Walk in closet ~ före

När vi köpte huset fanns det ett badrum på övervåningen. Tanken var väl att vi skulle renovera även det. Plötsligt en dag sprack ett vattenrör läck och tvingade oss att riva upp golvet - och tillika taket på nedervåningen - just i detta badrum.

Vi gjorde som strutsen. Rev, rättade till i taket på nedervåningen, hivade in massor av saker vi inte använde i utrymmet och stängde dörren. Det var så mycket annat som måste gå före just det där badrummet.

Under årens lopp har vi gläntat på dörren ibland men bara så pass mycket att vi kunnat ställa in ännu fler saker som vi inte använder.

Att "hitta" ett utrymme som man kan sätta tänderna i tillhör verkligen det jag uppskattar mest med att bo i ett stort, gammalt hus.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord och jag har många jag skulle ha velat visa er idag. Men något krånglar när jag ska överföra bilderna. Det blir bara tomma rutor i bloggen. Om det rättar till sig kommer fler under kvällen. Till dess en bild innan vi plockade ut allt vi stuvat in.

Än så länge lever jag i tron att det är "sprättlätt" att bygga en walk in closet här.

Resväskor, krukor, trasmattor.En madrass. Bort med detta och snabbt fixa till väggar och tak. Lite hyllor och en spegel. Sprättlätt!

Kram Sussie

Halkfritt

Vid det har laget har väl ingen missat att vi bygger om kattvinden till garderob. Att hitta ett helt outnyttjat utrymme där man kan börja om från absolut början är lycka. 

Visserligen är det massor av timmar och jobb innan färdigt resultat, men man kan också tillåta sig att vara helt fri i tanken just nu.

För tillfället är det golvet som upptar mina tankar mest. Klassiskt i en walk in closet är en tjock, lyxig heltäckningsmatta. Men om jag nu ska kosta på mig att ha ett öppet sinne så hittar jag en hel del andra alternativ också. Alternativ som ger idéer.

En kompassros?

En text?

Kanske Ralph Laurens citat: 

Style is very personal. It has nothing to do with fashion. Fashion is over quickly. Style is forever.

Med tanke på hur lätt jag halkar in på nya inredningsprojekt så borde jag kanske välja ett säkerhetsgolv från Altro.

Som sagt: 

När ingenting är bestämt är allt möjligt.

Världens bästa fredag till er!

Kram Sussie

Stenkant mellan hus och rabatt

Rabatten på framsidan av vårt hus behöver ses om i vår. Jorden har sjunkit och ser inte alls rolig ut innan den fylls upp av perenner. Den behöver planeras om från grunden för att kännas omfamnande till huset.

Eftersom rabatten är ganska bred funderar jag på att lägga sten mellan husgrunden och rabatten. Varianten med mindre stenar tilltalar mig. Det ser enkelt och gammaldags ut vilket passar stilen på vårt hus.

 Jag tycker om svensk kullersten också. De stenarna är ju större men det blir samma känsla även med dem. Klassiskt och tilltalande.

Den här stenkanten är ju ingenting som kommer att synas när perennerna fyller upp men det gör ingenting. Det är känslan jag vill åt. Känslan av att det är ordning och reda där ögat inte ser men där hjärnan minns och vet.

Inlägget är skrivet i samarbete med S:tEriks där jag också hittade de fina inspirationsbilderna. En bra sida om du vill ha inspiration och information om var man kan hitta återförsäljare av sten nära dig.

JAG och mitt FÖRETAG ~ del 4

Många frågar hur jag hinner arbeta heltid och samtidigt driva Granne med Selma. Själv har jag faktiskt aldrig ställt den frågan till mig själv.


         Om man skaffar arbeten man älskar behöver man inte arbeta en enda dag i sitt liv.


Jag har arbetat inom skolan sedan 1992 och gör det fortfarande av den enkla anledningen att jag har världens bästa jobb. Jag känner mig inte färdig med skolan utan vill fortfarande ha den som en plattform i mitt yrkesverksamma liv.

Granne med Selma må ha kommit till av en slump men hur jag lever med mitt företag är ett mycket medvetet val.

Jag vill inte att Granne med Selma ska bli en belastning. Jag vill fortsätta baka, träffa människor, vara kreativ, hålla föreläsningar, utveckla affärsidéer och samtidigt njuta av känslan att det är okej med "bara" det. Skulle jag driva Granne med Selma mer affärsmässigt skulle jag tvingas säga nej till saker som jag säger ja till idag, av den enkla anledningen, att det är för mycket jobb för alldeles för lite pengar. Jag inser att jag är för luststyrd för att enbart vilja ha mitt företag som enda inkomstkälla.

