Vår trädgård består av olika nivåer. Mellan huset och köksträdgården är det en 25 meter lång slänt som fram tills nu varit fylld av funkia. Läget har dock inte varit optimalt för växten eftersom slänten vetter mot sydväst. Funkia vill ha det mer fuktigt och skuggigt för att utvecklas till sin vackraste version av sig själv.
Varje år har jag också slitit mig gråtfärdig med att hålla efter slänten mot ogräs och lovat mig själv att någon gång ta bort allt och börja om med något annat än funkia eftersom den ändå inte kommer till sin rätt där.
Förra året började jag ta bort all växtlighet i slänten. Inte en endaste liten rotbit av kvickrot skulle få finnas kvar. Av drygt 25 meter blev jag klar med typ tre innan hösten gjorde arbetet både mörkt och kallt.
Trots otaliga googlesökningar har jag inte funnit vad jag vill fylla slänten med.
Nu vet jag äntligen.
Jag har helt släppt idén om att tänka år i förväg- vad ska jag plantera nu som blir fint och täcker om tre… fem…tio år?
När jag också samtidigt letade plats för att odla alla mina potatissorter så visste jag helt plötsligt:
Jag ska odla potatisen i slänten tills jag vet vad jag vill med den!
Till vänster i bild ser ni själva vilket ogräsgytter slänten består av innan funkia kommit upp och jag har rensat bort kvickrot och annat ogräs som hittar hit varje år.
Ord överflödiga.
Än återstår många timmar innan slänten är tömd på funkia och rensad på ogräs, men nu känns det lättare än vad det någonsin har gjort kring just den här platsen i trädgården.
Tre potatisfåror kommer att bli perfekt för naturligtvis var jag ju tvungen att testa min idé innan jag gick in igår kväll. För att känna känslan.
Potatis ska inte sättas i för kall jord. Minst 7-8 grader behöver jorden vara. När jag mätte temperaturen igår eftermiddag så visade den 15 grader. Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna så jag ska mäta jorden tidigt nu på morgonen också för att se vad termometern visar nu. Kanske kommer knölarna ner i marken redan denna helg.
Ibland är det bra att tänka utanför boxen och titta närmare på de möjligheter som finns rakt framför ögonen på en. Jag tror min potatisslänt är det absolut bästa alternativet för platsen i år. Hur den kommer att se ut nästa år har jag ingen aning om. Det är det som är det fina i kråksången med att ha en trädgård. Ständigt nya äventyr.
Kram
Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar