Ska vi hjälpas åt...

... att rösta fram Selma Lagerlöfs Nobel-klänning till årets Klenod?

foto: Marie Sörman

Klicka här så kan du också rösta!

Har du riktig tur kan du vinna ett frikort på Sveriges alla museer.

Kram Sussie

Årets Mårbackabesök

Varje år besöker jag Mårbacka. Det hör liksom till.

Jag älskar atmosfären, miljön och de guidade visningarna. Jo, jag går på guidad visning - varje år - fast jag numer vet vad som kommer att sägas, och har sett allt många gånger.

Men, faktum är att man alltid kan upptäcka något nytt.

"Jaha! Var det SÅ den där roliga växten hette?! Det hade jag glömt bort."

"Åh, va kul! Det har kommit en ny bok!"

Tack Selma! Min eviga inspirationskälla...

P.S I nästa inlägg ska ni få se bilder från Stallet igen. Det händer saker där må ni tro :-) D.S

Kram Sussie

In honor of her beloved father...

Kan man anlägga en rabatt tll ära för en suput och fylleman?
Kan man anlägga en rabatt till ära för någon som drack sin familj i fattigdom, en man som gjorde att familjen fick gå ifrån hem, trygghet och anseende?

Ja, det kan man!

För Erik Gustav Lagerlöf var i första hand inte en människa ovärdig att leva eller ihågkommas. Han betydde mycket för Selmas författarskap och han var hennes pappa...

Vad hade hänt, om Selma inte hade tvingats köpa tillbaka Mårbacka för sina Nobelprispengar? Hade då gården gått i arv till brodern istället? Hade Selma flyttat till Dalarna för gott?

Och Nobelpristalet? Hur hade det låtit om hon inte dedikerat det till honom? Till sin älskade pappa...

"Med detsamma kom jag att tänka på min far, och att jag kände en stor saknad över att han inte levde, så att jag kunde berätta honom, att jag hade fått Nobelpriset. Jag visste, att ingen skulle ha blivit så glad som han. Aldrig har jag råkat någon, som har hyst en sådan kärlek och vördnad för diktning och diktare, och om han nu hade fått veta, att Svenska akademien hade tillerkänt mig ett stort diktarpris... Det var en riktig sorg, att jag inte fick tala om det för honom."
(Talet i sin helhet hittar du här.)

Värmen har kommit och jag kan äntligen börja plan(t)era  Löjtnant Lagerlöfs rabatt. Jag rusar ut på momangen!

Kram Sussie



Can you make a flowerbed to honor a toper?

Can you make a flowerbed to honor someone who drank his family in poverty, a man who made the family  move away from home, security and reputation?
Yes, it can be!
For Erik Gustaf Lagerlöf was not primarily a man unworthy to live or remembered. He meant a lot to Selma's writings and he was her father...
What would have happened if Selma had not been forced to  repurchase Marbacka for the Nobel Prize Money? Maybe the farm had been passed to her brother instead? Maybe Selma had moved to Dalarna for good?
And the Nobel Prize speech? How was it if she had not dedicated it to him? To her beloved Father...

"But then I thought of my father, and felt a deep regret that he had not survived, so I could tell him that I had received the Nobel Prize. I knew that nobody would have been so happy as he. Never have I met someone who has harbored such love and reverence for poetry and poets, and if he had been told that the Swedish Academy had bestowed on me a great poet price ... It was a deep sorrow that I could not tell it for him. "

The heat has arrived and I can finally start to plan my flowerbed in honor of Selmas father. I rush out in an instant!
 Sussie

*Selma Lagerlöfs litteraturpris 2010 *

Årets pristagare av Selma Lagerlöfs Litteraturpris gick i år till författaren och illustratören

Jan Lööf

(foto Stefan Tell)

GRATTIS!

This year's winner of Selma Lagerlof's Literature Prize went to the author and illustrator

Jan Lööf
(Photo Stephen Tell)
CONGRATULATIONS!

Selmas äppelgömma

I lördags hade jag i  uppdrag att bjuda våra Landbygdsgäster på " Kaffe med Selmainspirerat dopp".


Ett självklart val blev något med skrädmjöl - förstås.


Och det är så sant som det är sagt - det är av misstagen man lär sig! Av en tårta blev det nämligen en alldeles ny sorts bakelse!


Bakelsen kom till i ett försök att baka den så kallade Mårbackatårtan, ett gammalt recept från Selmas tid. Mårbackatårtan bakas tyvärr inte så ofta här i trakten och jag tror mig veta varför.




Tårtbottnarna är svåra att göra. De spricker hela tiden sönder och att få till en hel tårta, är nästan omöjligt.


Även Mårbackatårtans utseende är en svårighet att få till. Ingenstans finns den avbildad. Kanske tröttnade man redan på Selmas tid, att försöka få till en tårta, som inte slutade med småsmulor och trasiga tårtbottnar. Kanske var det just ingen som bakade den, på den tiden heller… Mårbackatårtan är höljd i hemlighet - en väbevarad, g(l)ömd liten godsak!


Men smaken! Ack, den smaken!


Den utsökta blandningen mellan skrädmjöl och äppelmos lämnar ingenting annat efter sig, än en längtan efter mera.


Med hjälp av lite småändringar i receptet och lite värmländsk stönighet, har Mårbackatårtans kinkighet fått ge vika för en bakelse med samma utsökta smakbrytningar.


Varsågoda!


Njut en Selmas äppelgömma!

200 g smör

150 gram socker

150 gram vetemjöl

210 gram skrädmjöl

äppelmos

vispgrädde

Till garnering:

hackad sötmandel

chokladhjärtan (finns att köpa färdiga)

äppelmos

Rör smöret vitt tillsammans med sockret. Blanda i mjölet.

Kavla ut degen och ta ut runda mått.

Grädda i medelvarm ugn ca 15 minuter.

Lägg ihop två kakor med äppelmos emellan. Garnera med spritsad grädde, äppelmos, hackade nötter och ett chokladhjärta.

Och kom ihåg var ni såg den först :-)

Kram Sussie

Last Saturday I had the task of inviting our Rural Guests at "Tea with Selma Inspired dip".

An obvious choice was something of roasted oatmeal - of course.
And it is so true as it is said - it's the mistakes you learn! For a cake, it found it an entirely new kind of cake!
Pastry produced in an attempt to bake the so-called Marbacka cake, an old recipe from Selma's time. Marbacka cake is unfortunately not as often baked in this neighborhood and I think I know why.
The cake bases are hard to do. They crack and break all the time and to get to a whole cake, is almost impossible.
Even the appearance is a difficulty to copy. Nowhere is it depicted.  Maybe it was just no one who baked it even during Selma´s time then either ... Marbacka cake is shrouded in secrecy.
But the taste! Ah, the taste!
The delicious mixture of applesauce and roasted oatmeal leavs nothing behind you, than a longing for more.
With the help of a little changes in the recipe, the Mårbackacakes´s fussiness has given way to a pastry with the same exquisite taste breaks.
Here you go,
Enjoy an apple Selma's hide!

200g butter

150 grams sugar
150 grams flour
210 grams roasted oatmeal
applesauce


To garnish:
chopped almonds
chocolate hearts (to buy finished)
whipping cream

applesauce

Stir the butter together with the white sugar. Mix in the flour and oatmeal.
Roll out the dough and remove the circular dimensions.
Bake in moderate oven about 15 minutes.
Add together the two cakes with apple sauce together. Garnish with cream, applesauce, chopped nuts and a chocolate heart.
And remember where you saw it first :-)

Skorpor

Under Landsbygdsriksdagen fick våra gäster i Östra Ämtervik ta del av en fantastisk lunch! Bibbi på Kulinarika - mat & vinbyrån, stod för den, och gästerna var överväldigade.

Jag stod för kaffe med dopp. Och det skulle vara Selmainspirerat!  I nästa inlägg ska ni få veta vad de bjöds på.

Gästerna kunde också köpa med sig vykort, böcker... och skorpor.

Det sägs, att Selma Lagerlöf alltid ville ha nygräddat bröd såväl till middag som till kaffe. Hon tog visst aldrig en skiva som redan var uppskuren sedan måltiden innan.

