PRYDNADSPUMPOR - ETT MYSIGT HÖSTPYNT

 I år odlade jag många prydnadspumpor. Det är definitivt något jag ska fortsätta att göra. Det är roligt att ösa på när man dekorerar. Jag har en hel skottkärra full och tänker ta frön från några fina sorter. Sen ska jag satsa på några riktigt stora pumpor nästa år också. Även de till dekoration. Jag är inte så jätteförtjust i smaken av pumpa. 

Det behövs inte så mycket för att det ska bli fint. Naturliga saker är det bästa. Blommor, prydnadspumpor, höstlöv. På utsidan av vårt gårdsplank, på den sidan som vetter ut vår lilla grusväg står utomhuspiedestalen som sonen snickrade åt mig i somras. Som ett litet utropstecken till alla som passerar.

- Hej, hallå! Kör sakta och försiktigt så du hinner se! Vi har djur här på gården som vi är rädda om ifall de av någon anledning skulle förvilla sig ut på grusvägen.

De första snöflingorna har fallit hos oss. Jag förlikar mig aldrig med det. Inser att det snart är november och att det så klart är helt naturligt att det kan komma snö, men det känns som att månaden oktober försvann ur medvetandet när livets skörhet knackade på. Jag kör oktober en månad till. Har precis klickat hem fler narcisser på rea.

Kram

Sussie

IBLAND BLIR ALLT SÅ SKÖRT

 Hej alla!

Bloggpausen var inte planerad. Plötsligt behövdes all tid läggas till en nära anhörig som blev hastigt och allvarligt sjuk. Ibland hänger livet på en skör tråd.

Nere i blomsterkvarteret har jag tre ytor som jag gör i ordning allt eftersom. Jag har inte bråttom utan tar en bädd i taget. Den första - längst upp i bild- gjorde jag i ordning förra året och den var helt fylld av rosenskära i somras. Jorden är näringskraftig och full av mask. En bra jord.

Nu har jag förberett den andra bädden för odling nästa år. Ni ska få se steg för steg hur jag gjort. Den tredje bädden är lite påbörjad, men om jag inte hinner eller orkar, så blir den färdig nästa år istället. Allt har sin tid. Sakta går också framåt  

Här syns två lager i de båda bäddarna som jag håller på med just nu. I den längst till höger har jag klippt ner solrosorna, rosenskärorna, tagetesen, ja allt som blommat färdigt och som nu ska bli ny jord igen.

Över det har jag lagt löv. Odlingsbädden till vänster är mer iordning än den högra. Under veckan som kommer ska även den högra bädden få ett lövtäcke på sig.

Vår kompost har verkligen gjort sitt. Den är byggd av gamla lastpallar som nu börjar sjunga på sista refrängen och har några år på nacken. Ett roligt vårprojekt att ta tag i.

Komposten är perfekt att lägga ovanför lövtäcket i odlingsbäddarna. Jag tömde båda facken för att också underlätta när vi bygger ny kompost. Skönt att ha dem tömda tills dess. 

Allt har inte förmultnat färdigt, men det gör ingenting. Det som fortfarande är kvar av gamla kvistar och grenar skapar struktur och fortsätter att brytas ner när det ligger i odlingsbäddarna.

Här ovan syns det tydligt vilka olika lager som jag byggt upp odlingsbäddarna med.

Till våren lägger jag på ett lager finjord köpt i påse för att fröna ska få en bra grund att starta sitt växande i. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken typ av växter jag ska odla här, men något som blommar vet jag i alla fall. Har ni några bra förslag får ni gärna tipsa.

Ta hand om er och var rädd om livet. Det är skört.

Kram 

Sussie 

FLER DJUR TILL VÅR GÅRD OCH EN HÖNA SOM HITTAT HEM

I flera veckor har en av våra äldre hönor vägrat att tillbringa nätterna i hönshuset tillsammans med de andra i flocken.

Envetet har hon istället traskat in i tomathuset när det blivit dags för kvällsmatningen och inlåsning för natten. Helt ensam har hon sedan funnit sin nattro utan att visa det minsta behov av att sova tillsammans med de andra.

 Idag bestämde hon sig plötsligt för att inte längre välja bort de andra och gick obrydd in i hönsgården med de andra och lät sig utfodras och låsas in för natten tillsammans med dem.

Visserligen ville hon sedan sitta på en egen pinne när det blev dags för nattvila, men nu är hon iallafall en i gänget igen. 

Man undrar ju vad det är som har hänt som föranlett denna månadslånga markering av självständighet. Hönor är verkligen personligheter.

Kommer ni förresten ihåg att jag för en tid sedan skrev på bloggen om att testa biodling?

I helgen hade jag fint besök av fina vänner där en av dem är biodlare. Om allt går som det är tänkt kommer jag också att vara biodlare nästa sommar. Hur roligt är inte det?

Det är mycket jag måste lära mig och jag tänker gå kurs så snart sådana sätter igång, men det känns så otroligt skönt att också veta att jag har en mentor i uppdraget nu när min vän erbjudit sig att finnas där och svara på frågor när sådana dyker upp. För det gör det garanterat.

Kram

Sussie