- Inredning - Trädgård - Recept - Feng Shui - Välkommen till Granne med Selma!


Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen kejsarrabatten. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen kejsarrabatten. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

fredag 25 juli 2014

Årets rabatt 2014

Årets fruntimmersvecka är över. Som alltid har den inneburit nya spännande möten och även kärt återkommande sådana. Trots tropisk värme hittade gästerna till vårt Stall och många hade hört talas om Nils Holgersson-bakelsen och ville testa den. Det blir jag glad ända in i hjärteroten av.

Varje år anlägger vi en ny rabatt med Selma Lagerlöfs-tema i vår trädgård. Kanske minns ni Fröken Lundgrens rabatt? Eller Kejsarrabatten och Paradisrabatten?

Paradisrabatten anlade jag 2012 och i år har den verkligen prunkat i värmen och solen.


Faktiskt är det också solen, värmen och längtan efter vatten, bad och svalka som inspirerat till årets rabatt tillsammans med följande citat ur Gösta Berlings saga:

"Nu måste jag beskriva den långa sjön, den rika slätten och de blå bergen, eftersom de voro en skådeplats, där Gösta Berling och Ekebykavaljererna framlevde sin lustiga tillvaro.

Sjön har sin början ganska långt uppe i norr, och där är ett härligt land för en sjö.
... Man ska bara se den en sommarmorgon, när den ligger yrvaken under dimslöjan, för att märka hur munter den är. Den gäckas först en stund, kryper sakta, sakta fram ur det lätta omhöljet, så trolskt vacker, att man knappt kan känna igen den, men så kastar den med ett ryck av sig hela täcket och ligger där blott och bar och rosig och glittrar i morgonljuset."

Ingen kan som Selma, vackert och poetiskt beskriva hur vacker vår värmländska sjö Fryken är. I boken har den fått namnet Lövens långa sjö och så kommer årets rabatt också att heta.

Platsen för rabatten sett från norr
Vi har planerat vår trädgård i tre olika nivåer på baksidan. Lövens långa sjö kommer att anläggas mellan två av dessa terrasser.

Platsen sett från söder

Rabatten kommer att vara bland det först man ser när man kommer vägen förbi Stallet och tittar bort mot vårt hus. Det kommer att bli ett vackert blickfång.

Platsen utmärkt med en pil

Valet av växter var enkelt: Blå toner med inslag av blålila. Kantnepeta, lavendel, salvia, bolltistel och stormhatt. Som en blå, slingrande sjö ska rabatten få ta plats i vår trädgård.




Tack Selma! Återigen har du gett mig uppslag till äventyr i vår trädgård.

Kram Sussie

söndag 7 april 2013

Feng Shui för nybörjare

När jag var 13 år fick jag praoplats på ett kontor.
Kontoret var tapetserat med mörkbruna vävtapeter. Taket var täckt med gulnad furupanel. På golvet låg en mörkbrun heltäckningsmatta och det fanns ett enda fönster i rummet, som vette mot norr.
Varje dag gick jag hem med huvudvärk.


Kejsarrabatten 2012. Naturen är fantastisk! Färger, former, dofter... Visst blir man påverkad?

Jag har tänkt på den där praoveckan  många gånger. Vad var det som gjorde att jag blev så trött? Varför fick jag så ont i huvudet? Själva jobbet var ju jättekul!


Vårt kök.
Vi sitter gärna på samma plats som vi brukar göra. Kanske är det känslan av trygghet vi vill åt.

För mig är svaret enkelt. Vi påverkas av miljöer. Vi påverkas av färger, av former och av trygghetskänsla.

Kanske var det under praoveckan som mitt första intresse för inredning slog rot på allvar. Visst hade jag väl lärt mig en hel del kontorssysslor under veckan, men de har jag för länge sedan glömt.

Min största lärdom blev istället vilken fantastisk möjlighet vi har att påverka vårt mående genom miljön. Vid 13 års ålder dock fortfarande omedveten om, vilka konsekvenser denna upptäckt skull få för mina fortsatta val i livet.

Idag är jag tacksam över tröttheten och över huvudvärken jag pinades med under praoveckan. Tacksam över att det var så tydligt och var så jobbigt att jag aldrig glömmer det.



Gammal bild från vårt duschrum. Det finns bra och dåliga sätt att möta morgondagen på. En nyplockad ros, en doftande tvål och en vacker handduk kan göra skillnad.



Nästa lördag - den 13 april - är det åter dags för inspirationsdag i Feng Shui hos Granne med Selma. Det kommer att dröja innan det blir dags igen eftersom det nu planeras fortsättningskurser till hösten. För att gå fortsättningskursen är det bra om man innan har gått steg 1.


