Kejsarrabatten 2012

Ni som följt min blogg tid vet att jag varje år anlägger en ny rabatt med inspiration från Selma Lagerlöf.

Den första rabatten jag gjorde kallas Kejsarrabatten efter hennes bok "Kejsaren av Portugallien".

Alla som har en trädgård vet att det tar tid innan det blir riktigt som man tänkt sig.

Året efter att jag planterade Kejsarrabatten tog frosten det nyplanterade gullregnet. Jag har inte ersatt det. Istället håller jag rabatten mer i rosa och blått och gullregnet har ersatts av en mörkt lila förädlad syren som jag ska stamma upp så att det blir mer träd - än buskliknande.

Dessa växter hittar man bland annat i Kejsarrabatten:

• Humle
• Kejsarkrona
• Malört
• Stjärnflocka
• Salvia
• Lungört
• Kärleksört

Och berättelsen om Kejsaren i Portugallien är ju en fantastisk skildring om ovillkorslös kärlek från far till dotter. Kärlekens färg är röd, men för mig är den röda kärleken den mellan två partners, inte mellan förälder och barn.

Därför får kärleken i rabatten istället symboliseras av färgen rosa. Mycket rosa. 

Som stora penseldrag har jag målat rabatten med borstnejlikor. En fantastisk växt som jag bara ÄLSKAR!

Cal von Linné kallade borstnejlikan för Sarons blomster ett uttryck hämtat från Höga visan i bibeln. Kärlekshyllningen nr 1.

Passande va?

Vill ni läsa hela berättelsen om Kejsarrabatten kan ni klicka här

.

Som ni ser gillar jag den lite mer friare stilen i rabatter. Lite engelskt så där... Inga blommor i räta rader och ingen bar jord. Istället försöker jag hålla i hop det med färger och teman. Och Kejsarrabatten är stor så det kan vara lite trixigt att få till det, när man som jag är mer kreativ än kunnig. 

Kram Sussie

Kejsarrabatten - final

Så går det som det går med Jan i Skrolycka. Vetskapen och längtan om dotter gör honom förvirrad.

En riktig tok...

Och en sinnesbild av längtan och drömmar.

Efter missförstånd och förvecklingar, slutar dock berättelsen i ett förlåtelsens tecken, när så Klara Gulla finner ro vid sin älskade faders grav.

"Än en gång kände hon den stora ömheten skölja upp ur hjärtat som en stor våg och fylla hela hennes varelse. Och med det samma visste hon, att nu var allt gott igen. Nu var hon och fadern ett som förut. Nu, när hon älskade honom, var det ingenting mer, som behövde försonas."

I kejsarrabatten planterar jag till sist:

• Kejsarkronor - som symbol för den kejsare han var, Jan i Skrolycka. Om än bara i drömmarnas och fantasins värld.
• Humle - som slingrar runt mina humlestörar. Den får symbolisera de år som gick innan Klara Gulla återvände hem. Ett varv för varje år...

Sommarens sista dagar är här. Augusti byts mot höstens första månad, september. Och kejsarrabatten får vila och växa till, för att nästa år stå i full blom. Om jag så bara lyckats inspirera en endaste en, att läsa Selmas bok, Kejsaren av Portugallien, så har det varit mödan värt. Och har du fortfarande inte läst den, så gör det. Den berör och lever kvar inom dig, många stunder framöver.

Kram Sussie

Dags att plan(t)era årets rabatt

Det har blivit något av en tradition att anlägga en ny rabatt varje år.
Och varje rabatt har inspiration av Selma Lagerlöf.

Förra året blev det en rabatt till Selma Lagerlöfs pappa - Löjtnant Lagerlöfs rabatt.

Året därförinnan hittade jag inspiration från Selmas verk Kejsaren av Portugallien. Rabatten fick namnet Kejsarrabatten.

Kejsarrabatten inspirerade inte bara mig. En liten flicka har fått sitt namn -Klara- efter att hennes mamma blev inspirerad av  berättelsen om Klara Fina Gulleborg.

Klara bor med sin familj i USA och hennes mamma mailade mig och berättade om hur hennes dotter fick sitt namn. Tack vare mina inlägg om Kejsarrabatten!
Söta Klara finns naturligtvis på foto på min Ego-vägg ute i Stallet.

I år kommer jag att anlägga en rabatt full av violer. Platsen är redan utsedd. Under ett buskage i anslutning till Löjtnant Lagerlöfs rabatt ska de få breda ut sig.

Jag plan(t)erar för fullt!

Under vintern har jag samlat plasttråg som det varit köttfärs i. I dem sår jag nu massvis av fröer från olika violsorter.

En nyhet för i år är sorten Pensé 'Sorbet". Den börjar blomma i vitt, till ljusblått och blommar till sist i mörkblått. På samma planta!

Men varför just violer? Vart kommer selmainspirationen ifrån?
Ni ska snart få veta.

Kram Sussie - och TACK för era fantastiska kommentarer till förra inlägget!

Kejsarrabatten - del 2

"När den lilla flickan i Skrolycka var så där en tre år gammal, fick hon en sjukdom som nog tör ha varit scharlakansfeber, för hon var röd över hela kroppen och brände som eld, när man tog i henne.

... Jan var inte i stånd att gå hemifrån, så länge som hon var sjuk, utan satt kvar i stugan dag efter dag, så att det såg ut, som om Erik i Fallas råg, skulle bli otröskad det året.

... Hon låg i egen säng, men hon hade bara ett par halmdynor under sig och inga lakan. Det var nog strävt och svårt för den lillla fina kroppen, som hade blivit ömtålig av utslag och svullnad, att ligga på de grova blångarnsöverdragen.

Det var så eget, att var gång Jan såg hur hon kastade sig fram och tillbaka i sängen, måste han tänka på det finaste han ägde i denna världen, som var hans söndagsskjorta.

... Men det var bara galet att tänka på den där skjortan. Kattrina skulle aldrig i världen gå in på att han fick förstöra den,för det var hon, som hade gett den till honom i brudgumsgåva.

... Kattrina gjorde nog ändå allt, vad hon förmådde. Hon lånade häst av Erik i Falla, lindade in den lilla flickan i schalar och täcken och for till doktorn med henne. Det var duktigt gjort av Kattrina, men Jan kunde inte se, att det var till någon nytta.

...Det var kanske så, att man inte kunde få behålla en så märkvärdig gåva, som den lilla flickan var, om man inte var färdig att offra för henne det, som man hade bäst. men det var inte lätt att få en sådan människa som Kattrina att förstå detta.

Romersk malört

...Den gamla Finn-Karin kom in i stugan en dag, medan flickan låg sjuk.


... När hon kom in i stugan, såg hon ju strax, att barnet låg sjukt, och Kattrina talade om för henne, att det hade scharlakansfeber, men det var ingen som bad henne om ett gott råd.

... så sa hon alldeles av sig själv:

- Den här sjukdomen går det över mi makt att bota. Men så mycke ska jag lära er, att ni kan ta reda på om det bär mot liv eller död. Håll er vakna te klocka tolv i natt, å sätt då ihop pekfingret å lillfingret på vänstra hanna som e ögla, å se igenom den bort te flickungen! Ge då akt på den, som ligger breve´na i sängen, så får ni veta vad ni har å vänta!

Kattrina tackade henne så vackert, för det är bäst att hålla sig väl med sådant folk. Men inte ett ögonblick ämnade hon göra, som hon var tillsagd.
Jan fäste ingen vikt vid rådet han heller. Han tänkte inte på något annat än skjortan. Om han bara tordes för Kattrina!

Romersk malört

...Hur det nu var, så när klockan närmade sig midnatt och Kattrina sov som djupast, gick han bort till kistan och tog fram skjortan... sedan slet han den i två delar. Den ena smög han under den lilla kroppen, och den andra bredde han ut mellan flickan och det varma,tjocka täcket, som hon hade över sig.

Sedan kröp han ihop igen i sin vrå och vaktade på henne som förut. Han hade inte suttit länge förrän klockan slog tolv. Nästan utan att tänka på vad han gjorde höll han då upp fingrarna på vänstra handen som en ring framför ögonen och såg mot sängen.

Och se!

Då satt där en liten naken Herrens ängel på sängkanten. Han var rispad och stucken av de grova sängkläderna, och han hade visst ämnat gå sin väg från alltsammans. men nu vände han sig om och kände på den fina skjortan, strök över lärftet med båda händerna, och rätt som det var, svängde han benen inom sängkanten och la sig ner igen för att vaka över barnet.

... Nästa dag var den lilla flickan på bättringsvägen. Och Kattrina blev så glad över att sjukdomen gav med sig, att hon inte hade hjärta att säga någonting om den förstörda brudgumsskjortan, fast nog kan man veta, att hon tyckte, att hon hade en stolle till man.

I kejsarrabatten har jag planterat:

• Romersk malört som kantväxt mellan gräsmatta och rabatt.

Om malört kan man läsa:

Malörten har använts i alkoholhaltiga drycker åtminstone sedan antiken. Den alkoholhaltiga drycken har använts förebyggande mot feber.

Linné använde malört att dämpa feberfrossa med.

Malört användes också förr i kyrkobuketter för att ha något friskt att lukta på under de långa predikningarna.

I kejsarrabatten får malörten symbolisera

• Klara Gullas febersjukdom


• Jan i Skrolyckas fina brudgumsskjorta som han endast använde på söndagarna - då gick han kanske i kyrkan och hade med sig en kyrkobukett med bland annat romersk malört i.

Kul att veta: Moderplantan som jag tar skott ifrån, kommer ursprungligen från Mårbacka.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 3

"Den lilla flickan hon var för märkvärdig. Hon var inte mer än tio år, när hon kunde reda sig med självaste Agrippa Prästberg.

... Det var en dag, som den lilla flickan satt alldeles ensam på den flata stenhällen utanför stugdörren och åt sin aftonvardssmörgås.
Då fick hon se, att det kom en lång karl gående på vägen, och det dröjde inte länge, förrän hon kände igen, att det var Agrippa Prästberg.

… Klara Gulla hade förstås så pass reda på Agrippa Prästberg, att hon visste, att han inte var sådan, att han stal, och inte heller var han sådan, att han slogs…

… Han gick runt i bygden för att laga klockor, och kom han in i en stuga, där han såg ett av de gamla, höga klockfodralen, så gav han sig inte, förrän han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Och fel var det alltid. Han blev rent tvungen att plocka sönder hela klockan. Sedan kunde det dra om flera dagar, innan han fick den hopsatt igen, och under tiden var man tvungen att hysa och föda honom.

Karpaterklocka

När gubben kom till stugan, stannade han mittframför den lilla flickan, stötte käppen hårt i marken och rabblade:

- Här kommer Johan Utter Agrippa Prästberg, kunglig majestäts å kronans trumslagare. Har stått för kulor å krut å är varken rädd för änglar eller djävlar. Är det nån hemma?

Klara Gulla behövde ingenting svara. Han tågade förbi henne rätt in i stugan och styrde genast sina steg mot den stora dalkarlsklockan.

… Prästberg hade bråttom att ta reda på vad det var för fel med klockan, innan Jan eller Kattrina skulle komma hem och säga, att den ingen lagning behövde. Han hade med sig ett litet knyte med verktyg och smörjburkar. Han rev upp detta i all hast, och därvid skyndade han sig så, att en del av innehållet föll till golvet.

Klara Gulla blev tillsagd att plocka upp allt, som hade fallit.

Karpaterklocka

- … Är det någe mer? röt gubben.

- … Nej, inte som jag ser, sa tösen och var så betryckt och olycklig som aldrig förr. Hon skulle ju vakta stugan, hon, åt far och mor, och så gick det på detta vis.

- Nå, än glasögona då? frågade Prästberg. Di måtte ha fallit, di mä.

- Nääj, sa flickan, här finns inga glasögon.

Med detsamma gick det upp en liten förhoppning inom henne. Tänk, om han inte kunde göra något vid klockan utan glasögon!

… Just då fick hon syn på glasögonfodralet. Det hade kommit att ligga bakom bordsbenet.

… - Det blir väl inte annat, än att jag får lägga mej själv på golvet å leta, sa han.

… Den lilla flickans hand for ut snabb som en blixt, fick fatt i glasögonfodralet och stoppade in det under förklädet.

… Gubben la sig själv på golvet, men det var fåfängt. Han fann ingenting.

- Ni har väl glömt dom kvar, där ni var sist, sa Klara Gulla.

… det var inte annat att göra än att binda ihop knytet och sätta in urverket i fodralet igen. Medan han då vände ryggen till, smög den lilla flickan glasögonen tillbaka in i knytet. Och där fann han dem, då han hade gått till Lövdala herrgård, där han sist hade arbetat, för att fråga efter dem."

I Kejsarrabatten har jag planterat

• Vit karpaterklocka, som får symbolisera Agrippa Prästberg, den beryktade klockmakaren.

Hittills har följande växter planterats i rabatten:

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 8

De första veckorna efter riksdagsmannens besök, kan Jan i Skrolycka ingenting företa sig. Han känner sig så trött och orkeslös , att han inget annat kan göra, än att gå och lägga sig på nytt, efter att han stigit opp.

En kväll kommer den gamle notbindarn Ol´Bengtsa, på besök. Han är en tystlåten och lågmäld man, men känner ju i stunden, att han måste säga något som tröst.

Han hittar på en liten historia om Klara Gulla. Han berättar om, att hon kanske mött en gammal rik dam, som hon hjälpt, och därmed fått lite pengar av, som tack.

- Det är gott, så länge som en kan göra sej kalas i tankarna, säger notbindarn urskuldande. Di smakar bättre, di, än di riktiga.

När sedan Jan i Skrolycka ligger där sysslolös i sängen, börjar han undra om det inte kunde ligga en dold mening under orden.

När Jan väntat i tre dagar på, att notbindarn ska komma på nytt besök, beger han sig själv till Ol´Bengtsa, för att höra fortsättningen på historien.

- Jaså, ni är ute å går idag Jan? säger sonhustrun när hon ser Jan i stugan. Det var väl, att det har blivit bättre mä er.

- Det har ja å tacka min snälla Ol´Bengtsa för, säger Jan med ett hemlighetsfullt tonfall. Det är han som har botat mej.

När Jan sedan lämnar Ol´Bengtsa och hans sonhustru sitter gubben länge och stirrar efter Jan.

- Jag vet inte vad han kan mena mä att jag har botat honom, du Lisa, sa han. Han måtte väl aldrig hålla på å . . .

I kejsarrabatten har jag planterat:

• Dagliljor. De symboliserar alla dagar då Jan ligger hemma och väntar på att höra ifrån Klara Gulla.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 10

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingeborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade.


Jan blev just inte så glad att se henne. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt.



- Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!


Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen.

- Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: "Är du ute å går, Jan i Askedalarna?" - "Nej, sa du, "nu heter jag Jan i Längtedalarna." - "Jaså, välkommen!"sa jag. "Där har jag bott i hela mitt liv."

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt.


- Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. Jag vill visa dig mina stjärnor.


Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk.


- Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor.Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.


Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller.


- Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. Du är den ende, som har fått se dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.


Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.

Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingeborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sånt, som klokt folk aldrig fick någon aning om.

Alldeles bredvid Kejsarrabatten - där det ska bli en sittplats - har jag planterat:

• Stjärnflocka, som symboliserar de stjärnor Stoll-Ingeborg visade Jan i Skrolycka.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 5

”När den unga flickan ifrån Skrolycka var sjutton år gammal, så hände det sig, att hon kom gående till kyrkan en sommarsöndag i sällskap med bägge föräldrarna.

Medan hon gick på vägen, hade hon över sig en schal, som hon la av, när hon kom i kyrkbacken, och då fick man se, att hon var klädd i en klänning, som ingen i socknen hade sett make till.

En av de där köpmännen, som går omkring med stora säckar på ryggen, hade letat sig fram ända till Askedalarna, och när han hade fått se Klara Gulla i hennes friska ungdomsprakt, hade han tagit fram ett tyg ur påsen, som han ville förmå föräldrarna att köpa åt henne. Det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden. Tyget var likaså dyrt, som det var vackert, och det fanns ingen möjlighet för Jan och Kattrina att köpa tösen en sådan klänning, fast nog kan man förstå, att åtminstone Jan inte skulle ha begärt bättre.

Men tänk, att när handelsmannen hade trugat och bett dem förgäves en lång stund, så blev han rent ifrån sig över att han inte fick sin vilja fram! Han hade satt sig i sinnet, sa han, att deras dotter skulle ha tyget. Han hade inte sett någon i hela trakten, som det skulle bli så vackert på som på henne.
Och därpå tog han och mätte av så mycket tyg, som behövdes till en klänning, och gav det till Klara Gulla.
… Den söndagen, då Klara Gulla skulle visa sig med den nya klänningen vid kyrkan, hade varken Jan eller Kattrina kunnat stanna hemma, så nyfikna var de att få höra vad folk skulle komma att säga. Och det gick så, att alla människor la märke till den röda klänningen, och när de hade sett på den en gång, så vände de sig om och såg på den en gång till.
… Men nu föll det sig så, att den söndagen var det prosten i Bro, som skulle predika i Svartsjö, och inte den vanliga prästen. Och prosten var en sträng och gammaldags man, som blev förargad över allt slags överflöd både i kläddräkt och annat.
… - Hör du, min flicka, jag ska säja dig en sak, sa han till Klara Gulla och la handen på hennes axel. Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill.Men det gör jag inte, för jag vill inte synas förmer, än jag är. Och på samma sätt ska inte du klä dig så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare.
… Jan var färdig med ett svar, innan han kom ur hörhåll.

- Om den här lilla flicka skulle vara klädd på ett passande sätt, sa han, då skulle ho vara fin som sola, för e sol å e glädje har ho vart för oss, alltsen ho föddes.


… - Om det är så, att du har varit till ljus å glädje för dina fattiga föräldrar, så kan du bära din dräkt med heder, sa han med mild röst. För ett barn, som kan skaffa lycka till far å mor, det är det bästa, som vi ser för våra ögon.”



I kejsarrabatten har jag planterat:

• Malvor, malvor, malvor! I våras sådde jag bl.a. Rödmalva och på påsens baksida står det: "Likt satinglänsande ballerinor med veckade kjolar dansar denna malva högt i rabatten."


• Rödmalva, liksom sommarmalva och rosenmalva, får symbolisera Klara Gullas röda klänning.

Fortsättning följer nästa söndag!

