Luffarslöjd

Dubbeldörrarna i Stallet kommer aldrig att målas om. Jag älskar den gulbruna färgen på dem. Lite skavt, inte så perfekt... Perfekta! Om ni tittar noga ser ni kanske snödroppen i trådarbetet som hänger i ena bjälken.

Det är inte mer än cirka hundra år sedan, som det fanns luffare i Sverige. Luffare var människor som inte hade något annat val än att ge sig ut "på luffen" för att försöka få ihop pengar till sitt levebröd när det var ont om jobb.

En del av luffarna började tillverka bruksföremål av ståltråd. Det kunde vara vispar, brödnaggar, säkerhetsnålar och fönsterhakar. De fick betalt i småslantar eller i form av mat och sovplats för natten.

Tänk, vad tiderna förändras!

Handen på hjärtat - skulle ni välkomna en helt främmande man i ert hus och låta honom få mat och sovplats för en visp?

Handen på hjärtat - det skulle inte jag... våga...
Fast jag älskar luffarslöjd!

Luffarslöjd är på modet igen. Fast det görs inte av luffare längre. Och jag tror att många kallar det trådarbeten nu för tiden.

Min goa, goa kompis Mia gör sådana där vackra trådarbeten! Och henne behöver man inte vara rädd för heller.  Hon är godheten själv!  Tack Mia, för att du stått bredvid och stöttat mig genom hela resan med Stallet!

M... som i Mia.

Kram Sussie

P.S Vi har INTE pratat om att göra ett varsitt inlägg om varandra. Detta var precis som i Triss-reklamen: Plötsligt händer det... D.S

TUSEN TACK!

Så många härliga möten!
Så många härliga människor!

Så många olika kakor.
Så många olika koppar.

Så många glada skratt.
Så många steg jag gick (14 390 st).

Kaffet serverades ur många olika kaffekannor.

Ser ni de broderade förhängena med loggan?
Och julklappen jag önskade och fick!

Tusen tack till alla som kom på det första kafferepet ute i Stallet!

Välkommen åter!

Kram Sussie

P.S. Pia tog fina bilder när hon var här. D.S

Idag...

Kafferep idag!

Idéer jag gillar

 Bild lånad från Frech Larkspur

  

Bild lånad från Marta Stewart.

Bild lånad från Inredningsbloggen


Avslutningsvis ett av mina favoritcitat:

En perfekt fasad är ointressant. Oavsett om det gäller tårtor, hem eller människor. 

Vill du veta vem som sa det först kan du klicka här.

Kram Sussie

Mer EGO åt folket!

Tavlor i skön mix. Bild lånad från Sköna Hem

Jag gillar när man sätter ihop olika saker till en helhet. När det finns en röd tråd utan att det behöver vara perfekt.

                             Varje spegel i sig kan upplevas prålig men tillsammans blir det magiskt! Bild lånad från Sköna Hem.

 

Jag är i full färd med att göra min egen variant av sådan vägg ute i Stallet. Det ska bli min EGO-vägg. Diplom och roliga saker som gett mig styrka i arbetet med min verksamhet.

Och det är s**t-kul!

Fast jag blir lite generad också.

För att jag tycker det är så kul att göra det...

Det börjar ta form...

Fattas ett diplom... Och det som ska sitta i ramarna...

Den 12:e februari är det dags för KAFFEREP hos Granne med Selma. Det har varit fullbokat sedan länge. Temat är Kakor, Kärlek och Kottar.

Hantverkare (och tillika bloggare) kommer att finnas på plats - Pia, Annika och Mia -  Och det kommer att finnas en reporter på plats som ska skriva om traditioner.
Nu gäller det att ligga i sista veckan. Alla kakor ska bakas. Och det måste vara riktigt mycket kärlek nedlagt i dem så att de smakar njutning.

Kram Sussie

Björnen har vaknat!

Tre dagar blev en vecka.
En vecka blev två.

Jag har lekt "Björnen sover" under två veckor Därför har det varit tomt med inlägg på bloggen. Fast jag har inte legat på latsidan. Bara fått omprioritera.

Idag blir det småfix ute i Stallet. Om två veckor är det dags för premiär-kafferep. Det ska bli fantastiskt kul!

Nytt inlägg kommer snart... lovar! Då ska ni få veta mer om vad som händer den 12:e februari.

Kram Sussie

P.S Nu finns det tre nya par vantar, som min mamma stickat. "Made by Mormor" kallar jag dem. Kika in här om du vill veta mer. D.S

P.SS Ett par är sålda. Nu finns två par vantar kvar. D.SS
P.SSS Nu finns det inga vantar kvar längre. Håll utkik efter ny leverans här på bloggen och på hemsidan. D.SSS

Stickat som inte stickar

Min mamma hade garn- och barnklädesaffär när jag växte upp.
Mamma stickade jämt. Alltid var det några nya modeller som skulle göras.

Jag glömmer aldrig, när jag var tre år gammal. Då var det var modernt med färgen orange. Och det var modernt med stickade kjolar och små stickade tröjor på flickor.
Och det var modernt med garnet Angorina Lyx...

Och eftersom mamma sålde garner och stickade modeller för att visa upp OCH dessutom hade en liten flicka som modellen kunde sitta på, ja då fanns det liksom inget val.

Än idag kan jag komma ihop den där stickighetskänslan av Angorina Lyx-garn på en varm rygg när solen värmde. Hur det stack och kliade i kjollinningen och känslan av panik när det inte gick att uthärda längre!

Nu är jag vuxen, men mamma stickar ännu. Häromdagen fick jag ett par vantar i ljuvligaste ull. Och för att de inte ska klia, har hon fodrat dem med mjukt fleecetyg på insidan.

Inget kliande eller stickande mera! Bara härligt värmande och fantastiskt vackra.

Kram Sussie - som ska sätta på sig vantarna och bege sig ut på dagens promenix.

P.S Om någon skulle vilja köpa ett par vantar så finns det ett par till. Klicka här. D.S
P.SS Vantarna är sålda. Ev kommer nya under v. 3-4. DSS

Eldsjäl nummer 3 - Monica i Ransäter

I Ransäter finns min tredje duktiga eldsjäl.  Hennes namn är Monica Olsson.

Monica broderar 4 stycken draperier med Selma Lagerlöf som tema. Utifrån Monicas idéer har motiven växt fram tillsammans med konstnären Marja i Myrom.

Motiven ska till största delen fyllas med plattsöm En hel del arbete kvarstår, men man ser ju redan nu hur vackert det kommer att bli!

 Och det gör mig så glad, att Monica vill dela med sig av detta här på bloggen!

Monicas man kommer ursprungligen från Fryksdalen, medan hon själv kommer från Klarälvdalen. Motiven är inspirerade från båda dessa trakter.

Jag älskar sådana genomtänkta projekt!

Ser ni Nils Holgersson på gåsen Akka? Hur säkert han sitter bak på Akkas rygg på sin färd genom Sverige?

Monica bor på en gård, med det vackra namnet Klockargården. Och Klockargården finns förstås med som ett tema.

När jag ser draperierna tänker jag, att de skulle platsa på ett museum i framtiden. En konstskatt, ett kvinnoverk och ett stycke historia gestaltat med nål och tråd!

Tack Monica för att du ville dela med dig av ditt handarbete! För mig är du en sann eldsjäl.

Kram Sussie

Broderat monogram

Äntligen har jag broderat S:en i min logga!

Det har jag längtat efter sedan jag höll på att testa fram den.

Jag har broderat den på linnetyg som ska hänga framför bänken i Stallets köksdel. Åtta våder ska det bli. Det innebär att jag får brodera ännu mer. Och det älskar jag ju...

Idag är det förresten sista chansen att delta i utlottningen av de vackra ljusen från Liljeholmens! Missa inte det, om du ännu inte deltagit.

I nästa inlägg ska ni få träffa en Eldsjäl igen. HON kan brodera hon...
Kram Sussie

- som också passar på att ge en extra stor kram till den/de som plogar skogsvägen mellan Fasterud och Stavik. Tack vare detta går mina promenader som en dans!

