Håll utkik!

Nu får ni hålla ögonen öppna, för i nästa inlägg, blir det utlottning av en vacker trasmatta, som min snälla mamma har vävt.

Och tänk att jag känner mig så glad idag, för jag har fått kommentarer från människor som faktiskt inspirerats av bloggen, att komma hit till Sunne och till Mårbacka.

Jag önskar er allt det bästa och hoppas att min hembygd visar sig från sin allra vackraste sida!

Välkomna!

Kram Sussie

Morgonstund har guld i mun...

Jag älskar att vara vaken tidigt på morgonen, när det är sommar. Jag kan gärna kliva upp vid sex fast jag är ledig.

När Raymond inte är hemma, glömmer jag med flit, att stänga till för hönorna. Då väcks jag av tuppen tidigt, tidigt... Det är något annat det, än att vakna av en skrikande väckarklocka.

Och jag inser att jag är priviligierad, som kan bli väckt på ett sådant sätt...

När frukosten är intagen på verandan och kaffet är urdrucket, vad gör jag då så där tidigt på morgonen?

Sånt där som jag legat och planerat innan jag ska till att somna!

Som att göra iordning ett gammalt skåp som mamma och pappa köpte som nygifta...

Före:

Efter:

Kram i sommarvärmen!

/Sussie

Kejsarrabatten - del 6

När folket i Skrolycka kom hem från kyrkan densamma söndagen, som prosten hade sagt de vackra orden till Klara Gulla, satt två karlar uppflugna på gärdsården tätt invid grinden.

Den ena var Lars Gunnarsson, som nu hade tillträtt husbondeväldet efter Erik i Falla, den andra var en bodbetjänt från en handel i Broby, där Kattrina brukade köpa socker och kaffe.

… Nu klev de ändå ner från gärdsgården, öppnade grinden och gick fram mot stugan.

… Jan fick en sådan stark förkänsla av att de ville honom illa, och han såg sig omkring liksom för att söka en vrå, där han kunde gömma sig undan. Men så föll hans ögon på Klara Gulla,som satt och såg ut genom fönstret, hon med, och då fick han sitt mod tillbaka.
Vad skulle han vara rädd för, när han hade en sådan dotter?
… Nu, då Lars och bodbetjänten kom in, var de likaså likgiltiga och främmande som nyss förut. Lars sa, att de hade suttit så länge på gärdsgården och sett på den lilla nätta stugan, att de till sist hade fått lust att gå in.
De berömde allt, som fanns där, och Lars tyckte, att Jan och Kattrina borde vara bra tacksamma mor Erik i Falla, för det var väl han, som hade ställt om, både att stugan hade blivit rest och att de hade blivit gifta.

- Jag kommer å tänka på en sak, sa han strax därefter och vände i detsamma bort ögonen, så att han varken såg på Jan eller Kattrina. Erik i Falla var väl så förståndig, att han gav er papper på att marken, som stugan står på, skulle bli er tillhörighet?
Varken Jan eller Kattrina svarade ett ord. De förstod strax, att nu hade Lars kommit fram till det, som han ville tala med dem om. Det var bäst att först låta honom förklara sig med all tydlighet.

- Jag har nog hört, att det inga papper ska finnas, sa Lars, men jag kan väl inte tro, att det står så illa te. För då är det möjligt att hela stugan tillfaller den, som äger marken.

Jan sa ännu ingenting, men Kattrina blev så ond, att hon inte kunde tiga längre.

- Erik i Falla har gett oss en här tomten, som stuga ligger på, sa hon, å den kan ingen ha rätt te å ta ifrån oss.

Ja, det vore ju inte heller meningen, sa den nya ägarn med försonlig röst. Han ville bara, att allting skulle bli ordnat. Det var det enda han ville. Om Jan kunde ge honom hundra riksdaler till oktobermarknaden - - -

- Hundra riksdaler! utbrast Kattrina, och rösten gick nästan över i ett skrik.

