Svärmor Astrid var en sån där kvinna som inte lämnade någon oberörd när hon levde. Hon finns fortfarande påtagligt med i våra liv trots att det gått många år sedan hon lämnade oss.
Kvar finns uttryck, berättelser, matrecept och göromål som är en direkt koppling till just henne.
En sak som hon alltid gjorde var att ha en hink stående i vasken för att ta tillvara spillvatten och sedan vattna torra rabatter med det. Att ta fram vattenslangen och ödsla rent vatten på något sådant fanns liksom inte med på kartan. Det var slöseri.
Det är rent märkligt hur mycket vatten vi använder utan att en reflektera över det. Det är någon kniv som ska sköljas av, en kaffekanna som ska sköljas ur. Det är disktrasor som ska blötas upp eller händer som måste tvättas. Och kranvattnet rinner och rinner.
Jag har två mindre vattenkannor som står i vasken och som jag samlar vatten till köksträdgården i. Det gör inget om det kommer i någon kaffeskvätt när koppen sköljs ur, det mår blommorna och växterna bara bra av. Åtminstone verkar de inte ta någon skada alls av det.
Man blir förvånad över hur många liter vatten det blir på en dag. Liter som gör bättre nytta i tomathuset eller i pallkragar med törstig zucchini än rakt ner i avloppet.
Äldre generationer visste många gånger hur man levde cirkulärt utan att reflektera över det. Kanske var det också det där oreflekterandet som även bidrog till inte fullt så bra saker för miljön också. Troligen.
Det fina är att kunna välja de bra sakerna och föra dem vidare till andra och till nya generationer. Fram med kannorna hörni och sätt dem i vasken. Fyll dem bara med vatten som blir när du sköljer och fixar som i vanliga fall. Förvånas över mängden på en dag. Och låt tomaterna dra nytta av det.
Tips från coachen. Tack Astrid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar