Från loppisstol till snyggstol

 Hej alla!

Jag minns så väl den där lördagen för några år sedan. Det spöregnade och jag hade inte tänkt gå ur bilen alls förrän jag var hemma, när loppisskylten dök upp från ingenstans.

Alla satt kvar i sina bilar för det regnade verkligen. Ingen ville gå ur och in på loppisen förrän det lugnat ner sig lite.

Vis av erfarenhet vet jag att vädret kan vara det allra bästa loppssällskapet när man ska göra fynd, så jag parkerade och sprang för att ta mig in snabbt under tak. Blicken fastnade på ett illrött ben som syntes under en täckande presenning.

Tiden stannade och det gjorde andningen och jag med. Kikade snabbt in under presenningen och såg två stolar med priset 2000 kr. Karakteristiska ben visade sig stämma med vad jag trodde att jag skulle finna under presenningen.

Hm.... dyrt för att vara loppis men va fasen... 1000 kr styck.... Ja, det får gå.

Ni vet hur det är när man tror att alla andra vill precis samma sak som en själv? Just då trodde jag att alla typ hade spanat in sig på stolarna så jag sprang in till kassörskan och sa:

- Jag ska ha de där röda stolarna där ute under presenning! Skriv upp det innan någon annan kommer och säger detsamma!

Sen väntade jag otåligt tills regnet lugnade ner sig. Faktiskt bröt solen igenom och de som hade loppisen hämtade in stolarna åt mig där jag stod, redo i kassan för att betala.

- Ja men det var väl tur att du fick dina stolar! Nu är det bara betalningen kvar. Om du inte har något mer att betala så blir det 200 kr.

- Va! Nä! Alltså...

- Jo, kolla på priset! Två stolar för 200 kronor. Vill du inte ha dem? Är det för mycket?

Ibland när man vill någonting alldeles, alldeles tokmycket, då blir man liksom både blind och döv för det som är verkligheten.

Jag målade om dem direkt men har behållit tyget i alla år fram tills nu. Tyget är ganska snyggt tycker jag men nu vill jag byta klädsel och fräscha upp dem. De har stått i Stallet när det var kafé och tyget har gjort sitt när man tittar på närmare håll. Och jag har målat om dem också.

Istället för vita blir de mer klädsamt gammelvit och förra helgen tog vi en tur till Klässbols linneväveri och köpte ett randigt linnetyg som stolarna ska kläs med.

Jag hade visserligen kunnat köpa 20 stolar för priset på tyget men... ja ja. Det får det vara värt!

Kram

Sussie

Jag vann budgivningen!

 Hej alla!

Förra söndagen vann jag budgivningen på en nätauktion och salsskåpet blev mitt. Slängde in det sista budet när det var fem minuter kvar och skåpet blev mitt för 400 kronor.

400 kronor!

Från början hade jag tänkt att det skulle ställas i sonens gamla rum på övervåningen, men när jag såg det i verkligheten tänkte jag om nästan omedelbums för det var högre och större än vad jag föreställt mig att det skulle vara. 

Det passar perfekt i vår sal där det nästan är tre meter högt i tak och där vi tidigare haft ett mindre skåp som aldrig känts riktigt rätt, varken i stil eller i storlek.

Det här är perfekt!

Det är inte originalmålat så det gör inte så mycket om jag skulle måla om det. Just nu finkammar jag nätet på färgblandningar av gråa nyanser som var vanliga på 1700-talet. Har ni några tips på blandningar så kommentera gärna.

Beslagen ska bytas. De som sitter på är en aning vulgära för min smak. Det gör så mycket vilka beslag ett skåp har. 

Dags att kika på fyndet? Här kommer det:

Har alltid drömt om ett skåp med skedhylla. 

Beslagen jag inte gillar men annars är jag smått förälskad i allt som har med salsskået att göra. Sockerkantslisten, snedklaffen, skedhyllan, storleken. Och priset.

Nu ska jag skura rent skåpet och mysa med liten fyrfota hjärtevän som sovit hos oss i natt. Han är det sötaste som finns och vi lånar honom gärna på helgerna, dotterns bichon havanaise Yannick.

I nästa inlägg tänkte jag visa ett par stolar som just nu får sig en riktig makeover. Också de fyndade fast på loppis. De har fått flytta in från stallet och kaféet och står nu i vårt bibliotek.

Njut söndagen!

Kram

Sussie

Bokhyllan Billy blir bokskåp i gustaviansk stil

Hej alla!

September hörrni!

När jag sitter och skriver det här inlägget så haglar det ute. Solen skiner och så haglar det. Massor!

