Lantlig påsk

Hallen börjar bli färdig, och jag kan inte hålla fingrarna borta från att ordna små blickfång.

Något att vila blicken på. Något som "bryter" mot allt det ljusa. Och vad brukar det bli hemma hos oss?

Visst! Saker från naturen. En liten björkriskrans runt en kruka med påskliljor...
Och några äppelkvistar...

Ett vitmålat ägg med en knuten spets...

Mer behövs inte för att skapa påskstämning.

Kram Sussie

Earth hour

Ikväll är det Earth hour.

Vad passar väl då bättre att skriva om, än vägguttag och elkontakter?

Vi byter ut de gamla i hallen, när vi ändå håller på. De nya ser äldre ut och passar bättre.

Glöm inte klockan i natt. Eller gör som den gamla damen gjorde - spara en klocka med "rätt tid" ifall ni ska med bussen någon dag.

Kram Sussie

Dörrlister - del 1

Kommer ni ihåg fönstret som skulle hamna i en dörr i vår hall?

Nu är det på plats, även om det fattas en hel del jobb innan det ser ut som det alltid suttit där. Jag lär återkomma med inlägg om dörren, var så säker.

I vårt hus har vi lagt ner ganska mycket arbete på dörrlister. Jag har skrivit om detta förut här på bloggen.

Hallens "nya" dörr håller också på att få en fin inramning. Kanske kunde det vara roligt att se hur det går till?
Varsågoda! Så här har vi gjort:

Här syns grundstommen till dörren med det infällda gamla fönstret. Inga lister är ännu på plats.

Både Raymond och jag är förtjusta i lister med urfräsningar. Det förstärker känslan av den höga takhöjden och ser arbetat ut.

Om man slutar urfräsningen en bit upp på brädan, behåller man känslan av sk. "skurklossar" som var vanliga förr.

Dags för den liggande brädan. Den är roligast att jobba med eftersom man kan göra på så många olika sätt, beroende på vilken stil man eftersträvar.

Det är fint om den översta listen sticker ut lite från de övriga.

Tycker man, som vi, att den gustavianska stilen är vacker, kan man ju alltid fila till några klossar och klistra på brädan...


Nu ska jag grundmåla. Det är först då man ser om det kommer att bli bra eller inte. Annars är det bara att börja om *ler*

Kram på er!

Förresten - ni har väl inte missat det här? Självklart hänger jag på!

En sôppelhög

De flesta är bekanta med känslan...

Du befinner dig på loppis eller auktion. Du får syn på en sak eller en möbel som går alla andra obemärkt förbi.

Och i hjärtat sjunger det!

I somras sjöng mitt hjärta på en loppis. Mitt framför mig låg "en sôppelhög" som fick följa med hem. Och jag vet att det kommer att bli bra...

Men om ni trodde att det kommer att bli ett renoverat bord...

... så trodde ni fel!

Det återstår bara lite jobb för Raymond. Det största jobbet är ju redan gjort. Att hitta en sôppelhög med potential *hrm*

Kram Sussie

Nakenchock!

Jag får många frågor via mail angående våra såpade golv .

Ett såpat golv är lättskött och faktiskt ganska tåligt. Kanske inte i början, då får man pyssla om dem lite extra.

Men metoden har ju använts i många av våra kyrkor och fungerat utmärkt i flera hundra år. Med tiden blir ytan vackert silvergrå. Visst kan det väl vara värt några tag med skurborsten? Och vad gör väl det att parkettillverkare envist avråder från att ha sådana golv i hall och kök!

Eftersom vi precis har slipat vårt hallgolv passar det bra att visa hur vi gjort.

Den gamla lacken slipas bort efter konstens alla regler... Fram kommer ett ljust, vackert trägolv.

1. Vatten och vitpigmenterad såpa hälls ut över golvet. Att vi valt pigmenterad såpa beror på att den vitgrånar golvet lite snabbare jämfört med att enbart använda vanlig såpa. Lite fusk alltså om man inte orkar vänta...
2. Arbeta in såpblandningen i golvet genom att använda en skurborste. Avsluta med att dra borsten i brädans längdriktning.
3. Allra först, ser golvet mycket vitare ut, mot vad det blir när det torkat. Ju fler gånger man såpar alt. ju mindre man späder såpblandningen, desto vitare blir golvet.

Sedan är det bara att följa Kulturhantverkarnas skötselråd:

"Städning:
Börja med att dammsuga golvet noga.
Torka sedan golvet med skurduk/mopp fuktad med ljummet såpvatten. (Ca 0,5-1 dl såpa till en hink vatten.)
De allra första gångerna efter en såpbehandling kan det finnas ett överskott utav såpa varför man inte behöver tillsätta såpa i vattnet. Efter en tid kan man behöva efter moppningen byta till ca 2-3 liter rent vatten och däri tillföra 1-2 dl såpa och moppa ut över golvet. Detta för att tillföra golvet såpa och därmed skydd.

Såpning:
När smutsen börjar häfta och bli svår att få bort är det dags att såpbehandla golvet igen.
I hemmiljö brukar det röra sig kring tolv månader efter såpbehandlingen.
Dammsug, och skura golvet med ljummet såpvatten för hand eller med maskin. Låt golvet torka nästan torrt.
Våttorka golvet med 1/3 såpa och 2/3 kallt eller ljummet vatten, en till två gånger.
Låt golvet torka nästan torrt mellan gångerna och låt det bli riktigt torrt innan det börjar användas."

Kram Sussie

En listig avslutning

Det finns de som kan urskilja en alldeles ny skalbagge bland alla andra tusentals skalbaggar...

Och det finns de, som kan tillbringa lite extra tid, på att hitta listverk som "känns rätt".

Det är väl bara att erkänna - jag är en sån där listig typ!

Vi har valt att inte gå ända upp med panelen i hallen. Dels för att traditionen i huset alltid har varit att måla ner en vit kant på väggen. Och dels för att det är så högt i tak att det känns mer proportionerligt så.
Kram Sussie

Jag önskar jag hade...

... en vacker bild, från vår uppfräschade hall, att visa i dagens inlägg.

Men i dagsläget virvlar slipdamm från golv och trappa runt i hela huset.

Och panelen behöver målas 4 (!) gånger innan jag är nöjd.

Ibland tänker jag:

Varför utsätta sig för det här? När man istället kan slänga sig ner i tv-soffan, lägga upp fötterna och bara zappa från kanal till kanal.

Snart ett minne blott...

Pricksjukan

Ni må tro att det händer saker här hemma i vår hall!

Vi har fördelat arbetet bra - Raymond snickrar och jag åker till jobbet...

Fast jag är ledig torsdag-fredag så då kommer jag ikapp:-) Har dock inte kunnat hålla mig från att måla liiiite.

Resultatet syns på mina händer - vid alla lov återkommer jag till jobbet med pricksjukan. Jag är prickig på händer, har färgslattar i håret och en och annan skönhetsfläck i ansiktet. Ni vet - världsliga saker... Numera frågar inte folk OM jag målar hemma, utan istället VAD jag målar...

Har en idé om att använda ett gammalt fönster i hallen, men inte infällt i en vägg...

Återkommer snart - med eller utan nya prickar!

Kram Sussie

Vad gjorde DU på juldagen 1993?

Fredag morgon...

07:00

Jag:

- Skönt att ha en riktig slappardag idag!

Raymond:

- Mmmm...

08:00

Jag:

- Vet du... det är jätteviktigt att hallen känns fräsch och iordning för helhetsintrycket i ett hem. Hur länge sedan är det egentligen vi fräschade upp VÅR hall?

Raymond:

- Gud, det måste väl vara minst 15 år! Fast vi har ju pratat om det länge... Det är ju golvet som gör att vi inte kommer igång. Vad ska vi egentligen göra med golvet? Det måste ju vara lättskött och tåligt i en hall. Vitsåpade trägolv är nog inte så smart.

09:00

Jag:

- Nu har jag kollat upp och hittat jättebra information på nätet angående golvbehandling. Och på väggarna vet vi ju redan vad vi vill ha, eller hur? Pärlspont!

Raymond:

- Mmmm... Ja va fan! Vi har ju ändå inget för oss idag! Vi åker till sågen med en gång!

12:00

Den gamla halvpanelen är bortriven, pärlspont är inhandlad och takfärg köpt.

Hittade ett litet bevis på att åren går när vi rev bort den gamla panelen: "Så här hemsk färg var det innan vi tapetserade 931225"Och ja! Det var en chock att komma in i hallen när vi köpte huset! Jag har aldrig sett en sån rosa färg någon annanstans i ett hem... bestämt var det i vår hall uttrycket CHOCKROSA först uttalades!

Bilder på en uppfräschad hall kommer inom kort *ler*

Kram Sussie

Förvaring i gamla hus

Kan man få för mycket förvaringsplats?

Man hör nästan - eller aldrig - folk, svara JA på den frågan. Ständigt är man på jakt efter bättre förvaring, större förvaring eller bara möjlighet till förvaring.

Har man en trapp är det ett gyllene ställe att skapa förvaring under.

Vi har byggt två dörrar som man lyfter ut - inte öppnas med gångjärn. Eftersom byrån står framför dörrarna, skulle det bli för bökigt om man varje gång skulle behöva flytta den för att kunna öppna.

För att det ska harmoniera med övriga dörrar har vi gjort speglar på dem. Kortet är suddigt, men kanske att det ändå förklarar vad jag menar...

Vi förvarar vinterstövlar, cykelhjälmar, väskor och arbetskläder under trappen. Oumbärliga saker som man ändå kanske helst vill gömma undan :-)

Kram Sussie

Lycka!

Sista visningen för dagen...

Vi är glada över att vi hann med den sista guidade visningen av Carl Larsson-gården.

Fortfarande har caféet bredvid öppet, även om det gapar tomt i hyllorna efter dagens alla kaksugna kaffegäster. Efter besöket hos Carl slår vi oss ner en stund och vilar, innan det är dags att åka vidare.

Alldeles innan bron, på väg till parkeringen, passerar vi en antikaffär - Murmanska gården.

"Stopp! Här vill jag gå in! ropar jag till övriga i familjen.

"Ja, skynda dig då... de stänger ju nu".

Tre sekunder... tre sekunder, inte mer, tar det innan jag får syn på dem... RIPSMATTORNA som kommer att göra vår trapp underbar, vacker, ombonad och härligt Carl Larssoninspirerad!

Och det finns två likadana. Och tillsammans blir de i precis rätt längd... Och priset ligger på mindre än hundra kronor per meter... Och färgen är alldeles rätt... Och kanterna är hela...

Och jag känner att hela resan till Dalarna för alltid kommer att vara förknippad med de där vackra ripsmattorna :-)

Tack för att ni kikar in! Att glädjas åt det lilla är stort. Att glädjas åt andra är större...

Kram Sussie

Du ska göra som du själv tycker...

Ibland är det skönt att inte alltid göra saker "som saker SKA göras". Inte behöver spegeln sättas upp på väggen... Den kan väl lika gärna stå vackert lutad?

Inte behöver man ha vanliga dukar heller. Några vackra kvistar går minst lika bra...

Känner ni igen stolen? Den får nya "kläder" efter årstid :-).

Kram Sussie

Skärp dig!

Ibland kan man inte sätta fingret på vad det är som gör att man tycker om en möbel eller inte.

I hallen nere står en byrå, köpt på auktion för 20 år sedan, som ändrat skepnad ett otal gånger.
Den har varit blå, avlutad, nävervit och från allra första början var den... orange!

Någonstans har jag aldrig riktigt hittat DET med byrån.
Kan ni känna igen den där gnagande känslan? Det ÄR något som inte riktigt stämmer...

Nu tror jag dock att jag kommit ett steg närmare den slutgiltiga förändringen. Jag har tagit bort de fyra beslagen i mitten.

Byrån känns plötsligt HÖGRE och smalare. Rentav lite smäcker och inte så klumpig och bred.

- Ok! Du får stanna i hallen ett tag till! Men om du inte skärper till dig, så blir du utbytt mot en gustavianskt inspirerad byrå, med raka ben och kannelyrer... bara så du vet!

Igår tog jag och barnen en tur hit. Vilket HÄFTIGT ställe! Och vilka fantastiska människor!

Kram Sussie

Välkommen jul!

Dan före Dopparedan! Så ljuvligt att få dona och fixa!

Tomten måste få sin gröt! För säkerhets skull ställer vi en skål i kakelugnen också! Man vet ju aldrig... kanske kommer han genom skorstenen...

Ljusslingan och bordsgranen i hallen är på plats, liksom julkrubban så älskad och omtyckt. Lika älskad och omtyckt som personen vi fick den av - Fam!