Anmälan görs till info@grannemedselma.se

Välkomna!
Kram Sussie





söndag 2 september 2012

Det är inte bara mobiler som behöver laddas!

Den här helgen har jag laddat batterierna.

Emma är på plats i London och hon verkar ha kommit till en fantastisk värdfamilj. Spänningarna i kroppen har försvunnit. Jag förstår det nu, när jag märker hur avslappnad jag blev efter att vi pratat med Kerry, mamman i värdfamilen.
Vår fantastiska dotter har tagit ett stort kliv ut i stora vida världen. Och hon har bra människor omkring sig som stöttar henne där borta.



I Kejsarrabatten blommar rudbeckian för fullt. Vilken fantastisk blomma! Citronfjärilarna trivs där, liksom påfågelöga. Och en och annan Sussie har det fladdrat omkring där också...



Även om jag inte uppdaterat bloggen så mycket på sistone har det ändå hänt en hel del här hemma.

  • Vi har lagt plåttak/golv på stora verandans övervåning
  • Södersidan av verandan är klar
  • Vi har beskurit alla våra äppelträd. 2,2 ton (!!!) trädgårdsavfall blev det i containern.
  • Verandagolvet mot norr är fastsatt
  • Vi har gjort en stor rosenrabatt
  • Vi har gjort en mindre rabatt med pioner och stormhatt
  • Vi har haft många bokningar i Stallet
  • Jag har bakat... och bakat... och bakat
Idag blir det bakning igen. Fram till lunch. Sen ska jag återgå till min uppladdningsstation - trädgården. 

Kram Sussie



onsdag 11 juli 2012

Kejsarrabatten 2012

Ni som följt min blogg tid vet att jag varje år anlägger en ny rabatt med inspiration från Selma Lagerlöf.

Den första rabatten jag gjorde kallas Kejsarrabatten efter hennes bok "Kejsaren av Portugallien".

Alla som har en trädgård vet att det tar tid innan det blir riktigt som man tänkt sig.

Året efter att jag planterade Kejsarrabatten tog frosten det nyplanterade gullregnet. Jag har inte ersatt det. Istället håller jag rabatten mer i rosa och blått och gullregnet har ersatts av en mörkt lila förädlad syren som jag ska stamma upp så att det blir mer träd - än buskliknande.

Dessa växter hittar man bland annat i Kejsarrabatten:

  • Humle
  • Kejsarkrona
  • Malört
  • Stjärnflocka
  • Salvia
  • Lungört
  • Kärleksört
Och berättelsen om Kejsaren i Portugallien är ju en fantastisk skildring om ovillkorslös kärlek från far till dotter. Kärlekens färg är röd, men för mig är den röda kärleken den mellan två partners, inte mellan förälder och barn.
Därför får kärleken i rabatten istället symboliseras av färgen rosa. Mycket rosa. 
Som stora penseldrag har jag målat rabatten med borstnejlikor. En fantastisk växt som jag bara ÄLSKAR!

Cal von Linné kallade borstnejlikan för Sarons blomster ett uttryck hämtat från Höga visan i bibeln. Kärlekshyllningen nr 1.

Passande va?

Vill ni läsa hela berättelsen om Kejsarrabatten kan ni klicka här


.




Som ni ser gillar jag den lite mer friare stilen i rabatter. Lite engelskt så där... Inga blommor i räta rader och ingen bar jord. Istället försöker jag hålla i hop det med färger och teman. Och Kejsarrabatten är stor så det kan vara lite trixigt att få till det, när man som jag är mer kreativ än kunnig. 
Kram Sussie



söndag 27 februari 2011

Dags att plan(t)era årets rabatt


Det har blivit något av en tradition att anlägga en ny rabatt varje år.
Och varje rabatt har inspiration av Selma Lagerlöf.

Förra året blev det en rabatt till Selma Lagerlöfs pappa - Löjtnant Lagerlöfs rabatt.

Året därförinnan hittade jag inspiration från Selmas verk Kejsaren av Portugallien. Rabatten fick namnet Kejsarrabatten.

Kejsarrabatten inspirerade inte bara mig. En liten flicka har fått sitt namn -Klara- efter att hennes mamma blev inspirerad av  berättelsen om Klara Fina Gulleborg.

Klara bor med sin familj i USA och hennes mamma mailade mig och berättade om hur hennes dotter fick sitt namn. Tack vare mina inlägg om Kejsarrabatten!
Söta Klara finns naturligtvis på foto på min Ego-vägg ute i Stallet.

I år kommer jag att anlägga en rabatt full av violer. Platsen är redan utsedd. Under ett buskage i anslutning till Löjtnant Lagerlöfs rabatt ska de få breda ut sig.

