~ I MITT PINTERESTFLÖDE JUST NU ~

 

Bikupor, bikupor, bikupor. Helst placerade bland blommor eller i en lite mer rufsig del av trädgården. 

Ju mer jag engagerar mig i vår  trädgård och i min odling, desto mer förstår jag att det är förutsättningarna jag måste lära mig mer om innan jag kommer vidare. 

För att det ska bli vackra äpplen i träden måste förutsättningarna ses över. Trädet behöver beskäras, frukten gallras och så måste blommorna pollineras.

För att det ska bli kraftiga plantor av kål måste förutsättningarna ses över. Jorden behöver gödslas, plantorna skyddas mot kålfjärilar och blommorna befruktas av pollinatörer.

Jag planterar blommor som ska locka både fjärilar, bin och humlor till vår trädgård eftersom jag vill förbättra förutsättningarna för det jag odlar.  Jag vill att vår gamla äppellund ska orka leverera skörd i många år till. Jag vill skapa bra förutsättningar för pollinatörerna, på samma sätt som jag vill bli bästis med maskarna i jorden. En trädgård är verkligen ett helt ekosystem.

Rufsigt men helt underbart fint.

Kan det egentligen bli vackrare än så här? Knasigt opraktiskt tycker du säkert om du är biodlare och ska ta reda på honungen, men i övrigt.... Suckar lite smått av hänförelse nu faktiskt. När naturen själv skapar blir det oftast bäst.

Tistlar - check

Brännässlor - check

Parksallad - check

Kungsljus - check

Utifrån denna bild kan jag konstatera att förutsättningar för glada bin finns i vår trädgård.

Mmmmmm

Jag har ingen kunskap om biodling men jag har en stor trädgård med blommor, äppelträd och åkrar och ängar runt knuten. Vägen ner till sjön är en grusväg och i dikeskanterna växer minst sju sorters blommor.

Jag slänger ut en fråga: Har du bin men behöver en plats att placera en kupa eller två? Kontakta mig gärna. Kanske kan vi hitta på något ihop? För mångfaldens skull och för att öka förutsättningar för våra vänner pollinatörerna.

Kram

Sussie

Insprationsbilderna kommer från Pinterest.

Idag kommer de!

 Hej alla!

Jag har äntligen landat i tapetvalet och ser nu jättemycket fram emot att få sätta igång att tapetsera. Det var såklart beställningsvara, men idag kommer de. Jag vet vad morgondagen ska ägnas åt. Jag har nämligen tagit ledigt och kommer att toknjuta av dagen! Vad kan vara roligare än att tapetsera liksom...

Ni som känner mig eller har följt bloggen vet att jag är väldigt svag för blått och vitt. Adderar man sedan lite grått, beige och svart så har ni färgskalorna hemma hos oss. Jag tröttnar aldrig. När jag besöker loppisar och auktioner är det alltid de sakerna som ögat stannar på först. För några dagar sedan ramlade jag in på en loppis och fyndade med mig dessa lockurnor hem för 15 kr styck. De kommer att passa fint i salen. Eller någon annanstans i huset eftersom det är just samma färgtoner överallt. Ibland skulle jag önska att jag vore mer våghalsig och testade en helt ny färgpalett. Jag tycker ju att det är så snyggt hos alla andra. Tills den dagen kommer - om den kommer - kör jag med mina säkra kort.

Färdigmålning pågår. Jag tänker testa att lägga på ett vax över för att få fram en mer sliten look.

Jag är lite sugen på att beställa mässingsfat till krukorna. Drömmer om de här.

Nu ska jag ta hand om världens gosigaste vovve. Jag har tagit ledigt även denna eftermiddag och ser fram emot att mysa. Jag saknar ett djur i huset efter att vår fina kissemisse somnade in i somras. Skönt att vi kan låna dotterns vovve när längtan efter djurmys blir för stor.

Voff!

Sussie

Bokashi - dags att gräva ner den i jorden

Har man väl börjat med bokashi kan man inte sluta. Av matrester får du den finaste, mest näringsrika jord du kan tänka dig. När jag gräver ner bokashi på friland hittar jag maskar tjocka som pekfinget efter ett tag. De bearbetar och mumsar i sig bokashin och som tack bajsar de ut fantastisk jordnäring. Maskar och bokashi går fint i hop.

I tomathuset har jag odlingslådor där jag just nu grävt ner matavfallet som fermenterats med bokashiströ under några veckor. Så här gjorde jag:

Jag grävde ett dike i mitten av odlingslådan.

Sen tömde jag i hinken med bokashin i fåran.

 

Sen är det viktigt att blanda bokashin med den gamla jorden riktigt ordentligt. Jag brukar använda en grep för att verkligen blanda ihop allt på ett bra sätt..

 

Lika viktigt som att blanda väl, är det att sedan lägga ett lager med jord ovanpå alltihop som avslutning. Annars kan det dra råttor och andra djur. Och så förhindrar det lukt. Bokashi luktar speciellt. Inte gott säger en del. Helt okej säger andra.

In i tomathuset kommer inte hönorna in så där räcker det med ett jordlock, men i odlingslådorna som står ute, lägger jag alltid ett kompostgallernät på också förutom jordlocket. Annars kan man ge sig dän på att hönspatrullen  kommer farande:

De älskar också att krafsa och smaska i sig av bokashin.
Efter ca två-tre veckor sår eller planterar jag där jag grävt ner bokashin. Då har det allra mesta av bokashin förvandlats till fin och näringsfull jord. Magiskt!

Kram Sussie

Säg hej till hönorna!

Tänk, att om bara några månader kommer det att vara full fart på växtligheten i odlingslådorna! Nu när februari kommit är det mycket som måste hända när det gäller odling. Så många fröer som ska sås och så många små plantor som ska omskolas. Varje år är det som värk i kroppen för att få dra igång.

 

I det lilla huset i bakgrunden bor hönsen. Lådan som hänger på det minsta utbyggnadshuset är reden där hönorna lägger sina ägg eller ruvar när de känner för det. Förra sommaren fick vi tre kycklingar men bara en överlevde. Det blev en tupp. I år hoppas vi på fler kullar och att det blir några hönor också.

 

 

Trots att hönsen har en stor, fin utegård att vara i, vill de helst vara inne nu när det är vinter. De kurar tillsammans under värmelampan, plockar i fjädrarna och har det allmänt mysigt. De båda tupparna, Gösta och Nils, trivs bra tillsammans, far och son som de är.

 

Här kikar Nils ut. Gösta och Valborg håller sällskap. Visst är de fina?! Hönsen är av äkta lantras som heter gammalsvensk vit leghorn. Jag tycker de ser ut som riktiga Emil i Lönneberga-höns. Man gör  en god gärning också när man hjälper till att bevara den gamla lantrasen. För bara ett par tiotals år sedan höll rasen på att dö ut. Här kan du läsa mer om GSVL om du vill.

 

Ingen sak att ta sig till hönsen med så fina handskottade små vägar :)

 

Kram Sussie

Vinterfåglar inpå knuten

Denna helg kan man räkna fåglar vid sitt fågelbord och rapportera in till Sveriges ornitologiska förening. Småfåglar är så rofyllt att sitta och titta på. Och mata. Helt klart ett ålderstecken...

När Hus-Alf sover, mumsar fåglarna för fullt ett par meter utanför.

Apropå katter så pågår just nu en kattenpåråttanochråttanpårepet-aktivitet i vårt hus. Vi flyttar datorn och målar väggar, byter ut sängmöbler och kastar kläder, städar skåp och kör till tippen.
Rörigt, roligt och lite krävande eftersom det inte riktigt är städat någonstans just nu. En sak här påverkar en annan sak där. Ni vet hur det kan vara.

Så skönt att då ibland slå sig ner på kökssoffan och beskåda skådespelet alldeles utanför. Små fåglar som mumsar och skänker ro.

Längtan efter hönor

Vi har haft hönor i över 10 år. När vi gjorde i ordning Stallet till café fick hönorna flytta. Vi byggde ett provisoriskt hönshus och gjorde en provisorisk hönsgård för att hönorna skulle ha någonstans att bo.