Vår gran är traditionell! Rött och guld! Ibland har jag tänkt tanken.... kanske man skulle köpa nytt, vackert pynt i vitt... eller silver... Men, neej! Det går inte! Barnen vill ha den som den alltid varit! Och jag med! När jag var tre år fick jag en tomte i porslin av min styvpappa! Den måste alltid hänga i granen, liksom rosetterna från Snoka Interiör.
Så ja! Nu är allt på plats! Jag tar några dagar bloggledigt, men är snart tillbaks igen.Välkommen då alla läsare och

Välkommen Jul!

Till Far

Mitt intresse för gamla saker kan jag tacka min pappa för. Tidigt i min barndom tog han mig med på auktioner helg efter helg. En varmkorv och en päronsoda blev tradition, men det jag minns allra bäst var hans förmåga att göra auktionerna till ett stort äventyr.

- Susanne, titta på den här tavlan! Den bjuder vi på om den blir billig! Du vet, den kan bli värd en del om några år...

eller

- Kolla nu Susanne ,när de bjuder på skåpet! Nu ska du titta hur de gör. De väntar ut varandra och vill inte verka för ivriga någon av dem...

Minns mitt eget första inrop glasklart. Sommar och mycket folk. Jag var 8 år och hade 50 kronor - en hel förmögenhet - i fickan. Något riktigt ville jag ropa in, nu när det var första gången jag skulle våga ropa själv och allt! Spanade in ett gammalt hörnskåp och ropade 40 kronor! Skåpet blev mitt och jag blev auktionsbiten. Jag var glad och pappa var stolt över att jag hade valt "ett så bra inköp" :-)

Inte för att jag idag gillar kurbitsmålningar, men skåpet, historien och tacksamheten till min pappa, gör att det aldrig någonsin kommer att bli ommålat.

I somras var jag förresten på en riktigt rolig auktion. I en stor papplåda fick jag syn på en liten blåvit urna. Jag ropade in lådan för 20 kronor och fick med en hel DRÖÖÖÖÖS med småplock och rent ut sagt skit! Allt utom urnan kastade jag i en container :-)

Tack pappa för att du gav mig intresset! Jag tänder ett ljus för dig och är mer tacksam över att du levt, än att jag sörjer över att du inte längre finns med bland oss.

Stor kram till er alla!

Sussie

Don´t mess with the big ones!

Chicago, början av 20-talet

Den yngre mannen stirrade rakt in i pistolmynningen. Han kände hur skräcken förlamade och paralyserade honom. En svettdroppe rann sakta ner från pannan, ut på näsan och blev hängande längst ut på nästippen.

Den äldre mannen, som bergfast stod framför honom tillsammans med sin kumpan, höll pistolen stadigt riktad mot den yngres panna. Det fanns en övertygande klang i hans raspiga stämma när han tyst väste fram:

- Du får 24 timmar på dig att lösa det här. 24 timmar, annars...

Han avslutade aldrig meningen utan lät tystnaden förstärka det nyss sagda. Ögonen brände som eldpilar och hans ansikte var stelt, sammanbitet och visade upp en förtärande kyla som fick den yngre mannens hjärta att slå ett extra slag.

Den äldre mannen viftade nonchalant med den blänkande pistolen och väste fram ett sista budskap:

- Don´t mess with the big ones!

En lång stund, som kändes som en evighet, förflöt innan den yngre mannens hjärna registrerade att de två männen försvunnit. Han började sakta få klart för sig vad han nyss varit med om och förstod att tiden var knapp och att han inte hade några alternativ att fundera över. Det fanns bara en sak att göra. Ingen som ger sig ilag med maffian klarar sig helskinnad från ett sådant tydligt budskap som han nyss mottagit. Ingen... Den lilla pojken gnällde tyst och drog i sin faders rockärm.

- Pappa, jag vill inte vara här! Jag vill att vi ska åka hem!

Mannen kände paniken komma krypande och för ett ögonblick kom känslan av ångest tillbaka. Samma känsla han haft när han tvingats stirra in i en blank pistolmynning några timmar tidigare. Instinktivt böjde han sig ner mot en av sina söner, väl medveten om att gnällandet snart skulle stegras till högljudd gråt om han inte snabbt fick kontroll över situationen. Inte på några villkor ville han att människors uppmärksamhet skulle fastna på den lilla familjen som stod tätt tillsammans i den blåsande hamnen. Ingen uppmärksamhet...Ingen uppmärksamhet...ljöd mantrat i hans huvud.

- Pappa, jag är rädd för det svarta i mörkret!

Sonens röst började bli gällare nu. Ett stråk av panik kunde urskiljas av någon som kan sitt barns växlande röstläge. Kvinnan som hittills varit tyst, tog upp sin son och smekte honom sakta över håret.

- Allt ska bli bra, min vän! Mörkret är inte farligt. Mörkret är vår bästa vän. Det svarta i mörkret hjälper oss att inte synas. Ibland är det bra att inte synas...

- Men, jag vill hem till Kisse! Jag vill hem till Kisse!

Nu började folk runt omkring den lilla familjen att slänga nyfikna blickar. Nyfikenheten gjorde att folk stannade upp i sina steg eller diskussioner. Nu var goda råd dyra. Mannen hörde den raspiga rösten inne i sitt huvud om och om igen:

- Don´t mess with the big ones!

Mannen smög upp tätt intill sin hustrus sida och viskade lugnande in i sonens öra:

- Jag lovar dig min son...jag lovar dig en ny kisse. En ny kisse lika svart som mörkret runtomkring oss. Inte kan väl en svart kisse vara något att vara rädd för?

Signalen från båten fick den lilla familjen att skynda sig ombord. Inte dra uppmärksamheten till sig. Nu gällde det bara att kliva på och hoppas att resan skulle gå bra. Resan till landet långt borta i norr. Resan till landet Sverige.

Mannen kände både glädje och sorg komma i vågor. Glädje över att familjen fått en plats på båten och en möjlighet att lämna maffia, trubbel och otrygghet bakom sig.

Men också en sorg över vetskapen om, att han ryckte upp sin familj från deras trygga värld. Han slöt ögonen och hörde återigen orden eka inuti sitt huvud:

- Don´t mess with the big ones!

och han visste att han hade gjort rätt. Eller åtminstone det enda han kunde göra. Fanns det överhuvudtaget någon skillnad i de båda resonemangen...

Fortsättning följer... som ni säkert listat ut leder denna historia vidare till något som berör vårt hus :-)

Stor kram till alla mina läsare!

Sussie

8 juni 2007

Ännu en skolavslutning är avverkad. Dottern sjöng himmelskt i kyrkan och drog iväg med kompisar för att bada efteråt. Sommar när den är som bäst...

Idag är du välkommen in i vår hall.
När vi köpte huset gick det en trapp ner till källaren under den befintliga trappen. Eftersom vi kan gå en annan väg ner till källaren la vi igen hålet där. Charmen med gamla hus är att man kan hitta både det ena och det andra i uthus och på vindar. Uppe på vår vind låg så många golvbräder som behövdes för att lägga igen hålet. Idag står där en gammal byrå köpt på aktion och på det ena trappsteget har jag målat Välkommen. Detta är det första du ser när du kliver in genom vår dörr.






Gillar aktioner! Har fyndat många gånger och håller helst till i utkanten bland de där sakerna som är lite för rostiga eller för rangliga för att folk riktigt ska orka med att dra hem dem. Skrivbordet i hallen är ett sånt där fynd som blev mitt för en hundring. När jag överlycklig bar det genom folkmassan fick jag kommentaren: Ja, nu vill det allt till att åka hem och slipa och måla! Men hemma hos mig ståtar skrivbordet i all sin flagade glans. Jag tycker det är ursnyggt som det är och kommer inte att måla om det.

Halvbord är en annan passion jag har (har tre stycken och vill GÄRNA ha fler). Less is more så i fönstret står en ensam mårbackapelargon i en gammal sprucken lerkruka och bara är vacker.

Snart firar maken och jag 13-årig bröllopsdag. När vi stod i kyrkohallen i väntan på att gå altargången fram för att vigas, slängde jag en hastig blick till höger. Minns att jag tänkte: Åh, en sån skulle vi behöva i hallen! Vad var det vi skulle behöva? Jo, en hatthylla. Dagen efter, nygifta och lyckliga körde maken och jag ner till kyrkan, tog mått och började snickra. Knäppa? Alldeles säkert :-)

Alla känner väl till ekvationen hall+barn+skor= kaos? Vi har ingen bra skohylla, men nu har jag hittat en på Escape (klicka gärna in dig på länken till höger). Ska blinka lite kärvänligt till maken så kanske han kan göra något liknande... Jag menar, det är ju snart bröllopsdag igen! Lovar att lägga ut en bild "if my dreams come true".