Ljusstakar De tre vise männen

 Hej alla!

Hur går det med julkänslan? Har den infunnit sig än?

Det var rätt så länge sedan som själva julafton var julens höjdpunkt för mig. Första advent, adventssöndagar i allmänhet och fixet innan, slår julafton med hästlängder. Och så juldagen. Den är nog på delad första plats tillsammans med första advent för mig.

I förra inlägget lovade jag visa ett av det finaste julpyntet jag sett på länge. Underbara ljusstakar av de tre vise männen från bungalow.dk. Jag har letat och letat men de verkar vara slut överallt hos svenska återförsäljare. Även utomlands är de slutsålda för jag har kollat Danmark och Tyskland också. Mest bara för att. Nu har jag satt upp mig på en väntlista inför julen 20201 och vi får väl se om jag tycker det är lika fint även nästa jul.

Idag är det fjärde advent och idag åker krubban fram. Änglar, jesusbarn och vise män ska ställas upp i väntan på julafton och juldag. Vem vet, kanske blir det ett inlägg till idag. Med ledighet framför mig känns det som att det finns all tid i världen att fixa och dona med allt.

Kram

Sussie

Luciatåg med minnen

Hej alla ljusspridare!

Visst är det konstigt med pynt? En del saker betyder lite extra mycket och sätter stämning bara genom att det finns en historia kring dem. Så är det med en del av vårt luciapynt. Det lilla tåget vid pepparkakshuset bär minnen från när barnen var små. De brukade ändra ordningen på figurerna då och då så att luciatåget ständigt förändrade utseende. Den lilla granen som den lilla kören samlats runt är gjord av cernitlera. Ett sånt där pyssel som duktiga fritidspedagoger såg till att förse våra barn med inför stundande jullov i lågstadieåldern. Jag tror att det är sonen som gjort den men är inte säker. Det kan lika gärna vara dottern också.

Övriga luciadekorationer är köpta från Vallis keramik. De ställs inte fram förrän på luciadagen. En sådan där jultradition jag håller fast vid. Jag börjar julpynta första advent och sedan fyller jag på varje helg fram till dan före doppardagen. Nästa helg kommer krubban att ställas fram. Den är viktig för påminnelsen om varför vi egentligen firar jul. 

Det är svårt att fota nu när mörkret är så närvarande. Ber om ursäkt för suddiga bilder. Slutartiden är så lång och jag borde köpa mig ett stativ. Eller kanske önska av tomten...

En annan sak jag gärna skulle önska mig av tomten tänkte jag visa i nästa inlägg. Det kan vara bland det finaste julpyntet jag någonsin sett. Synd bara att det verkar vara slut överallt. 

Luciakram

Sussie 

Jul(ögon)godis och pepparkakshus

 Hej alla!

Den här helgen har gått i bakningens och julgotternas tecken. Det är kul att testa nya recept och lika kul att baka de där klassiska bakverken som alla i familjen gillar.

Mjuk pepparkaka med lingongrädde är en klassiker. Det var en av de mest populära mjuka kakorna när Granne med Selmas hade öppet på Lilla julkaffet på den tiden det begav sig.

Vad skulle man göra utan florsocker....

Förutom mjuk pepparkaka blev det också struvor, två sorters fudge och risbräck gjort den här helgen. Just julgodis tycker jag är roligt att testa nya sorter varje år. Knäck och kola brukar bli kvar hos oss så det skppar jag den här julen. Vi får väl se om det nya julgodiset faller någon i smaken. Själv äter jag sparsamt eftersom jag försöker att inte belasta min kropp med för mycket socker, gluten och mjölkprodukter. Med tre autoimmuna sjukdomar är den nog belastad som den är. Även om jag inte äter så mycket själv så älskar jag julpysslet som det för med sig. Och dofterna!

Julgotterna ska få stå på klaffen till vårt nya salsskåp bredvid vårt fina pepparkakshus som sonen byggt och ritat mallarna till. På baksidan huset är det en glasad veranda precis som på vårt hus. Jag ska försöka fota den en dag när det är mer ljus ute.  Det är svårt med fotografering nu  eftersom jag inte gillar att fotografera med blixt..

Visst är det väl alldeles underbart att ha ett helt ställe där man kan gå all in med julgodisdekoration? Jag tänker mig fudge, polkagrisar, struvor, risbräck, romerska bågar, praliner, rullrån, pepparkakor.... Förhoppningsvis blir det någon som äter så det inte bara blir ögongodis och en väldigt julig inredningsdetalj.

Kram

Sussie

Det behövs så lite för att skapa julstämning

Fina advent!

Hoppas ni alla hittat någon slags julstämning idag när första advent äntligen är här!

Jag har bestämt mig för att inte vräka på med så mycket julpynt i år. Nu har vi ju i och för sig aldrig haft så värst mycket pynt tidigare år heller.  Tomtarna är få, blommorna och naturpyntet desto fler. Julkrubba, adventsljusstakar/stjärnor och adventskyrka är dock ett måste. Och så luciapyntet. Annars är det  k ä n s l a n  som är jul. Jag hittar inte julkänslan i fabricerade tomtar eller massproducerat pynt. Ett rött äpple på rätt plats är mer jag. Övriga familjen är likadan. De är väl indrillade....

Adventsfirandet är "heligt". Första advent är på riktigt en av de bästa dagar jag vet. "Barnen" med respektive får en varsin adventspresent och så ska adventsljuset i "finljusstaken" tändas när det skymmer ute och adventskaffet intas. Som jag älskar, älskar just precis det. Att umgås, att starta julmyset och att bara fokusera på livets fina. Stämning, känsla och en dag med fokus på just precis det.

Salsskåpet har fått kransar av buxbom. Julkänslan står de röda banden för. Det behövs verkligen inte mycket för att skapa stämning. Hos oss är kransarna gjorda av riktig buxbom och inköpta på bästa Blombutiken,

Idag fikar vi på saffranskladdkaka med hallongrädde och en pepparkakstårta med salt karamell och apelsinkräm. Jag som varken äter gluten, socker eller mjölkprodukter ska synda idag. Är det första advent så är det.

Kram 

Sussie

V å r l ö k a r och novemberdans

 Hej Hej!

Typiskt mig att beställa tulpaner och narcisser i massor - vi talar flera hundra - och sedan tycka att det nästan är jobbigt att få ner dem i backen. Egentligen är det väl inte så jobbigt, men det är lite meckigt när man ska gräva där det redan finns planterade lökar sedan förut.

Jag vill ha massor av blommande vårlökar och vår trädgård är stor. Det tar tid att få till den där wow-känslan. Jag gräver ner nya, får med de gamla och så ner med allt igen. Två steg fram och ett tillbaks. Nästan som en novemberdans i trädgården.

Våren kommer förhoppningsvis att bli magiskt vacker. När blomningen är i full gång ska jag minnas den där känslan av "tar det aldrig slut på lökar" och så ska jag tänka "åh vad det var värt det".

Här är ett axplock av några sorter jag har sedan förut (bilder från mitt instagramkonto):

 Årets nya sorter är de här:

Påsklilja Mount Hood

Stjärnnarciss Star Broadway

Tulpaner brukar man få stödplantera nya efter några år. De blir annars färre och färre. Den här sorten - Spring Green - har jag planterad sedan många år tillbaka i rabatten framför stora glasverandan tillsammans med bland annat allium.. 

I år kompletterar jag tuplanerna och allium med orkidénarcissen White Marvel. Jag tror det kommer att bli vackert och med lång blomningstid innan daggkåpa, salvia  och flox tar över blomsterdansen.

Kram

Sussie

En anledning till att älska november!

 Hej alla!

Här kommer bevis på en stor anledning att älska november:

De vackra och pålitliga novemberkaktusarna!

Den här rosa novemberkaktusen köpte jag som en vit variant men märkningen måste ha varit fel. Den är vacker men inte det jag hade tänkt mig från början. Nu har den ändå några år på nacken så den känns mer som en gammal pålitlig novembervän än en felköpt novemberkaktus. Jag älskar färgen nu.

Jag är väldigt hårdhänt i behandlingen av mina novemberkaktusar. Det kan gå veckor utan att de får vatten, jag har dem inne i rummet där inte solen kommer åt dem värst mycket och jag byter jord på dem när jag känner att jag orkar mer än utifrån vad de kanske skulle behöva.

Ändå så belönar de mig och ihärdigt försöker få mig att vara ännu mer tacksam över att de finns. Det är som att de aldrig ger upp hoppet om mig! Filosofiskt eller hur? 

