Räck upp handen ni som gillar orange!

 Hej alla!

Helgen har varit fin. Hoppas den har varit det för er också. Jag har målat möbler och njutit av hundvaktande, vackert väder och fågelsång. Det känns som livet återvänder när småfåglarna börjar kvittra ute.

Undrar om det är uppväxten på 60-70-talet som gör att jag inte gillat orange under decennier. De senaste åren har det dock förändrats. Jag älskar mörkt orangea tagetes, går i spinn över den knallorangea liljan som växt i trädgården sedan den anlades på 20-talet  och tycker att orange i vårt gråvita kök är typ världens  finaste.

Nu ska jag fortsätta måla möbler till sonens gamla rum som blivit hemmakontor. Märkligt det där - det rum man sist håller på att fixa i är det man tycker bäst om för stunden. Nu är det roligast att greja där trots att jag borde måla sista listen i ett annat rum.

Kram

Sussie

Lyckan över en klassisk skohylla!

 Hej alla!

Jag nämnde ju i förra inlägget att vi skulle montera en skohylla. Nu är den på plats och jag är jättenöjd. Först tänkte jag skriva lycklig, men det är kanske lite väl att ta i. En väldigt ytlig lycklighet men ändock en slags lycka. Jag tror att just lycka har många olika lager och former. 

Vi bor i ett gammalt 20-tals hus. När man hittar något som ser ut som det suttit i huset sedan länge tillbaka, då brukar det bli bra. Vår nya skohylla räknas som en klassiker och formgavs av Gunnar Bolin 1937.

Konsolerna är tillverkade av återvunnen aluminium som håller ihop rundstavar i trä eller metall. Vår skohylla har rundstavar av ek.

Det är de små, små detaljerna som gör det. Som när skohornet matchar konsollerna till exempel.

Och krokarna på hatthyllan. (klickar ni på länken får ni historien om vår hatthylla och en riktig flashback av vår hall som den såg ut för 14 år sedan. Det har hänt en del...)

Vår skohylla är köpt begagnad eftersom jag vill ha originalet men det finns nya alternativ. Bland annat här och här.

Dags att ta tag i helgen!

Kram

Sussie