Rädda det som räddas kan

Det kostar att vara lat.

Jag brukar alltid ha en massa pelargoner under sommarhalvåret. Rosenpelargoner, vita pelargoner, Apple Blossom - och så förstås den vackraste av dem alla - Mårbackapelargonen.

Allra mest rädd är jag om mina rosenpelargoner. Nu finns de att köpa överallt, men det är något visst med att ha en historia bakom.

I höstas ställde jag ut alla mina pelargoner under några veckor. Det var ju så många och vi skulle göra så mycket. Det regnade ute... pelargonerna kunde ju få komma ut på grönbete - tänkte jag. Ingen som skulle behöva tänka på att vattna en miljon pelargoner. Vilken supersmart idé Sussie!

Pelargonerna såg ut att stortrivas ute, de fick stå kvar.

Men så en morgon  upptäckte jag till min fasa, att det hade blivit en frostknäpp under natten. Och då förstår ni att mina pelargoner hade stått ute - och "mått bra", ganska lång tid.

Rädda det som räddas kan!

In med dom, fort som busen!

Och under vintern har jag vankat som en äggsjuk höna för att hålla koll på vilka som överlevt.
Några Mårbacka, och en rosenpelargon. Gudskelov att det går att ta några skott av dem. Och gudskelov att min snälla mamma tagit sticklingar från sina Mårbackor. Det är ingen lat människa det! Hos henne har alla pelargoner överlevt.

Förlåt fru Rosenpelargon och fröken Mårbacka! Förlåt, för att ni bor hos en lat och lättjefull människa.

Jag ska vara så snäll, så snäll resten av året. Ni ska få den där pratstunden på mornarna, när jag dricker mitt morgonkaffe och plockar bort vissna blad.

Ni ska få extra gödning och någon som ser till er om vi åker bort eller har mycket att göra.

Och ni ska få stå i skyddat läge. Som utomhuspelargoner kan vi ju alltid låta de där ekivoka, lätt vulgära köpepelargonerna för 14.90 på PEKÅS få ta sommarjobb. Från och med nu är det ni som bestämmer!

Kram Sussie

Löjtnant Lagerlöf

Selma Lagerlöfs pappa hette Erik Gustav Lagerlöf.

Han föddes på Mårbacka, som vid den tiden var en anspråkslös mangårdsbyggnad.

Erik Gustav Lagerlöf kom från en prästsläkt, Han bröt dock den långa raden av präster i släkten och blev officer inom det militära. Senare arbetade han som mönsterskrivare.
 
När han 1849 gifte sig med Selmas mamma, Elisabeth Lovisa (Louise) Wallroth,  är det första gången på fem generationer som gården tas över av en manlig ättling. Och Erik Gustav Lagerlöf  hade stora planer för sitt Mårbacka!
 
"Det ska bli en gård fin nog att ta emot självaste konungen!"
 
Förra året anlade jag en rabatt med inspiration från Kejsaren av Portugallien - Kejsarrabatten.

I år ska det bli en rabatt till Selmas pappa- Löjtnant Lagerlöfs rabatt. Det var så hon kallade honom i sina böcker- löjtnant Lagerlöf.
 
Allra roligast är det nog nu. När man ska hitta växter som passar och läsa in sig på historier och skrönor. Lite då och då kommer det därför att skrivas om löjtnant Lagerlöf här i bloggen. Och jag lovar - han var en betydelsefull man för Selma Lagerlöfs författande - klart att han ska ha en egen rabatt!
 
Och klart att dessa växter ska få bli stomme i min rabatt:
Löjtnantshjärtan...

...och andra blommor med militär anknytning i sitt namn - fänrikshjärtan och riddarsporrar...

Kram Sussie

För något år sedan besökte jag en loppis i närheten av där jag bor. I ärlighetens namn fanns det väl inte så mycket som jag var intresserad av. Det var mest serietidningar, barbiedockor och cyklar - gårdens barn hade gjort storrensning för att få plats med annat.

På ett bord fanns det dock något, som fick mig köpvillig - ett dussin av de sötaste små glas med utsirat mönster.Glasen var tunna som fjärilsvingar.

De där ska jag ha! tänkte jag.

Men hur skulle jag kunna få dem med hem? Skumpiga vägar och flortunt glas lät väl inte direkt som en lyckad ekvation.

En äldre dam säger då plötsligt till mig:

- Vi tuller in dôm i hushôllspapper å lägger dôm i detta bröskrine här. Dä kan du få mä på köpet skulle ja tro.
- Men tror du verkligen det?
- Jaha! Dä ä mina glas å mitt bröskrin som ja bärd hit dôm i. Jag har åg mä litte grejer på dänna loppisen.

Sagt och gjort. Glasen kom hem oskadda och brödskrinet hade fyllt sin funktion. Skrinet blev undanlagt - "fel i färgen" som det var.

Men även om inte brödskrinet såg så mycket ut för världen, så var ju funktionen helt fantastisk. Inga synliga plastpåsar längre, allt på ett ställe...

Med lite färg har det blivit som nytt. Tack du snälla, goa lilla dam som gav det till mig!

Kram Sussie

Vad får jag för....?

Söndagen tillbringade jag på auktion. Inte så mycket folk och man kunde göra fynd minsann.

Och fynd - det är väl när man hittar något som man vet att man kommer att få lägga några timmar på, för att få det som man vill.

Och det hittade jag!

En soffa...

Två stolar....

Ett bord...

Kaffekannor...

Ett vackert gammalt fat i pressglas...

Och massor av annat som jag inte plockat upp än. Vackra tallrikar, en pall, en spegel, flera kaffekannor...

Soffan ska kläs om och troligen målas, liksom stolarna. De ska ställa ut i stallet när det börjar bli dags att inreda. Och kaffekannorna har ju sin givna plats på stundande kafferep *ler*

Kram på er alla!

/Sussie

Miljötorsdag

Kan man bli en bättre människa av att blogga?

Sedan jag började med miljöuppmaningen på torsdagar under januari/februari, så har i alla fall jag blivit en bättre människa. I alla fall en bättre miljömedveten människa. Tack vare alla fantastiska bloggdeltagare har jag hittat länkar och tips, som hjälpt mig att göra bättre val.

Dags att summera vad miljöuppmaningen lett till.Idag är det dags för det sista miljöinlägget - om jag nu orkar hålla mig.

• Jag har fyllt i miljöbarometern. Nyttigt och tänkvärt!

• Jag bakar matbröd varje vecka. Målet var en gång i månaden, så det uppfyller jag med råge. Inte ett dugg svårt. Det är ju så kul att baka!

• Jag återanvänder plastpåsar.

• Jag använder tygkassar när jag handlar. Visst glömmer jag dem ibland, men då skäms jag som en blöt hund. Förr reflekterade jag inte ens över vad jag stoppade mina inhandlade varor i.

• Jag slänger aldrig mer ett värmeljus i sophinken. Det går i retur och blir nya, fina värmeljus som jag kan köpa igen... och igen... och igen...

• Jag gör veckomatsedel och försöker storhandla en gång/vecka. Mjölk och småsaker kompletterar vi naturligtvis upp, men det är inte längre några jäktade och hungriga magar, som springer runt i butiken, i jakt på något som går fort att tillaga.

• Vi har infört en köttfri dag. Lite (läs mycket) knorr från en familjemedlem blev det, men i takt med att matsedeln fylls på med andra smakliga alternativ, hoppas jag grymtandet försvinner.

• Jag har skrivit på uppropet Skydda Sveriges gammelskog.

• Jag köper enbart ekologiska bananer.

• Jag har upptäckt skillnaden mellan godis och godis.

• Jag använder en disktrasa i lingarn. Bara att slänga i tvätten när den blir smutsig.

• Jag har bakat matbröd till mina arbetskamrater som jag sålt till självkostnadspris. Om det är bra med närproducerat, så måste det väl vara allra bäst med "härproducerat" :-)

• Jag har bytt ut grönsallad och tomat till vitkål och morötter under vardagarna.

• Jag har köpt massor av lavendelfrö. Våra fjärilar blir färre och färre eftersom det inte finns nog med bra växter för dem. Till sommaren hoppas jag att min trädgård ska prunka och att fjärilarna ska virvla omkring i yster glädjedans!

Det finns tyvärr en sak som varit svår att rå på, och det är bilåkandet. Visserligen tänker vi mer på, hur många vändor det blir i bilen och försöker att inte åka i onödan, men bor man som vi gör, så är det svårt att åka kommunalt i alla lägen.

Men!

När vägarna blir bara, åker cykeln fram igen. En mil enkel resa... Jösses så bra för miljön och hujedamig så bra för hälsan!

Det är ju faktiskt lite bakvänt att sätta sig i bilen, åka en mil till gymmet och sätta sig på motionscykeln där.

Kanske finns det någon som har en idé till en ny uppmaning, där det gäller att motionera mer? Jag hänger på - direkt!

TACK alla ni bloggare som deltagit i uppmaningen! Tillsammans har ví förhoppningsvis gjort skillnad!
Kram Sussie