Niotusensexhundrasjuttiosju

Dörren in till Stallet.

Trevlig siffra om jag får säga det själv!

Så många steg blev det första dagen. Någon klok person lär ha sagt att man bör komma upp i 10 000 steg. Riktigt så många blev det inte... men nästan!

Och jag knatar på!

Den som vill hänger på, och för sin egen dagbok över hur många steg det blir/dag Ingen tävling, bara ett sätt att komma igång.

Kram Sussie

Häng på - och gå!

I februari hade jag ett Miljötema här på bloggen. Minns ni?

Jag hade tänkt att ha ett tema snart igen. Fast nu ska det ske i januari... Direkt på Nyårsdagen drar jag igång.

Den här gången ska jag ha ett tema för mitt eget välmåendes skull SAMTIDIGT som det också är bra för miljön! Jag ska nämligen... GÅ!

Stegräknare är införskaffad och även ett medlemskap på Motiomera.
På Facebook kan ni följa min väg. Jag kommer också att berätta här på bloggen hur det går.

Första bedriften kommer att bli, att få ihop steg, så jag tar mig från Sunne till Rättvik.

Alla som vill kan hänga på!

Låna gärna loggan med skorna och sätt på din blogg. Om du meddelar mig att du deltar, samt länkar till detta inlägg, så länkar jag till din blogg så alla kan följa oss som går.
Har du ingen blogg kanske vi kan gå "tillsammans" på Facebook eller i tanken.

Jag hoppas någon följer med mig... det är ju lite tråkigt att gå själv ;-)

KRAM Sussie

Liljeholmens + Petra Börner + Granne med Selma = sant

Vi är många som älskar levande ljus, speciellt så här i juletider.
Det ger en sådan stämning, att tända ett ljus och komma till ro, bara genom att vila med blicken i en låga.

Liljeholmens har de absolut vackraste ljusen, tycker jag. De består av 100% stearin. Ett ljus som består av stearin, är ett miljövänligt ljus, eftersom stearin är en förnyelsebar råvara framställd av naturprodukterna talg och vegetabilisk olja.

Tänk!

Bara genom att tänka till i valet av vilken sorts ljus jag köper, så är jag med och påverkar hur miljön ska må.

Liljeholmens ljus brinner med stor vacker låga. De sotar  inte, och de ger en känsla av kvalitet och tradition. Liljeholmens Kronljus har funnits sedan 1800-talet.

Eftersom kvalitet och tradition är de två ledord som jag vill ha som motto i min verksamhet, känns det fantastiskt att Liljeholmens erbjudit sig att sponsra med 10 paket "Långa vita kronljus" här på bloggen!

Ljusen ligger i en vacker ask, med mönster designat av den duktiga illustratören Petra Börner. Hon har även samarbetat med Louis Vuitton, Vouge och IKEA. När man öppnar asken frasar det lite, för de 12 ljusen ligger insvepta i silkespapper...

10 stycken av er som deltar i utlottningen tävlar om ett varsitt paket av dessa vackra, vackra ljus!

Gör så här:

1. "Gilla"" Granne med Selmas sida på Facebook. (Klicka på den lilla knappen längst upp bredvid namnet som det står "Gilla" på och en liten tumme som pekar uppåt)
2. Skriv sedan en kommentar där du svarar på frågan:

Varför ska man helst välja ett ljus gjort av stearin och inte paraffin?

För er som redan gillar Granne med Selma på Facebook räcker det med att kommentera och svara på frågan för att delta i utlottningen.

Utlottningen håller på fram till 9 januari 2011

GOD JUL till er alla!

Kram Sussie

Så lyckas du med knäcken

Hemligheten ligger i gradantalet.

I alla år har jag kokat knäck och gjort det sk. kulprovet.

Det kommer jag aldrig mer att göra.

Från och med nu använder jag en termometer i stället och kokar knäcken tills den blir

126 grader.

Då blir det perfekt!

Knäcken släpper lätt från pappret, är liiite hård på ytan och blir sen len och mjuk när man stoppar in den i munnen.

Tänk att det skulle ta 42 år innan jag lärde mig att koka den perfekta knäcken!

Fast receptet , det är det samma som jag alltid gör. Lite traditionell vill jag vara.

KNÄCK

2 dl vispgrädde

2 dl sirap

2 dl strösocker

2 msk smör

3/4 dl hackad mandel

1. Blanda grädde, sirap, socker och smör i en tjockbottnad kastrull.
2. Koka blandningen utan lock tills temperaturen är 126 grader. Rör då och då under kokningen.
3. Tillsätt mandeln.
4. Häll i knäckformar.

Kram Sussie



Köpmandisk

Köpmandisken ute i Stallet blev så vacker! Han kan han, den där Raymond :-)

Jag har målat den i en alldeles egen färgnyans. Kanske kan man kalla den "Granne med Selmas Grå". Blandningen är än så länge hemlig. Vi har ett litet samarbete, jag och den lokale färghandlaren... Tanken är att färgen ska kunna köpas där - och hos mig.

Bänkskivan är gjord av spontade bräder och målad i svart. Jag är riktigt nöjd med det grå och det svarta tillsammans.

Sedan denna bild togs, har spiskupa satts upp. Men det var en så bra bild på hur köpmandisken ser ut framifrån, så jag lägger in den i inlägget ialla fall.


Stor kram till er alla!

/Sussie

P.S Snart blir det utlottning här på bloggen. D.S

Söt lussekatt

Lucia -  då vankas det lussekatter hemma hos oss.

Inte före det, det hör liksom till luciatraditionen. Och varje år ligger det alltid kvar en massa russin på bordet när vi fikat färdigt.

Urpetade och ratade ligger de där och ropar: Varför gillar ingen oss?

Barnen har aldrig varit särskilt förtjusta i russin.

Jag bakar lussekatter med pärlsocker på till dem.

Alla ska få sitt när det är jul.

Sötaste lussekatten är nog ändå vår katt Husalf!

Kram Sussie - som ska bege sig ut på staden och se när dottern Emma åker häst och vagn som tärna i kommunens luciafölje.

Eldsjäl nummer 2 - Eija Kortesaari

Eija, är fembarnsmamman som tillsammans med sin familj, bestämde sig för att sälja det vackra huset i Sörmland och köpa en stor gård i norr.

Drömmen om att bo lantligt med djur blev verklighet för två år sedan!
Med kunnande och entusiasm såg de potentialen i det vackra gamla huset, trots att mycket jobb låg framför dem.

Stora rum liggandes i fil...
Pärlspont på väggarna...
Vackra gamla dubbeldörrar...
Kakelugnar...

Bland gårdens djur finns bland annat Klövsjöfår. 2009 fanns det endast 136 stycken av denna ras. Eija, som vänar om känslan i allt hon gör, handgarvar skinnen. Till sin hjälp har hon gamla, nästan antika redskap.

Eija har gjort något som många drömmer om. Hon har förverkligat en önskan! En önskan om att få bo med barn och djur i en vacker miljö.
I ett hus med möjligheter och många sköna detaljer.

Tack Eija för att du delar med dig av ditt engagemang!

Vill ni besöka hennes blogg så klicka här.

Kram Sussie

Taggtrådskrona

Min vackra taggtrådskrona som Annika gjort, har flyttat ut i Stallet. Där hänger den och glädjer mig varje gång jag kommer ut i Stallet.

Tänk att rostig taggtråd och porslinsskärvor kan bli så smakfullt när det kombineras...

Ikväll ska jag förresten "extraknäcka som taxichaufför". Bor man som vi gör, är det ett evigt skjutsande när man har tonårsbarn. Det är partaj och luciaträningar, data-lan och boxningsträningar...

En medföljande make eller en spännande ljudbok gör, att de nattliga bilturerna känns ganska mysiga ändå.

I nästa inlägg kommer en ny Eldsjäl att presenteras. Vill du också vara med? Maila mig och berätta på susanne@grannemedselma.se


Ha en fin 2:a Advent!

Kram Sussie