Söndag är vilodag och krämdag

Idag är det skön söndagslunk som gäller. Efter många år i full fart har jag den hårda vägen lärt mig att lyssna på kroppen och idag säger den: Ta det lugnt! Veckan som gått har nämligen varit minst sagt intensiv.

Måndagen innehöll möten och tågresa till Stockholm på kvällen. Trevligt, trevligt men hjärnan måste vara på topp. Hinner köpa med en ansiktsmask i Karlstad som jag planerar att hinna lägga när jag äntrar hotellet i huvudstaden senare på kvällen. Tisdag innehöll möten med andra skolkommuner i Skolverkets regi. Och så tågresa hem på kvällen, snabbt hem, packa om väskan och sova lite. Ansiktsmasken har ännu inte hunnit läggas. Jag tänker att jag tar den på onsdag kväll eftersom jag ska ligga borta även då.

Onsdag morgon, nytt ställe att checka in på för tre dagars utbildning. Utbildningen är SÅ bra och SÅ intensiv. Ansiktsmasken blir inte lagd men det är två nätter till på hotell så än finns det tid.

Torsdag och fredag svischar förbi. Vi studerar skoljuridik och jag får många nya, fräscha infallsvinklar på det jag jobbar med. Ansiktsmasken har jag glömt men minns den på fredagskväll när jag kommit hem och sitter trött och nedburrad i gosig filt framför tv:n. Fast nu lockar den inte... jösses så trött jag är efter en vecka på språng. Lördag är bättre. Då kan jag lägga den på dagtid, i dagsljus. Vad nu det ska spela för roll... så långt reflekterar jag inte. Lördagen kom och näej - ingen tid för ansiktsmask då heller!

Nu är söndagen här och jag ska faktiskt spendera någon timme med mig själv och ta hand om glåmig och vintertrött hud idag. Nu är det dags för ansiktsmasken. Och den nya ansiktskrämen jag också köpte i måndags. DEN har jag verkligen glömt bort! Det är roligt att vara på språng, träffa nya människor, utbyta jobberfarenheter och utbildningsångest tillsammans med andra i samma arbetslivsläge. Men när man får tillfälle att stanna upp och varva ner så gäller det att göra det fullt ut. Njuta av små saker av stor betydelse. En god fruktsallad med kokosgrädde, en bortglömd ansiktsmask, en lyxig ansiktskräm, en visit hos hönsen för att se att de är okej. Älsk på söndagar!

Gillar mina stolsdynor i matsalen. Hopplöst otrendigt, på gränsen till tantvarning men åååh säger jag bara!

Underlägg här

Kram Sussie

Sådd och återbruk

Äggkartonger och tomatbyttor i plast är väl kanske inte det allra mest miljövänliga. Men om man återbrukar dem har man i alla fall gjort något för att värna om miljön. Faktum är att de är helt fenomenala till sådder. Några hål i botten på den del som ska vara över sådden och plötsligt har man fått världens bästa lilla drivhus.

Jag öppnar alltid mina fröpåsar genom att klippa rakt över ena långkanten. På så vis har jag fröpåsen kvar i nästan ursprungligt skick. Jag sparar nämligen ofta fröpåsarna så att jag kan ha koll på vilka sorter jag sått från år till år.

Visst, det är ju så mycket enklare att köpa färdiga plantor. Säkert är dessa plantor också många gånger finare växta än de man drar upp själv, men det är nåt med känslan av att få följa en planta ända från frö. Man kan ju alltid så nytt om det misslyckas.

Vissa fröer ska planteras ett och ett. Klockmalvans frö är perfekta att så i en äggkartong, ett frö i varje utrymme. Sen spraya vatten med sprayflaska, på med locket och där är drivningen igång.
Många fröer får en extra skjuts om de får undervärme så har du något golv med golvvärme är det perfekt.

 

Lycka till med era sådder! Det är en hektisk men rolig tid framöver nu.
Kram Sussie

Impulsköp av fröer

 

Hur har ni det med snö hos er? Hos oss är det ganska mycket. Det känns fint och ljust och alla ljud bli mjukare och behagliga.

Idag blev det impulsköp av fröpåsar. Skulle BARA köpa planteringsjord men gick ut från butiken med 10 fröpåsar också.

 

Fast jag hade faktiskt bara fem påsar med till kassan från början. Sen sas de magiska orden:

- Du vet om att du får de fem billigaste fröpåsarna på köpet om du köper tio va?

 

Så... ja... så blev det. Och fort fick det gå att bestämma sig också, för expediten hade börjat slå in mina inköp och kön började växa på sig.

 

 

Jag köpte bland annat jätteverbena (har redan sått en påse men det går att få plats med ännu en), fjärilskrasse, kålrabbi, basilika, gyllenbär, blomstermorot, solros Ice Cream, vit blomstertobak, klockmalva och en tagetessort som heter Alumia Vanilla Cream.

 

Det kommer att bli fint i köksträdgården det! Här syns hönsgården och tomathuset. Det är nåt visst med falurött mot vit snö, visst är det!?

 

Kram Sussie

 

 



Tillbaka!

Och plötsligt fanns den bara där igen! Lusten att börja blogga. Nästan på dagen exakt två år tog det innan jag åter hittade känslan. Två år! Det är lång tid. Mycket har hänt sedan sist. Både på inredningsfronten, trädgårdsfronten och privata fronten. Vart börjar man ens berätta?
Kanske är det bästa att börja från här och nu. Risken finns väl att jag annars tappar gnistan igen. Jag blickar bakåt när det behövs om det är okej för er, jag är nämligen inget stort fan av att göra det. Jag gillar mycket mer att se framåt än att titta bakåt.

Nog om detta.

Ni som följt bloggen har delat renovering av hus och stall tillsammans med mig. Framöver kommer bloggen troligen att handla mycket mer om trädgård. Det har blivit ett stort intresse på gränsen till passion! Mer och mer sugs jag in i drömmar om svulstiga dahlior och peppriga chillisar. Jag har upptäckt bokashi och vi har skaffat höns igen. Jag hoppas att ni alla som kikar in här ska känna samma glädje som jag över att bloggen är återuppstånden. Välkommen åter alla underbara läsare!

Kram Sussie

Sötpotatischips

Sugen på chips?
Börjar det bli svårt att hålla nyårslöftet?

Idag har jag gjort chips av sötpotatis. Det är supergott! Och superenkelt att göra själv! Nyttigt är det också, i jämförelse.
En normalstor sötpotatis är lagom till en liten skål för 1-2 personer. Jag delade inte med mig (hm) så jag skulle nog säga att receptet är för en person :)

Du behöver:
1 sötpotatis (skalad eller bara sköljd om du vill ha en mer lantlig touch på chipsen)
1 msk kokosolja
flingsalt

1. Sätt ugnen på 125 grader. Bäst resultat har jag fått när jag använt varmluftsugnen.
2. Hyvla en sötpotatis med osthyvel, det blir bra tjocklek på skivorna.
3. Lägg allt i en bunke och ta 1 msk kokosolja och värm upp den i handen så den blir mer rinnig.
4. Blanda runt sötpotatisen med händerna så att kokosoljan fastnar på sötpotatisen runt om.
5. In i ugnen på 125 grader i ca 45 minuter.
6. Strö över flingsalt.

Mums! Supergott! Och med en bra deckare i tv-rutan är myset räddat.
Kram Sussie

Bästa julkolan som passar alla smaker

När vi hade öppet på Lilla julkaffet hade jag gjort en kola som verkar passa för alla smaker. Den gillades av er som tycker om det söta, ni som hellre föredrar sälta och ni andra som var nyfikna på lite lätt beska i julkolan. Jag hade nämligen gjort salt kaffekola. Ni är några stycken som hört av er för att få receptet så varsågoda, här kommer det: Mitt bästa recept på en kola som "har allt":

Du behöver:

2 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
2 msk smör
1 tsk vaniljsocker                                     
3 msk starkt kaffe
1 krm salt
                                                                                                                                                                                                                                                   flingsalt att strö över

Så här gör du:

1. Blanda alla ingredienser utom flingsaltet i en vid kastrull.
2. Koka upp och låt koka på medelvärme till 126˚C. Det tar ca 20-25 minuter. Rör inte i smeten för då finns det risk för att kolan sockrar sig. Var istället noga med att inte koka på för hög värme.
3. Häll smeten i en bakpappersklädd form, ca 25 x 15 cm.
4. Strö över flingsalt. (Jag gillar ganska mycket sälta så jag har på en del).
5. Låt svalna i kylen.
6. Skär kolan i bitar och slå in i smörpapper.
7. Förvara kolan kallt, i kylskåp.

Idag tänder vi andra adventsljuset och fikar traditionsenligt på något hemabakat när mörkret sänker sig. Jag älskar, älskar, älskar advent!

Kram Sussie

Första advent kom fort i år

 

Plötsligt var det första advent! Jag fick ett plötsligt uppvaknande när en vän förra helgen påminde om att advent är denna helg och inte nästa. Förstår ni vilket uppvaknande för någon som håller första advent mer kär än julafton! För mycket stress, för lite" baravara".

Där och då förstod jag att jag måste dra lite i handbromsen. Stanna upp, njuta och tillåta hjärnan att vara småmosig och fokuserad på ljusstakar, julbak och skogspromenader för att hitta den där perfekta mossan och laven och de där ursnygga pinnarna och kottarna som bara måste få följa med hem. Jag kompenserade mitt försummade julhjärta med att köpa tre nya adventsljusstakar till köket. Märkligt vad man hitta på för att stilla sitt dåliga julsamvete...

Idag får ungdomarna sin första adventspresent. En försmak på julen. Bara för känslan att få ge de man älskar mest av allt, något totalt onödigt men med den största omtanke. Inget slår känslan av att få vara en del av deras liv trots att de flyger och far över världen och sliter med jobb och skolor.

Och så blir det fika med nybakad saffranskaka. Älskad son är hemma, älskad dotter befinner sig i Uppsala och jobbar extra denna helg mellan tentorna. Tur att tekniken finns, en skypefika är ju trots allt inte så dum den heller.

Annars rullar det på som vanligt här hemma. Både jag och Raymond får hålla i oss för att inte sätta igång med att riva i väggarna mellan sal och förmak på nedervåningen. Båda har nämligen längtat efter att få börja sätta in fönster i väggen på varje sida om dubbeldörrarna. Men förhoppningsvis håller vi på oss och hittar andra jultraditioner än att dra igång med sådant där alldeles före jul. Att slappa och vara allmänt relaxad ska ju vara så skönt. Har vi hört...

Kram Sussie

Lilla julkaffet hos Granne med Selma 2016

Bilden har blivit ett signum för Lilla julkaffet hos Granne med Selma. Jag har använt den många gånger sedan jag började med Lilla julkaffet i Stallet. En försmak på julen, en hälsning av utsträckta armar som när man verkligen vill välkomna och omfamna den som kommer. Precis så.

På lördag är det åter dags. Klockan 12 slår vi upp porten och ända fram till 17.30 sprakar det i kaminen och doftar gott av kaffe med dôpp. Ingen förbokning behövs. Man kan bara slinka in och sätta sig ner för att njuta en stund.

I år kommer det att finnas några portioner av det juligaste som finns - gammaldags ris á la Malta. Tillagad efter Raymonds mammas recept. Världens godaste. Helt säkert.

Hoppas vi ses.

Kram Sussie

Övervintra mårbackapelargoner

Här står mina pelargoner och väntar på att få välbehövlig vintervila. Jag ger dem olika vintervila varje år. Ibland åker de ner i källaren, ibland får de stå kvar i fönstren. Ett år bar jag ut alla pelargoner i Stallet. De verkar klara det mesta. Jag har inte köpt nya plantor på flera år. Istället föryngrar jag med skott när jag väcker dem till liv fram på vårkanten.

Alla pelargoner verkar inte ha förstått att de ska sova nu utan fortsätter producera knopp efter knopp.

En övervintringsprocedur som jag dock aldrig har provat är att slå av all jord på rötterna och lägga plantorna mörkt och torrt/kyligt. Det tar emot.
Jag menar... Så skulle väl ingen vilja övervintra - naken i kyla och mörker.
I år får plantorna vila i källaren. Där är det aldrig minusgrader och rätt så mörkt. Visst ljus kommer det ändå in genom fönstren och jorden låter jag vara kvar på rötterna. Jag ställer helt enkelt bara ner plantorna som de är i sina krukor. Ingen nedklippning ens en gång.

I år har jag planterat alla mina nya lökar i krukor. Tulpaner, narcisser, och snöklockor ska få en ärlig chans att överleva rådjuren. De är dyra i drift de där rådjuren. Det är många hundralappar som ätits upp under åren.

Jag har också sått vita violer nu på hösten. Det är de som tittar upp i krukan på golvet längst till höger. Har jag tur överlever de vintern och sätter full fart tidigt, tidigt till våren.

Kram Sussie

Golvlampor

Hej i höstmörkret!

Snart är en av mina favoritmånader här. November....
Mörkt, kurigt, vilsamt.

Varje år tror jag att jag ska sitta uppkrupen i soffan och handarbeta till en bra tv-serie om kvällarna i november. Kanske brodera så där vackert och rofyllt i en bra golvlampas sken.

Det sker aldrig,

Oftast somnar jag halvvägs in i programmen om klockan drar sig mot 21.30 och den där lampan som ska ge bättre syn åt kisande ålderssvaga ögon, ja den lyser med sin frånvaro.
Haha! Vilket bra ordval! High five på det!

Den golvlampa vi har är
1. tung och bökig att flytta
2. åbäkig och tar stor plats
3. inte direkt fokuserad i sitt sken. Mer en sån där lampa som vill ge stort sken till alla i rummet och till förtret för majoriteten av familjen som vill njuta av spännande deckare i totalt mörker.

Kanske är det en sådan här lampa jag borde ha eftersom den ger ljus på fokuserad liten yta?

 Fast jag tycker ju egentligen att den här är snyggare:

Väljer jag den senare är dock risken överhängande att jag får sitta med en släckt lampa - visserligen snygg men lite för generös med mysljus för de som hellre sitter i totalt tv-mörker med tända ljus.

Lamporna hittade jag hos golvlampa.nu.

Nu blir det bakad potatis med räkröra i sällskap med gänget i Så mycket bättre. Först ut är Tommy Nilsson. Har ni missat hans senaste låt så klicka här. En av de allra finaste texterna jag vet. En text om vikten av att vilja människor väl. Att vi ska se varje person som en medmänniska och inte som någon vi inte tillåter att höra till  För vart stjärnorna faller är det ingen som vet...

Kram Sussie

Trädgårdsdrömmar och boktips

Förra helgen tillbringade jag nästan alla mina lediga timmar utomhus i trädgården. Lökar planterades i krukor, kanstenar fixades på plats i en nygrävd lavendelrabatt och trädgårdsmöblerna plockades undan i väntan på våren.

Den här helgen tillbringar jag inomhus men kan ändå njuta av trädgårdsfix och drömmar om en trädgård full av skönhet och vila.

Igår kom nämligen Boken som vi alla inspireras av i blogg- och instagramvärlden just nu. Boken på allas läppar - Min trädgård vid sjön av Victoria Skoglund. Hon som driver Zetas ni vet.

Jag njuter av att dra handen över omslagets linnestruktur, längtar lidelsefullt efter nästa vår när mina vårlökarna ska slå ut i all sin glans.

Det är i trädgården jag denna sommar hittat vila. Med fingrarna djupt ner i myllan har jag insett hur mycket kraft jag faktiskt hämtar där bland mina rosor, daggkåpor och fingerborgsblommor. Ja, för all del bland mina maskrosor och kirskålsängar också.

Kram Sussie

I Roslagens famn - bland kräftor och vänner

Nu är hösten officiellt här. Vi välkomnade den med ett mycket trevligt kräftkalas som innehöll allt som en riktig kräftskiva ska - kräftor, skaldjur, pajer, dipp, goda viner, nubbevisor, lekar och underbara samtal på nattkröken.

Några använde tiden innan maten till att plocka svamp, andra vilade upp sig inför kvällens femkamp. Det enkla, det opretentiösa, det gemytliga gör livet fint.