Som alltid tänker jag när blomningen inträffar: Hej novemberkompisar! Jag må vara dålig på att visa uppskattning generellt men hoppas det känns okej med att få en hel månad i rampljuset som kompensation!

Onsdag hörrni!

Dag för myset!

Kram

Sussie

Gustavianska lampetter

 Hej söndag!

Tänk att halva november redan har gått. Det går för fort. Jag hinner inte med. Det jag saknar mest är ljuset. När klockan är fyra på eftermiddagen börjar jag gäspa. Hjärnan tror att det snart är läggdags.

Med skärpta coronarekommendationer håller vi oss hemma och umgås typ endast med närmaste familjen de dagar vi inte är på jobbet. Umgås, läser och smårenoverar med tapetsering och ommålning. Det bästa som finns.

Från det ena till det andra så hämtade Raymond hem ett fynd i fredags som jag ropade in på en nätauktion förra helgen. Eller ja... faktiskt två fynd för det var ett par gustavianska lampetter som ska sitta på var sida om det stora fönsterpartiet i salen. På baksidan står det att de getts i bröllopsgåva 1987 till ett par som firade 40-årig bröllopsdag det året. Lampetterna var elektrifierade när jag ropade in dem, med ett litet plastigt lampljus framtill och så en lampskärm på det. Inte riktigt så som jag ville ha dem men stilen, storleken och att de var ett par fick mig ändå att slå till. 

Här ser ni den ena lampetten innan vi tog bort elektriciteten och lampskärmen 

Klassiska detaljer för den gustavianska stilen

Nu har vi plockat bort elen och istället använder vi ljus. Så nöjd! Precis känslan jag ville åt. Passar perfekt till tapetstilen.

Nu kommer en cliffhanger till nästa inlägg som kommer på onsdag:

En stor anledning att älska november!

Dags att koka en balja te och dyka djupt ner i en bok. Och senare blir det nytt avsnitt i serien The Crown. Så bra serie! Äntligen är nya säsongen här,

Kram

Sussie

Nytapetserad sal och färgkoder till gustaviansk herrgårdsstil

 Hej söndag!

Nu är vi äntligen inne på finliret i salen. 

Piffet! 

Ni vet när man går och vrider på nån blomkruka eller testar vilka gardiner som gör sig bäst. Det piffet. Just gardiner har jag redan bestämt mig för vilka det blir. Jag har ett par tunna vita linnegardiner som aldrig går ur tiden och som jag köpte 1990. Det kommer att bli fint med dem. De passar lika bra på Manhattan som i en nytapetserad sal i Östra Ämtervik.

Just nu tycker jag kanske att salen är vårt finaste rum. I alla fall att det har potential att bli det. Listerna som jag hade tänkt spara ifall jag ångrade mig, använder vi nu som list mellan tapet och det vita nedmålade partiet från taket för att markera en snygg övergång. Skulle vi mot förmodan återgå till spegelindelning igen blir det till att köpa nya lister för de gamla har förlorat måtten så att säga. Ingen högoddsare på att det skulle råka hända dock.

Raymond byter kulodosorna idag och jag klurar på vilket rum vi ska ta oss an nu när vi snart är färdiga med salen. Sängkammaren kanske? Där drömmer jag om vacker spegelpanel istället för den varianten vi har nu med bara målat längst ner på väggen. Tapeten vill jag dock inte byta där så det är liksom "bara" att bygga en panel. Fast det är klart... om man nu ändå håller på så skulle det ju vara bra att bygga om den gamla garderobsväggen också. Glasade dörrar med tyg bakom är ju typ hur fint som helst... Visst är det kul att drömma?

Tapeten heter Drottningholm och kommer från Boråstapeter

Stolarna är målade i en kulör som heter Gammelvit ur kollektionen Sandras hem

Fönsterfoder och golvlister är målade i färgnyansen Snö NCS-kod CW 0,4 brytbas A. Salsskåpet är målat i gustavianskt grå S-2002-G efter tips härifrån.

Ser ni förresten att de svarta lamporna är guldfärgade under? Min tanke är att byta ut sladdarna och sedan spraymåla lampskärmen  och kåpan upp mot taket i guldton. Jag gillar formen och stilen på lamporna men inte färgen. Det blir för skarpt med svart. 

Nu ska jag ut och plantera massor av narcisslökar. Sen blir det fars dags-firande med nybakad äppelpaj efter önskemål från den vi firar.

Kram

Sussie