Då förstår man att det bakades en hel del på Mårbacka under Selmas tid. Och väldigt ofta bakades det skorpor. Selma Lagerlöf var så förtjust i skorpor, att hon till och med installerade en bakugn i flygeln för detta ändamål.

Kram Sussie

It is said, that Selma Lagerlöf always wanted to have fresh baked bread for dinner as well as for coffee. She was never given a disc which was already cut in advance. Then you can understand, that they baked a lot in Mårbacka in the past. And very often, they baked crusts.Selma Lagerlöf was so fond of crusts, she even installed a special oven for this purpose.

Titta här, vem som ska ut och flyga och fara, i vida världen igen! Läs mer här.

Häromdagen fick jag en liten önskan. En önskan om att visa många, många bilder från vårt kök. Och då fick jag en idé!

Och idéer är till för att ta tillvara - eller hur?!

Jag tänker göra en... Ingvar! Ni vet, ha en temavecka.

"Missa inte! Köksvecka hos Granne med Selma!"

Det ska bli kul!

Vi ses väl nästa vecka?

Kram Sussie

Löjtnant Lagerlöf

Selma Lagerlöfs pappa hette Erik Gustav Lagerlöf.

Han föddes på Mårbacka, som vid den tiden var en anspråkslös mangårdsbyggnad.

Erik Gustav Lagerlöf kom från en prästsläkt, Han bröt dock den långa raden av präster i släkten och blev officer inom det militära. Senare arbetade han som mönsterskrivare.
 
När han 1849 gifte sig med Selmas mamma, Elisabeth Lovisa (Louise) Wallroth,  är det första gången på fem generationer som gården tas över av en manlig ättling. Och Erik Gustav Lagerlöf  hade stora planer för sitt Mårbacka!
 
"Det ska bli en gård fin nog att ta emot självaste konungen!"
 
Förra året anlade jag en rabatt med inspiration från Kejsaren av Portugallien - Kejsarrabatten.

I år ska det bli en rabatt till Selmas pappa- Löjtnant Lagerlöfs rabatt. Det var så hon kallade honom i sina böcker- löjtnant Lagerlöf.
 
Allra roligast är det nog nu. När man ska hitta växter som passar och läsa in sig på historier och skrönor. Lite då och då kommer det därför att skrivas om löjtnant Lagerlöf här i bloggen. Och jag lovar - han var en betydelsefull man för Selma Lagerlöfs författande - klart att han ska ha en egen rabatt!
 
Och klart att dessa växter ska få bli stomme i min rabatt:
Löjtnantshjärtan...

...och andra blommor med militär anknytning i sitt namn - fänrikshjärtan och riddarsporrar...

Kram Sussie

Ledtrådar och svar

Titta på den första bilden om du klickar här. Där finns ledtrådar till deckargåtan.

Först var det ju Selma Lagerlöf... Ser ni vad hon har i handen? Inte hade man väl plastpåsar på Selmas tid?!

Jag tycker den här målningen av Tage Åsén är så rolig.

Faktum är att denna bild har inspirerat mig till att göra något för miljön. Det var visst också något för deckargåtan - miljön.

Men 1560 då? Vad har det med saken att göra?

Jo, håll i er nu! Det är så många kronor vår familj skulle spara på två år, om vi använde tygpåsar istället för plastpåsar när vi handlar!

I snitt köper vi 10 plastpåsar/vecka, året runt. Ibland mer ibland mindre. Varje påse kostar 1,50 kr, dvs 15 kronor/vecka. Tar man det gånger 24 (två år) så blir summan 1560:- Tänk så mycket roligt man kan göra för de pengarna samtidigt som det sparar vår miljö!
Man skulle faktiskt kunna åka på en restresa vartannat år där en av familjens medlemmar åker "gratis"...

Inte behöver man köpa plastpåsar från matbutiken för att ha till skräpet heller. Det finns soppåsar som inte kostar annat än några ören. Det är ju bättre att köpa dem, de är ju tänkta just för det ändamålet.

Idag har jag sytt en tygpåse som jag tänkte använda när jag handlar. Visst, jag har tygpåsar som jag köpt till detta ändamål förut, men det spelar ju ingen roll, för jag använder dem inte. Varför vet jag inte riktigt. Men den HÄR påsen ska jag använda, det lovar jag!

Bild kommer imorgon. När jag kikade upp från symaskinen insåg jag att dagen gått och ljuset försvunnit. Tiden går fort när man har roligt!

Kram Miljö-Sussie

Ränderna går aldrig ur - eller deckargåta del 1

Barndomens jullov...

Då kröp man upp i soffan med täcket runt omkring sig. Egentligen lite för trött för att gå upp, men man ville ju inte missa Scooby-Doo. Eller Trazan och Banarne.

Och vet ni?

Jag gör samma sak nu.

Jag går upp lite för tidigt (för att vara ledig), drar täcket runt om mig och äter frukost framför tv:n.

Det enda som ändrat sig är valet av film. Nu blir det inspelade, engelska serier- och deckare.

Nicholas Nickleby... David Copperfield...

Ränderna går som bekant aldrig ur.

Förresten!

Tänkte att jag skulle slänga ut en alldeles egen deckargåta här på bloggen.

Vad har 1560, miljö och Selma Lagerlöf gemensamt?

Ledtrådar kommer inom kort. Ska fixa lite med svaret först:-)

Kram Sussie

Inläggspytt

Dagens inlägg får nog betecknas som bloggpyttipanna! En mix av både det ena och det andra. Häng med - nu rensar vi lite i frågor och kommentarer!

• Någon (jaja - det är väl jag då!) har lagt undan kartongen där extrabatteriet till kameran ligger. Innan den har kommit tillrätta, kan jag inte föra över några bilder till bloggen... Typiskt! Hade tänkt visa vårt nylagda golv i köket idag ...
• Några har mailat och frågat var jag köpt ljusstaken med text. Det har jag gjort hos Sara, som har en butik i Gamla Stan som heter S. Sara brukar pyssla i Aftonbladets heminredningsbilaga.
• Inget är som väntans tider sägs det ju... Så fort Länsstyrelsen har sagt sitt, kan vi börja med stallet. Men de har inte sagt något än... Väntar och väntar och väntar... Ett litet ja eller ett litet nej skulle betyda full fart på byggandet. Innan dess - Stiltje!

Och så vill jag så gärna berätta om en liten solskenshistoria som jag fick i kommentarerna härom dagen.

En liten flicka har nyligen fötts. Pappan utstrålar en sådan fantastisk kärlek när han ser på sin lilla dotter, att mamman kommer att tänka på Jan i Skrolycka, som hon läst om i min tolkning av Kejsarrabatten... Flickan kommer nu att döpas till Klara!

Visst är det väl härligt! Att man kan inspireras så av en berättelse! Du kunde du, Selma Lagerlöf!

GRATTIS till er alla - mamma, pappa och Klara!

Pyttipannan är snart slut. Det börjar bli dags att toppa med lite rödbetor - eller nötskorpor med smak av apelsin för all del. Jag kommer nämligen att sälja sådana på en julmarknad idag.

Kram Sussie

Julrosor till far

Det är något magiskt med julrosor.

Den användes förr till att mota bort onda väsen. Man hängde upp den i lagårdsdörren för att skydda djuren. Det sägs också att människor som hållit en julros i handen, har känt hur den har rört och vridit sig för att komma ner i jorden igen...

Selma Lagerlöf skrev en berömd julberättelse om denna fantastiska blomma - Legenden om julrosorna. Läs den i jul. Den är vacker och magisk...

När jag tog en tur till skogen i morse, hittade jag mossa som hade fått så vacker röd färg. Tillsammans med ett fat på fot, en julros och lite lav, blev det genast lite farsdags-stämning på bordet.

Nu väntar kaffe och tårta. Och vem vet - kanske far har gjort sig förtjänt av en liten present också...

Kram Sussie

Nobelpriset i litteratur

I dagarna är det mycket prat om Nobelpriser.

Mest pratas det kanske om, att Barack Obama fick Fredspriset.

Jag tänkte passa på att berätta om, att det i år är 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobels Litteraturpris.

En liten tant från Östra Ämtervik, fick åka iväg och ta emot ett så stort och ärefyllt pris. Dessutom som första kvinna i världen! Det tycker jag är fantastiskt!

Och det var nog tur för oss i Östra Ämtervik och Sunne det, för med prispengarna kunde hon köpa tillbaka sitt älskade föräldrahem - Mårbacka.

Och hon gjorde det med besked!

Hon anlitade en av dåtiden mest ansedda arkitekter, Isak Gustaf Clason och tillsammans byggde de om den lilla röda träbyggnaden till en pampig herrgård.

Det sägs förresten, att Mårbacka är ett av världens mest kända författarhem.

Vill ni lyssna på Selmas tal kan du klicka här. Thyra Freding, f.d. föreståndare på Mårbacka läser Selmas tal vid mottagandet av Nobelpriset.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - final

Så går det som det går med Jan i Skrolycka. Vetskapen och längtan om dotter gör honom förvirrad.

En riktig tok...

Och en sinnesbild av längtan och drömmar.

Efter missförstånd och förvecklingar, slutar dock berättelsen i ett förlåtelsens tecken, när så Klara Gulla finner ro vid sin älskade faders grav.

"Än en gång kände hon den stora ömheten skölja upp ur hjärtat som en stor våg och fylla hela hennes varelse. Och med det samma visste hon, att nu var allt gott igen. Nu var hon och fadern ett som förut. Nu, när hon älskade honom, var det ingenting mer, som behövde försonas."

I kejsarrabatten planterar jag till sist:

• Kejsarkronor - som symbol för den kejsare han var, Jan i Skrolycka. Om än bara i drömmarnas och fantasins värld.
• Humle - som slingrar runt mina humlestörar. Den får symbolisera de år som gick innan Klara Gulla återvände hem. Ett varv för varje år...

Sommarens sista dagar är här. Augusti byts mot höstens första månad, september. Och kejsarrabatten får vila och växa till, för att nästa år stå i full blom. Om jag så bara lyckats inspirera en endaste en, att läsa Selmas bok, Kejsaren av Portugallien, så har det varit mödan värt. Och har du fortfarande inte läst den, så gör det. Den berör och lever kvar inom dig, många stunder framöver.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 11

Ingenjör Boraeus hade god utsikt över Löven från sitt kammarfönster på Borg.

En sommar kunde han inte låta bli att lägga märke till en liten karl med ett milt och snällt utseende, som satt där och väntade dag efter dag.

Han höll sig alldeles stilla och likgiltig, ända tills ångbåten syntes. Då sprang han upp, med ansiktet skinande av glädje. Han rusade utför backen och ställde sig längst ute på bryggan, liksom säker på att få ta emot någon.

Men aldrig kom något främmande till honom. När båten gick, stod han där lika ensam som förut. Nu var glädjen borta, och när han begav sig hemåt, såg han gammal och trött ut.

Ingenjör Boreaus gav sig i tal med honom en dag. Han fick snart veta, att det var en dotter, som var bortrest och väntades komma hem idag.

- Vet ni då så säkert, att hon kommer idag? frågade ingenjören. Jag har sett er sitta här å vänta i ett par månade. Hon måtte ha gett er orätt besked förut.

- Nej, sa den lilla karlen och såg upp på ingenjören med sina vänliga vattenklara ögon, det har hon inte kunnat göra. Hon har inte gett någe besked alls.

- Men varför går ni då hit ner? undrade ingenjörn. Ni borde sättas på dårhus.

-----------

Det var en dag i början av augusti, då Jan hade varit nere vid bryggan och väntat på Klara Gulla. Ångbåten hade just lagt till, och han hade sett, att Klara Gulla inte var med.

Jan skulle just stiga ner från bryggan, då den gamle eleke Agrippa Prästberg, som Klara Gulla lurat med glasögonen, ställde sig ivägen för honom.

- Jaså, sa Greppa, du springer här efter dottra di i dag mä? Ja, jag undrar inte på att du vill möta e sån fin dam, som ho lär ha blitt. Hela sockna vetét, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e - - -

Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar.

Jan i Skrolycka sa då lugnt utan vrede:

- När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej idag.

Sedan svängde han sig på klacken och gick sin väg.

Det uppstod larm och oväsen på bryggan. Den gamle Greppa låg kullslagen på bryggan och August Där Nol stod lutad över honom med knutna nävar.

- Du visste allt, din rackare, att han inte skulle tåla å få höra sanninga, sa August. Det måtte inte finnas någe hjärta i kroppen på dej.

När Jan kommit bort ur alla människors åsyn, kom en stark och tung gråt över honom. Han kunde inte förklara vad det skulle betyda...

I Kejsarrabatten har jag planterat:

• Ölandstok, som symboliserar när Jan mister förståndet och blir, vad man i bygden kallar, en tok, en stolle. Ölandstokarna (3 stycken) kommer aldrig att blomma, utan klippas som runda, gröna bollar i rabatten.


• Jättedaggkåpa, som symboliserar alla de tårar, som Jan fäller och även jag själv, när jag läser berättelsen.

Kram på er!

/Sussie

Rolig historia om Selma

Trädgårdsvandringen på Mårbacka var fantastisk.

Att Selmas pappa var väldigt trädgårdsintresserad, det visste jag redan och att Selma drev både jordbruk och sålde havremjöl och kex, det visste jag ju också.

Nej, det var en annan historia, som tilldrog sig mitt största intresse.
Jag hörde nämligen fortsättningen på den här historien, av en gammal man, som också var med på vandringen.

När Selma dog, skulle det ju bli begravning. Många ville närvara, så också de från Västra sidan.

Detta retade förstås folket från Östra sidan, eftersom de fortfarande inte glömt vad som hände vid insamlingen.

- Hur kommer det sig att ni är intresserade av Selma nu, när hon är död? frågade en hugad karl från Östra Ämtervik.

Han fick följande till svar:


- Jaaa, det är väl inte så mycket för Selma, som för att få se Sven Jerring när han förättar begravningen.

Man kan ju inte veta om det är sant eller om det är en klintbergare, men det spelar egentligen ingen roll. Det är roligt att lyssna på ändå.

Kram till er alla! Och en extra stor kram till er på Västra sidan :-)

Kanske mest för er som bor nära...

Denna vecka är det årets längsta vecka här i Sunne.

Kanske för att man börjat jobba :-P

Skämt åsido, det är nämligen Kulturvecka här. Den pågår i åtta dagar.

Jag kan inte låta bli att tipsa om trädgårdsvandringen på Mårbacka imorgon, onsdag, klockan 19.00.

Gissa vem som ska dit?

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 10

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingeborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade.


Jan blev just inte så glad att se henne. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt.



- Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!


Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen.

- Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: "Är du ute å går, Jan i Askedalarna?" - "Nej, sa du, "nu heter jag Jan i Längtedalarna." - "Jaså, välkommen!"sa jag. "Där har jag bott i hela mitt liv."

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt.


- Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. Jag vill visa dig mina stjärnor.


Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk.


- Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor.Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.


Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller.


- Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. Du är den ende, som har fått se dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.


Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.

Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingeborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sånt, som klokt folk aldrig fick någon aning om.

Alldeles bredvid Kejsarrabatten - där det ska bli en sittplats - har jag planterat:

• Stjärnflocka, som symboliserar de stjärnor Stoll-Ingeborg visade Jan i Skrolycka.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 7

Den första oktober låg Jan i Skrolycka hela eftermiddagen påklädd på sängen med ansiktet vänt mot väggen, och det var inte möjligt att få ett ord ur honom.

På förmiddagen hade han och Kattrina gått ner till bryggan för att möta den lilla flickan. Inte för att hon hade skrivit och sagt, att hon skulle komma, det hade hon visst inte. Det var bara Jan, som hade räknat ut, att det måste gå så.

Det var ju den första oktober, som pengarna skulle betalas till Lars Gunnarsson, och alltså borde ju Klara Gulla komma hem med dem just den dagen.

... Jan hade väntat, att hon skulle vara den första, som sprang över landgången, men det var bara ett par karlar, som kom. När hon sedan inte visade sig, försökte Jan att ta reda på henne på ångbåten. Men han kom ingen väg i trängseln. I alla fall var han så säker på att hon skulle finnas där, att när de började dra in landgången, ropade han till kaptenen, att han för all del inte fick gå med båten. Det var en till, som skulle i land.

Kaptenen frågade sjöfolket, men de svarade, att det inte fanns någon mer passagerare till Svartsjö brygga, och båten la ut.

De hade fått gå hem ensamma, han och Kattrina, och så snart som han hade kommit in i stugan, hade han slängt sig ner på sängen.

... Folket i Askedalarna hade sett dem komma tillbaka från bryggan utan Klara Gulla, och det blev stor undran bland dem hur det nu skulle gå. Den ena efter den andra av grannarna gjorde sig ärende över till Skrolycka för att höra efter hur det stod till där.

Var det sant, att KLara Gulla inte var med på båten? Och var det sant, att de inte hade fått varken brev eller hälsning från henne på hela september månad?

Jan svarade inte ett ord på alla dessa förfrågningar. Han låg stilla, vem det än var, som kom in.

... När bedrövelsen var som störst, gick dörrn upp än en gång, och in kom en karl, som knappast någonsin förr hade blivit sedd i Askedalarna, för det var inte till sådana avkrokar han hade för vana att ställa sina vägar.

... Kattrina viskade till Jan , att riksdagsman Karl Karlsson i Storvik hade kommit in till dem. Riksdagsmannen hade ett hoprullat papper i handen, och alla tog för givet, att han var utskickad av den nya ägarn i Falla för att kungöra för folket i Skrolycka vad som skulle komma att övergå dem, nu då de inte kunde betala honom hans fodran.

...

- Det förhåller sig så, sa riksdagsmannen, att för ett par dar sen fick jag brev ifrån en, som kallar sig Klara Fina Gulleborg Jansdotter i Skrolycka, å i detta brevet säger hon, att hon har rest hemifrån för å tjäna ihop tvåhundra riksdaler, som hennes föräldrar ska betala te Lars Gunnarsson i Falla den första oktober för å få äganderätten till marken, som deras stuga är byggd på. ... å nu skickar ho pengarna te mig, fortfor riksdagsmannen, å ber mig , att jag ska fara hit te Askedalarna å göra opp saken ordentligt med den nya ägarn i Falla, så att han inte ska kunna komma mä någe nytt krångel efteråt.

Innan detta var utsagt, satt Jan på sängkanten.

- Men flicka då? Var är ho?

- Å nu skulle jag fråga om föräldrarna är eniga med dottern å ger mej i uppdrag å avsluta - - -

- Men flicka, flicka? avbröt Jan. Var är ho?

- Var hon är? sa riksdagsmannen och såg efter i brevet. Hon säger, att det inte har varit någon möjlighet för henne å tjäna ihop alla dessa pengarna på bara ett par månader. Men hon har fått plats hos en snäll fru, som har lämnat henne en del i förskott, å hos henne får hon nu lov å stanna, te dess att hon gjort rätt för sig.

- Ho kommer inte hem tebaka då? sa Jan.

- Nej, inte för det första, efter vad jag kan förstå, sa riksdagsmannen.

Jan la sig ner i sängen och vände sig mot väggen som förut. Vad brydde han sig om stugan och allt annat? Vad brydde han sig om att leva, när inte den lilla flickan kom tillbaka?

I Kejsarrabatten har jag planterat:

• Det sägs att längtans blomma är blå. Jag har planterat salvia med en intensiv blå färg. Detta får symbolisera Jan i Skrolyckas intensiva längtan efter sin dotter, Klara Fina Gulleborg.

Fortsättning nästa söndag.

Kram Sussie

Håll utkik!

Nu får ni hålla ögonen öppna, för i nästa inlägg, blir det utlottning av en vacker trasmatta, som min snälla mamma har vävt.

Och tänk att jag känner mig så glad idag, för jag har fått kommentarer från människor som faktiskt inspirerats av bloggen, att komma hit till Sunne och till Mårbacka.

Jag önskar er allt det bästa och hoppas att min hembygd visar sig från sin allra vackraste sida!

Välkomna!

Kram Sussie