Vilka spikar i flest spikar på två minuter? Det yngre laget eller det äldre?

Och vem kickar pingisbollen flest gånger?

Nu lämnar vi Roslagens famn och styr färden hemåt igen. Söndagssysslorna väntar. Tvätten ska strykas, sängkläder bytas, dammsugaren ska jobba och kaffet ska njutas. Det finns vila i det också. Jag älskar att dona där hemma. Och då inbegrips även städning och tvätt. När det är stökigt hemma beror det oftast på tidsbrist och inte på ovilja.

Kram Sussie

Söndagstankar om målning och älskad blå blomma

Visst är det underbart att solen och värmen kommit tillbaka!

Nu för tiden bedömer jag vädret utifrån om det är bra målarväder eller inte. Denna helg har det varit bra väder eftersom vi har kunnat skrapa och måla på huset. Vi har fått en hel del gjort även om det mesta är sådant som inte syns. Vi har målat inne i fönsterkarmar, bytt ut dåliga lister på fönsterutsmyckningar och lite annat småplock. Vi trodde vi skulle hinna så mycket mer i sommar men det tog längre tid än väntat att bygga färdigt verandan på övervåningen.  Som alltid är det underarbetet som tar tid. I nästa inlägg hoppas jag kunna visa före- och efterbilder på verandan som vi lagt golv på och fixat till i sommar. Det blir så bra och jag känner mig så nöjd!

En annan sak som jag känner mig glad och nöjd över är att jag lyckats rädda en streptocarpus från drunkningsdöden. Dessa blommor gillar inte att vattnas på vanligt sätt utan vill serveras vattnet underifrån. Jag brukar låta mina dricka en stund och sedan häller jag bort vattnet så att den slipper stå blöt för länge. I gengäld blommar den ofta, mycket och länge. En riktig mormorsblomma som nästan alltid finns hemma hos oss.

Kram Sussie

- Kärlek vid första ögonkastet -

Sista stoppet på vår lilla sistasemesterrycket-resa gick idag till Gysinge. Det var tolv år sedan jag sist var där och nu var det roligt att åka dit igen.

Bland annat köpte jag med mig färg och beslag hem. Vi funderar nämligen på att måla om vår ytterdörr till en grön nyans. Idag är den vit. Jag tycker det är så fint med grönt till gula hus men tycker att det är svårt att hitta "rätt" grön färg. På Gysinge fick jag hjälp att komma rätt i nyanserna. Får vi hoppas iallafall. Jag ska testa lite när jag kommer hem.

Som alltid har jag fullt sjå att kolla in blommor och växter också och på Gysinge fanns det överallt  en helt ljuvlig gul blomma placerade i vaser och krukor. Jag, som nästan inte har en enda gul blomma i min trädgård, blev så betagen av denna lilla solstråle. Den hade ingen direkt styrsel i sig utan såg nästan ut att ramla ur vasen. Som för att kompensera sitt beteende så lyste den som en liten sol i en alldeles klargul färg. Av fina vänner på instagram har jag nu fått veta att den heter Rudbeckia och brukar återfinnas vid gamla gårdar, alltifrån torp till fäbodar. Den kallas också bonnros eller fattigmansros. En sådan ska jag bjuda in till Stavik!

Kram Sussie

Skoklosters slott

Jag gillar känslan i kroppen när man kliver in i gamla slott och känner historiens vingslag fläkta i ansiktet. Jag tittar på golv, på tak, på dörrar och alla sådana där byggtekniska saker mycket mer än alla porträtt som guider alltid envisas med att prata länge om. Inredningsintresset vinner alltid över historien även om det många gånger hänger ihop.

På Skoklosters slott fanns det inredningsdetaljer att titta på överallt. Bara dörrarna fick mig mållös. Här är ett axplock.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att måla blommor i dörrspeglarna på en dörr där hemma. Jag har redan målat motiv på toadörren. Jag tror nästan jag har missat att visa den dörren här på bloggen. Hm! Så bra! En icke visad plats i vårt hus efter 9 års bloggande! Jag lovar att göra ett inlägg om dörren längre fram.

Kram Sussie