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 7

Den första oktober låg Jan i Skrolycka hela eftermiddagen påklädd på sängen med ansiktet vänt mot väggen, och det var inte möjligt att få ett ord ur honom.

På förmiddagen hade han och Kattrina gått ner till bryggan för att möta den lilla flickan. Inte för att hon hade skrivit och sagt, att hon skulle komma, det hade hon visst inte. Det var bara Jan, som hade räknat ut, att det måste gå så.

Det var ju den första oktober, som pengarna skulle betalas till Lars Gunnarsson, och alltså borde ju Klara Gulla komma hem med dem just den dagen.

... Jan hade väntat, att hon skulle vara den första, som sprang över landgången, men det var bara ett par karlar, som kom. När hon sedan inte visade sig, försökte Jan att ta reda på henne på ångbåten. Men han kom ingen väg i trängseln. I alla fall var han så säker på att hon skulle finnas där, att när de började dra in landgången, ropade han till kaptenen, att han för all del inte fick gå med båten. Det var en till, som skulle i land.

Kaptenen frågade sjöfolket, men de svarade, att det inte fanns någon mer passagerare till Svartsjö brygga, och båten la ut.

De hade fått gå hem ensamma, han och Kattrina, och så snart som han hade kommit in i stugan, hade han slängt sig ner på sängen.

... Folket i Askedalarna hade sett dem komma tillbaka från bryggan utan Klara Gulla, och det blev stor undran bland dem hur det nu skulle gå. Den ena efter den andra av grannarna gjorde sig ärende över till Skrolycka för att höra efter hur det stod till där.

Var det sant, att KLara Gulla inte var med på båten? Och var det sant, att de inte hade fått varken brev eller hälsning från henne på hela september månad?

Jan svarade inte ett ord på alla dessa förfrågningar. Han låg stilla, vem det än var, som kom in.

... När bedrövelsen var som störst, gick dörrn upp än en gång, och in kom en karl, som knappast någonsin förr hade blivit sedd i Askedalarna, för det var inte till sådana avkrokar han hade för vana att ställa sina vägar.

... Kattrina viskade till Jan , att riksdagsman Karl Karlsson i Storvik hade kommit in till dem. Riksdagsmannen hade ett hoprullat papper i handen, och alla tog för givet, att han var utskickad av den nya ägarn i Falla för att kungöra för folket i Skrolycka vad som skulle komma att övergå dem, nu då de inte kunde betala honom hans fodran.

...

- Det förhåller sig så, sa riksdagsmannen, att för ett par dar sen fick jag brev ifrån en, som kallar sig Klara Fina Gulleborg Jansdotter i Skrolycka, å i detta brevet säger hon, att hon har rest hemifrån för å tjäna ihop tvåhundra riksdaler, som hennes föräldrar ska betala te Lars Gunnarsson i Falla den första oktober för å få äganderätten till marken, som deras stuga är byggd på. ... å nu skickar ho pengarna te mig, fortfor riksdagsmannen, å ber mig , att jag ska fara hit te Askedalarna å göra opp saken ordentligt med den nya ägarn i Falla, så att han inte ska kunna komma mä någe nytt krångel efteråt.

Innan detta var utsagt, satt Jan på sängkanten.

- Men flicka då? Var är ho?

- Å nu skulle jag fråga om föräldrarna är eniga med dottern å ger mej i uppdrag å avsluta - - -

- Men flicka, flicka? avbröt Jan. Var är ho?

- Var hon är? sa riksdagsmannen och såg efter i brevet. Hon säger, att det inte har varit någon möjlighet för henne å tjäna ihop alla dessa pengarna på bara ett par månader. Men hon har fått plats hos en snäll fru, som har lämnat henne en del i förskott, å hos henne får hon nu lov å stanna, te dess att hon gjort rätt för sig.

- Ho kommer inte hem tebaka då? sa Jan.

- Nej, inte för det första, efter vad jag kan förstå, sa riksdagsmannen.

Jan la sig ner i sängen och vände sig mot väggen som förut. Vad brydde han sig om stugan och allt annat? Vad brydde han sig om att leva, när inte den lilla flickan kom tillbaka?

I Kejsarrabatten har jag planterat:

• Det sägs att längtans blomma är blå. Jag har planterat salvia med en intensiv blå färg. Detta får symbolisera Jan i Skrolyckas intensiva längtan efter sin dotter, Klara Fina Gulleborg.

Fortsättning nästa söndag.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 4

"Erik i Falla och Jan i Skrolycka var en kall vinterdag uppe i storskogen och högg timmer. De hade sågat igenom en grov stam. Trädet skulle till att falla, och de drog sig åt sidan för att inte komma under grenarna, när det störtade till marken.

- Akta er, husbond´! sa Jan. Jag tror att ho kommer åt ert håll.

Det hade varit god tid för Erik att springa undan, medan granen stod och vägde och lutade. Men han hade fällt så många träd i sitt liv, att han tyckte, att han borde förstå sig på saken bättre än Jan, och han blev stående på samma fläck. I nästa ögonblick låg han kullslagen på marken med granen över sig. Han gav inte ett ljud ifrån sig, när han föll, och grangrenarna låg så täta över honom, att han var alldeles skyld av dem.
…
- Gå efter häst å folk, Jan, så jag kan bli hemkörd!
- Ska jag inte hämta fram er först? frågade Jan. Har ni det inte svårt där

ni ligger?
- Gör, som jag säger, Jan! sa Erik i Falla.

Och Jan visste ju, att husbonden var sådan, att han först och främst ville bli åtlydd, så han gjorde ingen mera invändning.

Jan sprang alltså hem till Falla så fort, som det var honom möjligt. Men det låg just inte nästgårds, utan han behövde en rundlig tid för att komma dit. Den första han träffade av gårdsfolket var Lars Gunnarsson, som var gift med Erik i Fallas äldsta dotter och var utsedd till att överta gården, då den gamla husbonden fölle ifrån.
Så snart Lars Gunnarsson hade fått besked, gav han Jan befallning att gå in i huset till matmodern och tala om för henne hur det stod till. Sedan skulle Jan gå och båda drängpojken.

… Jan fick då lov att gå in till mor i Falla, och hur mycket han än skyndade sig, så tog det sin tid att berätta för henne vad som hade skett och hur det hade gått till.
När Jan kom ut på gården igen, hörde han hur Lars dundrade och svor i stallet. Lars hade en dålig hand med djur.

… Det skulle inte bli vältaget, om Jan försökte hjälpa honom, det visste han, så att han gav sig istället av i det andra ärendet och hämtade drängpojken. Det var rätt besynnerligt, att Lars inte hellre hade bett honom säga till Börje, som stod och tröskade på logen alldeles i närheten, utan skickade honom efter pojken, som gick och gallrade ungträd borta i björkhagen ett gott stycke från gården.
Den svaga rösten under grangrenarna ljöd i öronen på Jan, medan han gick dessa onödiga ärenden.
…
- Jag kommer, jag kommer, viskade Jan tillbaka, men han hade densamma känslan över sig, som då man ligger i en mardröm och gör allt, vad man kan, för att skynda sig, men inte kommer ur fläck.
... Äntligen körde de från gården, Lars och Jan och drängpojken, men de kom inte längre än till skogsbrynet, förrän Lars stannade hästen.

- En blir som vilsen, när en får så´na här nyheter, sa han. Inte förrän nu kommer jag å tänka på att vi har Börje stående på logen.
- Ja, sa Jan, det hade varit gott å ha honom mä. Han är dubbelt så stark som nån åv oss andra.

Då fick drängpojken befallning av Lars att springa ner till gården och hämta Börje, och det blev ny väntan.

… Medan Jan satt på släden och ingenting kunde göra, tyckte han, att inom honom öppnade det sig ett stort, tomt, isande kallt svalg, som var mörkt och hemskt att se ner i. Men på samma gång var det inte något svalg, utan bara den vissheten, som han hade, att de skulle komma för sent.

… Nästa morgon, då Jan kom till arbetet, fick han höra, att Erik låg sjuk i stark feber och svåra plågor. Han hade förkylt sig, medan han hade legat på marken under den långa väntetiden. Det blev lunginflammation, och fjorton dagar efter olyckshändelsen var han död."

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Kejsarrabatten har jag:

• Satt ner gärdsgårdsstörar som får symbolisera det fallande trädet som Erik I Falla fick över sig.
  
• Planterat lungört. Om du klickar på länken kan du bl.a. läsa det här:

"Lungörtens vetenskapliga namn Pulmonaria kommer av det latinska pulmo som betyder lunga. Man tyckte att växtens fläckiga blad liknade sjuka lungor. I enlighet med signaturlärans princip om att lika botar lika har örten också använts som medicinalväxt mot just lungsjukdomar."

• Lungörten får symbolisera Erik i Falla som dog i lunginflammation.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

P.S Många har mailat frågor till mig, och det känns som om jag har missat att svara på en del... Snälla - maila igen! D.S

Kejsarrabatten - del 1

"Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen. Tidigt på morgonen hade han varit ute och hämtat barnmorskan och andra hjälpare, men sedan hade han hela förmiddagen och ett gott stycke in på eftermiddagen suttit på huggkubben i vedskjulet utan något annat att göra än att vänta.

Ute regnade det, så att det stod som spön i backen, och det var inte utan, att han fick sin del med av regnvädret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Det kom in till honom som fukt genom de otäta väggarna, och som dropp från det gistna taket, och rätt som det var, kastade blåsten in över honom en hel störtsjö genom den dörrlösa vedskjulsöppningen.

... Regnet höll på att strömma såsom förut, blåsten tog till, och fastän det bara var i slutet av augusti, kändes det lika ruskigt som en novemberdag.

... Han skulle just till att resa på sig, då mor i Falla visade sig i vedskjulsöppningen. Hon neg så vackert och bad, att han skulle komma in i stugan och se på barnet.

... - Här ska Jan få se på e lita jänta, å det e, som heter duga, sa hon."

Gullregn

" Där stod han nu och höll mellan sina händer någonting, som var varmt och mjukt och inrullat i en stor schal. Schalen var såpass undanviken, att han såg det lilla rynkiga ansiktet och de små vissna händerna. Han stod och undrade vad kvinnfolken menade att han skulle ta sig till med det här, som barnmorskan lagt i famnen på honom, då han fick en stöt, så att både han och barnet skakade till.

...Strax efteråt började hjärtat klappa i bröstet på honom, såsom det aldrig förr hade gjort, och med detsamma var han inte längre frusen, och inte kände han sig ledsen och bekymrad och inte ond heller, utan allt var bra. Det enda som oroade honom, var, att han inte kunde begripa varför det skulle dunka och slå på det sättet i bröstet på honom, då han varken hade dansat eller sprungit eller klättrat i branta berg.

... -Det är riktig hjärtklappning, sa barnmorskan.

... - Har Jan aldrig förr tyckt så mycket om nån, så att ni har fått hjärtklappning fördenskull? sa barnmorskan.

-Nääj, sa Jan. Men i samma stunden begrep han vad det var, som hade satt hjärtat i gång på honom."

Kärleksört

"Nästa dag stod Jan i Skrolycka flera timmar i stugdörrn och väntade med den lilla flickan på armen.

... Han hade inte ställt sig där i dörröppningen utan ärende,som man kan förstå. Det var en viktig sak, som han skulle söka att få avgjord, medan han stod där. Hela förmiddagen hade han och Kattrina försökt att välja namn åt barnet. De hade hållit på både länge och väl, men de hade inte kunnat bestämma sig.

- Jag ser ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln mä´na, hade Kattrina sagt till sist. Å så får du fråga det första kvinnfolk, som går härförbi, vad ho heter. Det namnet som ho då nämner, får vi ge flicka, vicket det så är grovt eller fint.

... Det hade varit mulet hela dagen, men just i den stunden hände det, att solen bröt fram ur molnen och sände ett par strålar ner till barnet.

... - Jag undrar inte på att du vill se på jänta ett slag, innan du går ner, sa Jan till solen. Ho är allt värd att titta på.

... -Då hördes Kattrina återigen.

- Var det nån där? Jag tyckte att du talte ve nån.

... - Ja, nu kommer jag, sa han och trädde in med det samma. Det var e så fin herrskapsmänniska, som gick förbi. Men det var så brått för´na, så jag hann knappt säga goddag, förrn ho var borta igen.

- Kära då! ... Du hann väl inte å fråga´na va ho hette?

- Jo, ho hette Klara Fina Gulleborg, så mycke fick jag ur´na.

- Klara Fina Gulleborg! Det blir väl ett för grant namn, det, sa Kattrina, men hon gjorde ingen vidare invändning.

Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor.

Solbrud

I "kejsarrabatten" har jag planterat

• Gullregn - som symbol för denna första episod i boken. Ur denna regnvädersdag kommer ändå något som är lika gott som gull - Klara Fina Gulleborg!
  
• Kärleksört - som symbol för den oerhörda lycka som Jan i Skrolycka känner för sin dotter, när han för första gången håller henne i sina armar och förstår vad ren kärlek är.


• Solbrud - Symbol för Solen som gav Klara Gulla hennes namn. Om solbrud kan man läsa: "Solbrud är ett bra val i en rabatt som skall blomma länge på hösten. Om sedan de andra växterna också har samma färgskala så kan en sådan rabatt lysa upp även en molnig höstdag!
  

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

Årets rabatt 2014

Årets fruntimmersvecka är över. Som alltid har den inneburit nya spännande möten och även kärt återkommande sådana. Trots tropisk värme hittade gästerna till vårt Stall och många hade hört talas om Nils Holgersson-bakelsen och ville testa den. Det blir jag glad ända in i hjärteroten av.

Varje år anlägger vi en ny rabatt med Selma Lagerlöfs-tema i vår trädgård. Kanske minns ni Fröken Lundgrens rabatt? Eller Kejsarrabatten och Paradisrabatten?

