In honor of her beloved father...

Kan man anlägga en rabatt tll ära för en suput och fylleman?
Kan man anlägga en rabatt till ära för någon som drack sin familj i fattigdom, en man som gjorde att familjen fick gå ifrån hem, trygghet och anseende?

Ja, det kan man!

För Erik Gustav Lagerlöf var i första hand inte en människa ovärdig att leva eller ihågkommas. Han betydde mycket för Selmas författarskap och han var hennes pappa...

Vad hade hänt, om Selma inte hade tvingats köpa tillbaka Mårbacka för sina Nobelprispengar? Hade då gården gått i arv till brodern istället? Hade Selma flyttat till Dalarna för gott?

Och Nobelpristalet? Hur hade det låtit om hon inte dedikerat det till honom? Till sin älskade pappa...

"Med detsamma kom jag att tänka på min far, och att jag kände en stor saknad över att han inte levde, så att jag kunde berätta honom, att jag hade fått Nobelpriset. Jag visste, att ingen skulle ha blivit så glad som han. Aldrig har jag råkat någon, som har hyst en sådan kärlek och vördnad för diktning och diktare, och om han nu hade fått veta, att Svenska akademien hade tillerkänt mig ett stort diktarpris... Det var en riktig sorg, att jag inte fick tala om det för honom."
(Talet i sin helhet hittar du här.)

Värmen har kommit och jag kan äntligen börja plan(t)era  Löjtnant Lagerlöfs rabatt. Jag rusar ut på momangen!

Kram Sussie



Can you make a flowerbed to honor a toper?

Can you make a flowerbed to honor someone who drank his family in poverty, a man who made the family  move away from home, security and reputation?
Yes, it can be!
For Erik Gustaf Lagerlöf was not primarily a man unworthy to live or remembered. He meant a lot to Selma's writings and he was her father...
What would have happened if Selma had not been forced to  repurchase Marbacka for the Nobel Prize Money? Maybe the farm had been passed to her brother instead? Maybe Selma had moved to Dalarna for good?
And the Nobel Prize speech? How was it if she had not dedicated it to him? To her beloved Father...

"But then I thought of my father, and felt a deep regret that he had not survived, so I could tell him that I had received the Nobel Prize. I knew that nobody would have been so happy as he. Never have I met someone who has harbored such love and reverence for poetry and poets, and if he had been told that the Swedish Academy had bestowed on me a great poet price ... It was a deep sorrow that I could not tell it for him. "

The heat has arrived and I can finally start to plan my flowerbed in honor of Selmas father. I rush out in an instant!
 Sussie