Lars sa inte något vidare.
…
- Du säger inte ett ord, du Jan! sa Kattrina. Hör du inte , att Lars vill ta ifrån oss hundra riksdaler?

- Det kanske inte blir så lätt för Jan te å komma ut mä hundra riksdaler, sa Lars Gunnarsson. Men jag får ju lov te å veta vad som är mitt.… det var så, att handelsman i Broby hade skickat hit bodbetjänten med några räkningar, som han inte hade fått betalt för.

Bodbetjänten tog nu fram räkningarna. Kattrina sköt dem över till Klara Gulla och bad henne räkna ut vad det gick till. Det var inte mindre än hundra riksdaler, som de var skyldiga, och Kattrina blev alldeles blek där hon satt.

- Jag ser, att meninga är, att vi ska gå från hus å hem, sa hon.
- Å nej, svarade Lars, det är det visst inte, om ni bara betalar vad ni är skyldiga...

… Det var Kattrina, som förde ordet hela tiden. Jan sa ingenting.

… - När di tar stuga ifrån den fattige, då är det slut mä honom, jämrade sig Kattrina.

- Jag vill ju inte ta stugan, försvarade sig Lars Gunnarsson. Jag vill bara, att det ska bli en uppgörelse.

Men Kattrina hörde inte på honom.

- Så länge som den fattige har e stuga, känner han sej likaså god som alla ndra. Men den, som inte har sitt eget hem, han känner sig inte som e människa.

Jan tyckte, att Kattrina hade rätt i allt, vad hon sa.
… Jan för sin del kunde inte tro ett ögonblick, att det skulle gå så illa. Här satt ju Klara Gulla, och han såg hur det började glänsa i ögonen på henne.

… - Ja, ni ska väl ha tid på er te å fatta ert beslut, sa den nya ägaren. Men kom det ihåg, att antingen flyttar ni första oktober, eller också ska handelsman i Broby ha full betalning! Å jag ska ha hundra riksdaler för tomten!

… Jan såg hur Klara Gulla knöt ihop sin ena hand. Hon skulle nog komma dem till hjälp nu snart.
Lars Gunnarsson och bodbetjänten reste sig och gick mot dörrn. De sa adjö, då de avlägsnade sig. Men ingen av dem, som satt kvar i stugan, gav dem hälsningen tillbaka.

- Om ni ville låta mej fara ut i världen! sa Klara Gulla.
…
- Det ska väl inte vara så omöjligt å tjäna ihop två hundra riksdaler te den första oktober, sa hon. … Om jag bara får fara te Stockholm å ta tjänst där, så lovar jag er, att stuga ska bli kvar i er ägo.

När Jan Andersson i Skrolycka hörde dessa ord, bleknade han bort, och huvudet sjönk bakåt, som om han skulle svimma av.
Det var så vackert av den lilla flickan. Det var på detta han hade väntat hela tiden. Men hur, skulle han kunna leva, om hon for bort ifrån honom?

I kejsarrabatten har jag planterat följande växter:

• Penningblad, som symboliserar de två hundra riksdalerna som Jan och Kattrina måste betala till Lars Gunnarsson och handelsman i Broby.
  
• Oktoberaster, som symboliserar det datum, den första oktober, som pengarna ska vara betalda.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

Månadens blogg

Jag är "gôr-gla" över att vara månadens blogg i Lantliv! För mig känns det stort och nästan overkligt. Som att leka på de stora barnens gata... Jag tackar och bockar och bjuder er på lite färska jordgubbar från vårt eget land.

Hörde förresten av en "förståsigpåare" att kaninbajs skulle vara det absolut bästa gödslet för jordgubbar. Synd att ungarna växt förbi kaninstadiet... Nu, när man äntligen kommit på EN bra anledning, till att låta en stackars kanin sitta instängd i en bur.

Kram Sussie

Ernst...

Jag säger som jag alltid har sagt - Ernst är bäst!

Och jag medger att jag är lite "nördig" när det gäller honom. Medan Simon och Thomas småsurar och käbblar med varandra, så att fokus tas från det programmet ska handla om, nämligen inredning, så myser Ernst och hittar det positiva i allt han gör.

Jag säger som Baloo: Du har style, grabben!

Av något som såg ut ut så här...
... trollade han fram det här:

Och ljusstaken han tillverkade...

... finns det beskrivning på här.

Och är du Ernstnörd som jag, kanske du vill läsa ännu mer om honom? Här finns massor av Ernstgodis...

Allas vår Råland är ju som bekant en tupp i en klass för sig. Inatt började han gala när vi skulle gå och lägga oss. Klockan 00.30 drog han igång. Han är som ungarna - vänder på dygnet när han är ledig! Fast han har ännu inte berättat vad han jobbar med... ska ta ett snack med honom idag!

Kram Sussie

Gräskronor

Tradition eller upprepning...

Kanske skillnaden är hårfin i bloggvärlden, men jag hoppas det inte gör något. Idag tänkte jag nämligen upprepa mig.

Tradition eller upprepning...

Kanske skillnaden är hårfin i bloggvärlden...näej! Skoja bara! Kunde inte låta bli...

Ni har läst om gräskronor hos mig förut. Idag får ni göra det igen, för jag tycker det är så mysigt att göra dem. Tycker om den där känslan att ta tillvara saker från naturen, föra en gammal tradition vidare, och att allt inte behöver vara så välgjort och tillrättalagt.

Det gör inget om kronan är lite sned, eller gjord av ogräs, eller något taget från rabatten - det blir bra ändå!

Årets gräskrona har jag gjort av irisblad och timotej.

Kram Sussie

Så får du snygg häck!

Lugn, bara lugn!

Dagens inlägg ska inte handla om bantning eller cellulitträning. Istället ska det handla om häckar av det grönare slaget.

Vi håller nämligen på att anlägga sådana i vår trädgård. Det är en sådan där sak, som vi pratat om i flera år att vi ska göra, men så har något annat blivit gjort istället. Häckar skapar sådana fina rum och avgränsningar i en trädgård, så risken är stor att det kommer att bli häckar överallt...

Som ni alla vet, så fodras det alltid en massa förarbete. På gammaldags vis, har vi tjärstrukit plankor som kantstöd. Sedan har vi också lagt markduk, för att förhindra att ogräs kommer upp i vägen. Nytt bärlager och krattgrus ska på.

Vi har också lagt markduk, där plantorna är planterade. Lite lat är man ju, så förhoppningsvis slipper jag rensa brännässlor och smörblommor emellan häckplantorna när de vuxit upp till en ståtlig häck.

Det finns fortfarande tjärstrykning kvar att göra...

Av min mamma, har vi fått rensklippet, från en måbärshäck. Den är snabbväxande, frodig och tål de flesta jordar. Och inte kostar det oss annat än lite (läs mycket) vattning några veckor. Man gör bara så här:

• Ta rensklippet och dra bort de nedersta bladen.

• Gör hål i jorden med ett rör eller en skruvmejsel .
• Ta tre skott och stoppa ner.
• Vattna.
• Vattna sedan varje dag tills du märker att skotten rätar upp sig och har rotat sig.

Ovanpå markduken ska vi sedan lägga täckbark, men just nu får det se ut så här eftersom det går lättare att vattna.

Ett litet tips: Jag använder en rotvattnare. Suveränt!

Kram Sussie!

P.S Många har gratulerat mig till att vara månadens blogg i Lantliv. TACK! Eftersom jag inte prenumererar har jag inte tidningen förrän den kommer ut i handeln - den 25 juni. Väntar med spänning på att få läsa vad det står.... D.S

Kejsarrabatten - del 5

”När den unga flickan ifrån Skrolycka var sjutton år gammal, så hände det sig, att hon kom gående till kyrkan en sommarsöndag i sällskap med bägge föräldrarna.