Jag plan(t)erar för fullt!

Under vintern har jag samlat plasttråg som det varit köttfärs i. I dem sår jag nu massvis av fröer från olika violsorter.




En nyhet för i år är sorten Pensé 'Sorbet". Den börjar blomma i vitt, till ljusblått och blommar till sist i mörkblått. På samma planta!

Men varför just violer? Vart kommer selmainspirationen ifrån?
Ni ska snart få veta.

Kram Sussie - och TACK för era fantastiska kommentarer till förra inlägget!

onsdag 10 mars 2010

Pytt i panna

Dagens inlägg blir en mix av allt möjligt. Ingen röd tråd, bara ett sammelsurium av svar på frågor och information om ett och annat. Det kan vara otroligt skönt att servera pytt i panna ibland. Ett slags reningbad och möjlighet att börja på nytt efter det.

Stallet
I mailboxen och i kommentarerna får jag frågor om hur det går med stallet :-) Då blir jag så glad, eftersom det upptar så stor del av allt vi företar oss just nu. Enkelt uttryckt, kan man väl säga , att vi i dagarna kommit till den där magiska gränsen, när man börjar bygga upp istället för att riva ner. Takbjälkar har specialinhandlats och satts på plats.

Och jag har lärt mig ett nytt namn - fyrskäring. Fråga mig inte vad det är, men jag gillar namnet. Och jag gillar att kunna säga: "Jo, det går bra med bygget! Vi håller som bäst på att byta ut en och annan fyrskäring just nu..." Låter klart mer insatt än: "Jo, det går bra med bygget. Vi byter ut nåt ruttet i taket..."

Kejsarrabatten
Fick en fråga för någon dag sedan, om hur min Kejsarrabatt ser ut färg- och formmässigt. Det är lite svårt att svara på det, eftersom den är så nyplanterad. När jag tog kortet i höstas, var det inte så mycket som blommade. Därför ser det väldigt grönt ut. Jag har annars försökt hålla basfärgerna i blått, lila och rosa, men sedan blandat in lite av gult och vitt. Bara som ett lätt penseldrag, inget som får ta över. Kanske får jag ändra lite under sommaren som kommer, men det gör inget. Det känns i magen som om den kommer att bli bra. Jag har ju också försökt att tänka på, att växterna ska ha olika sorters höjd och bladform.

Sponsrade inlägg
Frampå, kommer jag att ha inlägg i bloggen som är sponsrade på ett eller annat sätt. Det kan vara smycken, detaljer, inredning... Alla har de ett gemensamt, och det är, att det är saker som jag själv tycker om och som passar in på den känsla jag vill förmedla i bloggen.

 Jag kommer att tala om i inlägget, att det är sponsrat, och också länka till den som är ansvarig för varan, men det är fortfarande jag som gör inlägget. Jag har ju valt att plocka bort reklam på min blogg, eftersom jag gärna vill välja vad jag gör reklam för. Google-annonser i all ära - men ibland gör de reklam för saker som man själv inte skulle vilja använda. De sponsrade inläggen är en slags blandning av eget inlägg och reklam.

Kram Sussie

fredag 5 mars 2010

Löjtnant Lagerlöf

Selma Lagerlöfs pappa hette Erik Gustav Lagerlöf.

Han föddes på Mårbacka, som vid den tiden var en anspråkslös mangårdsbyggnad.



















Erik Gustav Lagerlöf kom från en prästsläkt, Han bröt dock den långa raden av präster i släkten och blev officer inom det militära. Senare arbetade han som mönsterskrivare.
 
När han 1849 gifte sig med Selmas mamma, Elisabeth Lovisa (Louise) Wallroth,  är det första gången på fem generationer som gården tas över av en manlig ättling. Och Erik Gustav Lagerlöf  hade stora planer för sitt Mårbacka!
 
"Det ska bli en gård fin nog att ta emot självaste konungen!"
 
Förra året anlade jag en rabatt med inspiration från Kejsaren av Portugallien - Kejsarrabatten.

I år ska det bli en rabatt till Selmas pappa- Löjtnant Lagerlöfs rabatt. Det var så hon kallade honom i sina böcker- löjtnant Lagerlöf.
 
Allra roligast är det nog nu. När man ska hitta växter som passar och läsa in sig på historier och skrönor. Lite då och då kommer det därför att skrivas om löjtnant Lagerlöf här i bloggen. Och jag lovar - han var en betydelsefull man för Selma Lagerlöfs författande - klart att han ska ha en egen rabatt!
 
Och klart att dessa växter ska få bli stomme i min rabatt:
Löjtnantshjärtan...




