Här är historien bakom Nils Holgerssonbakelsen som jag skapat till Mårbacka. På bilderna har jag använt hemägg, därför är färgen alldeles, alldeles underbart gul. Inget måste, men en härlig wow-effekt.
"Det var en gång en pojke. Han var så där en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig. Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och därnäst tyckte han om att ställa till odygd."
Så beskrivs Nils Holgersson inledningsvis av Selma Lagerlöf. En besk och bitter pojke som inte ens var snäll mot gårdens djur.
Vad passar väl då bättre att ha i bakelsen, än bittermandel?
När Nils sen sitter upp på gåskarlens rygg tvingas han efter en stund att blicka ner över jorden när de flyger fram.
"Han såg ingenting annat än ruta vid ruta. Somliga voro sneda och somliga långsmala, men överallt var det hörn och raka kanter. Ingenting var runt, och ingenting var krokigt.
Vad är det för ett stort, rutigt stycke tyg, som jag ser ner på? sade pojken för sig själv utan att vänta, att någon skulle svara. Men vildgässen, som flögo omkring honom, ropade genast:
- Åkrar och ängar. Åkrar och ängar.
Då förstod han, att det stora, rutiga tygstycket var den platta skånska jorden, som han for fram över."
Utifrån dessa textrader blir bakelsens form given. Den ska vara fyrkantig. Långsmal eller kvadratisk spelar ingen roll, men raka kanter ska det vara.
Och den gula cremen får symbolisera de odlade jordlotterna i ett bördigt Skåne, fyllda av raps och vete. Sådant vi förknippar med färgen gul.
Under resans gång sker en stor förvandling av pojkens sinnelag. Den beska, bittra ynglingen blir mer och mer mild i sinnet, ja till och med söt och även mån om andra levande varelser utöver sig själv.
Vad passar väl då bättre att ha i bakelsen, än sötmandel?
Vildgässens färg skiljer sig från tamgässens. Vildgäss är brungråa, tamgäss vita. Naturligtvis ska detta synas på bakelsens garnering.
Några stänk av hackad mandel får ge bakelsen en känsla av gråbruna vildgäss.
Men den stora feta tamgåsen Mårten som Nils flyger på, borde inte han få en egen plats på bakelsen?
Jo, men visst! Se där! En rejäl gräddklick, fet och vit i all sin prakt.
Men en Nils Holgerssonbakelse kan ju förstås aldrig bli en fulländad upplevelse utan självaste Nils. Hans luva kanske är hans bästa signum. En luva som i sagornas värld har färgen röd.
Vad passar väl då bättre att ha på gräddklicken - förlåt - på Mårten Gås - än ett hallon så rött och sött?
Se där! Nu kan man ju inte annat än tydligt se, att framför er syns en smakfull Nils Holgerssonbakelse.
Den uppmärksamme åskådaren märker nog genast att det finns ytterligare en ingrediens som bakelsen är garnerad med, nämligen kokos.
Selma Lagerlöf var mycket förtjust i kokos. Kanske var det den smaken, hon tyckte allra bäst om i bakverk. Kokosen är en hyllning till Selma som gav oss historien om Nils Holgersson.
Kram från upphovsmakarinnan
//Sussie
.JPG)