Medan hon gick på vägen, hade hon över sig en schal, som hon la av, när hon kom i kyrkbacken, och då fick man se, att hon var klädd i en klänning, som ingen i socknen hade sett make till.

En av de där köpmännen, som går omkring med stora säckar på ryggen, hade letat sig fram ända till Askedalarna, och när han hade fått se Klara Gulla i hennes friska ungdomsprakt, hade han tagit fram ett tyg ur påsen, som han ville förmå föräldrarna att köpa åt henne. Det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden. Tyget var likaså dyrt, som det var vackert, och det fanns ingen möjlighet för Jan och Kattrina att köpa tösen en sådan klänning, fast nog kan man förstå, att åtminstone Jan inte skulle ha begärt bättre.

Men tänk, att när handelsmannen hade trugat och bett dem förgäves en lång stund, så blev han rent ifrån sig över att han inte fick sin vilja fram! Han hade satt sig i sinnet, sa han, att deras dotter skulle ha tyget. Han hade inte sett någon i hela trakten, som det skulle bli så vackert på som på henne.
Och därpå tog han och mätte av så mycket tyg, som behövdes till en klänning, och gav det till Klara Gulla.
… Den söndagen, då Klara Gulla skulle visa sig med den nya klänningen vid kyrkan, hade varken Jan eller Kattrina kunnat stanna hemma, så nyfikna var de att få höra vad folk skulle komma att säga. Och det gick så, att alla människor la märke till den röda klänningen, och när de hade sett på den en gång, så vände de sig om och såg på den en gång till.
… Men nu föll det sig så, att den söndagen var det prosten i Bro, som skulle predika i Svartsjö, och inte den vanliga prästen. Och prosten var en sträng och gammaldags man, som blev förargad över allt slags överflöd både i kläddräkt och annat.
… - Hör du, min flicka, jag ska säja dig en sak, sa han till Klara Gulla och la handen på hennes axel. Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill.Men det gör jag inte, för jag vill inte synas förmer, än jag är. Och på samma sätt ska inte du klä dig så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare.
… Jan var färdig med ett svar, innan han kom ur hörhåll.

- Om den här lilla flicka skulle vara klädd på ett passande sätt, sa han, då skulle ho vara fin som sola, för e sol å e glädje har ho vart för oss, alltsen ho föddes.


… - Om det är så, att du har varit till ljus å glädje för dina fattiga föräldrar, så kan du bära din dräkt med heder, sa han med mild röst. För ett barn, som kan skaffa lycka till far å mor, det är det bästa, som vi ser för våra ögon.”



I kejsarrabatten har jag planterat:

• Malvor, malvor, malvor! I våras sådde jag bl.a. Rödmalva och på påsens baksida står det: "Likt satinglänsande ballerinor med veckade kjolar dansar denna malva högt i rabatten."


• Rödmalva, liksom sommarmalva och rosenmalva, får symbolisera Klara Gullas röda klänning.

Fortsättning följer nästa söndag!

Kram Sussie

Midsommarafton

Midsommarafton, och solen strålar från klar himmel! Så skönt och så välbehövligt.

Alla har vi ju våra traditioner när det gäller midsommar. Hos oss finns det bara en - nubbesalladen.

Ett år dansade vi kring midsommarstången, sjungandes alla reklamjinglar som fastnat i huvudet under året. Vi skuttade runt med barnen när de var små och sjöng "ICA:s egna vaaaror, som vi gjort själv..." - de kunde massor av reklamlåtar som spelades på TV för tillfället. Vi skrattade så vi nästan låg dubbelvikta och barnen pratar om det än idag. Ett roligt midsommarminne, om än lite otraditionellt.

