3 TISDAGS-T

 Trädfällning

Det är så himla vemodigt att fälla träd. Allra helst när de börjar bli till åren och är förknippade med minnen från livet. I helgen fällde vi två stora björkar vid stallet eftersom de skuggade den del som kommer att byggas upp som ett soldäck framför glaspartiet. Den ena av björkarna stod så nära stallet att det annars garanterat skulle hamna en hel del löv i poolen när dörrarna står öppna.

Beslutet att fälla träden fattades för länge sedan, var väl genomtänkt, men ändå. Vemodigt var ordet.

Tröja

Morgnarna är kalla, eftermiddagarna varma. Varje år vid den här tiden är det svårt att klä sig och jag kände tydligt igår att vinterjackan nog får hängas undan nu. Det räcker med en varm tröja och en väst. Ljuvliga vår! Jag förlåter dig för att du lämnar mig i kval över att bestämma hur jag ska klä mig för att vara  bäst klädd och att jag pendlar mellan förfrysning och överhettning beroende på vilket tid på dygnet det är. 

Tänk

Tänk att jag hittills haft så mycket att skriva om som börjar på bokstaven T! Tisdagstemat känns roligt och än finns det saker att skriva om som börjar på T även om just denna rubrik och denna text nog får anses vara ett lågvattenmärke.

Kram

Sussie

ETT SVAMLIGT INLÄGG

Ibland är det superlätt att ha en enhetlig tanke kring vad ett inlägg ska handla om. Ibland är det istället en massa osammanhängande tankar som vill präntas ner i en text. Tankarna känns för stora för att inte skrivas ner och för små för att egentligen få ett eget inlägg. Nästan aldrig finns det en passande bild att få med heller.

De svamliga inläggen skrivs visserligen, men jag brukar alltid ta bort dem innan jag kommer till momentet publicera. Idag slog det mig att jag kanske ska utmana mig själv lite. Jag lovade ju mig själv det som nyårslöfte. 

Tänk om jag skulle publicera svammelinläggen fast de varken handlar om inredning, trädgård, bakning eller feng shui? Inte heller blandas upp med en endaste bild?

Det vore att gå utanför min comfort zone på riktigt. Jag menar… om man varken är en känd influencer eller i tjugoårsåldern längre, utan en helt vanlig 55-årig kommunalanställd ordälskare - då kan man ju liksom inte räkna med att det finns något intresse för att någon annan skulle vilja ödsla  tid på att läsa just mitt svammel. 

Mitt svammel kommer ju att behöva stå helt utan stöd från någon bidragande orsak att vilja bli läst.

Om jag kategoriserar dessa inlägg och låter dem kallas ”Sussie svamlar” då slås ju två flugor i en smäll. Jag får svamla och den som inte vill läsa kan låta bli när hen vet vad som komma skall.

Det känns ärligt och bra. Det känns görbart och roligt.

Har du läst ända hit tackar jag dig för att du gjorde just det, läste ända hit.  

Dags att ta tag i dagen! Trädgårdshärj väntar.

Kram

Sussie

Uppdatering kycklingar: 

Den först kläckta kycklingen börjar få fjäderpennor bland allt det mjuka fluffet. Det går fort med utvecklingen och de börjar vänja sig vid att jag kommer och fixar med rengöring och matning stup i kvarten. De äter ur handen och piper inte längre i högan sky när de blir upplyfta. Det enda som de verkligen inte gillar är om jag gör för snabba rörelser i närheten av dem   Då blir de rädda och springer runt och piper högt.

KYCKLINGARNA HAR KLÄCKTS

Av tio inköpta avelsägg kläcktes fem små ljuvliga dunbollar. Femtio procent utdelning är mer an vad jag trodde. Det är många uppfödare som inte skickar ägg på posten utan bara levererar via hämtning just för att embryon i äggen kan dö på grund av postens hantering.

Vi har kläckt fram kycklingar förut men då främst på naturlig väg. När hönan stadigt ruvat i tre veckor och sedan skyddat dem med hela sitt hjärta om någon kommit för nära dem.

Nu är det jag som måste beskydda och vara den stora vännen som motar bort faror. Vi har ju till exempel en katt. Världens snällaste visserligen, men jag skulle inte släppa in honom till kycklingarna ensam, det skulle jag inte. Just nu bor de i en stor plastlåda med värmelampa inne i kammaren. 

Trötta och pussiga under värmelampan 

Nu har jag också möjlighet att betinga kycklingarna lite när jag slipper bli åthutad av en sur hönsmamma när jag kommer nära de små.

Jag plockar upp dem och vänjer dem vid mänsklig kontakt tidigt nu när jag kan. Det underlättar så mycket när de blir äldre sedan. Varje gång jag ger dem mat gör jag ett visst läte så de vet att det vankas godsaker. Det är förhoppningsvis ett bra sätt att lära dem att komma på invallning när de  blir så stora att de får vistas fritt ute.

Man kan ju knappast se sig mätt på dem. Rysligt söta!

