~ BARRFRI GRAN OCH GOMPROPP ~

Granen är utkastad och  julen likaså. I fönstren är det inte särskilt upplyftande. De stackars krukväxter som överlevt mörker och vinter hitintills, ser lika erbarmliga ut som den utkastade granen gjorde när barren dråsade av vid  utkastandet. Nu längtar jag efter att väcka Videung och se krokus kika upp.

Granar som garanterat inte barrar är de som jag vek av gamla böcker för över tio år sedan. Sådana granar kan stå framme året om tycker jag. De behöver ju inte dekoreras med stjärnor utan kan få vara precis som de är.

Imorgon tänkte jag baka glutenfritt bröd. Blir det bra delar jag med mig av receptet på bloggen. Jag hoppas verkligen det blir bra. Glutenfritt bröd som man köper färdigt är verkligen inte rock n´roll. Utbudet finns inte i färsk variant utan man får istället botanisera i frysdiskarna. Hur oinspirerat?

Jag tycker det är smaklöst och tråkigt. För att inte tala om konsistensen. Är det inte torrt som fnöske så sätter det sig som en propp i gommen och man får peta bort det med tungan eller till och med fingret ibland. Inget man äter om man vill visa att man har ett bra bordsskick med andra ord.

/Sussie

VÄXELBRUK ~ VÄXELODLING ~VÄXTFÖLJD

Växelbruk, växelodling, växtföljd.

Kärt barn har många namn, men det handlar om att inte odla samma sak på samma ställe år efter år. Det kan trötta ut jorden och riskera att den eller grödorna drabbas av sjukdomar.

Jag har slarvat med växelodling, men har haft tur och inte ha drabbats av några sjukdomar, varken i jorden eller på grödorna. Potatis har jag ändå varit noga med att flytta runt, medan dill har växt på samma ställe i säkert tre år. Proffsodlare har ofta en växtföljd på sex år, amatörodlare på fyra. Jag kommer att försöka hålla mig till en fyraårig växelföljd. 

                                                                

Det finns vissa grönsaker som det är extra viktigt att tillämpa växelföljd på och det är bönor, lök, kål och potatis.  

               

Först hade jag tänkt att ha lådorna numrerade medsols men sen utgick jag istället efter hur jag odlade i dem förra året och då blev det hux flux mycket enklare.

Plan för min fyraåriga växtföljd:

1. Stora krav på näring: Pumpa, kål och purjo.

2. Måttliga krav på näring: Lök, sallad, dill och persilja.

3. Små krav på näring: Potatis.

4. Sådant som berikar jorden på kväve: Bönor och ärter 

I de lådor som jag markerat med siffran 1 har jag redan nu grävt ner bokashi i för att riktigt boosta jorden med härligheter för både mask och gröda. Bokashi har jag skrivit om tidigare. Vilken fantastisk metod! Har du inte testat så gör gärna det. Jag kommer aldrig att sluta med bokashi så länge jag har en trädgård.

Äntligen har jag en plan som jag kommer att följa. Omväxling förnöjer.

3 tisdags T

Tack

Kul att ni som följer mig på Instagram gett förslag på vad ni vill att jag skriver om på både blogg och Instagram. Just nu leder poolbygget även om trädgård hamnar på god tvåa. Tack för att ni låter mig veta. Ni kan även kommentera här på bloggen ifall ni har några förslag. 💕

Tupplur

För länge sedan skulle jag väl aldrig ta en tupplur. Det gör väl bara äldre människor! Igår tog jag en tupplur när jag kom hem efter jobbet. Det är nog bara att inse. Jag har passerat gränsen för vad jag definierade som gammal när jag var lite yngre. Vet inte vad som är värst. Att erkänna att jag blivit gammal nog för att älska en tupplur eller att jag var en smula förutfattad i min åsikt förr. Såklart att unga, kloka människor också unnar sig en tupplur, även om jag själv aldrig gjorde det då.

Tittut

Kålen, chilin, paprikan. Alla fröer som jag sådde på ledigheten har grott . Titt ut små sköningar! I år kommer ni inte leva tills ni (själv)dör eftersom jag kommer att fokusera på SKÖRDEN och plocka er när ni är som finast, trots att köksträdgården inte kommer att vara lika vacker efter det.

Sussie

Min julledighet i bilder och TACK Marie

Jag har varit ledig många dagar. Vilat och fyllt på med energi. Att jag tagit upp bloggandet igen känns  otroligt uppiggande.  Som en sockerbombad energikick utan onödiga kalorier.

Här kommer en liten (nåja) bildkavalkad av vad jag fyllt mina lediga dagar med. 

       

Vi firade jul med de allra närmaste. I år blev jag mest nöjd med sillen som jag la in själv. Säger som Pippi: 

- Det har jag aldrig gjort förut så det kan jag säkert. 

Ja jäsingen vad jag kan lägga in sill! Raymond hyllade mest Mozartkulorna på gottbeordet men jag säger bara det: Sillen...

Vi tog vårt tråkiga, opiffade sovrum och bestämde oss för att låta det bli en rörig, byggdammig byggarbetsplats istället. Tanken var att "bara" bygga en fin bröstpanel men ni vet hur det är. När man nu ändå är igång kan man ju lika gärna göra mer/annat/lite till. Jag rev ut garderoberna för att kunna bygga om inredningen i dem och Raymond hakade på, glad över att få slänga ut vår gamla stationära dator som huserar i en av garderoberna. 