Har du tid över idag, så kommer här receptet på just det enda som MÅSTE finnas på vårt midsommarbord - inte ens jordgubbar hamnar på första plats hos oss.
Nubbesallad

1 dl gräddfil

1 1/2 dl majonnäs

4 msk kaviar

1 st rödlök

1/2 dl purjolök

1/2 dl finklippt dill

1 burk matjessill

5 kalla kokta potatisar

Blanda allt och servera på hårt tunnbröd.

Kram Sussie

Livet på landet

Med bilder på våra dygnsgamla kycklingar, vill jag önska er alla

Glad Midsommar!

Kram Sussie

Tiden är vad vi gör den till

Tid...


Bloggen har passerat 300 000 beökare och jag inser att det gått en tid sedan jag först började blogga. Närmare bestämt 2 år.

En del av er läsare har kanske hängt med sedan starten, andra har tillkommit under resans gång.

Och tänk! Jag tycker fortfarande att det är lika roligt att blogga!

Såklart har man ju sina svackor när det gäller idéer till inlägg, men jag har lovat mig själv, att bara göra inlägg när jag själv känner för det. Inte för att det måste göras.


Hur har du tid? undrar många när man pratar om bloggandet.

Men det handlar ju om prioriteringar, som så mycket annat. Något annat får ju stryka på foten, så är det ju. TV-tittandet är minimalt, men det har det nästan alltid varit så det saknar jag inte.

Och jag golfar inte... eller går på kvällskurser...

Allt handlar om att prioritera, eller hur? Och funderar du på att själv börja blogga, så tveka inte. Bloggandet är ett demokratiskt verktyg, som hjälper människor över hela världen att få sin lilla stämma hörd - och läst! Och jag skickar just dig som läsare, ett stort tack, för att du lyssnar på mig ibland.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 4

"Erik i Falla och Jan i Skrolycka var en kall vinterdag uppe i storskogen och högg timmer. De hade sågat igenom en grov stam. Trädet skulle till att falla, och de drog sig åt sidan för att inte komma under grenarna, när det störtade till marken.

- Akta er, husbond´! sa Jan. Jag tror att ho kommer åt ert håll.

Det hade varit god tid för Erik att springa undan, medan granen stod och vägde och lutade. Men han hade fällt så många träd i sitt liv, att han tyckte, att han borde förstå sig på saken bättre än Jan, och han blev stående på samma fläck. I nästa ögonblick låg han kullslagen på marken med granen över sig. Han gav inte ett ljud ifrån sig, när han föll, och grangrenarna låg så täta över honom, att han var alldeles skyld av dem.
…
- Gå efter häst å folk, Jan, så jag kan bli hemkörd!
- Ska jag inte hämta fram er först? frågade Jan. Har ni det inte svårt där

ni ligger?
- Gör, som jag säger, Jan! sa Erik i Falla.

Och Jan visste ju, att husbonden var sådan, att han först och främst ville bli åtlydd, så han gjorde ingen mera invändning.

Jan sprang alltså hem till Falla så fort, som det var honom möjligt. Men det låg just inte nästgårds, utan han behövde en rundlig tid för att komma dit. Den första han träffade av gårdsfolket var Lars Gunnarsson, som var gift med Erik i Fallas äldsta dotter och var utsedd till att överta gården, då den gamla husbonden fölle ifrån.
Så snart Lars Gunnarsson hade fått besked, gav han Jan befallning att gå in i huset till matmodern och tala om för henne hur det stod till. Sedan skulle Jan gå och båda drängpojken.

… Jan fick då lov att gå in till mor i Falla, och hur mycket han än skyndade sig, så tog det sin tid att berätta för henne vad som hade skett och hur det hade gått till.
När Jan kom ut på gården igen, hörde han hur Lars dundrade och svor i stallet. Lars hade en dålig hand med djur.

… Det skulle inte bli vältaget, om Jan försökte hjälpa honom, det visste han, så att han gav sig istället av i det andra ärendet och hämtade drängpojken. Det var rätt besynnerligt, att Lars inte hellre hade bett honom säga till Börje, som stod och tröskade på logen alldeles i närheten, utan skickade honom efter pojken, som gick och gallrade ungträd borta i björkhagen ett gott stycke från gården.
Den svaga rösten under grangrenarna ljöd i öronen på Jan, medan han gick dessa onödiga ärenden.
…
- Jag kommer, jag kommer, viskade Jan tillbaka, men han hade densamma känslan över sig, som då man ligger i en mardröm och gör allt, vad man kan, för att skynda sig, men inte kommer ur fläck.
... Äntligen körde de från gården, Lars och Jan och drängpojken, men de kom inte längre än till skogsbrynet, förrän Lars stannade hästen.

- En blir som vilsen, när en får så´na här nyheter, sa han. Inte förrän nu kommer jag å tänka på att vi har Börje stående på logen.
- Ja, sa Jan, det hade varit gott å ha honom mä. Han är dubbelt så stark som nån åv oss andra.

Då fick drängpojken befallning av Lars att springa ner till gården och hämta Börje, och det blev ny väntan.

… Medan Jan satt på släden och ingenting kunde göra, tyckte han, att inom honom öppnade det sig ett stort, tomt, isande kallt svalg, som var mörkt och hemskt att se ner i. Men på samma gång var det inte något svalg, utan bara den vissheten, som han hade, att de skulle komma för sent.

… Nästa morgon, då Jan kom till arbetet, fick han höra, att Erik låg sjuk i stark feber och svåra plågor. Han hade förkylt sig, medan han hade legat på marken under den långa väntetiden. Det blev lunginflammation, och fjorton dagar efter olyckshändelsen var han död."

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Kejsarrabatten har jag:

• Satt ner gärdsgårdsstörar som får symbolisera det fallande trädet som Erik I Falla fick över sig.
  
• Planterat lungört. Om du klickar på länken kan du bl.a. läsa det här:

"Lungörtens vetenskapliga namn Pulmonaria kommer av det latinska pulmo som betyder lunga. Man tyckte att växtens fläckiga blad liknade sjuka lungor. I enlighet med signaturlärans princip om att lika botar lika har örten också använts som medicinalväxt mot just lungsjukdomar."

• Lungörten får symbolisera Erik i Falla som dog i lunginflammation.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

P.S Många har mailat frågor till mig, och det känns som om jag har missat att svara på en del... Snälla - maila igen! D.S

300 000

... besök har det snart varit här på bloggen!

Helt fantastiskt!

Ska försöka komma på någon form av utlottning tills räknaren slår om...

Kram så länge!

/Sussie

Life is like a box... of chocolate

Snart är det sommarlov hemma hos oss. På fredag gör barnen sista dagen och nästa torsdag får även jag sommarlov. Det ska bli underbart!

Varje år infinner sig samma känsla i kroppen - jag vill städa, städa städa! Och även röja, slänga och förbättra!

För två år sedan gav jag mig i kast med vinden. I år är det dags för källaren. Det blir bra det, för enligt Feng Shui symboliserar källaren det gångna och det omedvetna.

En rörig källare skulle då kunna betyda, att man har gamla problem som man inte tagit itu med, och som ligger där och gnager.

Här kommer ett litet tips på hur jag brukar göra när jag gör en riktig rensning.

1. Ta fram 3 stora papplådor eller sopsäckar.
   
2. Skriv olika text på dem:

Sedan är det bara att fylla lådorna med saker allt efter som de passar lådorna. Om man har svårt att välja låda kan man ha en fjärde också, men den ska användas sparsamt...

Sedan jag började rensa på det här sättet, går det mycket lättare. Feng Shui är till för att underlätta, så sant som det är sagt.

"Feng Shui är som storstädning för själen"

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 3

"Den lilla flickan hon var för märkvärdig. Hon var inte mer än tio år, när hon kunde reda sig med självaste Agrippa Prästberg.

... Det var en dag, som den lilla flickan satt alldeles ensam på den flata stenhällen utanför stugdörren och åt sin aftonvardssmörgås.
Då fick hon se, att det kom en lång karl gående på vägen, och det dröjde inte länge, förrän hon kände igen, att det var Agrippa Prästberg.

… Klara Gulla hade förstås så pass reda på Agrippa Prästberg, att hon visste, att han inte var sådan, att han stal, och inte heller var han sådan, att han slogs…

… Han gick runt i bygden för att laga klockor, och kom han in i en stuga, där han såg ett av de gamla, höga klockfodralen, så gav han sig inte, förrän han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Och fel var det alltid. Han blev rent tvungen att plocka sönder hela klockan. Sedan kunde det dra om flera dagar, innan han fick den hopsatt igen, och under tiden var man tvungen att hysa och föda honom.

Karpaterklocka

När gubben kom till stugan, stannade han mittframför den lilla flickan, stötte käppen hårt i marken och rabblade:

- Här kommer Johan Utter Agrippa Prästberg, kunglig majestäts å kronans trumslagare. Har stått för kulor å krut å är varken rädd för änglar eller djävlar. Är det nån hemma?

Klara Gulla behövde ingenting svara. Han tågade förbi henne rätt in i stugan och styrde genast sina steg mot den stora dalkarlsklockan.

… Prästberg hade bråttom att ta reda på vad det var för fel med klockan, innan Jan eller Kattrina skulle komma hem och säga, att den ingen lagning behövde. Han hade med sig ett litet knyte med verktyg och smörjburkar. Han rev upp detta i all hast, och därvid skyndade han sig så, att en del av innehållet föll till golvet.

Klara Gulla blev tillsagd att plocka upp allt, som hade fallit.

Karpaterklocka

- … Är det någe mer? röt gubben.

- … Nej, inte som jag ser, sa tösen och var så betryckt och olycklig som aldrig förr. Hon skulle ju vakta stugan, hon, åt far och mor, och så gick det på detta vis.

- Nå, än glasögona då? frågade Prästberg. Di måtte ha fallit, di mä.

- Nääj, sa flickan, här finns inga glasögon.

Med detsamma gick det upp en liten förhoppning inom henne. Tänk, om han inte kunde göra något vid klockan utan glasögon!

… Just då fick hon syn på glasögonfodralet. Det hade kommit att ligga bakom bordsbenet.

… - Det blir väl inte annat, än att jag får lägga mej själv på golvet å leta, sa han.

… Den lilla flickans hand for ut snabb som en blixt, fick fatt i glasögonfodralet och stoppade in det under förklädet.

… Gubben la sig själv på golvet, men det var fåfängt. Han fann ingenting.

- Ni har väl glömt dom kvar, där ni var sist, sa Klara Gulla.

… det var inte annat att göra än att binda ihop knytet och sätta in urverket i fodralet igen. Medan han då vände ryggen till, smög den lilla flickan glasögonen tillbaka in i knytet. Och där fann han dem, då han hade gått till Lövdala herrgård, där han sist hade arbetat, för att fråga efter dem."

I Kejsarrabatten har jag planterat

• Vit karpaterklocka, som får symbolisera Agrippa Prästberg, den beryktade klockmakaren.

Hittills har följande växter planterats i rabatten:

Kram Sussie

Förspilld kvinnokraft

Som brukligt är, har sonens skola haft gårdsdag.

Och precis som förra året, kunde man hitta små godbitar på loppisen.

I år fyndade jag en välvirkad, vacker filt. Så många timmar nedlagda... och jag gav 40 kronor!

Kram från mig!

P.S Ni som väntar på mailsvar eller annat - snart hinner jag svara er- lovar! D.S