Just nu håller jag på som bäst med det här hemma.
Vi har ett bra förhållande jag och mina pelargoner.
De talar liksom om när det är dags och då spelar det ingen roll vad regelboken säger.
De börjar blomma med små, bleka blommor på långa, rangliga stjälkar. Och sätta knoppar.
Så talar de om att jorden är mager och uttjänt och att de måste börja blomma för att sätta frö och på så sätt överleva.
- Snälla, Sussie, säger de. Ge oss bättre förutsättningar så lovar vi att blomma vackert och överdådigt nu när ljuset är på väg tillbaka.
Jag beskär, tar skott och omplanterar på samma gång. Hittills har de alltid klarat omställningen även om den är brysk. Jag daltar ju aldrig med mina pelargoner om ni kommer ihåg. (Här kan ni läsa mer om det och hur man tar sticklingar av mårbackapelargoner.)
Ser ni förresten på OS ? Det gör inte jag. Jag är totalt befriad från den där genen som gör att man uppskattar sport på tv. Det räcker med att titta på nåt sammandrag över godbitarna. Som när OS-bukettens hippaste blomma - SilverKallan - fixade guldet tillsammans med sina lagkamrater i stafetten till exempel. Då tittade jag.
På sammandraget.
Kram Sussie
4 kommentarer:
Inget pjolt med dina pellisar minsann. Jag vågar aldrig göra allt på en och samma gång, men det kanske jag törs nu. Kraaam Pia
Så fina pellisar du har! Har beskurit mina med, men inte planterat om än, lite baklänges jag vet ;) Har så stora krukor så det är lite bökigt att helt byta jord. Jag brukar lägga på rejält med kogödsel så snart de går att ta ut och hoppas på det bästa.
Ha en fin kväll!
Kram!
Oj oj oj vad dina pelargoner ser fina och friska ut. Mina i källaren ser mer döda ut. Tänkte börja fixa till dem och se hur många som lever. Jag är också ganska hård mot mina, men jag är inte speciellt bra med blommor dessvärre.
skall ta hand om mina pellisar snart.
Ha en fin eftermiddag och kväll.
Kram
hanna
Skicka en kommentar