Nyfiken på ~ Viola Gråsten

Under rubriken ”Nyfiken på” vill jag lyfta fram något eller någon som jag själv vill veta mer om. Det kan vara ett föremål, en stil eller person. Bara nyfikenheten att veta mer finns där.

Känner du till Viola Gråsten? 

Kanske gör du det inte till namnet, men ganska troligt har du någon gång kommit i kontakt med filten Snark, åtminstone om du växt upp på 60- och 70-talet. Ni vet de där randiga lite stickiga filtarna i blågrönt eller orangerött. 

 

Själv har jag en blågrön filt från min pappa. Jag har starka minnen av att vi också hade den oranga varianten när jag var liten, men den finns inte längre kvar. Det önskar jag att den gjorde. Orange piggar upp i inredning.

1910 föddes en liten flicka i Finland som fick namnet Viola. Hennes mamma dog när hon föddes och hennes pappa gifte om sig med en kvinna med namnet Anna Gråsten.  Paret skilde sig efter några år och Anna flyttade då till sin bror Ernst. Efter några år flyttade även Viola dit och hon adopterades av Ernst. Hon utbildade sig till textilkonstnär och tecknare.

Viola hamnade i Sverige när det rådde brist på ull i Finland och hon knöts till bland annat NK för att designa mönster på till exempel ryamattor, tyger och filtar. Hon mottog flera priser för sina djärva mönster och färgkombinationer. 

Jag tycker filtarna är vackra i sin enkelhet och de bär på barndomsminnen, men i tv-soffan väljer jag nog helst att krypa in under en mjukare filt. Som färgklick och inredningsdetalj är jag dock mer än glad över att jag inte kastat Violas/pappas filt med namnet "Snark". En riktig designklassiker.

Finaste sällskapet i tv-soffan är ändå den här filuren. Han är både mjuk och varm. Och så snarkar han. Det bästa av det bästa helt enkelt.

Sussie

Varför ska man blogga?

Det är verkligen fint ute just nu. Kombinationen falurött och vit snö tilltalar mig lite extra mycket. 

Nu har det gått några dagar sedan jag började blogga igen och det känns som om inspirationen stegras hela tiden. När jag gör bloggpaus så tenderar den där pausen att bli lång och längre för varje dag som går Då samlas prestationsångest i magen och fingrarna får skrivkramp. Nu vill jag verkligen hålla i det här eftersom jag har saknat det ofantligt. Jag inser det nu när jag har motat bort prestationsångesten. 

Odlingslådor och tomathuset i köksträdgården ligger inbäddat i ett värmande snötäcke. Om bara ett par månader ser det helt annorlunda ut här. 

Men vad är det då som är så kul med att blogga? Varför börja igen efter 1,5 års paus? Är det ens någon som läser bloggar längre?

Här kommer svaret: 

Innan jul kände jag att kroppen behövde vila, själen behövde vila, hela jag behövde vila. Vila är ju dock inte bara att lägga undan krav en tid. Du behöver ju också fylla på med något som ger energi. Jag ställde helt enkelt frågan till mig själv om vad som tillför energi och kom fram till följande:

Jag tycker om att skriva och älskar ordets förunderliga kraft. Ord kan läka  och glädja men också såra och skapa tvivel. Att vara varsam med vad du förmedlar och hur du gör det, är ett av livets allra viktigaste statement. Att skriva små texter som är bara mina är som mindfullness för mig. Ibland är de där texterna mest bara lite svamliga, ibland rent av informativa kanske också inspirerande, men de finns alltid där och de pockar på. 

Jag hittar hela tiden vackra vinklar, fina vrår, inspirerande platser  - både hemma och på andra ställen - och de där ögonblicken tycker jag om att spara genom att fotografera dem. 

Tänk så mycket fint vi har omkring oss! Ytligt, nu när världen ser ut som den gör med krig och elände tänker kanske någon och fnyser över en bild på ett snöbeklätt träd . Själv är jag glad över att fortfarande hitta liv och finheter i små och förunderliga ting, som motvikt till allt de där. Jag behöver det för balansen. 

Så glad över staketet som vi byggde i höstas och som ramar in den påbörjade blomsterträdgården. Det känns ombonat och fint.

Sen tror jag mycket på delakulturen på nätet. Finns det tips, idéer och kunskap som andra kan hitta inspiration i så delar jag gärna med mig av det. Jag har ju själv hittat så ofantligt många kloka ord och vacker inspiration på nätet i både bloggar och på instagram. Min egen pyttelilla blogg är ett payback för den som villhöver det. 

Just det här inlägget är mitt absolut bästa payback någonsin. Inlägget har hittills visats för nästan 73 000 unika läsare spridda över hela världen (unik betyder att en IP-adress registreras enbart en gång oavsett hur många gånger den än klickar in sig på sidan).

Huset från baksidan.

Sist men inte minst så är bloggen en samling minnen om ett hus, en familj, en renoveringsresa,en livsbetraktelse och förhoppningsvis en inspirationsplats  till alla som vill läsa oavsett om det är familj, vänner eller en okänd fransos som gillar att riva granar inför jul.

Välkommen tillbaka till bloggen! Om du visste så glad jag är över att se dig här.

Sussie

Jävlar anamma

 

Vi trotsade snöoväder igår kväll och gick på restaurang. Träffade människor som betyder mest i världen, lät glada skratt fylla rummet och kryddig tapas fylla magen.

Vi pratade nyårslöften och plötsligt gav jag mig själv ett: Försök få till lite mer jävlar anamma i livet under 2023!

Spontana restaurangbesök, ja till upplevelser, fler resor,  Mer jävlar anamma i livet helt enkelt!

Julig upphängning av röda kulor i blandade storlekar. En fin idé som jag hoppas jag kommer ihåg när det blir jul igen. Fönstren var frostade med konstsnö. Just idag hade  detta inte behövts för att skapa julstämning med tanke på all snö som  yrde ner utanför, men som julälskande människa kan jag inte annat än tycka väldigt mycket om nerlagt arbete för att skapa stämning.  

Carmen curlers

 

Har ni sett danska serien Carmen curlers?

Om inte, så gör gärna det.

Vilket slit och vilken tro på att uppfinningen skulle slå! Som egen företagare krävs det att du tror på dig själv och din idé även när ingen annan gör det. Igenkänningsfaktor på den.

Det här gillade jag med serien:

• Serien är verklighetsbaserad vilket alltid ger ett extralyft om ni frågar mig. 
• Trovärdiga skådespelare som nästan känns som bekanta efter att man sett dem i andra danska serier. Kanske Fie smet över till Badhotellet för att slänga ihop någon smaskig kompott när hon och Axel tog en paus i äktenskapet? 🤔 
• En och annan klassisk dansk designdetalj swishar förbi i inredningen. Dansk design är oftast både fräck och klassisk.
• Alltid kul när de nordiska länderna kör samproduktion och en svensk skådespelare helt plötsligt dyker upp.
• Efter att avsnitten tagit slut så kommer jag på mig själv med att fortsätta fundera på det jag precis sett. Ett tydligt tecken på att något berört mig på ett eller annat sätt.

Just nu funderar jag mest på hur spolarna satt kvar i håret under tiden de användes. De var ju kompakta så inga hårnålar kunde ju stickas genom hår och rulle.

Någon som vet?

Trädgårdskalender JANUARI 2023

• Så fröer som behöver lång tid från frö till skörd

Paprika

   Friggitello ✔️

   Florins ✔️

Hold your horses

Tjugondag Knut dansas julen ut hos oss   Inte före det. Kanske julen till och med får stanna nån dag över tjugondag Knut.

Jag älskar julen! Det röda, dofterna, pysslet, gemenskapen, matbestyret, traditionerna och blommorna.

Förra året hade jag kvar en lysande  julstjärna i fönstret så länge att jag kom på mig själv med att tycka det blev pinsamt över vad förbipromenerande grannar skulle tänkas säga när de traskade förbi. 

Fast egentligen är jag nog rätt säker på att ingen av våra grannar skulle bry sig nämnvärt över en lysande julstjärna som jobbar övertid. Våra grannar är klokare än så. De bryr sig helt säkert mer  om Ukraina eller miljön än om jag låter en julstjärna hänga kvar eller inte.

Var sak har sin tid. 

Jag vill fortfarande känna julledighet, bli påfylld av röd färg i allt det dystert mörka, det kalla, när ljuset ännu inte kommit tillbaka och minusgrader gör händer stelfrusna och näsan kall och snorig.

Var sak har sin tid. 

Gröna listan - 2

 Hej

Dags för Gröna listan nummer 2. Det känns som mindfullness att sätta sig en stund och skriva ner vad jag vill göra som är trådgårdsrelaterat. Det finns ju så mycket av det. 

Köksträdgården - Att lära genom sina misstag och nya kunskaper

Odlingslådorna är förberedda. Ett lager av löv som täcke över jorden ger mat åt maskarna till våren och tillför struktur, humusämnen och en känsla av att jag tagit hand om jorden. Varit snäll mot den.

En del odlingslådor har jag grävt gropar i innan jorden frös för att kunna lägga ner bokashikompost i. Jag har en massa jord från utekrukor sparat i källaren som jag täcker över bokashin med innan jag lägger över ett galler. Om väderprognosen håller i sig kommer snart dagar med plusgrader. Då ska jag komma ihåg att täcka med jord från odlingslådan som just nu ligger i små frusna högar bredvid groparna..

För en tid sedan läste jag en ganska tjock bok om jord. Riktigt intressant om ni liksom jag älskar att nörda ner er riktigt i någonting som ni brinner för. Ju mer jag lär mig om trädgård och odling desto mer vill jag lära mig om jordens beskaffenhet. Med egna höns, två trädgårdskomposter och ett par bokashihinkar har jag tills alldeles nyligen tyckt att jag är rätt så bra på det där med att gödsla jorden.

Hm!

Nu, när jag lärt mig mer, vet jag att en vanlig trädgårdskompost inte tillför så mycket näring utan istället struktur och humusämnen som gör jorden behaglig att växa och leva i om man tillhör mikrolivet, maskligan eller växtgänget.  Jag har också lärt mig att hönsgödsel är otroligt kväverikt och att för mycket kväve ger stor bladmassa men inte nödvändigtvis så många blommor när man odlar snittblommor. Förra året sådd av rosenskära är ett tydligt exempel på just detta.

Likaså har jag förstått att vissa grönsaker kräver mer näring än andra och att det därför är bra att växelodla och inte så samma grönsaker på samma ställe år efter år. Jag brukar snurra mina sådder men utan egentlig plan. I år ska jag försöka mig på att göra en tydlig plan för växelodling. Jag kommer också att fortsätta gödsla och mata jorden, mer kontinuerligt under säsongen, inte bara i början av den som jag gjort tidigare. 

Sådd

Chili och paprika är sådda. I skrivande stund har ännu inget grott. Jag går som en äggsjuk höna runt sådderna och hoppas varje dag att få se någon liten grodd kika fram när jag tänder växtbelysningen. Sen påminner jag mig om att det gått två (!) dagar sedan jag sådde. Måste sluta jaga resultat och lita på fröets egna inneboende klokhet.

Jag tänker vara med i Sara Bäckmos utmaning #grönajuni och är därför extra tidigt igång med sådderna i år. Fast oavsett det så hade jag säkerligen petat ner fröer på nyårsdagen ändå. Det är verkligen världens boost att få dra igång odlingssäsongen. Livscykeln blir tydlig på nåt vis. Läs gärna mer om Saras utmaning här.

Bukett

           

Än finns det kraft i delar av olika julbuketter. Amaryllis och nejlikor har visserligen gjort sitt men ardisian,  tallkvistarna och nyponen från trädgården förgyller fortfarande. Eftersom jag älskar jul och det röda som jag förknippar den med, så känner jag ännu ingen längtan efter pastelliga tulpaner. Jag vill fortsätta att njuta av julens känsla lite till.

     Tips

Boken Jord av Liselotte Roll för den som liksom jag vill gå på djupet i sina trädgårdskunskaper. 

En viktig bok om det som ger oss maten vi äter, syret vi andas och filtrerar vattnet vi dricker. Här kan du som vill lyssna på författaren som berättar lite i korthet om jord.

Ta hand om julfrukten

 Hej

För att vara jag så sov jag kolossalt länge imorse. Klockan var strax efter åtta när jag slängde benen över sängkanten. Om man tänker att jag vanligtvis brukar gå upp runt halv sex, oavsett om jag är ledig eller inte så har ni kanske viss förståelse för att jag tycker att jag har sovit bort hela dagen. Typ.

På tal om sova och sovrum förresten så är vi i sluttampen på panelbyggandet där. Det kommer att bli så fint och jag är så glad över att vi bygger en riktig panel. 

Mitt arbete med panelen sätter igång först när det är dags att måla så fram tills dess får jag hitta på annat. Ta reda på julfrukten till exempel. Jag erkänner - jag vet redan när jag köper äpplena inför julen att de inte kommer att ätas upp bara så där. Apelsiner och clementiner äter vi massor av, men de röda Ingrid Marie….. nej de köps först och främst för pynt, doft och stämning.

Vi har äpplen i skålar, på fönsterbräden, ute hos småfåglarna, lite här och där. Tycker det är fint när det är många i en skål så att det nästan blir en pyramid.

Nu börjar skalen bli rynkiga och julen är väl typ slut så idag blir det operation ”Ta hand om julfrukten” som gäller för mig.

Torkade äppelringar och en äppelkaka kanske? Lagom mycket jobb för en semesterledig och väldigt utsövd människa.

Kram

Sussie

Nu har 2023 års odlingssäsong startat

 Hej!

God fortsättning på det nya året!

Årets första dag och startskottet har gått. Odlingssäsongen 2023 är officiellt invigd i Stavik. Först ut chili och paprika! Yes!!!

Här står årets första sådd nyplanterad. Chili och paprika. Fröna är ljusgroende så det är viktigt att de får tillskottsljus och att de bara trycks till lätt på fuktad jord utan något jordlager över sig.

I en del brätten har jag satt ner tre frön, i andra bara ett. Där jag har petat ner tre stycken har jag tagit reda på gamla fröer som jag är osäker på om de fortfarande är okej.   Tar sig ett frö av tre får jag vara nöjd.

Jag slutar aldrig att förundras över hur något så här litet kan växa upp och bli stora plantor av blommor, träd, grönsaker, örter och allt annat man kan förundras över.

Som märkpinne använder jag mig av gamla persienner. Världens bästa tips! Känner du någon som ska byta ut sina fönster eller persienner som sitter i dem så fråga om du får några. Då har du märkpinnar som håller hela livet sen. Jag skriver vilken art det är längst upp och sedan vilken sort av arten i större text längs med hela persiennbiten.

Dessa sorter planterades idag::

Cayenetta - Chili

Avlånga små frukter (ca 1 dm) som kan torkas och användas i matlagning hela vintern. Plantan blir inte så hög ( ca 20-25 cm) vilket gör att den passar på en balkong eller på fönsterbrädan också. Perfekt att ge bort till barnen som båda har balkonger i bra och soliga lägen. Styrkan är 10 000-20 000 scoville. Kallas också för tabascopeppar och bedöms vara ganska mild om man gillar riktigt heta chilis. Sorten är väldigt tålig för olika väderförhållanden. Det spelar ingen roll om det blir en extremt varm eller kall sommar, den ska ge bra skörd oavsett. Sorten har vunnit All Amerika Selection år 2012.

Jag TROR att detta är en F1-hybrid vilket innebär att det inte går att ta fröer av den och förvänta sig ett bra resultat av de nya fröerna, men detta var gamla fröer som jag tog tillvara på istället för kasta bort dem. Förhoppningsvis levererar de bra 2023 och så får jag helt enkelt vara nöjd om så är fallet.

Friggitello - Paprika

En sort som jag odlat i flera år. En av mina favoriter. Den är supergod att steka, grilla och ätas färsk och man brukar skörda den när den är grön. Jag sparar dock alltid några som får mogna till röda och hänga kvar länge så att jag också kan ta frön från dem. Trivs bra i vårt tomathus tillsammans med tomaterna.

