när dörrarna står öppna.

Beslutet att fälla träden fattades för länge sedan, var väl genomtänkt, men ändå. Vemodigt var ordet.

Tröja

Morgnarna är kalla, eftermiddagarna varma. Varje år vid den här tiden är det svårt att klä sig och jag kände tydligt igår att vinterjackan nog får hängas undan nu. Det räcker med en varm tröja och en väst. Ljuvliga vår! Jag förlåter dig för att du lämnar mig i kval över att bestämma hur jag ska klä mig för att vara  bäst klädd och att jag pendlar mellan förfrysning och överhettning beroende på vilket tid på dygnet det är. 

Tänk

Tänk att jag hittills haft så mycket att skriva om som börjar på bokstaven T! Tisdagstemat känns roligt och än finns det saker att skriva om som börjar på T även om just denna rubrik och denna text nog får anses vara ett lågvattenmärke.

Kram

Sussie

ETT SVAMLIGT INLÄGG

Ibland är det superlätt att ha en enhetlig tanke kring vad ett inlägg ska handla om. Ibland är det istället en massa osammanhängande tankar som vill präntas ner i en text. Tankarna känns för stora för att inte skrivas ner och för små för att egentligen få ett eget inlägg. Nästan aldrig finns det en passande bild att få med heller.

De svamliga inläggen skrivs visserligen, men jag brukar alltid ta bort dem innan jag kommer till momentet publicera. Idag slog det mig att jag kanske ska utmana mig själv lite. Jag lovade ju mig själv det som nyårslöfte. 

Tänk om jag skulle publicera svammelinläggen fast de varken handlar om inredning, trädgård, bakning eller feng shui? Inte heller blandas upp med en endaste bild?

Det vore att gå utanför min comfort zone på riktigt. Jag menar… om man varken är en känd influencer eller i tjugoårsåldern längre, utan en helt vanlig 55-årig kommunalanställd ordälskare - då kan man ju liksom inte räkna med att det finns något intresse för att någon annan skulle vilja ödsla  tid på att läsa just mitt svammel. 

Mitt svammel kommer ju att behöva stå helt utan stöd från någon bidragande orsak att vilja bli läst.

Om jag kategoriserar dessa inlägg och låter dem kallas ”Sussie svamlar” då slås ju två flugor i en smäll. Jag får svamla och den som inte vill läsa kan låta bli när hen vet vad som komma skall.

Det känns ärligt och bra. Det känns görbart och roligt.

Har du läst ända hit tackar jag dig för att du gjorde just det, läste ända hit.  

Dags att ta tag i dagen! Trädgårdshärj väntar.

Kram

Sussie

Uppdatering kycklingar: 

Den först kläckta kycklingen börjar få fjäderpennor bland allt det mjuka fluffet. Det går fort med utvecklingen och de börjar vänja sig vid att jag kommer och fixar med rengöring och matning stup i kvarten. De äter ur handen och piper inte längre i högan sky när de blir upplyfta. Det enda som de verkligen inte gillar är om jag gör för snabba rörelser i närheten av dem   Då blir de rädda och springer runt och piper högt.

KYCKLINGARNA HAR KLÄCKTS

Av tio inköpta avelsägg kläcktes fem små ljuvliga dunbollar. Femtio procent utdelning är mer an vad jag trodde. Det är många uppfödare som inte skickar ägg på posten utan bara levererar via hämtning just för att embryon i äggen kan dö på grund av postens hantering.

Vi har kläckt fram kycklingar förut men då främst på naturlig väg. När hönan stadigt ruvat i tre veckor och sedan skyddat dem med hela sitt hjärta om någon kommit för nära dem.

Nu är det jag som måste beskydda och vara den stora vännen som motar bort faror. Vi har ju till exempel en katt. Världens snällaste visserligen, men jag skulle inte släppa in honom till kycklingarna ensam, det skulle jag inte. Just nu bor de i en stor plastlåda med värmelampa inne i kammaren. 

Trötta och pussiga under värmelampan 

Nu har jag också möjlighet att betinga kycklingarna lite när jag slipper bli åthutad av en sur hönsmamma när jag kommer nära de små.

Jag plockar upp dem och vänjer dem vid mänsklig kontakt tidigt nu när jag kan. Det underlättar så mycket när de blir äldre sedan. Varje gång jag ger dem mat gör jag ett visst läte så de vet att det vankas godsaker. Det är förhoppningsvis ett bra sätt att lära dem att komma på invallning när de  blir så stora att de får vistas fritt ute.

Man kan ju knappast se sig mätt på dem. Rysligt söta!

Dags att ta tag i dagen. Jag behöver åka in en sväng till Sunne och köpa kycklingfoder. 

Kram

Sussie

(EK)LUNDS LÖVSAL

 Målbilder!