Dags att ta tag i dagen. Jag behöver åka in en sväng till Sunne och köpa kycklingfoder. 

Kram

Sussie

(EK)LUNDS LÖVSAL

 Målbilder!

Här har jag börjat ta bort ett gammalt dött träd som blivit kvar i dungen sedan stormen 2014.

Hela mitt huvud är fullt av målbilder. Det jag gör nu kommer att vara fint om fem… tio… femton år. Så har jag inrett vår trädgård sedan dag ett. Idén tar alltid form i huvudet där den får snurra runt några kvällar när jag ska somna. Jag tänker som bäst (och vildast) på vilka projekt jag ska ta mig för, precis innan jag ska somna.

Sedan förra sensommaren har jag gjort en lund i huvudet. Det växer sippor där och den ska vara som en liten gömd trädgårdsplätt känd enbart för den som vet om den. Typ jag och alla andra som läser bloggen då. 

Under påsken påbörjade jag härjarfasen. Den är nästan roligast. Och jobbigast. Kroppen blir trött men lycklig och jag njuter verkligen. 

Lunden kommer att placeras i ett buskage vid vår trädgårdsgräns beläget mot ett fält på andra sidan. Det som växer där idag är:

Sibirisk örtbuske - får troligtvis vara kvar. En fådd planta vi satte ner där för att vi inte visste vart annars den skulle planteras. Har vuxit sig stor.

Rönnspirea - funderar på att spara som en insynshäck av den. Ett riktigt gissel om den släpps efter för mycket. Får fundera vidare.

Buskros - oklart om den får vara kvar.

Rönn - den är jättefin och kommer att få en huvudroll.

Sälg - stora vackra träd som får vara kvar.

Gran - självsådd. Tas bort.

Björk - ska vara kvar.

Kornell - ska testa att stamma upp den till något mer träd- än buskliknande.

Funkia - säg någon plats i vår trädgård där det inte växer någon form av funkia. Går knappast. Men den får nog vara kvar där på skuggsidan av lunden.

Idag är det ett mellanrum mellan de två ytorna som ska få bilda lunden. Jag kommer att plantera fler träd och göra en liten stig någonstans. I härjarfasen finns det tid att drömma och planera vidare. Man behöver nya målbilder hela tiden när det värker i kroppen efter en hel dags hårt trädgårdsarbete.

Inser att det nog låter lite pretentiöst att det är en lund jag anlägger, men en lund är en mindre lövskog, en lövsal. Vilket vackert ord förresten! Lövsal…

 Kanske lunden ska få namnet Lövsalen? Alla mina rabatter och trädgårdskvarter har ju faktiskt namn. Lövsalen blir det! 

Kram

Sussie

3 TISDAGS-T

Tittut

Överallt i trädgården dyker små vårtecken upp. Krokus, blåstjärnor och snödroppar. Jag blir lika glatt överraskad varje år eftersom jag alltid köper lökar på hösten utan att riktigt planera var jag ska plantera dem. Det blir lite här och där, med den påföljden att trädgården fortsätter att överraska mig efter 30 år. Jag vet inte hur många gånger jag sagt:

- Men oj! Växer det sådana här HÄR?

Påskliljor och narcisser tränger sig upp ur marken, fåglarna kvittrar och jag har skit under naglarna eftersom jag fullkomligt älskar att stoppa händerna i jord. Tycker inte om att använda handskar. Tycker inte om skit under naglarna heller,  men kapitulerar alltid inför känslan att stoppa händerna i myllan.

Trädbeskärning

Äppelträden är beskurna. Det är alltid en sån härlig känsla när det arbetet är gjort. Det ser fint och städat ut och jag undrar alltid vart äpplena ska kunna växa till. Det finns liksom inte så mycket kvar av trädkronan när beskärningen är klar.

Våra äppelträd har verkligen fått kämpa sedan vi köpte huset. Den förra ägaren hade bara kapat av alla träd rakt av på huvudstammarna. Allt träd på samma höjd. Träden bestod av 90% vattenskott. 

Vi kunde ingenting om trädbeskärning för 30 år sedan, men tänkte att det inte kunde bli värre än vad det var. 

Hade vi fått ta hand om träden från början hade de definitivt sett annorlunda ut än vad de gör idag, men det är bra nog.  Vi får äpplen så det räcker och blir över. 

Ibland beskär vi på vårvintern, ibland under JAS- månaderna. När lusten, tiden och orken finns helt enkelt.

Tillåten

Vår förra katt, Hus-Alf, skulle aldrig ha lagt sig i vår säng. Han var lärd från nyfödd att inte ligga i sängarna. Sen flyttar den här gamla herren in och varken jag eller Raymond skulle komma på tanken att fösa ut honom när han lagt sig för att ta en tupplur. Han ligger alltid på min halva av sängen.

Vi behandlar honom som en prins. Gullar, fjäskar och tillåter honom allt som förra katten ville, men inte fick. 

Kram

 Sussie