...och andra blommor med militär anknytning i sitt namn - fänrikshjärtan och riddarsporrar...
Kram Sussie

söndag 30 augusti 2009

Kejsarrabatten - final

Så går det som det går med Jan i Skrolycka. Vetskapen och längtan om dotter gör honom förvirrad.

En riktig tok...

Och en sinnesbild av längtan och drömmar.

Efter missförstånd och förvecklingar, slutar dock berättelsen i ett förlåtelsens tecken, när så Klara Gulla finner ro vid sin älskade faders grav.

"Än en gång kände hon den stora ömheten skölja upp ur hjärtat som en stor våg och fylla hela hennes varelse. Och med det samma visste hon, att nu var allt gott igen. Nu var hon och fadern ett som förut. Nu, när hon älskade honom, var det ingenting mer, som behövde försonas."

I kejsarrabatten planterar jag till sist:
  • Kejsarkronor - som symbol för den kejsare han var, Jan i Skrolycka. Om än bara i drömmarnas och fantasins värld.
  • Humle - som slingrar runt mina humlestörar. Den får symbolisera de år som gick innan Klara Gulla återvände hem. Ett varv för varje år...

Sommarens sista dagar är här. Augusti byts mot höstens första månad, september. Och kejsarrabatten får vila och växa till, för att nästa år stå i full blom. Om jag så bara lyckats inspirera en endaste en, att läsa Selmas bok, Kejsaren av Portugallien, så har det varit mödan värt. Och har du fortfarande inte läst den, så gör det. Den berör och lever kvar inom dig, många stunder framöver.

Kram Sussie

söndag 16 augusti 2009

Kejsarrabatten - del 11

Ingenjör Boraeus hade god utsikt över Löven från sitt kammarfönster på Borg.
En sommar kunde han inte låta bli att lägga märke till en liten karl med ett milt och snällt utseende, som satt där och väntade dag efter dag.

Han höll sig alldeles stilla och likgiltig, ända tills ångbåten syntes. Då sprang han upp, med ansiktet skinande av glädje. Han rusade utför backen och ställde sig längst ute på bryggan, liksom säker på att få ta emot någon.

Men aldrig kom något främmande till honom. När båten gick, stod han där lika ensam som förut. Nu var glädjen borta, och när han begav sig hemåt, såg han gammal och trött ut.
Ingenjör Boreaus gav sig i tal med honom en dag. Han fick snart veta, att det var en dotter, som var bortrest och väntades komma hem idag.

- Vet ni då så säkert, att hon kommer idag? frågade ingenjören. Jag har sett er sitta här å vänta i ett par månade. Hon måtte ha gett er orätt besked förut.

- Nej, sa den lilla karlen och såg upp på ingenjören med sina vänliga vattenklara ögon, det har hon inte kunnat göra. Hon har inte gett någe besked alls.

- Men varför går ni då hit ner? undrade ingenjörn. Ni borde sättas på dårhus.

-----------

Det var en dag i början av augusti, då Jan hade varit nere vid bryggan och väntat på Klara Gulla. Ångbåten hade just lagt till, och han hade sett, att Klara Gulla inte var med.

Jan skulle just stiga ner från bryggan, då den gamle eleke Agrippa Prästberg, som Klara Gulla lurat med glasögonen, ställde sig ivägen för honom.

- Jaså, sa Greppa, du springer här efter dottra di i dag mä? Ja, jag undrar inte på att du vill möta e sån fin dam, som ho lär ha blitt. Hela sockna vetét, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e - - -

Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar.

Jan i Skrolycka sa då lugnt utan vrede:

- När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej idag.

Sedan svängde han sig på klacken och gick sin väg.

Det uppstod larm och oväsen på bryggan. Den gamle Greppa låg kullslagen på bryggan och August Där Nol stod lutad över honom med knutna nävar.

- Du visste allt, din rackare, att han inte skulle tåla å få höra sanninga, sa August. Det måtte inte finnas någe hjärta i kroppen på dej.

När Jan kommit bort ur alla människors åsyn, kom en stark och tung gråt över honom. Han kunde inte förklara vad det skulle betyda...

I Kejsarrabatten har jag planterat:

  • Ölandstok, som symboliserar när Jan mister förståndet och blir, vad man i bygden kallar, en tok, en stolle. Ölandstokarna (3 stycken) kommer aldrig att blomma, utan klippas som runda, gröna bollar i rabatten.

  • Jättedaggkåpa, som symboliserar alla de tårar, som Jan fäller och även jag själv, när jag läser berättelsen.

Kram på er!

/Sussie



söndag 9 augusti 2009

Kejsarrabatten - del 10

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingeborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade.


Jan blev just inte så glad att se henne. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt.



- Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!


Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen.

- Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: "Är du ute å går, Jan i Askedalarna?" - "Nej, sa du, "nu heter jag Jan i Längtedalarna." - "Jaså, välkommen!"sa jag. "Där har jag bott i hela mitt liv."

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt.


- Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. Jag vill visa dig mina stjärnor.


Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk.


- Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor.Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.


Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller.


- Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. Du är den ende, som har fått se dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.


Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.



Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingeborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sånt, som klokt folk aldrig fick någon aning om.


Alldeles bredvid Kejsarrabatten - där det ska bli en sittplats - har jag planterat:

  • Stjärnflocka, som symboliserar de stjärnor Stoll-Ingeborg visade Jan i Skrolycka.

Kram Sussie

söndag 2 augusti 2009

Kejsarrabatten - del 9

Efter samtalet med notbindarn, hade Jan i Skrolycka , fått tillbaka arbetslusten igen. En kväll, frampå hösten, när han var på väg hem efter ett dagsverke på Falla, kommer ett kvinnfolk emot honom på vägen.

Det är redan skumt, men Jan ser strax, att det är den gamla, riktiga mor i Falla. Inte den nya, som är gift med Lars Gunnarsson.

Hon är insvept i en stor schal, och Jan som aldrig sett henne så väl påklädd, undrar för ett ögonblick om hon är sjuk. Hon har allt sett så dålig ut på sistone.

- Säj, Jan, sa hon, kommer ni ihåg den gamla ägarn i Falla, min far, han, som var herre på gårn, innan Erik kom dit?

- Skulle jag inte komma ihåg honom? sa Jan. Jag var väl teminstingen tolv år gammal, när han dog.

Mor i Falla stod tyst och tveksam rätt länge, sen sa hon:

- När far låg på sitt yttersta, kalla han fram Erik te sängen å tacka´n för att han hade handlat så väl emot´en, fastän han hade varit kraftlös i många år, å inte kunnat göra nån nytta. "Tänk inte på det, ni far, sa Erik. Hur länge ni än vill stanna hos oss, så är vi glada te å få behålla er." - Ja, så sa han, å det mente han också.

-Ja, det är säkert att han gjorde, sa Jan. Det var inga rävkonster med Erik.

- Vänta Jan! sa mor i Falla. Kommer ni ihåg den långa käppen mä silverknoppen, som far bruka gå mä?

- Ja, både den å den höga mössa, som han satte på sej, då han geck te körka.

- Jaså, ni kommer ihåg kasketten mä? Far gav både käppen å kasketten te Erik å sa: "Jag kunde ha gett dej det, som var mer värt, men jag skänker dej dessa saker, därför att det är större heder å få detta, som alla känner igen, å vet att jag har brukat. Det är ett gott vittnesbörd för dej."

Jan la märke till hur mor i Falla drog ihop schalen. Hon hade bestämt någonting gömt under den, det kunde ju vara en sändning från Klara Gulla. Det här talet om fadern var nog bara en övergång...

- Det är somliga ord som är för tunga te å uttala, sa hon med ett stort allvar. Svara mäj bara med ett tecken, om ni så vill, Jan: kan jag ge det här te Lars Gunnarsson?

Jan tog ett steg tillbaka.

- Ni förstår Jan, att jag inte vill veta någe mer, än om Lars kan ta emot käppen å mössa mä samma rätt som Erik, å ni vetét ju, ni, som var mä honom i skogen.

- Det vore nog bra för mej, tillade hon, om jag kunde ge dem te Lars. Jag tror, att jag finge det bättre efteråt där hemma mellan di unga.

Rösten svek henne.
- Det är bäst att vara fridsam å försonlig, sa Jan. Det kommer en längst mä.

Gumman tog ett djupt andetag.

- Jaså, ni säjer det? Då är det ändå så, som jag trodde, sa hon. Jag frågar er inte hur det gick te. Det är bäst för mej å ingenting veta. Men ett är då säkert, att inte ska Lars Gunnarsson få fars käpp i sin hand.


Hon hade redan vänt sig om för att gå, då hon tvärstannade.

- Hör, Jan, sa hon, ni kan ta käppen å mössa mä. Jag vill, att di ska vara i goda å trogna händer. Jag törs inte bära hem dom igen. Jag kunde bli tvingad, å ge dom te Lars. Ta dom ni, som ett minne åv den gamla husbonden, som alltid mente väl mä er!

En så stor heder hade han aldrig kunnat vänta sig. Skulle dessa arvklenoderna nu bli hans tillhörighet?

Men så med ens fann han en förklaring. Det var Klara Gulla, som låg bakom det hela. Mor i Falla visste, att han snart skulle bli upphöjd, att ingenting var för gott för honom.


