MELONFJÄSK OCH TRÄDGÅRDENS HATFÄRG NR 1

 Inspirationsbild från https://www.exotic-seeds.store/sv/

Jag har aldrig odlat melon förut, men i år tänkte jag försöka. Jag har förstått att man behöver fjäska en del för meloner om man vill ha en bra skörd. Det kanske är där det kommer att gå åt pipsvängen. Blomfjäsk är inte riktigt min paradgren. Jo, initialt. När själva sådden ska igång, när krukorna ska förberedas och fröerna ska ner i jorden, men sen kämpar jag fortfarande med att tycka att själva skördemomentet är nåt för mig. Har jag kommit så långt i odlandet att det är dags att skörda, då har jag ju redan bevisat för mig själv att jag kunde. Då brukar intresset falna. 

Meloner tycker tydligen inte om att omplanteras. De är känsliga för det. Därför testar jag att plantera fyra frö för per kruka som rymmer många liter jord. Jorden har jag vattnat igenom med varmt vatten för att ge fröerna värme direkt från start. 

Det här går tvärtemot hur jag brukar tänka. Jag omskolar hellre en extra gång än planterar i för stor kruka direkt. Risken är annars stor att de små fröerna blir blöta och kalla om det är för mycket jord runt omkring dem. Men nu testar jag ändå så här för att slippa störa plantorna när de väl börjar växa till sig.

När fröerna väl planerats ska krukorna stå varmt tills sådderna kommit upp. Då ska krukan ställas svalare. Det kommer att bli pyssligt detta men vad gör man inte för att behålla epitetet trädgårdstokig?

Varmaste rummet hos oss just nu är det rum som kycklingarna bor i. Där finns det till och med en extra värmelampa som gör att temperaturen är varmare än vad vi har i övriga huset. 

Jag använde planteringsjord blandad med bokashi och ett lager på ca fem centimeter med såjord på toppen. Fjäsk som sagt. 

Här är sorten jag odlar. Som sagt: har noll erfarenhet av melonodling och vet inte varför jag valde just denna att börja med. Tror det var för att den ska vara ganska snabb av sig.

Nu ska jag bjuda maken på en kopp kaffe och planera uteköket som vi kommer att påbörja i år. Han planerar byggandet och jag letar växtinspiration på nätet. Bra fördelning. Och för er som envist hävdar att ni inte gillar oranga blommor måste jag bara få slänga in denna inspirationsbild från Martas Potoczeks trädgård i Polen. Kejsarkronor och tulpaner i orange? Jag tycker det är ljuvligt fint! Vad tycker du?

Kram 

Sussie

ATT TA EN PAUS OCH ATT UTVECKLAS

Det har gått en månad nu sedan mamma lämnade oss. Jag har behövt den här månaden för att komma ikapp mig själv. Till att reflektera över de senaste fem månaderna, när jag hittade henne efter  första stroken av två och att vara aktsam om liv som fortfarande pågår. Jag brukar inte vara alltför privat på bloggen, så därför får det räcka med detta i skrift när det gäller min mammas bortgång.

Här hemma pågår livet för fullt. Min krokusäng börjar leverera även om den behöver några år till innan den kan kallas äng. Lite mer av en plats där det dyker upp spridda krokusar i olika färger just nu.  

Fönstren svämmar över av sådder och ute gräver jag större rabatter och utökar köksträdgården. 

Här under det gamla trädet ska det planteras örter mot norr och kryddväxter mot söder. I huvudet är det lummigt och mysigt att vandra längs den lilla upptrampade stigen i gräsmattan på väg mot en simtur i poolhuset. I verkligheten är det en jädra massa jobb innan det blir verklighet, men en dag så.

Sen måste jag ju bara berätta om våra nykläckta kycklingar också. Lagom till påskafton kläcktes 6 stycken alldeles bedårande små kycklingar av sorten hedemorahöns. Vi har ju gammalsvensk vit leghorn sedan innan och hedemora är nya för mig. Det jag tycker är så fint med den rasen är att deras ögon är mörka. De ser snälla ut och inte stirriga som många andra hönsraser gör. Just nu bor de under en värmelampa i kammaren och har en dammvippa av fjädrar som surrogatmamma. De äter ur handen och går med på att bli lyfta och tagna i. Jag är verkligen inte duktig på att könsbestämma kycklingar men jag tror nästan helt säkert att en av dem är en tupp. Benen är kraftigare och så tycker jag att den är lite mer kavat än de andra. Tiden får utvisa.

Nu ska jag plantera lite fler fröer. Bland annat musselsyska och melon. Jag är lite stolt över mig själv som lyckats hålla min såplan och inte speeda iväg och så allt i januari. Långsamhetens lov har fått en ny innebörd. Jag har utvecklats!

Kram Sussie

NÄR HEMMET BARA ÄR EN MELLANSTATION

 

I flera månader har jag nästan inte gjort annat än att städa. Ändå är det rörigt typ precis överallt här hemma. Känner nästan panik när jag undrar om det någonsin kommer att bli ordning och plockat igen. Det händer allt som oftast att jag tvivlar.

Det blir väl kanske så, när det är hos andra jag städar istället för hos mig själv. Vårt hem är just nu en mellanstation för en annan persons saker och det är bara att gilla läget.

Det pågår nämligen flyttstädning av mammas lägenhet eftersom hon äntligen fått plats på ett särskilt boende. Det är utflytt och inflytt på samma gång och mitt i alltihop ska det flyttstädas.  

Jag har aldrig någonsin tagit städhjälp, men nu funderar jag faktiskt på att unna mig det när, all flytt är avklarad. Risken är väl bara att jag kommer att skämmas så mycket att ta hem någon utomstående, att jag städar först innan de kommer. 

Bilden i dagens inlägg är tagen precis nu. Det finns hörn här hemma som är okej också. Den uppmärksamme ser kanske ändå att det står påsar med saker som ska vidare bakom dörren. 

Igår hade jag feeling och ork att rensa ur min egen garderob och  nu finns tre kassar med kläder som ska lämnas vidare till de som bättre behöver dem. En skön känsla.

Just nu ligger sådder och annat odlingsrelaterat lite på is. Istället är det dammvippan som går  på högvarv.

Och Raymond har börjat ta tag i toaletten på övervåningens som ska göras om. Lite byggdamm ovanpå allt är ju aldrig fel.

Sussie

 

HALLÅ! JAG ÄR VAKEN!

Det brukar vara jag som väcker pelargonerna någon gång i slutet av februari.  Ett litet försiktigt

-Godmorgon, dags att vakna nu!

Pelargonerna brukar vara vårligt gängliga och ganska rufsiga efter vintervilan, men i år tror jag minsann det pågått något slags uppror i pelargonsällskapet.

Plantorna är kraftiga och på gång av helt egen kraft. Igår skrek de rent av till mig.

- Hallå! Hallå! Vi är vakna! Ge oss ny jord nuuuu!

Jag fattade och införskaffade ny jord och planterade om. Hoppas innerligt att blomningen kommer igång som den ska också och att bristen på vintervila inte påverkat negativt på något sätt. 

Jag, som brukar passa på att ta massor av sticklingar i samband med omplanteringen, får nu istället njuta av kraftiga och buskiga plantor från start. Jag tar sticklingar lite längre fram istället. Vill låta dem girigt moffa i sig näring och bygga upp blomanlagen utan att behöva släppa ifrån sig sitt halva jag precis nu.

Vill ni läsa andra inlägg om pelargoner på bloggen är det bara att klicka här. 

Ett annat tips som jag gärna tipsar om är appen Oh Garden. Det här är inget samarbete utan helt enkelt ett tips på en bra app om ni som jag tycker om att ha en struktur och en plan med trädgården. Finns där appar finns.

Dags att ta tag i dagen. Först ut förmiddagskaffet. Den goaste koppen av dem alla.

Kram

Sussie

LÄST I JANUARI

Visste du att var tredje vuxen svensk aldrig öppnar en bok för att läsa? Det talas ganska ofta om barns bristande läsintresse  och sjunkande läsförmåga, men vi behöver titta på oss själva också. Hur förebildliga vi är.

Min pappa var en förebild på många olika sätt. Inte minst när det kommer till att läsa. Han var en väldigt fin och intressant personlighet som ständigt påminner mig om vilka värderingar jag själv har. Tänker jag på pappa, tänker jag på honom som en underfundig, snäll och läsande person. Alltid minst tre olika böcker på gång, som valdes efter vilket humör han var på för stunden. Han läste flera timmar  per dag och valde lätt boken framför tv:n.

Jag är en temaläsare. Utgår gärna från en författare och plöjer flera böcker av just denna. Jag kommer in i skrivstilen och författarens särpräglade sätt att skriva. 

Eller också läser jag serier och trilogier.  Lär känna böckernas huvudpersoner och vill gärna veta mer om dem. Deckare är en favorit och då gillar jag mest de där sidohistorierna som oftast kommer med på köpet. Själva deckarhistorien är inte alltid mitt fokus. Stackars författaren har kämpat för att hitta en riktigt bra mordgåta som ska lösas och jag tänker mest på huvudpersonens vardagliga liv som surrar på i bakgrunden av berättelsen.

Januari blev en rätt så bra läsmånad som kan sammanfattas med följande titlar. 

Dödsbädden av Katarina Wennstam. Den tolfte boken ur Justitia-serien.

Temat i alla seriens böcker är mäns våld mot kvinnor. Ruskigt, både på ett skrämmande sätt, men också ruskigt bra skrivna. Serien är väl värd att läsa.

Köksträdgården- Det gröna arvet av Lena Israelsson

Måste alltid slänga emellan en trädgårdsrelaterad bok eller två efter att ha plöjt igenom utsatthet och mord. Den här boken är en av mina ”bok jag måste ha- bok”. Lär mig nytt varje gång jag läser den.

Räkna hjärtslag - Katarina Widholm

Om trettiotalets Sverige. Om hembiträdenas slitiga vardag och om omöjlig kärlek. Feelgood med ett historiskt och realistiskt, allmänbildande tema. 

Värma händer - Katarina Widholm

Andra boken i serien om hembiträdet Betty. Jag tyckte inte del 2 var lika bra som första boken, men ändå bra. Såklart jag vill veta hur det går för Betty. Sen gillar jag böcker där man får följa någon som slår i underläge och som inte ger upp.

Käraste vänner - Katarina Widholm 

Jaa…. Det är ju inte för inte som jag önskar att det kommer en del fyra i serien. Inte kan det väl vara slut nu? Vill gärna ha en fortsättning.  Hör hon det fru Widholm?