Här har jag börjat ta bort ett gammalt dött träd som blivit kvar i dungen sedan stormen 2014.

Hela mitt huvud är fullt av målbilder. Det jag gör nu kommer att vara fint om fem… tio… femton år. Så har jag inrett vår trädgård sedan dag ett. Idén tar alltid form i huvudet där den får snurra runt några kvällar när jag ska somna. Jag tänker som bäst (och vildast) på vilka projekt jag ska ta mig för, precis innan jag ska somna.

Sedan förra sensommaren har jag gjort en lund i huvudet. Det växer sippor där och den ska vara som en liten gömd trädgårdsplätt känd enbart för den som vet om den. Typ jag och alla andra som läser bloggen då. 

Under påsken påbörjade jag härjarfasen. Den är nästan roligast. Och jobbigast. Kroppen blir trött men lycklig och jag njuter verkligen. 

Lunden kommer att placeras i ett buskage vid vår trädgårdsgräns beläget mot ett fält på andra sidan. Det som växer där idag är:

Sibirisk örtbuske - får troligtvis vara kvar. En fådd planta vi satte ner där för att vi inte visste vart annars den skulle planteras. Har vuxit sig stor.

Rönnspirea - funderar på att spara som en insynshäck av den. Ett riktigt gissel om den släpps efter för mycket. Får fundera vidare.

Buskros - oklart om den får vara kvar.

Rönn - den är jättefin och kommer att få en huvudroll.

Sälg - stora vackra träd som får vara kvar.

Gran - självsådd. Tas bort.

Björk - ska vara kvar.

Kornell - ska testa att stamma upp den till något mer träd- än buskliknande.

Funkia - säg någon plats i vår trädgård där det inte växer någon form av funkia. Går knappast. Men den får nog vara kvar där på skuggsidan av lunden.

Idag är det ett mellanrum mellan de två ytorna som ska få bilda lunden. Jag kommer att plantera fler träd och göra en liten stig någonstans. I härjarfasen finns det tid att drömma och planera vidare. Man behöver nya målbilder hela tiden när det värker i kroppen efter en hel dags hårt trädgårdsarbete.

Inser att det nog låter lite pretentiöst att det är en lund jag anlägger, men en lund är en mindre lövskog, en lövsal. Vilket vackert ord förresten! Lövsal…

 Kanske lunden ska få namnet Lövsalen? Alla mina rabatter och trädgårdskvarter har ju faktiskt namn. Lövsalen blir det! 

Kram

Sussie

3 TISDAGS-T

Tittut

Överallt i trädgården dyker små vårtecken upp. Krokus, blåstjärnor och snödroppar. Jag blir lika glatt överraskad varje år eftersom jag alltid köper lökar på hösten utan att riktigt planera var jag ska plantera dem. Det blir lite här och där, med den påföljden att trädgården fortsätter att överraska mig efter 30 år. Jag vet inte hur många gånger jag sagt:

- Men oj! Växer det sådana här HÄR?

Påskliljor och narcisser tränger sig upp ur marken, fåglarna kvittrar och jag har skit under naglarna eftersom jag fullkomligt älskar att stoppa händerna i jord. Tycker inte om att använda handskar. Tycker inte om skit under naglarna heller,  men kapitulerar alltid inför känslan att stoppa händerna i myllan.

Trädbeskärning

Äppelträden är beskurna. Det är alltid en sån härlig känsla när det arbetet är gjort. Det ser fint och städat ut och jag undrar alltid vart äpplena ska kunna växa till. Det finns liksom inte så mycket kvar av trädkronan när beskärningen är klar.

Våra äppelträd har verkligen fått kämpa sedan vi köpte huset. Den förra ägaren hade bara kapat av alla träd rakt av på huvudstammarna. Allt träd på samma höjd. Träden bestod av 90% vattenskott. 

Vi kunde ingenting om trädbeskärning för 30 år sedan, men tänkte att det inte kunde bli värre än vad det var. 

Hade vi fått ta hand om träden från början hade de definitivt sett annorlunda ut än vad de gör idag, men det är bra nog.  Vi får äpplen så det räcker och blir över. 

Ibland beskär vi på vårvintern, ibland under JAS- månaderna. När lusten, tiden och orken finns helt enkelt.

Tillåten

Vår förra katt, Hus-Alf, skulle aldrig ha lagt sig i vår säng. Han var lärd från nyfödd att inte ligga i sängarna. Sen flyttar den här gamla herren in och varken jag eller Raymond skulle komma på tanken att fösa ut honom när han lagt sig för att ta en tupplur. Han ligger alltid på min halva av sängen.

Vi behandlar honom som en prins. Gullar, fjäskar och tillåter honom allt som förra katten ville, men inte fick. 

Kram

 Sussie

VAD MÅR DU BRA AV?

Vacker utsikt på väg till mitt arbete. 