Paradisrabatten anlade jag 2012 och i år har den verkligen prunkat i värmen och solen.

Faktiskt är det också solen, värmen och längtan efter vatten, bad och svalka som inspirerat till årets rabatt tillsammans med följande citat ur Gösta Berlings saga:

"Nu måste jag beskriva den långa sjön, den rika slätten och de blå bergen, eftersom de voro en skådeplats, där Gösta Berling och Ekebykavaljererna framlevde sin lustiga tillvaro.

Sjön har sin början ganska långt uppe i norr, och där är ett härligt land för en sjö.
... Man ska bara se den en sommarmorgon, när den ligger yrvaken under dimslöjan, för att märka hur munter den är. Den gäckas först en stund, kryper sakta, sakta fram ur det lätta omhöljet, så trolskt vacker, att man knappt kan känna igen den, men så kastar den med ett ryck av sig hela täcket och ligger där blott och bar och rosig och glittrar i morgonljuset."

Ingen kan som Selma, vackert och poetiskt beskriva hur vacker vår värmländska sjö Fryken är. I boken har den fått namnet Lövens långa sjö och så kommer årets rabatt också att heta.

Platsen för rabatten sett från norr

Vi har planerat vår trädgård i tre olika nivåer på baksidan. Lövens långa sjö kommer att anläggas mellan två av dessa terrasser.

Platsen sett från söder

Rabatten kommer att vara bland det först man ser när man kommer vägen förbi Stallet och tittar bort mot vårt hus. Det kommer att bli ett vackert blickfång.

Platsen utmärkt med en pil

Valet av växter var enkelt: Blå toner med inslag av blålila. Kantnepeta, lavendel, salvia, bolltistel och stormhatt. Som en blå, slingrande sjö ska rabatten få ta plats i vår trädgård.

Tack Selma! Återigen har du gett mig uppslag till äventyr i vår trädgård.

Kram Sussie

Naturen är givmild

Det krånglar fortfarande med bilderna. Jag kan inte välja var jag vill ha dem i inlägget utan de lägger sig där de själva vill. Sedan går det inte att flytta dem... Hoppas det går bra ändå.

Man kan ärva många saker - pengar, klenoder, egenskaper...

Och man kan ärva uttryck.

Av svärmor Astrid finns många roliga uttryck att minnas.

Till exempel Styggpryl (används som uttryck för någon som man inte gillar:

- Denna Roland Cedermark, han ä att en rikti styggpryl han!

Om man däremot gillar någon, sa hon istället: arbetskarl. Fast det ska sägas på bred värmländska:

- Tänk, tåcken dukti arbetskäär, han ä! Väldi å festa! Men gud tåcken dukti arbetskäär!

När det är något som ska göras här hemma, och den andre inte vill, säger vi som min pappa alltid sa:

- Int i dag nô! eller Inte nu nô!

Och av mamma har jag tagit till mig ett uttryck, som hon ofta använder:

- Naturen är givmild!

För det är den ju. År efter år dignar äppelträden, svampskogarna och ängarna, av allt vackert som bara naturen kan ge. Och jag plockar in det i huset och njuter! Och inom mig tänker jag stilla:

Naturen är givmild!

Kram på er

/Sussie

P.S Nytt avsnitt av Kejsarrabatten kommer nästa söndag. D.S

Det är inte bara mobiler som behöver laddas!

Den här helgen har jag laddat batterierna.

Emma är på plats i London och hon verkar ha kommit till en fantastisk värdfamilj. Spänningarna i kroppen har försvunnit. Jag förstår det nu, när jag märker hur avslappnad jag blev efter att vi pratat med Kerry, mamman i värdfamilen.
Vår fantastiska dotter har tagit ett stort kliv ut i stora vida världen. Och hon har bra människor omkring sig som stöttar henne där borta.

I Kejsarrabatten blommar rudbeckian för fullt. Vilken fantastisk blomma! Citronfjärilarna trivs där, liksom påfågelöga. Och en och annan Sussie har det fladdrat omkring där också...

Även om jag inte uppdaterat bloggen så mycket på sistone har det ändå hänt en hel del här hemma.

• Vi har lagt plåttak/golv på stora verandans övervåning
• Södersidan av verandan är klar
• Vi har beskurit alla våra äppelträd. 2,2 ton (!!!) trädgårdsavfall blev det i containern.
• Verandagolvet mot norr är fastsatt
• Vi har gjort en stor rosenrabatt
• Vi har gjort en mindre rabatt med pioner och stormhatt
• Vi har haft många bokningar i Stallet
• Jag har bakat... och bakat... och bakat

Idag blir det bakning igen. Fram till lunch. Sen ska jag återgå till min uppladdningsstation - trädgården. 

Kram Sussie