Hönorna gillade det inte. Jag gillade det inte heller. Jag ville ha hönsgården närmare huset och hönorna gjorde allt för att få komma tillbaka in i Stallet. De gömde sig t.o.m mellan plankorna när Stallet brädfodrades.
Sedan kom räven på besök när vi inte var hemma. Vi bestämde oss då för att inte skaffa några nya hönor förrän vi hittat en bra plats på gården där det nya hönshuset skulle vara. En plats som alla skulle gilla.

Nu när Paradisrabatten ska göras passar det bra att även göra iordning för nya hönor. De ska få bli Granne med Selmas egna paradisfåglar!

Ni som följer Granne med Selma på Facebook vet redan att Raymond bygger hönshus. Det kommer att bli fint! Platsen kommer att bli perfekt. Och att få egna ägg igen kommer att bli fantastiskt.

När jag städade i mina lådor hittade jag dessa hönstavlor som jag gjorde för länge sedan. Jag har rivit papper som färgats i bland annat kaffe.

Tiden går fort. Det var länge sedan jag gjorde dem och länge sedan de hängde uppe. Nu har jag placerat dem i grovingången. Där står ett gammalt bord i rätt rödbrun färg. Tavlorna och bordet gillar varandra.

Och jag gillar att det snart kommer att sprätta små fina hönor i vår trädgård.
Kram Sussie

Hemligheten

Hemligheten, eller The Secret, av Rhonda Byrne, är boken som slog igenom efter att Ophra Winfrey lovordat den i sitt program

Efter ett besök i Stallet fick jag också höra talas om den och beställde den direkt. Jag har precis börjat läsa den så någon recension kan jag ännu  inte ge. Men jag tilltalas av tanken den vill förmedla oavsett om den är bra eller inte:

Du kan förändra ditt liv genom dina tankar.

Positiva känslor leder till positiva tankar som drar till dig ännu mer som är positivt.

Jag testade direkt. 

Visst har jag ondgjort mig över rådjur som äter upp mina rosenknoppar och tulpanlökar. Visst har jag ondgjort mig över älgar som äter upp våra äpplen och gör djupa spår i gräsmattan. Visst har jag! 

Igår kom jag på den här "lilla" rackarn liggandes mitt i vår aplagård.

Tio meter ifrån mig låg han där och vilade. Säkert med magen full av Värmlands paradis.

Vi kikade på varandra ett tag innan han tog det säkra före det osäkra och reste sig upp.

Kanske han kände på sig att jag försökte tänka positiva tankar, inte vet jag. Men bråttom hade han inte. Han stannade till vid ett annat äppelträd och vände sig om igen.

Ja, okej då! Det är ju faktiskt inte varje dag man har besök av kungligheter i sin trädgård.

Och att få bo med naturen alldeles inpå knuten, det är en stor gåva. 

Positiva tankar skulle nu dra till sig mer positivt. Gjorde det det?

I morse när jag drack mitt morgonte sken solen och fem meter från mitt köksfönster var hela häcken full av domherrar. LYCKA!

Bild lånad från nätet.

Vår lilla plätt här i Stavik som vi kallar vår, är ju inget annat än ett lån från naturen. Där lever djur och där lever människor. Och att jag skulle ha mer rätt till den här plätten bara för att jag har betalat för den, förstår nog inte älgar, rådjur och domherrar. Inte heller gör jag.

Kram Sussie

Värmland

Ingen som bor i Värmland har väl missat Fredrik Lindströms program om dialekter som gick i onsdags.

Grannpojkarna var med, gamla elever syntes i rutan och jag borde nog ha varit uppväxt i Munkfors istället för i Sunne om man ska tro Fredrik, för jag säger "sju" med sj-ljudet långt bak i munnen...

Idag får ni se en glimt av vad jag har alldeles nära mig. Fem minuters gångväg från vårt hus ser det ut så här. Dotter Emma är fotograf för dagen.

Sjön heter Fryken och är smal, men djup. På andra sidan syns Västra Ämtervik.

Vi ser Finnfallet från vårt hus. Det lyser vackert från backen under vinterhalvåret.

Längst därborta skymtar Sunne tätort.

För övrigt kan jag meddela, att jag börjat kasta lystna blickar på ett hörn i vår trädgård som förtjänar ett mycket bättre öde än vad som är fallet idag...

Men jag borde INTE tänka på att gräva och härja där just nu. Jag behöver inget sidoprojekt när jag har så ofantligt mycket som måste bli färdigt först. Men ni vet hur det är. Det kliar i fingrarna och tankarna far iväg. Det skulle vara så fint om...

Och inte kan jag sätta mig ner och sansa tankarna på den tänkta viloplatsen heller. Den har en annan familjemedlem lagt beslag på.

Ja, jag säger då det!

Kram Sussie

Söt lussekatt

Lucia -  då vankas det lussekatter hemma hos oss.

Inte före det, det hör liksom till luciatraditionen. Och varje år ligger det alltid kvar en massa russin på bordet när vi fikat färdigt.

Urpetade och ratade ligger de där och ropar: Varför gillar ingen oss?

Barnen har aldrig varit särskilt förtjusta i russin.

Jag bakar lussekatter med pärlsocker på till dem.

Alla ska få sitt när det är jul.

Sötaste lussekatten är nog ändå vår katt Husalf!

Kram Sussie - som ska bege sig ut på staden och se när dottern Emma åker häst och vagn som tärna i kommunens luciafölje.

Älgen - ett vackert djur i silhuett

Jag har magi alldeles in på knuten.

Öppna fält, med vajande gräs. Blandad skog med svamp och bär. Rådjur som knallar på min gräsmatta (och äter upp mina lökar). Svalor som bygger bo under takutsprånget. Och älgar som käkar upp mina äpplen.

I går kväll tog dottern och jag en kvällspromenad.  Luften var lite smånypigt kall om kinden och över fältet, rakt över vår lilla grusväg, låg en bedövande vacker dimma.

I ståtligt majestät stod där också en älgkalv. Ensam och bortstött av Mamma Älg. Lite nyfiken och ivrigt vädrande...

Och jag kan inte annat tycka, än att älgen är ett alldeles fantastiskt vackert djur, i silhuett.

Kram Sussie - som ska börja ställa in möbler på det oljade stallgolvet under helgen. Snart blir det BILDER!

Vittne till stöld och mordförsök!

Plötsligt -

hajar jag till, när jag tidigt imorse står i duschen och slänger ett öga ut genom fönstret.

Mamma Älg med två kalvar mumsar nerfallna äpplen fem meter från mitt fönster...

Plötsligt -

hajar jag till, när jag i morse får syn på Mickel Räv med en av våra hönor i käften alldeles utan för min dörr...

Fort ut med kaffekoppen i näven, skrikande och viftande med både armar och ben! Dock hade jag hunnit klä på mig efter duschandet...*tur det*

I rena förskräckelsen tappade Mickel vår höna, som klarade sig men blev halt på kuppen...

Det är aldrig tråkigt att bo på landet...

Kram Sussie

Ernst...

Jag säger som jag alltid har sagt - Ernst är bäst!

Och jag medger att jag är lite "nördig" när det gäller honom. Medan Simon och Thomas småsurar och käbblar med varandra, så att fokus tas från det programmet ska handla om, nämligen inredning, så myser Ernst och hittar det positiva i allt han gör.

Jag säger som Baloo: Du har style, grabben!

Av något som såg ut ut så här...
... trollade han fram det här:

Och ljusstaken han tillverkade...

... finns det beskrivning på här.

Och är du Ernstnörd som jag, kanske du vill läsa ännu mer om honom? Här finns massor av Ernstgodis...

Allas vår Råland är ju som bekant en tupp i en klass för sig. Inatt började han gala när vi skulle gå och lägga oss. Klockan 00.30 drog han igång. Han är som ungarna - vänder på dygnet när han är ledig! Fast han har ännu inte berättat vad han jobbar med... ska ta ett snack med honom idag!

Kram Sussie