Skrattade lite när jag såg hur otroligt monokrom färg- och formskalan är på det som fanns i linneskåpet. Någon som tvivlar på att jag gillar ränder, rutor, blått, vitt, grått och linnefärgat? Nu finns det bildbevis.

Men så, längst in i garderoben hittade jag ett tyg som jag sparat. Ett tyg i fantastiska färger och mönster. Inget blått, beige eller vitt. Inte en ruta eller endaste rand så långt ögat kan nå.

Tror jag ska göra kuddar och stolsdynor av det. Har inte bestämt mig än.

 Apropå fjärilar, nyckelpigor och gräshoppor...

Jag sådde kål, chili och paprika. Blev varse om att vi inte har 25 grader varmt i huset eftersom fröna inte grodde förrän jag ställde in dem i duschrummet. Där är det varmt och gott och fröna tackade för att jag förstod att de behöver värme också, inte bara kärlek. Efter 4 dagar dök små groddar upp.

Jag tröttnade på att ha gamla handarbeten liggande som inte gjorts färdiga och såg till att göra färdigt några. Och påbörja nya så nu är det som det var innan återigen. Stickningsglädjen smittade av sig och fick flera att börja. Mysiga samtal över en kopp kaffe med elden sprakande i bakgrunden är verkligen inget man ska underskatta när det gäller vila. Jag trillade naturligtvis dit på vitt och beige, men mitt sticksällskap slog till på ett melerat garn i väldens vackraste färgkombination. Nu tröstar jag mig med att just den här mössan är en beställning. Den jag stickade till mig själv blev grå...

Jag åt årets första semla. Ingen gluten- eller mjölkfri variant och alldeles fullproppad av socker. Inte bra för mig men OJ så gott. Åt den som jag alltid äter semlor. Locket först!

Omnomnomn

Köpte en primula som passade fint till mormorskopparna med rosenmönster. Färgen är fin, men titta lite extra på kanten. Så elegant med den smala vita kanten mot det svulstiga rosa!

När vi ändå är inne på godsaker så var jag husmorsaktig och tog reda på juläpplena genom att torka äppelringar. 

Vissa hänger upp tyggardiner, jag kör på ätbara . Åtminstone nu och åtminstone i köket.

Jag besökte någon loppis och fyndade två lampskärmar för 5 kronor styck. Färgen är helt fel, men jag gillar strukturen och storleken. Vet precis hur jag ska pimpa upp den så håll utkik framöver. Just lampskärmar är ett bra tips att hålla utkik efter på loppisar. Kostar nada. 

Varje jul både tänker jag och säger högt: 

- Vi borde ha fler stora skedar att ta julmaten med.

Gamla skedar är stora, vackra men inte trevliga alls att äta soppa med. Tycker att de är alldelels för djupa och stora att ta i munnen. Men de är perfekta att plocka till sig mat med på ett julbord. På loppisen fyndade jag även stora, gamla silverskedar och putsade silver på min ledighet som den värsta piga på 1700-talet.

 

Mest av allt har jag gjort minsta möjliga. En fin ledighet. Batterierna är laddade.

Kram

Sussie

P.S Tack Marie, som kommenterade under inlägget Carmen Curlers! Nu slipper jag fundera längre.D.S

Nyfiken på ~ Viola Gråsten

Under rubriken ”Nyfiken på” vill jag lyfta fram något eller någon som jag själv vill veta mer om. Det kan vara ett föremål, en stil eller person. Bara nyfikenheten att veta mer finns där.

Känner du till Viola Gråsten? 

Kanske gör du det inte till namnet, men ganska troligt har du någon gång kommit i kontakt med filten Snark, åtminstone om du växt upp på 60- och 70-talet. Ni vet de där randiga lite stickiga filtarna i blågrönt eller orangerött. 

 

Själv har jag en blågrön filt från min pappa. Jag har starka minnen av att vi också hade den oranga varianten när jag var liten, men den finns inte längre kvar. Det önskar jag att den gjorde. Orange piggar upp i inredning.

1910 föddes en liten flicka i Finland som fick namnet Viola. Hennes mamma dog när hon föddes och hennes pappa gifte om sig med en kvinna med namnet Anna Gråsten.  Paret skilde sig efter några år och Anna flyttade då till sin bror Ernst. Efter några år flyttade även Viola dit och hon adopterades av Ernst. Hon utbildade sig till textilkonstnär och tecknare.

Viola hamnade i Sverige när det rådde brist på ull i Finland och hon knöts till bland annat NK för att designa mönster på till exempel ryamattor, tyger och filtar. Hon mottog flera priser för sina djärva mönster och färgkombinationer. 

Jag tycker filtarna är vackra i sin enkelhet och de bär på barndomsminnen, men i tv-soffan väljer jag nog helst att krypa in under en mjukare filt. Som färgklick och inredningsdetalj är jag dock mer än glad över att jag inte kastat Violas/pappas filt med namnet "Snark". En riktig designklassiker.

Finaste sällskapet i tv-soffan är ändå den här filuren. Han är både mjuk och varm. Och så snarkar han. Det bästa av det bästa helt enkelt.

Sussie