Så välbehövligt med jullov.
Både från jobb och från sociala medier. Dagarna fylls av ingenting och det är det där ingenting, som i vissa perioder är allting. Jag har investerat i nya myskläder att skrota runt i här hemma istället för de där byxorna med målarfärg och tröjorna som är både luggslitna och urtvättade. Nu kan jag såsa runt med stil.
Julen kom och gick. Vi införde en ny - och vad jag tror är en återkommande - tradition och bjöd in till julaftonsbrunch istället för julmiddag. Vi firade jul redan för några veckor sedan, innan sonen åkte på långresa, och kände istället för att nu göra en ny variant av julbordet.
På vår julbrunch fanns sånt där som brukar finnas på hotellfrukostar: olika sorters yoghurt, granola och fröer, äppelmos, juicer, hembakat bröd och köpebröd för alla smaker, ostar, kexbricka, marmelader, te, kaffe för att nämna något. Sedan adderade vi sill, ägghalvor, skinka, köttbullar, frestelse, ris à’la Malta och prinskorv.
Klockan 10 satt vi till bords med de som finns kvar i landet och efter en lång brunch med glada och trevliga samtal blev det några omgångar av sällskapsspelet ”När då då?” En perfekt start på julafton och känslan höll i sig. Efter besök hos mamma på boendet kändes det frid i både själ och hjärta. Dopparedagen avslutades med ett stilla simpass i ljuset av tända ljus och lugn julmusik ackompanjerad av knastret från kaminen.
Jag tror jag tar patent på årets julafton. När inte alla fanns hemma och kunde vara nära, blev det här ändå den finaste av jular. Att få rå om de som finns här. Och tänk vilken tur att Skype finns ❣️Närhet är också en känsla helt oberoende av avstånd
Kram
Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar