Nu är glada julen slut, slut, slut!

 Hej alla!

Jag har plockat bort julen. Så gott som i alla fall. Granen utomhus har fortfarande en ljusslinga i sig och jag måste erkänna att jag har svårt att demolera pepparkakshuset. Det blev så otroligt fint i år. Det får stå kvar någon vecka till. Jag älskar visserligen traditioner, men den där känslan av att själv få bestämma när, var och hur man gör saker.... kanske älskar jag den ännu mer. Så länge det finns omtanke, medmänsklighet och kärlek i handlingarna får folk göra som de vill för mig. Det finns annat att haka upp sig på än ett kvarhållet pepparkakshus, håller ni med?

Jag går igenom julen och nyårets bilder och kan konstatera at den där målbilden jag hade när vi började tapetsera i salen, den infann sig. Vi satt i salen, det kändes ombonat och hemtrevligt och det blev en väldigt trivsam jul  Vi la om våra tider för julmaten, skippade Kalle Anka och plötsligt blev det jul i alla fall. I en omtapetserad och julpyntad sal. 

Häng med på bildkavalkad!

Enkelt julpynt är det vackraste. Ett par röda Ingrid Marie och plötsligt blev det jul.

Hemgjort godis och köpegotter, frukt blandat med godis. Ett enkelt men precis lagom stort gottebord strategiskt placerad i salen. Fast jag ser ju nu att det tillkom en hel del faktiskt... romerska bågar, paradischoklad, after eight, äpplen. Hm! Enkelt gottebord kanske inte var det mest korrekta uttrycket. 

Vi har nästan inga tomteprydnader men de vi har har en betydelsefull historia. Den här vackra tomten inhandlades i Norge för många herrans år sedan och är egentligen en av de tre vise männen. Jag önskar att jag även hade köpt de andra två. 



Vi kallar honom "Snokatomten" eftersom han inhandlades här när det begav sig.

Röda nejlikor och några kvistar av barriga träd och buskar fick sätta julstämning på bordet. Nejlikor är perfekta blommor tycker jag. De står länge och finns i många fina färger. Jag gillar den mörkare röda färgen framför den riktigt julröda.

Även de röda rosetterna är köpta på Snoka. Det blev en väldigt avklädd gran i år för att vara en gran hemma hos oss. Det blev fint det här med. Ni som följt bloggen kanske också minns vad som alltid finns med i vår gran oavsett hur den ser ut?

En tom kartong nässpray.... Yngre, lagom julpyntsintresserad son bidrog som alltid med glada skratt och plötsligt fick vi en granprydnad som hängt med länge.

Så ser han ut idag. Sonen som alltid lockar fram ett skratt och fortfarande har bus i blicken.

Och här är dottern och pälsbollen. Dottern är lika vacker nu som på kortet, men pälsbollen är finare nu än då. Någon dag in på det nya året trimmade vi honom nämligen och nu ser han ut så som han gjorde när han var valp. Oemotståndlig med andra ord.

Ja, det var en liten bildkavalkad över vår jul. Vi har mer eller mindre övergett det där med att ge varandra julklappar och kör julklappsspelet istället. Det är väl jag då som inte kan hålla mig. Den traditionella första adventspresenten och paketet i julstrumpan på julaftonsmorgonen måste ju leva kvar. Och så något rejält som barnen behöver men kanske inte vill lägga pengar på själva. En mamma och pappa-rättighet att ge, eller hur ;)

Och den där mamman i Stavik hon gav sig själv en liten julklapp också minsann. Tänk som hon håller på. Visar vad i nästa inlägg.

Kram

sussie