Kejsarrabatten - del 11

Ingenjör Boraeus hade god utsikt över Löven från sitt kammarfönster på Borg.

En sommar kunde han inte låta bli att lägga märke till en liten karl med ett milt och snällt utseende, som satt där och väntade dag efter dag.

Han höll sig alldeles stilla och likgiltig, ända tills ångbåten syntes. Då sprang han upp, med ansiktet skinande av glädje. Han rusade utför backen och ställde sig längst ute på bryggan, liksom säker på att få ta emot någon.

Men aldrig kom något främmande till honom. När båten gick, stod han där lika ensam som förut. Nu var glädjen borta, och när han begav sig hemåt, såg han gammal och trött ut.

Ingenjör Boreaus gav sig i tal med honom en dag. Han fick snart veta, att det var en dotter, som var bortrest och väntades komma hem idag.

- Vet ni då så säkert, att hon kommer idag? frågade ingenjören. Jag har sett er sitta här å vänta i ett par månade. Hon måtte ha gett er orätt besked förut.

- Nej, sa den lilla karlen och såg upp på ingenjören med sina vänliga vattenklara ögon, det har hon inte kunnat göra. Hon har inte gett någe besked alls.

- Men varför går ni då hit ner? undrade ingenjörn. Ni borde sättas på dårhus.

-----------

Det var en dag i början av augusti, då Jan hade varit nere vid bryggan och väntat på Klara Gulla. Ångbåten hade just lagt till, och han hade sett, att Klara Gulla inte var med.

Jan skulle just stiga ner från bryggan, då den gamle eleke Agrippa Prästberg, som Klara Gulla lurat med glasögonen, ställde sig ivägen för honom.

- Jaså, sa Greppa, du springer här efter dottra di i dag mä? Ja, jag undrar inte på att du vill möta e sån fin dam, som ho lär ha blitt. Hela sockna vetét, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e - - -

Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar.

Jan i Skrolycka sa då lugnt utan vrede:

- När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej idag.

Sedan svängde han sig på klacken och gick sin väg.

Det uppstod larm och oväsen på bryggan. Den gamle Greppa låg kullslagen på bryggan och August Där Nol stod lutad över honom med knutna nävar.

- Du visste allt, din rackare, att han inte skulle tåla å få höra sanninga, sa August. Det måtte inte finnas någe hjärta i kroppen på dej.

När Jan kommit bort ur alla människors åsyn, kom en stark och tung gråt över honom. Han kunde inte förklara vad det skulle betyda...

I Kejsarrabatten har jag planterat:

• Ölandstok, som symboliserar när Jan mister förståndet och blir, vad man i bygden kallar, en tok, en stolle. Ölandstokarna (3 stycken) kommer aldrig att blomma, utan klippas som runda, gröna bollar i rabatten.


• Jättedaggkåpa, som symboliserar alla de tårar, som Jan fäller och även jag själv, när jag läser berättelsen.

Kram på er!

/Sussie

Feng Shui för nybörjare

När jag var 13 år fick jag praoplats på ett kontor.
Kontoret var tapetserat med mörkbruna vävtapeter. Taket var täckt med gulnad furupanel. På golvet låg en mörkbrun heltäckningsmatta och det fanns ett enda fönster i rummet, som vette mot norr.
Varje dag gick jag hem med huvudvärk.

Kejsarrabatten 2012. Naturen är fantastisk! Färger, former, dofter... Visst blir man påverkad?

Jag har tänkt på den där praoveckan  många gånger. Vad var det som gjorde att jag blev så trött? Varför fick jag så ont i huvudet? Själva jobbet var ju jättekul!

Vårt kök.
Vi sitter gärna på samma plats som vi brukar göra. Kanske är det känslan av trygghet vi vill åt.

För mig är svaret enkelt. Vi påverkas av miljöer. Vi påverkas av färger, av former och av trygghetskänsla.

Kanske var det under praoveckan som mitt första intresse för inredning slog rot på allvar. Visst hade jag väl lärt mig en hel del kontorssysslor under veckan, men de har jag för länge sedan glömt.

Min största lärdom blev istället vilken fantastisk möjlighet vi har att påverka vårt mående genom miljön. Vid 13 års ålder dock fortfarande omedveten om, vilka konsekvenser denna upptäckt skull få för mina fortsatta val i livet.

Idag är jag tacksam över tröttheten och över huvudvärken jag pinades med under praoveckan. Tacksam över att det var så tydligt och var så jobbigt att jag aldrig glömmer det.

Gammal bild från vårt duschrum. Det finns bra och dåliga sätt att möta morgondagen på. En nyplockad ros, en doftande tvål och en vacker handduk kan göra skillnad.



Nästa lördag - den 13 april - är det åter dags för inspirationsdag i Feng Shui hos Granne med Selma. Det kommer att dröja innan det blir dags igen eftersom det nu planeras fortsättningskurser till hösten. För att gå fortsättningskursen är det bra om man innan har gått steg 1.


Anmälan görs till info@grannemedselma.se

Välkomna!
Kram Sussie

Pytt i panna

Dagens inlägg blir en mix av allt möjligt. Ingen röd tråd, bara ett sammelsurium av svar på frågor och information om ett och annat. Det kan vara otroligt skönt att servera pytt i panna ibland. Ett slags reningbad och möjlighet att börja på nytt efter det.

Stallet
I mailboxen och i kommentarerna får jag frågor om hur det går med stallet :-) Då blir jag så glad, eftersom det upptar så stor del av allt vi företar oss just nu. Enkelt uttryckt, kan man väl säga , att vi i dagarna kommit till den där magiska gränsen, när man börjar bygga upp istället för att riva ner. Takbjälkar har specialinhandlats och satts på plats.

Och jag har lärt mig ett nytt namn - fyrskäring. Fråga mig inte vad det är, men jag gillar namnet. Och jag gillar att kunna säga: "Jo, det går bra med bygget! Vi håller som bäst på att byta ut en och annan fyrskäring just nu..." Låter klart mer insatt än: "Jo, det går bra med bygget. Vi byter ut nåt ruttet i taket..."

Kejsarrabatten

Fick en fråga för någon dag sedan, om hur min Kejsarrabatt ser ut färg- och formmässigt. Det är lite svårt att svara på det, eftersom den är så nyplanterad. När jag tog kortet i höstas, var det inte så mycket som blommade. Därför ser det väldigt grönt ut. Jag har annars försökt hålla basfärgerna i blått, lila och rosa, men sedan blandat in lite av gult och vitt. Bara som ett lätt penseldrag, inget som får ta över. Kanske får jag ändra lite under sommaren som kommer, men det gör inget. Det känns i magen som om den kommer att bli bra. Jag har ju också försökt att tänka på, att växterna ska ha olika sorters höjd och bladform.

Sponsrade inlägg

Frampå, kommer jag att ha inlägg i bloggen som är sponsrade på ett eller annat sätt. Det kan vara smycken, detaljer, inredning... Alla har de ett gemensamt, och det är, att det är saker som jag själv tycker om och som passar in på den känsla jag vill förmedla i bloggen.

 Jag kommer att tala om i inlägget, att det är sponsrat, och också länka till den som är ansvarig för varan, men det är fortfarande jag som gör inlägget. Jag har ju valt att plocka bort reklam på min blogg, eftersom jag gärna vill välja vad jag gör reklam för. Google-annonser i all ära - men ibland gör de reklam för saker som man själv inte skulle vilja använda. De sponsrade inläggen är en slags blandning av eget inlägg och reklam.

Kram Sussie

Löjtnant Lagerlöf

Selma Lagerlöfs pappa hette Erik Gustav Lagerlöf.

Han föddes på Mårbacka, som vid den tiden var en anspråkslös mangårdsbyggnad.

Erik Gustav Lagerlöf kom från en prästsläkt, Han bröt dock den långa raden av präster i släkten och blev officer inom det militära. Senare arbetade han som mönsterskrivare.
 
När han 1849 gifte sig med Selmas mamma, Elisabeth Lovisa (Louise) Wallroth,  är det första gången på fem generationer som gården tas över av en manlig ättling. Och Erik Gustav Lagerlöf  hade stora planer för sitt Mårbacka!
 
"Det ska bli en gård fin nog att ta emot självaste konungen!"
 
Förra året anlade jag en rabatt med inspiration från Kejsaren av Portugallien - Kejsarrabatten.

I år ska det bli en rabatt till Selmas pappa- Löjtnant Lagerlöfs rabatt. Det var så hon kallade honom i sina böcker- löjtnant Lagerlöf.
 
Allra roligast är det nog nu. När man ska hitta växter som passar och läsa in sig på historier och skrönor. Lite då och då kommer det därför att skrivas om löjtnant Lagerlöf här i bloggen. Och jag lovar - han var en betydelsefull man för Selma Lagerlöfs författande - klart att han ska ha en egen rabatt!
 
Och klart att dessa växter ska få bli stomme i min rabatt:
Löjtnantshjärtan...

...och andra blommor med militär anknytning i sitt namn - fänrikshjärtan och riddarsporrar...

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 9

Efter samtalet med notbindarn, hade Jan i Skrolycka , fått tillbaka arbetslusten igen. En kväll, frampå hösten, när han var på väg hem efter ett dagsverke på Falla, kommer ett kvinnfolk emot honom på vägen.

Det är redan skumt, men Jan ser strax, att det är den gamla, riktiga mor i Falla. Inte den nya, som är gift med Lars Gunnarsson.

Hon är insvept i en stor schal, och Jan som aldrig sett henne så väl påklädd, undrar för ett ögonblick om hon är sjuk. Hon har allt sett så dålig ut på sistone.

- Säj, Jan, sa hon, kommer ni ihåg den gamla ägarn i Falla, min far, han, som var herre på gårn, innan Erik kom dit?

- Skulle jag inte komma ihåg honom? sa Jan. Jag var väl teminstingen tolv år gammal, när han dog.

Mor i Falla stod tyst och tveksam rätt länge, sen sa hon:

- När far låg på sitt yttersta, kalla han fram Erik te sängen å tacka´n för att han hade handlat så väl emot´en, fastän han hade varit kraftlös i många år, å inte kunnat göra nån nytta. "Tänk inte på det, ni far, sa Erik. Hur länge ni än vill stanna hos oss, så är vi glada te å få behålla er." - Ja, så sa han, å det mente han också.

-Ja, det är säkert att han gjorde, sa Jan. Det var inga rävkonster med Erik.

- Vänta Jan! sa mor i Falla. Kommer ni ihåg den långa käppen mä silverknoppen, som far bruka gå mä?

- Ja, både den å den höga mössa, som han satte på sej, då han geck te körka.

- Jaså, ni kommer ihåg kasketten mä? Far gav både käppen å kasketten te Erik å sa: "Jag kunde ha gett dej det, som var mer värt, men jag skänker dej dessa saker, därför att det är större heder å få detta, som alla känner igen, å vet att jag har brukat. Det är ett gott vittnesbörd för dej."

Jan la märke till hur mor i Falla drog ihop schalen. Hon hade bestämt någonting gömt under den, det kunde ju vara en sändning från Klara Gulla. Det här talet om fadern var nog bara en övergång...

- Det är somliga ord som är för tunga te å uttala, sa hon med ett stort allvar. Svara mäj bara med ett tecken, om ni så vill, Jan: kan jag ge det här te Lars Gunnarsson?

Jan tog ett steg tillbaka.

- Ni förstår Jan, att jag inte vill veta någe mer, än om Lars kan ta emot käppen å mössa mä samma rätt som Erik, å ni vetét ju, ni, som var mä honom i skogen.

- Det vore nog bra för mej, tillade hon, om jag kunde ge dem te Lars. Jag tror, att jag finge det bättre efteråt där hemma mellan di unga.

Rösten svek henne.

- Det är bäst att vara fridsam å försonlig, sa Jan. Det kommer en längst mä.

Gumman tog ett djupt andetag.

- Jaså, ni säjer det? Då är det ändå så, som jag trodde, sa hon. Jag frågar er inte hur det gick te. Det är bäst för mej å ingenting veta. Men ett är då säkert, att inte ska Lars Gunnarsson få fars käpp i sin hand.

Hon hade redan vänt sig om för att gå, då hon tvärstannade.

- Hör, Jan, sa hon, ni kan ta käppen å mössa mä. Jag vill, att di ska vara i goda å trogna händer. Jag törs inte bära hem dom igen. Jag kunde bli tvingad, å ge dom te Lars. Ta dom ni, som ett minne åv den gamla husbonden, som alltid mente väl mä er!

En så stor heder hade han aldrig kunnat vänta sig. Skulle dessa arvklenoderna nu bli hans tillhörighet?

Men så med ens fann han en förklaring. Det var Klara Gulla, som låg bakom det hela. Mor i Falla visste, att han snart skulle bli upphöjd, att ingenting var för gott för honom.

I Kejsarrabatten har jag planterat följande:

• Stormhatt. Den får symbolisera den mössa, kaskett, som Jan fick av gamla mor i Falla.


• Bolltistel. Dess silvergrå blad och dess tistelboll symboliserar käppen med silverkulan, som Jan också fick.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 6

När folket i Skrolycka kom hem från kyrkan densamma söndagen, som prosten hade sagt de vackra orden till Klara Gulla, satt två karlar uppflugna på gärdsården tätt invid grinden.

Den ena var Lars Gunnarsson, som nu hade tillträtt husbondeväldet efter Erik i Falla, den andra var en bodbetjänt från en handel i Broby, där Kattrina brukade köpa socker och kaffe.

… Nu klev de ändå ner från gärdsgården, öppnade grinden och gick fram mot stugan.

… Jan fick en sådan stark förkänsla av att de ville honom illa, och han såg sig omkring liksom för att söka en vrå, där han kunde gömma sig undan. Men så föll hans ögon på Klara Gulla,som satt och såg ut genom fönstret, hon med, och då fick han sitt mod tillbaka.
Vad skulle han vara rädd för, när han hade en sådan dotter?
… Nu, då Lars och bodbetjänten kom in, var de likaså likgiltiga och främmande som nyss förut. Lars sa, att de hade suttit så länge på gärdsgården och sett på den lilla nätta stugan, att de till sist hade fått lust att gå in.
De berömde allt, som fanns där, och Lars tyckte, att Jan och Kattrina borde vara bra tacksamma mor Erik i Falla, för det var väl han, som hade ställt om, både att stugan hade blivit rest och att de hade blivit gifta.

- Jag kommer å tänka på en sak, sa han strax därefter och vände i detsamma bort ögonen, så att han varken såg på Jan eller Kattrina. Erik i Falla var väl så förståndig, att han gav er papper på att marken, som stugan står på, skulle bli er tillhörighet?
Varken Jan eller Kattrina svarade ett ord. De förstod strax, att nu hade Lars kommit fram till det, som han ville tala med dem om. Det var bäst att först låta honom förklara sig med all tydlighet.

- Jag har nog hört, att det inga papper ska finnas, sa Lars, men jag kan väl inte tro, att det står så illa te. För då är det möjligt att hela stugan tillfaller den, som äger marken.

Jan sa ännu ingenting, men Kattrina blev så ond, att hon inte kunde tiga längre.

- Erik i Falla har gett oss en här tomten, som stuga ligger på, sa hon, å den kan ingen ha rätt te å ta ifrån oss.

Ja, det vore ju inte heller meningen, sa den nya ägarn med försonlig röst. Han ville bara, att allting skulle bli ordnat. Det var det enda han ville. Om Jan kunde ge honom hundra riksdaler till oktobermarknaden - - -

- Hundra riksdaler! utbrast Kattrina, och rösten gick nästan över i ett skrik.

Lars sa inte något vidare.
…
- Du säger inte ett ord, du Jan! sa Kattrina. Hör du inte , att Lars vill ta ifrån oss hundra riksdaler?

- Det kanske inte blir så lätt för Jan te å komma ut mä hundra riksdaler, sa Lars Gunnarsson. Men jag får ju lov te å veta vad som är mitt.… det var så, att handelsman i Broby hade skickat hit bodbetjänten med några räkningar, som han inte hade fått betalt för.

Bodbetjänten tog nu fram räkningarna. Kattrina sköt dem över till Klara Gulla och bad henne räkna ut vad det gick till. Det var inte mindre än hundra riksdaler, som de var skyldiga, och Kattrina blev alldeles blek där hon satt.

- Jag ser, att meninga är, att vi ska gå från hus å hem, sa hon.
- Å nej, svarade Lars, det är det visst inte, om ni bara betalar vad ni är skyldiga...

… Det var Kattrina, som förde ordet hela tiden. Jan sa ingenting.

… - När di tar stuga ifrån den fattige, då är det slut mä honom, jämrade sig Kattrina.

- Jag vill ju inte ta stugan, försvarade sig Lars Gunnarsson. Jag vill bara, att det ska bli en uppgörelse.

Men Kattrina hörde inte på honom.

- Så länge som den fattige har e stuga, känner han sej likaså god som alla ndra. Men den, som inte har sitt eget hem, han känner sig inte som e människa.

Jan tyckte, att Kattrina hade rätt i allt, vad hon sa.
… Jan för sin del kunde inte tro ett ögonblick, att det skulle gå så illa. Här satt ju Klara Gulla, och han såg hur det började glänsa i ögonen på henne.

… - Ja, ni ska väl ha tid på er te å fatta ert beslut, sa den nya ägaren. Men kom det ihåg, att antingen flyttar ni första oktober, eller också ska handelsman i Broby ha full betalning! Å jag ska ha hundra riksdaler för tomten!

… Jan såg hur Klara Gulla knöt ihop sin ena hand. Hon skulle nog komma dem till hjälp nu snart.
Lars Gunnarsson och bodbetjänten reste sig och gick mot dörrn. De sa adjö, då de avlägsnade sig. Men ingen av dem, som satt kvar i stugan, gav dem hälsningen tillbaka.

- Om ni ville låta mej fara ut i världen! sa Klara Gulla.
…
- Det ska väl inte vara så omöjligt å tjäna ihop två hundra riksdaler te den första oktober, sa hon. … Om jag bara får fara te Stockholm å ta tjänst där, så lovar jag er, att stuga ska bli kvar i er ägo.

När Jan Andersson i Skrolycka hörde dessa ord, bleknade han bort, och huvudet sjönk bakåt, som om han skulle svimma av.
Det var så vackert av den lilla flickan. Det var på detta han hade väntat hela tiden. Men hur, skulle han kunna leva, om hon for bort ifrån honom?

I kejsarrabatten har jag planterat följande växter:

• Penningblad, som symboliserar de två hundra riksdalerna som Jan och Kattrina måste betala till Lars Gunnarsson och handelsman i Broby.
  
• Oktoberaster, som symboliserar det datum, den första oktober, som pengarna ska vara betalda.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie