Bokhyllan Billy blir bokskåp i gustaviansk stil

Hej alla!

September hörrni!

När jag sitter och skriver det här inlägget så haglar det ute. Solen skiner och så haglar det. Massor!

Jag älskar hösten, september är bland de finaste månaderna jag vet (kanske för att jag fyller år då ;) men hagel... njaej.... känner mig inte så där jättepepp på det faktiskt. Än vill jag gå i kjol med bara ben.

Vi har hunnit med massor i helgen. Jag känner mig otroligt glad för att inredningsinspirationen har kommit tillbaka. Den var borta där ett tag.Jag orkade inte besöka varken auktioner, loppisar eller möbelvaruhus. Och det är så olikt mig, men nu är jag tillbaka i pysselkreativiteten igen. Kul att ni kikar in förresten! Det bidrar också.

Vi har byggt om våra bokhyllor till bokskåp och det kommer att bli så fint, när det är klart. Idag får ni en glimt av vad vi gjort. Som stomme är det vanliga Billyhyllor från Ikea. Jag gillar inte ytan så jag har penselmålat dem. Det blir en helt annan känsla om ni frågar mig. Och eftersom jag inte kände mig nöjd med färgen har jag bytt ut den. Ni får se mer när allt är riktigt klart. Och det bästa av allt - vi har satt på glasdörrar. Det lyfte hela bokskåpet.

Här kommer bilder på hur det såg ut för några dagar sedan.

På krönet har vi gjort så som vi gjort på mycket annat. Visst är det vackert med sockerbitslister!

Finaste tavlan har Emmas Mike målat.

Och som pricken över i har vi bytt standardknopparna till kläppen. Nästa gång jag visar bokskåpet är det färdigmålat och alla glipor är igenspacklade. Jag gillar verkligen inte glipor.

Nu måste jag ila! Ska lägga bud på ett skåp på en onlineauktion! Håll tummarna!

Kram

Sussie

Hej då kaféet!

Hej alla!

Tusen tack alla ni som kikar in! Jag blir lika glad varje gång jag kikar på statistiken. Ni är rätt många som är tillbaka in och läser nu. Sååå glad för det.

Jag ska knåpa ihop ett inlägg snart med recept på pizzan jag åt där bottnen bakades av bland annat broccoli. Den var så god och försvann i ett vips utan att jag fotograferade den. På ett sätt är det bra. Då blir det en ny anledning att göra den igen.

Idag tänkte jag visa vad som händer i vårt stall som fram tills i början av sommaren ju var ett kafé. 

Kaféet är ett minne blott. Ett väldigt, väldigt trevligt sådant men var sak har sin tid. För ett år sedan kom Raymond nämligen med en helt oväntad idé:

- Ska vi bygga om det till ett poolhus?.

Jag tänkte inte mer än en sekund innan jag sa ja, men behövde ett år på mig innan vi satte igång bara för att i tanken vänja mig vid att jag inte längre ska driva kafé där. 

Faktiskt har jag gjort ett litet sorgearbete, men ibland måste man vara i sådant också. 

Nu känns det bara bra. Vi genomför det och det får ta den tid som behövs. Ni kommer att få vara med på hela resan. Det är mycket som ska göras innan inredning och annat kul får ta vid men förhoppningsvis gillar ni sådana här bilder också. Om inte annat blir det bra efter-bilder när det blir klart.

För den som vill kika lite mer på hur det såg ut när det var kafé hittar några inlägg här:

Vår fina kamin i Stallet

Detaljer från Stallets hall

När vi byggde fönsterväggen

Kram

Sussie

Prövning med finess

 

Han är bra snäll.

Och så är han lika noga med detaljer som jag. 

Ända sedan vi byggde bokhyllorna i biblioteket så har det varit som att vi väntat på att de ska kännas bättre . Krönet för kompakt. Sockeln för liten.

Och jag är osäker på färgen.

Vi har inte ens fogat in listorna ordentligt och jag hatar glipor. Det ser ofärdigt ut.

Istället för sockel ska vi testa att göra små ben så att känslan blir mer av bokskåp istället för "hemsnickrad bokhylla". Lite mer finess.

Det kan ju bli väldigt fel. Eller också blir det precis det vi vill åt. Sånt vet man ju inte förrän man provar. Och det gör vi gärna. 

Provar.

Apropå gardintyget jag visade i förra inlägget så blev det inte världens hurrarop från övriga i familjen. Majoriteten (eller ja... alla förutom jag) undrar om det kommer att bli rörigt ihop med tapeten som ni skymtar på bilderna ovan. 

Just nu är jag i "Vi kan väl prova- läget". I alla fall i tanken. Men okej, jag prövar att tänka om också. För man vet ju som sagt inte förrän man provat.

Och det gör jag ju gärna.

Kram Sussie