I Kejsarrabatten har jag planterat följande:
  • Stormhatt. Den får symbolisera den mössa, kaskett, som Jan fick av gamla mor i Falla.

  • Bolltistel. Dess silvergrå blad och dess tistelboll symboliserar käppen med silverkulan, som Jan också fick.

Kram Sussie

söndag 26 juli 2009

Kejsarrabatten - del 8

De första veckorna efter riksdagsmannens besök, kan Jan i Skrolycka ingenting företa sig. Han känner sig så trött och orkeslös , att han inget annat kan göra, än att gå och lägga sig på nytt, efter att han stigit opp.

En kväll kommer den gamle notbindarn Ol´Bengtsa, på besök. Han är en tystlåten och lågmäld man, men känner ju i stunden, att han måste säga något som tröst.

Han hittar på en liten historia om Klara Gulla. Han berättar om, att hon kanske mött en gammal rik dam, som hon hjälpt, och därmed fått lite pengar av, som tack.

- Det är gott, så länge som en kan göra sej kalas i tankarna, säger notbindarn urskuldande. Di smakar bättre, di, än di riktiga.

När sedan Jan i Skrolycka ligger där sysslolös i sängen, börjar han undra om det inte kunde ligga en dold mening under orden.

När Jan väntat i tre dagar på, att notbindarn ska komma på nytt besök, beger han sig själv till Ol´Bengtsa, för att höra fortsättningen på historien.

- Jaså, ni är ute å går idag Jan? säger sonhustrun när hon ser Jan i stugan. Det var väl, att det har blivit bättre mä er.

- Det har ja å tacka min snälla Ol´Bengtsa för, säger Jan med ett hemlighetsfullt tonfall. Det är han som har botat mej.


När Jan sedan lämnar Ol´Bengtsa och hans sonhustru sitter gubben länge och stirrar efter Jan.

- Jag vet inte vad han kan mena mä att jag har botat honom, du Lisa, sa han. Han måtte väl aldrig hålla på å . . .
I kejsarrabatten har jag planterat:
  • Dagliljor. De symboliserar alla dagar då Jan ligger hemma och väntar på att höra ifrån Klara Gulla.

Kram Sussie

lördag 18 juli 2009

Naturen är givmild

Det krånglar fortfarande med bilderna. Jag kan inte välja var jag vill ha dem i inlägget utan de lägger sig där de själva vill. Sedan går det inte att flytta dem... Hoppas det går bra ändå.


Man kan ärva många saker - pengar, klenoder, egenskaper...

Och man kan ärva uttryck.

Av svärmor Astrid finns många roliga uttryck att minnas.

Till exempel Styggpryl (används som uttryck för någon som man inte gillar:

- Denna Roland Cedermark, han ä att en rikti styggpryl han!

Om man däremot gillar någon, sa hon istället: arbetskarl. Fast det ska sägas på bred värmländska:

- Tänk, tåcken dukti arbetskäär, han ä! Väldi å festa! Men gud tåcken dukti arbetskäär!

När det är något som ska göras här hemma, och den andre inte vill, säger vi som min pappa alltid sa:

- Int i dag nô! eller Inte nu nô!

Och av mamma har jag tagit till mig ett uttryck, som hon ofta använder:

- Naturen är givmild!

För det är den ju. År efter år dignar äppelträden, svampskogarna och ängarna, av allt vackert som bara naturen kan ge. Och jag plockar in det i huset och njuter! Och inom mig tänker jag stilla:

Naturen är givmild!

Kram på er
/Sussie
P.S Nytt avsnitt av Kejsarrabatten kommer nästa söndag. D.S

söndag 12 juli 2009

Kejsarrabatten - del 7

Den första oktober låg Jan i Skrolycka hela eftermiddagen påklädd på sängen med ansiktet vänt mot väggen, och det var inte möjligt att få ett ord ur honom.

På förmiddagen hade han och Kattrina gått ner till bryggan för att möta den lilla flickan. Inte för att hon hade skrivit och sagt, att hon skulle komma, det hade hon visst inte. Det var bara Jan, som hade räknat ut, att det måste gå så.

Det var ju den första oktober, som pengarna skulle betalas till Lars Gunnarsson, och alltså borde ju Klara Gulla komma hem med dem just den dagen.

... Jan hade väntat, att hon skulle vara den första, som sprang över landgången, men det var bara ett par karlar, som kom. När hon sedan inte visade sig, försökte Jan att ta reda på henne på ångbåten. Men han kom ingen väg i trängseln. I alla fall var han så säker på att hon skulle finnas där, att när de började dra in landgången, ropade han till kaptenen, att han för all del inte fick gå med båten. Det var en till, som skulle i land.
Kaptenen frågade sjöfolket, men de svarade, att det inte fanns någon mer passagerare till Svartsjö brygga, och båten la ut.


De hade fått gå hem ensamma, han och Kattrina, och så snart som han hade kommit in i stugan, hade han slängt sig ner på sängen.

... Folket i Askedalarna hade sett dem komma tillbaka från bryggan utan Klara Gulla, och det blev stor undran bland dem hur det nu skulle gå. Den ena efter den andra av grannarna gjorde sig ärende över till Skrolycka för att höra efter hur det stod till där.

Var det sant, att KLara Gulla inte var med på båten? Och var det sant, att de inte hade fått varken brev eller hälsning från henne på hela september månad?

Jan svarade inte ett ord på alla dessa förfrågningar. Han låg stilla, vem det än var, som kom in.

... När bedrövelsen var som störst, gick dörrn upp än en gång, och in kom en karl, som knappast någonsin förr hade blivit sedd i Askedalarna, för det var inte till sådana avkrokar han hade för vana att ställa sina vägar.

... Kattrina viskade till Jan , att riksdagsman Karl Karlsson i Storvik hade kommit in till dem. Riksdagsmannen hade ett hoprullat papper i handen, och alla tog för givet, att han var utskickad av den nya ägarn i Falla för att kungöra för folket i Skrolycka vad som skulle komma att övergå dem, nu då de inte kunde betala honom hans fodran.
...

- Det förhåller sig så, sa riksdagsmannen, att för ett par dar sen fick jag brev ifrån en, som kallar sig Klara Fina Gulleborg Jansdotter i Skrolycka, å i detta brevet säger hon, att hon har rest hemifrån för å tjäna ihop tvåhundra riksdaler, som hennes föräldrar ska betala te Lars Gunnarsson i Falla den första oktober för å få äganderätten till marken, som deras stuga är byggd på. ... å nu skickar ho pengarna te mig, fortfor riksdagsmannen, å ber mig , att jag ska fara hit te Askedalarna å göra opp saken ordentligt med den nya ägarn i Falla, så att han inte ska kunna komma mä någe nytt krångel efteråt.

Innan detta var utsagt, satt Jan på sängkanten.

- Men flicka då? Var är ho?

- Å nu skulle jag fråga om föräldrarna är eniga med dottern å ger mej i uppdrag å avsluta - - -
- Men flicka, flicka? avbröt Jan. Var är ho?

- Var hon är? sa riksdagsmannen och såg efter i brevet. Hon säger, att det inte har varit någon möjlighet för henne å tjäna ihop alla dessa pengarna på bara ett par månader. Men hon har fått plats hos en snäll fru, som har lämnat henne en del i förskott, å hos henne får hon nu lov å stanna, te dess att hon gjort rätt för sig.


- Ho kommer inte hem tebaka då? sa Jan.
- Nej, inte för det första, efter vad jag kan förstå, sa riksdagsmannen.

Jan la sig ner i sängen och vände sig mot väggen som förut. Vad brydde han sig om stugan och allt annat? Vad brydde han sig om att leva, när inte den lilla flickan kom tillbaka?

I Kejsarrabatten har jag planterat:
  • Det sägs att längtans blomma är blå. Jag har planterat salvia med en intensiv blå färg. Detta får symbolisera Jan i Skrolyckas intensiva längtan efter sin dotter, Klara Fina Gulleborg.

Fortsättning nästa söndag.

Kram Sussie

lördag 27 juni 2009

Kejsarrabatten - del 6

När folket i Skrolycka kom hem från kyrkan densamma söndagen, som prosten hade sagt de vackra orden till Klara Gulla, satt två karlar uppflugna på gärdsården tätt invid grinden.

Den ena var Lars Gunnarsson, som nu hade tillträtt husbondeväldet efter Erik i Falla, den andra var en bodbetjänt från en handel i Broby, där Kattrina brukade köpa socker och kaffe.

… Nu klev de ändå ner från gärdsgården, öppnade grinden och gick fram mot stugan.

… Jan fick en sådan stark förkänsla av att de ville honom illa, och han såg sig omkring liksom för att söka en vrå, där han kunde gömma sig undan. Men så föll hans ögon på Klara Gulla,som satt och såg ut genom fönstret, hon med, och då fick han sitt mod tillbaka.
Vad skulle han vara rädd för, när han hade en sådan dotter?

… Nu, då Lars och bodbetjänten kom in, var de likaså likgiltiga och främmande som nyss förut. Lars sa, att de hade suttit så länge på gärdsgården och sett på den lilla nätta stugan, att de till sist hade fått lust att gå in.
De berömde allt, som fanns där, och Lars tyckte, att Jan och Kattrina borde vara bra tacksamma mor Erik i Falla, för det var väl han, som hade ställt om, både att stugan hade blivit rest och att de hade blivit gifta.


- Jag kommer å tänka på en sak, sa han strax därefter och vände i detsamma bort ögonen, så att han varken såg på Jan eller Kattrina. Erik i Falla var väl så förståndig, att han gav er papper på att marken, som stugan står på, skulle bli er tillhörighet?
Varken Jan eller Kattrina svarade ett ord. De förstod strax, att nu hade Lars kommit fram till det, som han ville tala med dem om. Det var bäst att först låta honom förklara sig med all tydlighet.

- Jag har nog hört, att det inga papper ska finnas, sa Lars, men jag kan väl inte tro, att det står så illa te. För då är det möjligt att hela stugan tillfaller den, som äger marken.

Jan sa ännu ingenting, men Kattrina blev så ond, att hon inte kunde tiga längre.

- Erik i Falla har gett oss en här tomten, som stuga ligger på, sa hon, å den kan ingen ha rätt te å ta ifrån oss.

Ja, det vore ju inte heller meningen, sa den nya ägarn med försonlig röst. Han ville bara, att allting skulle bli ordnat. Det var det enda han ville. Om Jan kunde ge honom hundra riksdaler till oktobermarknaden - - -

- Hundra riksdaler! utbrast Kattrina, och rösten gick nästan över i ett skrik.
Lars sa inte något vidare.

- Du säger inte ett ord, du Jan! sa Kattrina. Hör du inte , att Lars vill ta ifrån oss hundra riksdaler?

- Det kanske inte blir så lätt för Jan te å komma ut mä hundra riksdaler, sa Lars Gunnarsson. Men jag får ju lov te å veta vad som är mitt.… det var så, att handelsman i Broby hade skickat hit bodbetjänten med några räkningar, som han inte hade fått betalt för.

Bodbetjänten tog nu fram räkningarna. Kattrina sköt dem över till Klara Gulla och bad henne räkna ut vad det gick till. Det var inte mindre än hundra riksdaler, som de var skyldiga, och Kattrina blev alldeles blek där hon satt.
- Jag ser, att meninga är, att vi ska gå från hus å hem, sa hon.
- Å nej, svarade Lars, det är det visst inte, om ni bara betalar vad ni är skyldiga...

… Det var Kattrina, som förde ordet hela tiden. Jan sa ingenting.
- När di tar stuga ifrån den fattige, då är det slut mä honom, jämrade sig Kattrina.

- Jag vill ju inte ta stugan, försvarade sig Lars Gunnarsson. Jag vill bara, att det ska bli en uppgörelse.

Men Kattrina hörde inte på honom.

- Så länge som den fattige har e stuga, känner han sej likaså god som alla ndra. Men den, som inte har sitt eget hem, han känner sig inte som e människa.

Jan tyckte, att Kattrina hade rätt i allt, vad hon sa.
… Jan för sin del kunde inte tro ett ögonblick, att det skulle gå så illa. Här satt ju Klara Gulla, och han såg hur det började glänsa i ögonen på henne.

… - Ja, ni ska väl ha tid på er te å fatta ert beslut, sa den nya ägaren. Men kom det ihåg, att antingen flyttar ni första oktober, eller också ska handelsman i Broby ha full betalning! Å jag ska ha hundra riksdaler för tomten!

… Jan såg hur Klara Gulla knöt ihop sin ena hand. Hon skulle nog komma dem till hjälp nu snart.
Lars Gunnarsson och bodbetjänten reste sig och gick mot dörrn. De sa adjö, då de avlägsnade sig. Men ingen av dem, som satt kvar i stugan, gav dem hälsningen tillbaka.

- Om ni ville låta mej fara ut i världen! sa Klara Gulla.

- Det ska väl inte vara så omöjligt å tjäna ihop två hundra riksdaler te den första oktober, sa hon. … Om jag bara får fara te Stockholm å ta tjänst där, så lovar jag er, att stuga ska bli kvar i er ägo.

När Jan Andersson i Skrolycka hörde dessa ord, bleknade han bort, och huvudet sjönk bakåt, som om han skulle svimma av.
Det var så vackert av den lilla flickan. Det var på detta han hade väntat hela tiden. Men hur, skulle han kunna leva, om hon for bort ifrån honom?



I kejsarrabatten har jag planterat följande växter:
  • Penningblad, som symboliserar de två hundra riksdalerna som Jan och Kattrina måste betala till Lars Gunnarsson och handelsman i Broby.
  • Oktoberaster, som symboliserar det datum, den första oktober, som pengarna ska vara betalda.

Fortsättning följer nästa söndag.


Kram Sussie