 Jag vet så väl vad jag mår bra av. Ändå gör jag så ofta annorlunda.

Vad är det som gör att det blir så? Brist på karaktär, disciplin, vilja eller förmåga? Eller kanske förnöjsamhet över det som är som det är?

Påsken innebär möten, mat och mycket fika. Det blir mindre av träning, trädgård och ta i från tårna.

Helt rätt men ändå inte det som den fysiska kroppen mår bäst av. Psyket däremot mår prima.

Det är väl den välbekanta balansen som jag förmodligen behöver och efterfrågar.

Det här mår jag bra av:

• Smörja in mig efter duschen - händer typ aldrig.
• Använda tandtråd - händer ibland
• Morgonpromenader innan frukost - händer typ bara på sommarsemestern
• Sockerfritt fika - händer oftare än förut men inte alltid
• Dricka mer vatten - händer i perioder. Att det ska vara så svårt!
• Trädgårdsarbete- händer ofta
• Lägga mig runt 22.00 - händer nästan alltid. Även på helgerna.

Vad säger ni? Hur ser era må bra- listor ut? Och gör ni det ni mår bra av eller inte?

Kram 

Sussie

PÅSKDUKNING 2023

I år blev det servetter i tyg som jag köpte för ett tag sedan. Visst är det skillnad att duka med servetter i tyg jämfört med papper? Tycker visserligen om pappersservetter också men inget slår dem i tyg.

De små hönorna i vitt är så kallade godisgömmor. Jag har fyra olika storlekar och har hittat dem på olika loppisar under åren. Hittade en prislapp under den största av dem. 10 kronor hade jag gett för den. Inte så länge sedan, men avsevärt billigare än vad de går för nu. Materialet kallas opalglas och det materialet har tillverkats sedan antiken.  

Det blev inga sirliga påskblommor på bordet som jag först tänkte. Istället blev det våreld i påskigaste gult. Blomsterbågarna behövs egentligen inte, men ger höjd i dukningen och passade bra att sätta fjädrar i för att ge dukningen ännu mera påskkaraktär.

Nu väntas gäster senare i eftermiddag. Det ska bli roligt! Det är alltid kul med liv och rörelse och att få duka fint igen.

Glad påskkram

Sussie

VEGETARISK LASAGNE

 God var den! Så god att jag totalt missade att ta kort på det färdiga resultatet. Här kommer ändå som utlovat receptet på den vegetariska lasagnen jag gjorde förra helgen. Ett perfekt recept för att ta reda på squash och aubergine om du odlar det.

Du behöver:

Squash

Aubergine

Vitlök

Pärllök eller annan lök t.ex. gul eller silverlök 

Morötter

Tomatpuré 

Krossade tomater

Vitt matlagningsvin 

Rismjöl

Salt

Olivolja + rapsolja 

Riven parmesan

Mozzarella 

Basilika

Börja med att hacka basilika, vitlök, lök och morötter till tomatsåsen.

Fräs först vitlöken i olivolja försiktigt. Den ska bara mjukgöras för att få fram aromerna. Tillsätt sedan lök, basilika och morötter och fräs tillsammans på medelvärme en liten stund.

Tillsätt krossade tomater, matlagningsvin och tomatpuré och låt sedan allt stå och småputtra/sjuda länge. Hela tiden som du nu gör iordning squash och aubergine.

Skär squash och aubergine i ca 3 mm tjocka skivor. Gör sedan iordning dem på samma sätt men lägg dem i olika formar. Lägg ett lager och salta sedan över. Lägg ett nytt lager och salta. Fortsätt så med alla skivor. 

Detta görs för att vätska ska dras ur.

Låt det ligga så cirka en halvtimme. Det bildas små vätskedroppar på skivorna efter ett tag.

Skaka av vätskan lite och panera sedan varje skiva i rismjöl. Skaka av överflödigt rismjöl så att endast en tunt fint lager är kvar på skivorna. Stek dem i rapsolja tills de blir gyllene och krispiga. Squashen är ljuvlig att äta bara så.

Förbered en form med hushållspapper i botten som du lägger de stekta skivorna på allteftersom så att olja kan rinna av.

Mixa ihop tomatsåsen så att morötter och lök finfördelas mer. Smaka av och tillsätt ev lite salt.

Sedan är det bara att lägga ihop allt i en ugnsfast form. Börja med ett lager tomatsås och varva sedan squash och aubergine med tomatsås emellan. När allt är ilagt i formen trycker du till allt lite lätt så allt sitter ihop bra formen. Lägg i mozzarella och strö över rikligt med riven parmesan. 

200 grader i ca 30 minuter.

Vi hade denna rätt som en av flera på vårt tjuvstartade påskbord förra helgen och det räckte till 12 personer. Som huvudrätt skulle jag säga 4-6 personer.

Lycka till!

Kram

Sussie