Jag älskar hösten, september är bland de finaste månaderna jag vet (kanske för att jag fyller år då ;) men hagel... njaej.... känner mig inte så där jättepepp på det faktiskt. Än vill jag gå i kjol med bara ben.

Vi har hunnit med massor i helgen. Jag känner mig otroligt glad för att inredningsinspirationen har kommit tillbaka. Den var borta där ett tag.Jag orkade inte besöka varken auktioner, loppisar eller möbelvaruhus. Och det är så olikt mig, men nu är jag tillbaka i pysselkreativiteten igen. Kul att ni kikar in förresten! Det bidrar också.

Vi har byggt om våra bokhyllor till bokskåp och det kommer att bli så fint, när det är klart. Idag får ni en glimt av vad vi gjort. Som stomme är det vanliga Billyhyllor från Ikea. Jag gillar inte ytan så jag har penselmålat dem. Det blir en helt annan känsla om ni frågar mig. Och eftersom jag inte kände mig nöjd med färgen har jag bytt ut den. Ni får se mer när allt är riktigt klart. Och det bästa av allt - vi har satt på glasdörrar. Det lyfte hela bokskåpet.

Här kommer bilder på hur det såg ut för några dagar sedan.

På krönet har vi gjort så som vi gjort på mycket annat. Visst är det vackert med sockerbitslister!

Finaste tavlan har Emmas Mike målat.

Och som pricken över i har vi bytt standardknopparna till kläppen. Nästa gång jag visar bokskåpet är det färdigmålat och alla glipor är igenspacklade. Jag gillar verkligen inte glipor.

Nu måste jag ila! Ska lägga bud på ett skåp på en onlineauktion! Håll tummarna!

Kram

Sussie

Hej då kaféet!

Hej alla!

Tusen tack alla ni som kikar in! Jag blir lika glad varje gång jag kikar på statistiken. Ni är rätt många som är tillbaka in och läser nu. Sååå glad för det.

Jag ska knåpa ihop ett inlägg snart med recept på pizzan jag åt där bottnen bakades av bland annat broccoli. Den var så god och försvann i ett vips utan att jag fotograferade den. På ett sätt är det bra. Då blir det en ny anledning att göra den igen.

Idag tänkte jag visa vad som händer i vårt stall som fram tills i början av sommaren ju var ett kafé. 

Kaféet är ett minne blott. Ett väldigt, väldigt trevligt sådant men var sak har sin tid. För ett år sedan kom Raymond nämligen med en helt oväntad idé:

- Ska vi bygga om det till ett poolhus?.

Jag tänkte inte mer än en sekund innan jag sa ja, men behövde ett år på mig innan vi satte igång bara för att i tanken vänja mig vid att jag inte längre ska driva kafé där. 

Faktiskt har jag gjort ett litet sorgearbete, men ibland måste man vara i sådant också. 

Nu känns det bara bra. Vi genomför det och det får ta den tid som behövs. Ni kommer att få vara med på hela resan. Det är mycket som ska göras innan inredning och annat kul får ta vid men förhoppningsvis gillar ni sådana här bilder också. Om inte annat blir det bra efter-bilder när det blir klart.

För den som vill kika lite mer på hur det såg ut när det var kafé hittar några inlägg här:

Vår fina kamin i Stallet

Detaljer från Stallets hall

När vi byggde fönsterväggen

Kram

Sussie

Prövning med finess

 

Han är bra snäll.

Och så är han lika noga med detaljer som jag. 

Ända sedan vi byggde bokhyllorna i biblioteket så har det varit som att vi väntat på att de ska kännas bättre . Krönet för kompakt. Sockeln för liten.

Och jag är osäker på färgen.

Vi har inte ens fogat in listorna ordentligt och jag hatar glipor. Det ser ofärdigt ut.

Istället för sockel ska vi testa att göra små ben så att känslan blir mer av bokskåp istället för "hemsnickrad bokhylla". Lite mer finess.

Det kan ju bli väldigt fel. Eller också blir det precis det vi vill åt. Sånt vet man ju inte förrän man provar. Och det gör vi gärna. 

Provar.

Apropå gardintyget jag visade i förra inlägget så blev det inte världens hurrarop från övriga i familjen. Majoriteten (eller ja... alla förutom jag) undrar om det kommer att bli rörigt ihop med tapeten som ni skymtar på bilderna ovan. 

Just nu är jag i "Vi kan väl prova- läget". I alla fall i tanken. Men okej, jag prövar att tänka om också. För man vet ju som sagt inte förrän man provat.

Och det gör jag ju gärna.

Kram Sussie