SÅDDERNA JUST NU

 

Det råder djungelkänsla i flera av husets fönster just nu. Det trängs och växer så det knakar. 

De flesta tomater är omskolade tre gånger och jag skulle vilja slippa göra något mer med dem innan det är dags att flytta ut dem i tomathuset. De tomater som fortfarande står kvar i juice-och mjölkförpackningar ska dock få planteras om en gång till i en större kruka innan dess. 

Ständigt detta pyssel med tomater, men oj så kul det är. Jag har ju dessutom lovat mig själv att just tomaterna ska få extra kärlek av mig i år. Nu blir det upp till bevis!

Fyra olika sorters potatis har legat på groddning ett par veckor. 

Det här kommer att bli spännande och så typiskt mig på något vis. Jag utökar sortimentet mot vad jag brukar odla, och kommer liksom på för sent att så mycket potatis kan jag omöjligt få plats med i köksträdgårdens odlingslådor. 

Minsann behöver jag inte ett rejält potatisland? Jo, det behöver jag! Och vart i hundan ska jag gräva upp ett rejält potatisland någonstans då? Sånt där kan ju göra att jag på riktigt ligger sömnlös på nätterna när jag försöker tänka ut och tänka rätt. Knöligt sa knölen!

Tagetesen gör precis som jag! Vänder nosen mot solen. Det här är barndomsflash i kvadrat. Byttor med tagetessådder överallt. Livet går i cykler.

Utanför syns mitt happyplace. Höns, ankor tomathus och köksträdgård omgärdat av odlingslådor och blomsterträdgård. Potatislandet borde anläggas här någonstans i närheten. Önskar mig nog en jordfräs i morsdagspresent. Alltså, på riktigt! En jordfräs! Villhavillhavillha!

Luktärterna har fått flytta ut på punschverandan. Står de inne för länge blir de klena och rangliga. Det vill man inte. Nej, knubbigt och kraftigt ska det va!

Dags att ta tag i dagen! Podd i öronen, potatislandsplanering i huvudet och städiver i fingrarna. En bra långfredag i antågande!

Kram 

Sussie

LÅNGFREDAG OCH LÅNGLÄNGTAN

 Ser ni roten som äntligen börjat växa fram ur ekollonet jag skrivit om tidigare? Tänk att en liten rot kan göra en så hjärtans glad! Det blev en lång längtan, men det var det värt.

Det har varit någon vecka med mycket att stå i, men nu är långfredag och ledighet här. När man var yngre fanns det väl knappast något tråkigare än långfredag. Röd dag när det skulle vara helg- och festkänsla. Nu är röda dagar på vanliga veckodagar hur skönt som helst. Som en liten present att njuta av när vardagen snurrar fort.

Kikar in igen alldeles snart. Dags att visa lite nytt från odlingar och gröna listan igen.

 Kram

Sussie

3 TISDAGS-T

Trippeleffekt

Årets pelargon Moonlight Guido, våreld och påskliljor. Kombinationen sprakar och ger mig hopp om livet- känslor i hela kroppen. Vem har sagt att gult är fult på blommor? Inte jag…längre.

 Träningskräsen

Det är nog bara att nyktert konstatera att träning på gym inte är min grej just nu. Jag gjorde ju några tappra försök för ett par veckor men nu har det inte blivit av igen. Trädgårdsjobb  är mycket mer jag. Jag kan lätt få ihop stora mängder steg på en helg, lyfta massor av tunga vikter i form av jordsäckar och fylla många skottkärror med jord och förflytta långt. Samma rörelser på ett gym… neej, alltså näej!

Tappen

Jag har givit blod i många år men plötsligt kom jag på att det var jättelänge sedan jag fick en kallelse. Kollade upp och upptäckte att jag var avregistrerad. Kom på att jag gjorde så eftersom jag jobbar på annan ort än där jag bor och det är så sällan jag hade möjlighet att lämna blod eftersom jag aldrig är hemma dagtid. Nu har jag registrerat om mig på Claratappen ( som verkar ha bytt namn till Ge blod) i Karlstad. Perfekt läge och finns beläget där jag ofta är på möten. I samma hus till och med. Det bli perfekt att kunna slinka in när jag ändå är på plats.

LITE PÅSKFIRANDE PÅ G

Morgonens första solstrålar kikar in.

Första april.

Nu väntar tussilago och krokus, värmande sol och näsor mot solen.

Idag fylls huset med nära, kära och vänner från land långt borta, men på något vis nära ändå.

För någon dag sedan lärde jag mig att göra en väldigt god vegetarisk lasagne och jag tänker att den kan få vara med på första påskbordet i år. Klassiska rätter kommer det också att bli förstås. Sånt där som bara måste finnas om ni frågar andra i familjen men inte mig. Det går bra med vad som helst. 

Det är det där man gör tillsammans innan maten står på bordet som är det roligaste och som kommer att ge  minnen från dagens måltid.

Får jag till lasagnen lika bra som förra gången lägger jag upp receptet här. Håll tummarna! 

Kram 

Sussie

ÅRETS PELARGON 2023

Låt mig presentera årets pelargon  Moonlight Guido!

 Foto Lina Arvidsson Blomsterfrämjandet

En färgstark pelargon i orangerött och med stjälkar som är mörkt auberginefärgade. Makalös vacker färgkombination!

Moonlight Guido trivs både ute och inne ,  och som alla andra pelargoner tycker den om soligt läge och att inte övervattnas.

 

Foto Lina Arvidsson/Blomsterfrämjandet

Jag ska absolut köpa mig några plantor av den här pelargonen. Den tar för sig och ber inte om ursäkt. Riktigt hardcore, det gillar jag.

Foto från Plantagen

Snyggt med bara den i flera krukor tillsammans. En sådan här planteringen lägger man märke till. Den drar ögonen till sig och skulle lysa upp fint vid till exempel en entré.

Foto från Land

Vad tycker ni om årets pelargon?

Kram

Sussie

3 TISDAGS-T

Tuppen

5 kronor kostade den härligt 70-talsaktiga trätuppen och jag slog till! Nostalgi i en träbit.

Toppen

Satte alla fjädrar längst ut i toppen på riset i hallen. Det blev ganska fint i all sin enkelhet. 

Tjugoen 

Så många dagar ska hönsäggen ligga i kläckaren innan det  f ö r h o p p n i n g s v i s  kläcks kycklingar av samma sorts höns som vi redan har, nämligen gammelsvensk vit leghorn. Jag brukar kalla dem för Emil i Lönneberga-höns.  Kritvita  med röda slörar och kammar.

Jag köpte avelsäggen av en uppfödare som sedan skickade dem på posten. Det finns ingen garanti att det ska bli kycklingar. Embryon i äggen kan stressas till döds på grund av postens hantering av äggen. Jag håller tummarna hårt för att något endaste ägg ska lyckas bli en färdigutvecklad liten gul kycklingboll. Gärna en tupp eftersom vår fina Gösta blev duvhökens byte i vintras.

Kram

Sussie

SOMMARTID

 Vad tycker ni om sommartid?

Varje år går jag igenom olika faser när det gäller det här med att ställa om klockan.

Första dagen med sommartid inträffar Gnällfasen. 

Då gnäller jag och tycker att jag har blivit bestulen på en väldigt dyrbar timme i mitt liv. Kvällen är visserligen ljus längre, men ändå. Jag känner av det och jag tycker inte om att jag gick upp senare än vanligt på morgonen även om jag inte egentligen inte gjorde det. 

Sen kommer Tjoho-fasen. 

Helt plötsligt finns det så otroligt mycket mera kraft i kroppen när jag kommer hem från jobbet. Det är ljust flera timmar längre innan det är dags att sova och helt plötsligt finns kraften där på ett helt annat sätt. Den här fasen håller oftast i sig ganska länge. Typ ända tills det är dags att ställa tillbaka klockan igen. 

Då infinner sig Tacksamhets-fasen. 

Timmen ges tillbaka och även om jag går upp senare än vanligt dagen efter omställningen så går jag ändå upp tidigt. Att det är ljust på morgonen när jag vaknar bidrar till att jag känner mig utvilad. Jag är sååå tacksam över att få tillbaka den där timmen som jag tog bort från mitt liv i slutet av mars.

Gnällfasen brukar dock snabbt komma tillbaka ungefär i samma veva. Nu gnäller jag över att jag inte ids greja lika mycket när jag kommer hem från jobbet eftersom det blir mörkt så fort. 

 Jösses så man håller på.

Fick jag välja helt fritt skulle jag välja sommartid for ever. Det skulle vara så skönt att slippa hålla på och flytta tiden fram och tillbaka. Det skulle nog vara värt att ge bort en timme av sitt liv just för den sakens skull. Fast tanken är ändå nästan lite kuslig. Poff, så skulle det försvinna en timme från livet! Vem vill ta ett sånt beslut åt någon annan?

Kram

Sussie

VECKA 12 - DAGS ATT SÅ LUKTÄRTER

 

Vecka 12 är här. Snart över förvisso, men ändå. Det är dags att så luktärter. Jag har längtat sedan i höstas när jag samlade fröer.

Jag har en sort som jag sått i många år. Jag vet inte alls vad den har för namn. Det gör inget även om jag gillar att veta vad alla mina växter heter.  Kanske någon av er som läser kan hjälpa mig när det blir dags att fota blommorna i sommar.

I år har jag köpt en ny sort luktärt som jag hoppas ska gå fint ihop med min gamla, mörkt blålila sort. Den heter Royal Family Lavender.

Foto lånat från florea.se

Jag har köpt mina fröer från Fröbanken.

Just nu börjar det bli trångt i alla fönster. Det står sådder överallt. Och så en hel del pelargoner som väckts. Tur vi bor i ett hus med många fönster. 

Har inte satt upp gardiner överallt. Vad gör man inte för att ta tillvara allt ljus som någonsin går så sådderna ska ha det bra…

När luktärterna kikar fram får de stå någon vecka till inomhus. Sen ställer jag ut dem på glasverandan. Blir det inte alltför kallt så trivs de bättre där än inomhus. Där blir de mest gängliga och småtråkiga innan de kan planteras ut på rätt växtplats längre fram i vår. När de växt sig cirka 7-8 cm långa toppar jag dem så de förgrenar sig och kan producera ännu flera blommor.

Ser det ut så här hemma hos er också? Byttor överallt.

Visste ni förresten att luktärter har odlats sedan 1600-talet? Fröer skickades då från Sicilien till England av munken Fransiscos Cupani och den första luktärten fick också munkens namn. 

Tror kanske jag ska klicka hem en påse Cupani. För historiens skull och för glädjen i att värna om gamla kulturarvssorter. Måste fundera på färgen bara. Vet inte vad jag tycker om den. Kommer garanterat att vara en ensam fågel i min än så länge samlade färgpalett gällande sommarblommor. Det var ju aprikos och blått jag skulle satsa på i år!

Foto lånat från impecta.se

Suck, suck, suck. Att det ska vara så svårt att vara stringent och hålla fokus. Säg till mig på skarpen hörni!

Kram

Sussie