Till Far

Mitt intresse för gamla saker kan jag tacka min pappa för. Tidigt i min barndom tog han mig med på auktioner helg efter helg. En varmkorv och en päronsoda blev tradition, men det jag minns allra bäst var hans förmåga att göra auktionerna till ett stort äventyr.

- Susanne, titta på den här tavlan! Den bjuder vi på om den blir billig! Du vet, den kan bli värd en del om några år...

eller

- Kolla nu Susanne ,när de bjuder på skåpet! Nu ska du titta hur de gör. De väntar ut varandra och vill inte verka för ivriga någon av dem...

Minns mitt eget första inrop glasklart. Sommar och mycket folk. Jag var 8 år och hade 50 kronor - en hel förmögenhet - i fickan. Något riktigt ville jag ropa in, nu när det var första gången jag skulle våga ropa själv och allt! Spanade in ett gammalt hörnskåp och ropade 40 kronor! Skåpet blev mitt och jag blev auktionsbiten. Jag var glad och pappa var stolt över att jag hade valt "ett så bra inköp" :-)

Inte för att jag idag gillar kurbitsmålningar, men skåpet, historien och tacksamheten till min pappa, gör att det aldrig någonsin kommer att bli ommålat.

I somras var jag förresten på en riktigt rolig auktion. I en stor papplåda fick jag syn på en liten blåvit urna. Jag ropade in lådan för 20 kronor och fick med en hel DRÖÖÖÖÖS med småplock och rent ut sagt skit! Allt utom urnan kastade jag i en container :-)

Tack pappa för att du gav mig intresset! Jag tänder ett ljus för dig och är mer tacksam över att du levt, än att jag sörjer över att du inte längre finns med bland oss.

Stor kram till er alla!

Sussie