Av tio inköpta avelsägg kläcktes fem små ljuvliga dunbollar. Femtio procent utdelning är mer an vad jag trodde. Det är många uppfödare som inte skickar ägg på posten utan bara levererar via hämtning just för att embryon i äggen kan dö på grund av postens hantering.
Vi har kläckt fram kycklingar förut men då främst på naturlig väg. När hönan stadigt ruvat i tre veckor och sedan skyddat dem med hela sitt hjärta om någon kommit för nära dem.
Nu är det jag som måste beskydda och vara den stora vännen som motar bort faror. Vi har ju till exempel en katt. Världens snällaste visserligen, men jag skulle inte släppa in honom till kycklingarna ensam, det skulle jag inte. Just nu bor de i en stor plastlåda med värmelampa inne i kammaren.
Trötta och pussiga under värmelampan
Nu har jag också möjlighet att betinga kycklingarna lite när jag slipper bli åthutad av en sur hönsmamma när jag kommer nära de små.
Jag plockar upp dem och vänjer dem vid mänsklig kontakt tidigt nu när jag kan. Det underlättar så mycket när de blir äldre sedan. Varje gång jag ger dem mat gör jag ett visst läte så de vet att det vankas godsaker. Det är förhoppningsvis ett bra sätt att lära dem att komma på invallning när de blir så stora att de får vistas fritt ute.
Man kan ju knappast se sig mätt på dem. Rysligt söta!
Dags att ta tag i dagen. Jag behöver åka in en sväng till Sunne och köpa kycklingfoder.
Kram
Sussie
1 kommentar:
Næmen!...har du sett så skjønne <3 Gratulerer. Nå blir det travle tider.Jeg hadde nok heller ikke satt katten til barnevakt!
Fortsatt god heg fra Randi
Skicka en kommentar