Klokt, säger en del. Vansinne, säger någon annan.

Man kan inte överleva som företagare om man blir en slags "local hero". Någon som "ställer upp"  "byter gentjänster" eller ger "kompispriser" till alla man känner. Även om man vill, så går det inte. Då överlever man inte.

Jag beundrar människor som helt släpper taget från sin "trygga" anställning och blir företagare fullt ut. Jag beundrar deras mod och jag har förståelse för varför saker och ting kostar. Alla vill ha men hur många är beredda att betala?

Känd person som blivit miljonär på sitt företag:

- Jaha! (tonfallet i stil med "lilla gumman"). Tror du verkligen att du kan dra in några pengar, bli rik och störst på det här med att baka kakor?
- Nej, vet du vad! (tonfall i stil med "menar du allvar"). Störst har aldrig varit mitt mål. Det är bäst jag vill bli.


Sammanfattning:

• Hur mycket tid är du beredd att lägga ner på ditt företag? Stundtals jobbar man väldigt, väldigt mycket i tid räknat. En stor del av tiden läggs på sådant som inte syns: produktutveckling, bokföring etc. Utslaget blir timpenningen låg. 

• Hur prissätter du dig själv? Är du bekväm med att försvara din prissättning av "osynlig" tid om någon tycker att du är "för dyr"?

• Samarbeta med andra företagare. Bättre en liten del av något än allt av ingenting. Var inte rädd för konkurrens utan se det som något positivt. Du kommer att tvingas göra ditt bästa och som företagare lever du efter mottot: Om bättre finns, är inte bra nog. Bra kan konkurrenten va!

• Skaffa dig skinn på näsan och låt dig inte behandlas som skit.

Granne med Selma denna vecka:

• Får ett uppdrag gällande arbetarbostaden på Mårbacka. Gardiner ska sys.
• Hinner äntligen göra evenemanget "Dagskurs i Feng Shui den 22 februari" och hoppas att många vill anmäla sig.
• Skriver tre blogginläggsutkast och tackar ja till erbjudande om samarbete.
• Kan erbjuda mina bloggläsare rabatt hos samarbetsföretaget ovan.
• Tittar till Stallet och pysslar någon timme därute: fyller vattenlås, tittar till kylskåp och ser över så allt är i sin ordning.
• Har dåligt samvete för att jag inte hunnit göra inlägg med recept som en läsare önskat. Borde hinna, borde hinna...

Kram Sussie

Ljus i vardagen med LED

Ju äldre jag blir desto mer beroende blir jag av ljuset. När det våras, är det ljuset jag längtar mest efter och inte värmen.

Vi har bytt ut (nästan) alla våra lampor till lågenergi och LED-lampor. Vi har också plockat bort en del armatur och ersatt dem med spotlights istället.

Spotarna är infällda och ger uppåtgående sken, både i fönstret och på det lilla trappsteget vid glasdörren. Man behöver inte alltid sätta spotlights så att de lyser nedåt.

LED-belysning är fantastiskt tycker jag. Det finns ingen risk för överhettning vid infällning och så är det miljösmart. Energiförbrukningen för LED-lampor är 10% jämfört med vanliga traditionella glödlampor.
Vi har köpt vår spotar på Ljustema. Där finns också lampan jag gärna skulle vilja ha i vårt tv-rum.

Den skulle passa perfekt bakom soffan. I julas stod julgranen där och lyste upp vår tillvaro och när den slängdes ut blev det så mörkt där i hörnet.

Kram Sussie

Jag och mitt företag ~ del 3

En vacker sommardag 2007 var jag och dottern ute och gick på vår lilla grusväg.

- Mamma! Jag saknar liv och rörelse här ute på vischan!
   Kan vi inte starta ett kafé? Då blir det ju lite liv. Och så tycker du ju om att baka! Mamma!

 Jag var nog tyst lite för länge för dottern pockade på min uppmärksamhet när vi gått en bit till på grusvägen.

- Mamma! Hörde du inte?
- Jo... men vet du... ett kafé kanske man inte bara startar så där. Det krävs mycket jobb och jag trivs ju så bra med det jag arbetar med redan. 
Men det är sant som du säger. Jag tycker om att baka och jag tycker att din idé är jättekul.Vi kanske skulle kunna ordna ett kafferep? Ett sådant där gammaldags kafferep med massor av olika sorters kakor och tårta. Vi kan ju testa hur det är och så bjuder vi den och den... och den och den...och den och den...

Innovativ fråga, innovativ tanke, innovativt svar. Innovativt helt enkelt!

Där och då, en vacker sommardag bestämde alltså jag och min dotter att vi skulle göra kafferep för släkt och vänner. Jag bjöd in via bloggen och plötsligt började min mobil att ringa:

-Ja, hej mitt namn är Eva! Jag ringer från Farsta och skulle vilja boka 4 platser på kafferep hos dig. Jag har anknytning till Sunne och jag läser din blogg.

Det var nog inte riktigt förrän då som det gick upp för mig vad www betyder.  Hur kunde jag tro att endast släkt och vänner skulle hitta kafferepsinbjudan? Nu gällde det att vara lösningsfokuserad. Och innovativ.

- Åh! Jättetrevligt! Hjärtligt välkomna!! 

Telefonen fortsatte att ringa och eftersom jag var totalt oförberedd, så hade jag varken papper eller penna så jag kunde anteckna hur många vi skulle bli.
I bakhuvudet kändes det ändå som ett ganska stort antal personer så jag ändrade raskt inbjudan på bloggen till två dagars kafferep och gjorde också inbjudan mer formell.
Eftersom tidningsreportrar är uppmärksamma människor så föll det sig inte bättre än att även press fanns på plats när det första kafferepet i Stavik gick av stapeln.

Jag minns de första kafferepen som om de vore igår. Nervös, men leende, tog jag emot okända människor från olika delar av Sverige i vårt hem och bjöd dem på kaffe och kakor i långa banor.
Plötsligt sa en av gästerna lite frankt:

 - Ja, detta var då sannerligen riktigt trevligt det! Jag vill boka 4 platser till nästa års kafferep redan nu. För det blir väl fler kafferep i Stavik?

Jag visste det inte då, men när jag senare blev företagare och skulle fylla mitt varumärke med ett innehåll, så var det detta som blev utgångspunkten.

Sammanfattning:

• Som egenföretagare underlättar det om man är handlingskraftig och flexibel. Uppstår en situation så finns det bara ett råd:: LÖS DET! Det kanske dröjer ett tag innan du är lösningen på spåret och du kanske måste testa olika saker innan du hittar rätt, men att bara strunta i saken och hoppas att någon annan tar tag i det, är inte någon framgångsrik strategi.

• Allt kostar så var sparsam, men slösa på leenden och medmänsklighet. Om du har planerat dåligt eller inte har koll på läget så ska inte kunden/gästen/besökaren behöva lida för det. Du är själv ytterst ansvarig! Men, så får du ju också vissa dagar, arbeta för världens bästa chef ;)

Granne med Selma denna vecka:

• Första tavlan till konstrundans utställning nästan klar.
• Försöker hinna fota i dagsljus då det ger bättre foton än de som är tagna med blixt.
• Fakturering
• Några blogginläggsidéer skrivs och sparas som utkast. 
• Några förfrågningar om samarbete kring blogginlägg besvaras, accepteras eller avböjs.
• Stressas lite av att inte hinna göra evenemang på facebook gällande kommande aktiviteter i Stallet. Lovar mig själv att försöka göra det senast torsdag kväll. Räknar med nattpass.
• Anmäler mig till träff med kommunens nätverk för företagskvinnor.

Kram Sussie

Byteshandel

År 1:
Jag: Kan vi inte flytta tv-rummet till övervåningen?
Raymond: Nej det blir inge bra!

År 3:
Jag: Kan vi inte flytta tv-rummet till övervåningen?
Raymond: Nej, det blir inge bra! Jag bygger in tv:n i väggen här istället.
Jag: Nej det blir inge bra!

År 5:
Jag: Kan vi inte flytta tv-rummet till övervåningen?
Raymond: Om vi bygger in tv:n i väggen annars gör vi det INTE. Din garderob kommer att försvinna.
Jag: Men DET är väl inga problem! Gör´t!

Riktigt nöjda är nu hela familjen. Till och med han, som från början inte ville byta våning, och hon som inte längre har någon garderob. Inbyggd tv-vägg rekommenderas!

- Raymond! Du vet den här kattvinden bredvid sängkammaren... Det skulle ju va perfekt att göra om den till en garderob. En sån där stor garderob som man kan gå in i. Det är ju sprättlätt! Några hyllor och en spegel!
- Och isolering och en skjutdörr och riva upp golvet och lägga in nytt och bort med...
- Jo.... men jag måste ju ha en garderob!
-Jo...

Kram Sussie

JAG och mitt FÖRETAG ~ del 2

Jag blev företagare av en slump och jag blev också bloggare av en slump.

Har du ett gammalt hus är du säkert bekant med frågan:

- Är ni färdiga med det där huset än?

Köper man ett gammalt hus förväntas det att man ska bli färdig. Helst ska man bli färdig inom ett år eller två.
Men köper man ett gammalt hus, ett "renoveringsobjekt", köper man inte bara en bostad. Man köper också en dröm och en hobby. I alla fall var det så för oss.

Och handen på hjärtat: Inte frågar vi människor som har andra hobbies än gamla hus, om de är färdiga med sin hobby än?

- Du, visst var det väl så att du köpte motorcykel/golfutrustning/kamera/häst? Hur går det? Är du färdig med det än? Har du kört/golfat/fotat/ridit klart nu?

Plötsligt en dag fick jag nog! Fel fråga, fel person, fel tidpunkt. Fel helt enkelt.

Jag gick hem, satte mig framför datorn och surfade runt för att låta irritationen rinna av mig. Plötsligt hamnade jag på en blogg. Jag visste inte vad det var, bara att det verkade vara som en dagbok med vackra bilder. Som en dokumentering av det som bloggaren ville få fram.

Hm!

Kanske detta skulle kunna vara något för mig? Om jag satte fokus på det vi redan gjort med huset och dokumenterade det, så skulle ju släkt och vänner kunna se, att vi faktiskt inte låg på latsidan. Att vi faktiskt arbetade på huset ständigt och jämt men att det tar tid när man gör allt själv. Att resan är lika rolig som målet eftersom man inte bara köpt en bostad utan också en dröm och en hobby.

Utan att tänka så mycket fyllde jag i det som behövdes för att börja blogga. Jag ville vara anonym, och bloggen skulle endast kunna läsas av släkt och vänner.Det gällde att hitta på ett neutralt namn som ändå stämde in på familjen Eklund.

Granne med Selma kom till efter 10 sekunders tänkande. Neutralt och bra. Det finns ju massor av Selmor i Sverige. Och att vara granne med en, borde ju inte locka några anonyma läsare.
Det dröjde flera veckor innan jag vågade berätta för någon att jag bloggade. I samma veva som jag tog mod till mig och gjorde det, installerade jag en räknare på bloggen.

- RAYMOND!!!! Hjälp, jag döööööör!
- Va! Vad är det? Har du satt i halsen? Hur går det?
- Det har varit inne 12 personer på bloggen! 12 PERSONER!!!! Och jag vet inte vilka de är?! Jag döööör!

Sammanfattning:

• Har du fått en citron, så gör saft av den! Kanske är det den där retliga frågan, den där retliga släktingen/vännen som puffar dig i rätt riktning. Att vara företagare handlar inte om, att endast våga omge sig med människor som säger det du helst vill höra eller som dunkar dig i ryggen när allt flyter på. Du kommer att bli ifrågasatt och du kommer att behöva stå på dig. Personer som utmanar dig, kan vara dina bästa känselspröt utåt. Och att allt bara flyter på när du är företagare är en utopi. Det är slit, kamp och uppoffringar. Också.

• Ska du vara företagare hjälper det att våga fråga människor om hjälp. Att erkänna sig okunnig på vissa saker är ingen dödssynd. Världen är full av duktiga människor. Samla på dem!

• Allt som verkar skrämmande och omöjligt till en början, kan senare visa sig vara ditt bästa forum. Ta hjälp av sociala medier för att bygga nätverk och testa idéer. Hur trivs du där i frontlinjen? Hur trivs du med att folk har åsikter om det du gör eller det du inte gör?  Bli inte privat men skriv gärna personligt. Gör sociala medier till ditt eget forum och lägg nivån där det känns bekvämt. 

Granne med Selma denna vecka:

• Bokföring, bokföring, bokföring.
• Planerar tre blogginlägg och avsätter 5 kvällstimmar till detta.
• Tackar nej till ett erbjudande om sponsring på bloggen.  Inte relevant, inte trovärdigt, inte något jag kan stå för.
• Köper in material till konstrundans utställningen och påbörjar skapandet. 
• Tänker många gånger: Sussie, har du tagit dig vatten över huvudet när det gäller utställningen? 
• Lägger ett par timmar på att läsa in mig på recept. Har fått en idé som jag vill testa. Tror stenhårt på det själv men behöver provbaka några omgångar innan jag är helt säker.
• Skriver handlingslista inför helgens bakning av recepten från Mårbacka.

Kram Sussie