- Inredning - Trädgård - Recept - Feng Shui - Välkommen till Granne med Selma!


onsdag 31 oktober 2007

Allhelgona

Ett brinnande ljus har under århundraden symboliserat hoppet om ett evigt liv. Nu tänder jag ljus för alla våra nära och kära som jag skulle ha önskat evigt liv... särskilt tänker jag på er: pappa, Fam och Göte...
Kram Sussie

söndag 28 oktober 2007

Mitt revir

Vill du kika in i min tvättstuga? Då gör du precis som maken. Han kikar också in, men han kliver nästan aldrig över tröskeln. Där inne får jag dona bäst jag vill...

Men han har faktiskt tvättat två gånger ALLDELES själv - på 15 år... ;-)

Fast han är förlåten,många gånger om, eftersom han för några år sedan byggde om tvättstugan så den blev precis som jag ville ha den.

Rakt fram, i powerwall, ser du en dörr med ett lunettfönster som maken byggt. Bakom denna dörr döljer sig ett litet utrymme där proppskåp och annat ryms.
Lunette är franska och betyder egentligen liten måne.

Lunett är också ett tvåhundra år gammalt snickarspråk för ett halvrunt fönster på en vind, i en övervåning eller ovanför en entrédörr.

Som ni redan vet är jag väldigt förtjust i 1700-talet och det var just under det århundradet som lunettfönster kom, då först till förnämare miljöer.

Avslutningsvis visar jag hur jag förvarar tvättmedlet. I zinkhinkar. För att veta vilket medel som är till kulörtvätt har jag bara satt fast en klädnypa med texten "kulör" på. Svårare än så behöver det inte vara.

En stor kram till alla mina läsare!

/Sussie

onsdag 24 oktober 2007

Gammalt möter nytt

Tack för alla goa kommentarer från er som läser. TACK! Jag är fortfarande inte frisk, men idag onsdag orkar jag för första gången sedan i fredags sitta upp mer än 10 minuter. Har inte ens orkat titta i inredningstidningar...

Det finns ett ordspråk som säger "Den friske har många önskningar, den sjuke bara en." Det finns så oändligt mycket att vara glad och tacksam över. Tänk bara på spisen! För en tid sedan köpte vi en induktionsspis. Jag gillar den skarpt eftersom den är snabb och smidig på alla sätt och vis.

Men, ni känner ju oss vid det här laget, så visst har vi en spis modell äldre också - MINST lika omtyckt även om vi nästan aldrig eldar iden. Det gör vi bara för att det är mysigt ibland, inte för någon värmes skull.

I "smea" har Raymond gjort en skiva som vi lagt ovanpå vedspisen. Det är snyggt och praktiskt.

Ugnsluckan har vi satt dit. Jag fick den av min mamma när jag fyllde år för länge sedan.

Under dagen ska jag försöka besöka alla som lämnat kommentarer hos mig - om jag orkar :-)

Stor kram till alla mina läsare!

Sussie

lördag 20 oktober 2007

Kvinnlig list

Helt sant är att vårt hus byggdes i början av 20-talet.

Vi har fått berättat för oss, att personen som byggde huset fick just 24 timmar på sig att lämna Chicago då han hamnat i klammeri med maffian "over there".

Vi har också hittat gamla tidningar från just Chicago när vi renoverat huset... Så kanske finns det en gnutta sanning i att händelseförloppet utspelades som jag beskrev det i förra inlägget.

Sen var det det här med katten.

När vi köpte huset för 15 år sedan medföljde en svart katt. Den har varit kvar hos oss tills för en månad sedan. Vi tror att räv eller grävling varit i farten...

Det finns en historia, som berättats för oss och som säger, att det alltid funnits svarta katter i huset.

Kanske på grund av det jag berättade i förra inlägget... kanske på grund av något annat.
Helt sant är i allafall, att ännu en svart katt flyttat in i vårt hus. Och helt sant är också att traditionen med svarta katter i vårt hus fungerade som en ypperlig övertalningsstrategi när maken skulle godkänna att ännu en liten kissemiss skulle flytta in hos oss :-)
Välkommen Sigrid!

Visst är det HÄRLIGT med traditioner!? ;-)

Stor kram (som ges på betryggande avstånd. Ligger nedbäddad i feber, men kravlade mig upp ett litet tag för att skriva inlägget.)

/Sussie

onsdag 17 oktober 2007

Don´t mess with the big ones!

Chicago, början av 20-talet

Den yngre mannen stirrade rakt in i pistolmynningen. Han kände hur skräcken förlamade och paralyserade honom. En svettdroppe rann sakta ner från pannan, ut på näsan och blev hängande längst ut på nästippen.

Den äldre mannen, som bergfast stod framför honom tillsammans med sin kumpan, höll pistolen stadigt riktad mot den yngres panna. Det fanns en övertygande klang i hans raspiga stämma när han tyst väste fram:

- Du får 24 timmar på dig att lösa det här. 24 timmar, annars...

Han avslutade aldrig meningen utan lät tystnaden förstärka det nyss sagda. Ögonen brände som eldpilar och hans ansikte var stelt, sammanbitet och visade upp en förtärande kyla som fick den yngre mannens hjärta att slå ett extra slag.

Den äldre mannen viftade nonchalant med den blänkande pistolen och väste fram ett sista budskap:

- Don´t mess with the big ones!
En lång stund, som kändes som en evighet, förflöt innan den yngre mannens hjärna registrerade att de två männen försvunnit. Han började sakta få klart för sig vad han nyss varit med om och förstod att tiden var knapp och att han inte hade några alternativ att fundera över. Det fanns bara en sak att göra. Ingen som ger sig ilag med maffian klarar sig helskinnad från ett sådant tydligt budskap som han nyss mottagit. Ingen... Den lilla pojken gnällde tyst och drog i sin faders rockärm.

- Pappa, jag vill inte vara här! Jag vill att vi ska åka hem!

Mannen kände paniken komma krypande och för ett ögonblick kom känslan av ångest tillbaka. Samma känsla han haft när han tvingats stirra in i en blank pistolmynning några timmar tidigare. Instinktivt böjde han sig ner mot en av sina söner, väl medveten om att gnällandet snart skulle stegras till högljudd gråt om han inte snabbt fick kontroll över situationen. Inte på några villkor ville han att människors uppmärksamhet skulle fastna på den lilla familjen som stod tätt tillsammans i den blåsande hamnen. Ingen uppmärksamhet...Ingen uppmärksamhet...ljöd mantrat i hans huvud.

- Pappa, jag är rädd för det svarta i mörkret!

Sonens röst började bli gällare nu. Ett stråk av panik kunde urskiljas av någon som kan sitt barns växlande röstläge. Kvinnan som hittills varit tyst, tog upp sin son och smekte honom sakta över håret.

- Allt ska bli bra, min vän! Mörkret är inte farligt. Mörkret är vår bästa vän. Det svarta i mörkret hjälper oss att inte synas. Ibland är det bra att inte synas...


- Men, jag vill hem till Kisse! Jag vill hem till Kisse!

Nu började folk runt omkring den lilla familjen att slänga nyfikna blickar. Nyfikenheten gjorde att folk stannade upp i sina steg eller diskussioner. Nu var goda råd dyra. Mannen hörde den raspiga rösten inne i sitt huvud om och om igen:

- Don´t mess with the big ones!

Mannen smög upp tätt intill sin hustrus sida och viskade lugnande in i sonens öra:

- Jag lovar dig min son...jag lovar dig en ny kisse. En ny kisse lika svart som mörkret runtomkring oss. Inte kan väl en svart kisse vara något att vara rädd för?
Signalen från båten fick den lilla familjen att skynda sig ombord. Inte dra uppmärksamheten till sig. Nu gällde det bara att kliva på och hoppas att resan skulle gå bra. Resan till landet långt borta i norr. Resan till landet Sverige.

Mannen kände både glädje och sorg komma i vågor. Glädje över att familjen fått en plats på båten och en möjlighet att lämna maffia, trubbel och otrygghet bakom sig.


Men också en sorg över vetskapen om, att han ryckte upp sin familj från deras trygga värld. Han slöt ögonen och hörde återigen orden eka inuti sitt huvud:

- Don´t mess with the big ones!

och han visste att han hade gjort rätt. Eller åtminstone det enda han kunde göra. Fanns det överhuvudtaget någon skillnad i de båda resonemangen...



Fortsättning följer... som ni säkert listat ut leder denna historia vidare till något som berör vårt hus :-)


Stor kram till alla mina läsare!

Sussie

onsdag 10 oktober 2007

Surt sa räven om rönnbären

Visst är det härligt med traditioner!?

En hösttradition för mig har under några år varit att göra en rönnbärskrona. Det är något visst med att trä rönnbär på en tråd, att binda en krans av rönnbärsblad och att sedan hänga upp kronan som en liten hyllning, till den årstid jag nog är allra mest förtjust i.

När man pysslar vill man att det man gör ska "vara för evigt", men så är det inte med min rönnbärskrona. Den är för stunden. Liksom årstiden är för stunden. Nästa år blir det en ny krona - och en ny höst.

Förhoppningsvis blir det lättare att hitta rönnbär då. I år borde man nog i rimlighetens namn inte ens nämna ordet rönnbär när man ska beskriva kronan. Kransen är av lingonris, "rönnbären" är plockade från en häck vi har i trädgården och i mitten tronar ett frostnupet nypon.

Ibland är det tur att det man tillverkar är förgängligt...



Här kommer ännu en tradition:
Kram till alla mina läsare!
/Sussie

söndag 7 oktober 2007

Powerwall

Har ni hört talas om begreppet POWERWALL?

Ställ dig i entrén till ett rum och se vad du ser rakt framför dig. Vad vill du placera i detta viktiga område? Vad vill du att rummet ska förmedla till den som tittar in i det?

Bänken, som är under uppbyggnad och som visats i tidigare inlägg, är det första man ser i vårt duschrum - den står placerad vid rummets powerwall.

För mig symboliserar den en stund av vila inför en ny dag. En stund av ro efter en lång arbetsdag eller möjlighet att samla kraft och energi i största allmänhet.

Just nu är den bara grundmålad och saknar klädd dyna, men eftersom jag själv är förtjust i att se projekt steg för steg i andras bloggar, kommer här några bilder innan den är helt klar.
Har ni några bra tips på vad ni tycker att dynan ska kläs med för tyg, får ni jättegärna dela med er av dem :-)


Psst!

För den uppmärksamme: Kakelplattan längst ner i högra hörnet är fogad nu :-)

Till alla mina läsare: En stor KRAM!
/Sussie

tisdag 2 oktober 2007

Simma lugnt... eller duscha runt!

Maken har alltid drömt om en rund dusch.

En liiiiiten spricka i en av klinkersplattorna längst bort från vår gamla dusch, resulterade i att han glatt och energiskt hivade ut allt i rummet. Panel, klinker, inredning - rubbet! försvann i en hastig fart när det stod klart för honom att hans chans ÄNTLIGEN dykt upp. Nu fanns en anledning att få bygga runt!

Själv tyckte jag nog i ärlighetens namn, att det hade varit lättare att istället byta ut den klinkersplatta som spruckit... Ta det lite cool och istället simma lugnt...


Idag är jag så glad över att duschen har den form den har. Det är riktigt läckert att duscha i en rund dusch. I taket sitter spotlights och man kan välja om man vill låta vattnet strila mjukt och behagligt uppifrån som ett stilla regn, eller använda sig av ett duschhandtag i handen.


Till alla mina läsare: En underbar vecka önskar jag er!

Kram Sussie