Sorten är tidig vilket jag såklart gillar. 

Blir 60-90 cm hög och gillar näringsrik jord och att duschas då och då.

Florins - Paprika

Årets nykomling för mig. En kulturarvssort (stort gilla!) som är känd för sin söta smak. När frukten är ca 25 cm lång skördas den och då väger varje frukt ungefär 200g. Varje år alldeles i slutet av augusti hålls en paprikafest till dess ära i den grekiska byn Florina. Hoppas jag kan ställa till med paprikafest i augusti jag med. Jag ska gulla för dessa fröer och göra allt för att de ska trivas. Eftersom det är en kulturarvssort är det heller inga problem med att ta fröer av den. Jag har lovat mig själv att bara köpa in nya fröer som inte är F1-hybrider även om jag så klart tar tillvara alla gamla fröer jag har kvar innan jag byter ut dem.

Kram

Sussie

Trädgårdslöften inför 2023

 Hej!

Årets sista dag och vi pysslar på här hemma. Raymond jobbar vidare med  panelspeglarna i sängkammaren och jag fortsätter att skrota runt. Plockar lite (älskar att ha tid för att städa och plocka) och gör några mentala bokslut på 2022. 

Jag brukar inte ha några nyårslöften att tala om, men vet definitivt att 2023 kommer att innebära förändring av något slag. Vissa saker får man se till att lova sig själv helt enkelt. 

• Fokusera på att få fina skördar och inte bara koncentrera mig på att det så himla roligt att så fröer.  Rimligt löfte ändå.

Gräslök, smultron och fingerborgsblomma i en salig mix.

Slätbladig persilja och plocksallat.

Rädisa och svartkål. Alltså ÅH vad svartkål är snyggt!

Den lilla, lilla stigen - med hönsgården på vänster sida om sig och stenkanten som avslutar slänten från vinbärsplatån på den högra - kallas för Smultronstigen. Här växer smultronen i lagom plockhöjd ovanpå solvarma stenar.

Om jag måste välja snyggt eller stor skörd väljer jag alltid snyggt. Att blanda blommor tillsammans med grönsakerna tar visserligen bort mycket yta som jag skulle kunna få ut mer av ätbar skörd på men va fasen! Man äter ju med ögonen också. Och tagetes kan man väl också äta väl?

Rädisor är en sån där typisk grönsak som jag odlar bara för att det är roligt att odla och att se små frön förvandlas till något större och mer fantastiskt.  . Jag gillar inte rädisor och tycker allmänt att det är ett jädra pass för att bladen inte ska ätas upp av jordloppor. Kanske dags att skippa att odla rädisor...

Svartkål

• Köpa en syren. Inte vilken som helst utan helt enkelt syrenernas syren om man bor i Östra Ämtervik, älskar kulturarvssorter och Selma Lagerlöf. Ja, men det är ju liksom jag i en liten box det. Ett bombsäkert löfte. Här kan du läsa mer.

Foto: POM, SLU

• Anlägga... eller ja... påbörja en lund. Kanske kommer det att bli lite joxigt, men det borde gå. Joxigt är varken farligt eller omöjligt.  Bara lite arbetskrävande. I mina drömmar är lundens golv täckt av vitsippor. Det finns en liten bänk där som man kan slå sig ner på och njuta av att löftet slog in. Det finns så mycket fint att inspireras av på nätet. Bland annat här där dessa bilder hämtats från.

• Köpa en till bokashihink. Det är väl ändå ett löfte som jag borde skämmas över om jag inte ser till att få det gjort. Kanske inte så mycket för egen del som för att det är ett skönt, grönt sätt att ta tillvara hushållsavfall och samtidigt få välmående jord..

Idag har maken och jag  beställt en varsin massagetid på spahotellet i närheten. Ett fint sätt att knåda ur gammalt från 2022 och öppna upp för ett roligt, friskt och glatt 2023.

Önskar er alla ett fint avslut, en fantastisk start och önskan om fred på jorden och frid i själen!

Kram

Sussie

Stickad mössa i merinoull

 Hej!

Tänk att det skulle behövas en så stor spark i baken som att något hemstickat utsågs till Årets julklapp för att få mig att upptäcka stickning igen!

Jag växte upp med en mamma som hade garnaffär. MJ:s barnshop hette den. Du läste rätt. Barnshop och inte garnshop. I huvudsak var det en affär som sålde barnkläder, men det fanns en ansenlig mängd fina garner också. 

Ett av mina förflutna yrken är faktiskt stickerska. Jag stickade modeller till mamma som hon kunde skylta med och så stickade jag exklusiva mohairtröjor som exporterades till fashionabla boutiquer i USA. Tänka sig! 

Nu ska jag sticka mössor i merinoull som förhoppningsvis blir klara tills några i familjen åker på skidsemester. Jag varvar det med ett broderi som jag hittade i gömmorna när jag rotade bland julsakerna.  Lite ditt och lite datt. Det gillar jag.

Kram

Sussie

Snällhet och sängkammarröj

 Tacksam… Glad… Förvånad… och väldigt peppad!

Så känner jag mig efter feedback från er över att börja blogga igen. Så tacksam för snälla människor och för den tid som lagts ner på att kommentera och gjort tumme upp och hjärtan, både här och på Instagram. 

Jag brukar säga att jag är beroende av snällhet. Förstår faktiskt inte människor som väljer taskiga alternativ att bete sig på. Tycker allmänt att snällhet är en alldeles för underskattad egenskap.  

Så därför…

Tack för snällhet och för gåshuden den förde med sig.

På tal om något helt annat: ÄNTLIGEN ska sängkammaren få lite kärlek. Törs inte berätta hur många år vi haft samma gardiner eller hur erbarmlig panelen egentligen ser ut om man skulle få för sig att titta nära. Det är ingen panel ens om vi nu ska vara superärliga.  Tapeten gillar jag så den blir kvar men panelen, den ska få sig en makeover. 

Det är något med den här typen av tapeter som jag verkligen tycker om. Den ser handtryckt ut, den känns randig och lite romantisk ut utan att vara puttinuttig. Jag är verkligen ingen puttinuttig människa. Gillar rakt, randigt och rutigt allra, allra mest.

Tapeten har stått pall för varenda trend som kommit och gått under de 30 år som vi bott i huset. Den har överlevt fondväggar, caffelattefärgat och shabby chic. Känner på mig att vi aldrig kommer att byta ut den någon endaste gång…

När det nu är så där opiffigt och tråkigt i rummet så får man ändå vara glad åt det som faktiskt är rätt fint härinne. Våra såpade trägolv och kakelugnen till exempel. Det är ju ändå ganska mycket att vara glad över.  Två gånger har vi eldat i kakelugnen ungefär. Två gånger på 30 år!  Både jag och Raymond tycker om att ha det kallt i sängkammaren och den här kakelugnen värmer så det räcker och blir över. Det blir för varmt om man nu som vi (f´låt.. jag) vill ha det så kallt att det nästan slår ut ånga när man andas. Haha!

Här ryker listen och i precis det här ögonblicket känner jag alltid både hopp och förtvivlan. Hopp för att jag vet att det kommer att bli så fint när det är färdigt. Ingen kan som Raymond förverkliga mina inredningsidéer. Vet ärligt talat ingen som har sån fingertoppskänsla och ögonmått för vad som blir bäst. 

Känslan av förtvivlan kommer för att jag vet att innan vi är framme vid målet så kommer det att vara rörigt, dammigt, värre än innan och allt annat än lättstädat.

Men, efter tre decennier av renovering, uppfräschning, tokidéer och ett och annat felsteg så vet jag att vi inte ger oss förrän båda är nöjda. Andas in… andas ut….

Maskeringstejp kan inte överskattas när det kommer till att testa idéer. Vi tänker ta upp spegelformatet från skjutdörren in till min klädgarderob. Det brukar alltid vara en bra tanke- att utgå från något som redan finns. Då känns det som att det alltid funnits där. En bra känsla trots att dörren faktiskt inte satt där från början utan på ett helt annat ställe i huset. Men ändå.

Kontakter ska bytas ut också. Stort gilla på det!

Här finner du fler inlägg om sängkammaren.

Kram Sussie