Jag älskar sten!

I början av sommaren åkte jag och dottern till Nora för att på hotell, umgås och bara ha det skönt. Vi brukar göra en mor och dotter-resa varje år och i år föll lotten på Nora. Med från resan tog jag med mig idén om att lägga kullersten utanför vårt port. Dels för att det är fint, men också för att slippa att uppskvätt grus smutsar ner porten lika lätt.

Stenarna hämtade vi för några helger sedan och idag gjorde vi slag i saken och ägnade några timmar till stenläggning. Jag älskar att hålla på med sten! Och att vi gör det tillsammans. Raymond lägger och jag langar sten och kör bort grus. Det är något väldigt befriande med att ta i och låta kroppen få arbeta rent fysiskt. Så glad så länge den orkar.

Varsågoda- här kommer en bildsvit på hur vi gick tillväga. Jag kommer att somna nöjd ikväll.

Kram

Sussie

Äntligen!

 I flera år har jag tänkt:

Det (de) där buskagen borde verkligen trimmas ner.

I går slutade jag tänka och sen gick vi lite bananas. Vi trimmade och sågade en hel dag och någon gång vid eftermiddagssnåret tänkte jag: men vad har vi egentligen gett oss in på!?

Inte så mycket för att det försvinner vyer som funnits i vår trädgård i många år, utan för att det är en sak att trimma ner, en annan att sedan forsla bort allt. Jag räknade lite snabbt på hur många vändor till tippen vi behöver åka och skulle tippa på fem i skrivande stund. Och då har vi säkert kvar mer än hälften av allt som jag vill bort med.

I gengäld framkommer nya siktlinjer, nya möjligheter och en trädgård som andas lättare. Helt klart värt en heldag framöver som kommer att innehålla många turer till tippen med fullastade kärror av trädgårdsavfall.

Vi började med att såga bort grenar från träden vid muren. Grenarna gick alldeles för långt ut i vägen och hade vi inte gjort något åt det nu hade vi garanterat fått en lapp i lådan från postkörarna eller vägsamfälligheten skulle jag misstänka.

Vår fina stenmur förtjänar också att få synas mer, eller hur?

Att trimma riktigt kort där det passar, visst är det något väldigt tillfredsställande med det? Sparade några daggkåpor i diket, men har inte bestämt mig för om det var en bra idé eller inte. Funderar vidare ett tag innan jag bestämmer mig helt.

Så här ser det ut om man befinner sig inne i vår trädgård. Det där utrymmet mellan träd och häck som nu plötsligt kom fram genom trimningen is to die for.

Efter lunch och fika var det dags för det stora buskaget borta vid stallet. På håll ser det grönt och frodigt ut, men inuti…

Inuti är det mycket som är dött och flera av grenarna är knäckta efter tung snö som gått hårt åt plantorna. De månader på året som buskaget är avlönat utgör det en ganska sorglig syn.

Bakom buskaget står vårt poolhus som en gång i tiden varit både stall och kafé.

Vi sparade något som jag tror är en mispel. Här syns det också på gräsmattan hur stort område var som vi trimmade ner.

När buskaget av liguster försvann, var det som om annat plötsligt sa:

Hallå, hej! Titta på mig!

Den rundade lilla häcken runt pilträdet till exempel. I siktlinjen trädde piedestalen till soluret längre bort i Vilan fram. 

Så värt alla timmar med efterföljande ryggvärk och stelhet!

Skräpiga högar av liguster som ska fraktas bort i bakgrunden, men desto gulligare ulleternell i framkant.

Idag är det dags att ta tag i ytan till höger i bild. Även här vill jag ha någon slags siktlinje mellan mur och trädmassa, så som det är på vänstra sidan. Riktigt likadant kommer det inte att bli, för det är olika slags växtlighet, men en urtunning vore verkligen inte fel. 

Gissar att kroppen kommer att vara rejält trött även ikväll. Men semestern är snart slut, och detta har jag längtat efter att göra i flera år, så nu finns ingen återvändo. Förtränger de kommande turerna till tippen och bara kör!

Kram

Sussie

Gräsmattan ska sås, rabatter fixas, stenkant läggas, belysning ordnas och piedestalen målas. Men det hindrar mig inte från att att ställa upp soluret på prov ändå. Ibland behövs det visuellt stöd för att komma längre i ett projekt. 

Jag har haft en del bryderi med hur jag ska få till formen på trädgårdsrummet Vilan. Nu har jag äntligen landat i något jag tror kan bli riktigt fint. Det ska endast finnas EN väg in, endast en öppning i en av häckarna, inte två. När jag släppte tanken på två ingångar var det som att allt föll på plats. Att ställa ut soluret på sin piedestal hjälpte definitivt till att landa i det beslutet.

Sockeln - eller själva piedestalen - ska målas i en grågrön färg.  Jag vill inte att den ska pocka på för mycket uppmärksamhet. Det tror jag den skulle göra om jag till exempel målade den i falu rödfärg. Troligen kommer jag att måla den med linoljefärg så den åldras med värdighet.

Här syns tydligt den klena plantan av bukettapel som ska flyttas för att göra plats för ingången in till Vilan.

I förgrunden syns en pall av grånat trä. Ungefär den färgen tänker jag att piedestalen ska målas i.

Det är en del jobb innan marken är bearbetad och gräset vuxit sig frodigt och starkt i det nya trädgårdsrummet. 

Här har jag lagt ut stenar för att få en känsla av hur häcken ska placeras. Hel häck och bara en ingång in genom häcken till höger, det tror jag på. Mitt starkaste förslag just nu.

Piedestalen ska placeras på stenplattor så att den står rakt. Sedan en rabatt med hostan June runt om. I mitt huvud kommer det att bli snyggt och harmoniskt.

Kram

Sussie

Vad heter din trädgård?

 Vår trädgård är stor, rabatterna många och trädgårdsrummen ännu fler. För att kunna beskriva vart jag rensat eller vart det skulle vara mysigt att ta en fika utan att behöva förklara för mycket, har jag döpt min trädgård. Du kan njuta av rosorna i Rosengången, äta frukost i morgonsol om du slår dig ner i Frukosten eller utbrista i ett ”Oj! Ser det ut så här här!?”när du hittar ingången till Hemliga trädgården. 

Går man morgonrundan i snigeljakt kommer man efter halva turen fram till Smultronstigen och kan nypa sig ett smultron eller två. 

Vårt nya trädgårdsrum behöver så klart också få ett namn. Det blir för jobbigt att säga:

- Idag har rensat i det där området som är mitt emellan pergolan och hönsgården och där som soluret är.

Namnen får gärna vara både vackra och poetiska, kanske roliga eller anknyta till min bygds författare Selma Lagerlöf. En tvådelad lång rabatt hos oss heter till exempel Lövens långa sjö efter sjön Fryken i Gösta Berlings saga. I den rabatten går tonerna i blått och lila.

Hur som helst, nya platsen behöver få ett namn och jag tänker just nu så här: 

Platsen kommer att domineras av ett solur på en piedestal. Marken kommer att vara täckt av gräsmatta och lugna häckar ska få omgärda området. En plats för lugn,ro och mental vila. Visst kommer solens strålar att hitta hit, men stora träd runt om gör att platsen kommer att vara ganska skuggig större delen av dagen. Solen behöver ersättas med annat och jag tänker att en enda växt ska få det uppdraget. Runt piedestalen med soluret ska vår signaturväxt hostan (eller funkian om man hellre vill kalla den för det) få växa. En speciellt utvald sort med namnet June. Den ska få tillföra solens gula färg genom sina blad som har en gulare mitt med gröna kanter. Vi har många olika sorters hosta, men June kommer att bli ny för oss.

Inspirationsbild från Blomsterlandet

Åter till namnet. Varje trädgård behöver en plats där blicken får stanna. Där ögat inte behöver söka efter nästa intryck utan finner ro i ett enda. Ytan med soluret ska bli den platsen hos oss.Trädgårdsrummet ska få bli det trädgårdsrum där blicken ska kunna fästa sig på ett ställe utan att behöva flacka runt för att titta på allt som pockar på. Här ska man kunna låta tankarna vila. Jag tror därför att namnet kommer att bli

Vilan 

En plats där det inte finns några krav på att uppleva utan bara låta bruset utestängas och sinnena få vila.

Kram

Sussie

Ett trädgårdsrum blir till

Jag gör någon inflygning här på bloggen ibland. Det blir långt mellan gångerna och oftast skriver jag en svit av inlägg för att sedan inte skriva något alls på ett år. Bloggarnas tid har ännu inte återkommit, det är istället andra sociala medier som prioriteras. Men, har du hittat hit och väljer att vara kvar och läsa, vill jag att du ska veta att jag är jätteglad för det. Hej och välkommen! Men var beredd. Bloggen är främst till för mig själv. För att minnas och för att följa processer i trädgårdsplanering och renoveringar. 

Just nu i vår trädgård:

Under flera års tid har jag haft en presenning lagd på en yta för att få bukt på ogräs som nässlor, parksallad och kirskål. I början på sommaren besökte jag och dottern en loppis och  med hem kom ett solur. 

När jag såg det visste jag att presenningen måste bort i år och soluret skulle få ett eget trädgårdsrum hemma hos oss. Det är lite motsägelsefullt, för platsen är relativt skuggig. Inte direkt där man placerar ett solur om man säger. Soluret ska istället få bli en staty, en installation… ja, som ett slags ankare i trädgårdsrummet. 

Häng med från idé till resultat. 

Soluret som inhandlades för 350 kronor på en loppis.

Närmaste trädgårdsrummet som ligger i anslutning till det blivande solursrummet ser ut så här. Det nya rummet kommer att ligga till vänster i bild.

Mellan de båda trädgårdsrummen har jag planterat en häck av bukettapel. På ett ställe i den rundade häcken har en planta utvecklats sämre än övriga. När sådant händer brukar jag ta mig en funderare: ska jag ersätta med en ny och testa igen, eller tänka i nya banor? Eftersom jag redan testat att ersätta utan bra resultat, tänker jag nu nytt. Den klena plantan kommer att tas bort och sedan kommer det att byggas vackra stolpar för att visa vägen in i det nya trädgårdsrummet. 

Man vet att det är dags att ta bort täckningen när ogräset börjar växa på ovansidan av den. Skämt åsido, tre år av täckning räcker förhoppningsvis. Jag håller tummarna. Det ligger också krattgus ovanpå täckningen för att hålla den på plats. Den planerar jag att återanvända på annat ställe.

Visst är det märkligt att det ofta blir någon slags förvaringsyta av diverse skräp när man inte riktigt kan göra färdigt? Spillvirke, en jordpåse eller varför inte en planteringskruka som väntar på att bli medtagen till rätt plats när andan faller på?

Längst till vänster i bild finns idag våra vinbärsbuskar. Tålmodigt levererar de trots att ljusförhållandena borde vara alldeles för dåliga. De kommer jag att antingen flytta (om det går) eller ta sticklingar av (det går alltid) och istället plantera en mer strikt och formell häck av måbär. Likaså ska det planteras måbärshäck där som skottkärran står. Lite märkligt är det, att jag väldigt ofta råkar fotografera min trädgård med en skottkärra som linslus. Men okej, vår trädgård är ett hobbyintresse, inte en besöksträdgård. Läser du bloggen igen kommer du garanterat att få se fler foton med skottkärror på.

Bakom vinbärsbuskarna skymtas vår hönsgård och köksträdgård.

Idag har jag testat olika varianter av hur den nya häcken ska formas. Jag brukar lägga ut stenar eftersom jag är väldigt visuell. Jag behöver få se och sedan gå ifrån ett tag innan jag kan gå tillbaka och känna efter om det känns rätt eller inte. Jag har inte riktigt bestämt mig än utan behöver sova på saken.

Här syns också vårt poolhus med pergola. Det är dags att byta vattnet i bubbelpoolen vi har på trädäcket och  farmardunken är framtagen. Och skottkärran är med igen såklart!

Så där ja! Nu är du med från början i uppbyggnaden av det nya trädgårdsrummet. Hoppas du kikar in igen!

Kram

Sussie

MELONFJÄSK OCH TRÄDGÅRDENS HATFÄRG NR 1

 Inspirationsbild från https://www.exotic-seeds.store/sv/

Jag har aldrig odlat melon förut, men i år tänkte jag försöka. Jag har förstått att man behöver fjäska en del för meloner om man vill ha en bra skörd. Det kanske är där det kommer att gå åt pipsvängen. Blomfjäsk är inte riktigt min paradgren. Jo, initialt. När själva sådden ska igång, när krukorna ska förberedas och fröerna ska ner i jorden, men sen kämpar jag fortfarande med att tycka att själva skördemomentet är nåt för mig. Har jag kommit så långt i odlandet att det är dags att skörda, då har jag ju redan bevisat för mig själv att jag kunde. Då brukar intresset falna. 

Meloner tycker tydligen inte om att omplanteras. De är känsliga för det. Därför testar jag att plantera fyra frö för per kruka som rymmer många liter jord. Jorden har jag vattnat igenom med varmt vatten för att ge fröerna värme direkt från start. 

Det här går tvärtemot hur jag brukar tänka. Jag omskolar hellre en extra gång än planterar i för stor kruka direkt. Risken är annars stor att de små fröerna blir blöta och kalla om det är för mycket jord runt omkring dem. Men nu testar jag ändå så här för att slippa störa plantorna när de väl börjar växa till sig.

När fröerna väl planerats ska krukorna stå varmt tills sådderna kommit upp. Då ska krukan ställas svalare. Det kommer att bli pyssligt detta men vad gör man inte för att behålla epitetet trädgårdstokig?

Varmaste rummet hos oss just nu är det rum som kycklingarna bor i. Där finns det till och med en extra värmelampa som gör att temperaturen är varmare än vad vi har i övriga huset. 

Jag använde planteringsjord blandad med bokashi och ett lager på ca fem centimeter med såjord på toppen. Fjäsk som sagt. 

Här är sorten jag odlar. Som sagt: har noll erfarenhet av melonodling och vet inte varför jag valde just denna att börja med. Tror det var för att den ska vara ganska snabb av sig.

Nu ska jag bjuda maken på en kopp kaffe och planera uteköket som vi kommer att påbörja i år. Han planerar byggandet och jag letar växtinspiration på nätet. Bra fördelning. Och för er som envist hävdar att ni inte gillar oranga blommor måste jag bara få slänga in denna inspirationsbild från Martas Potoczeks trädgård i Polen. Kejsarkronor och tulpaner i orange? Jag tycker det är ljuvligt fint! Vad tycker du?

Kram 

Sussie

ATT TA EN PAUS OCH ATT UTVECKLAS

Det har gått en månad nu sedan mamma lämnade oss. Jag har behövt den här månaden för att komma ikapp mig själv. Till att reflektera över de senaste fem månaderna, när jag hittade henne efter  första stroken av två och att vara aktsam om liv som fortfarande pågår. Jag brukar inte vara alltför privat på bloggen, så därför får det räcka med detta i skrift när det gäller min mammas bortgång.

Här hemma pågår livet för fullt. Min krokusäng börjar leverera även om den behöver några år till innan den kan kallas äng. Lite mer av en plats där det dyker upp spridda krokusar i olika färger just nu.  

Fönstren svämmar över av sådder och ute gräver jag större rabatter och utökar köksträdgården. 

Här under det gamla trädet ska det planteras örter mot norr och kryddväxter mot söder. I huvudet är det lummigt och mysigt att vandra längs den lilla upptrampade stigen i gräsmattan på väg mot en simtur i poolhuset. I verkligheten är det en jädra massa jobb innan det blir verklighet, men en dag så.

Sen måste jag ju bara berätta om våra nykläckta kycklingar också. Lagom till påskafton kläcktes 6 stycken alldeles bedårande små kycklingar av sorten hedemorahöns. Vi har ju gammalsvensk vit leghorn sedan innan och hedemora är nya för mig. Det jag tycker är så fint med den rasen är att deras ögon är mörka. De ser snälla ut och inte stirriga som många andra hönsraser gör. Just nu bor de under en värmelampa i kammaren och har en dammvippa av fjädrar som surrogatmamma. De äter ur handen och går med på att bli lyfta och tagna i. Jag är verkligen inte duktig på att könsbestämma kycklingar men jag tror nästan helt säkert att en av dem är en tupp. Benen är kraftigare och så tycker jag att den är lite mer kavat än de andra. Tiden får utvisa.

Nu ska jag plantera lite fler fröer. Bland annat musselsyska och melon. Jag är lite stolt över mig själv som lyckats hålla min såplan och inte speeda iväg och så allt i januari. Långsamhetens lov har fått en ny innebörd. Jag har utvecklats!

Kram Sussie

NÄR HEMMET BARA ÄR EN MELLANSTATION

 

I flera månader har jag nästan inte gjort annat än att städa. Ändå är det rörigt typ precis överallt här hemma. Känner nästan panik när jag undrar om det någonsin kommer att bli ordning och plockat igen. Det händer allt som oftast att jag tvivlar.

Det blir väl kanske så, när det är hos andra jag städar istället för hos mig själv. Vårt hem är just nu en mellanstation för en annan persons saker och det är bara att gilla läget.

Det pågår nämligen flyttstädning av mammas lägenhet eftersom hon äntligen fått plats på ett särskilt boende. Det är utflytt och inflytt på samma gång och mitt i alltihop ska det flyttstädas.  

Jag har aldrig någonsin tagit städhjälp, men nu funderar jag faktiskt på att unna mig det när, all flytt är avklarad. Risken är väl bara att jag kommer att skämmas så mycket att ta hem någon utomstående, att jag städar först innan de kommer. 

Bilden i dagens inlägg är tagen precis nu. Det finns hörn här hemma som är okej också. Den uppmärksamme ser kanske ändå att det står påsar med saker som ska vidare bakom dörren. 

Igår hade jag feeling och ork att rensa ur min egen garderob och  nu finns tre kassar med kläder som ska lämnas vidare till de som bättre behöver dem. En skön känsla.

Just nu ligger sådder och annat odlingsrelaterat lite på is. Istället är det dammvippan som går  på högvarv.

Och Raymond har börjat ta tag i toaletten på övervåningens som ska göras om. Lite byggdamm ovanpå allt är ju aldrig fel.

Sussie

 

HALLÅ! JAG ÄR VAKEN!

Det brukar vara jag som väcker pelargonerna någon gång i slutet av februari.  Ett litet försiktigt

-Godmorgon, dags att vakna nu!

Pelargonerna brukar vara vårligt gängliga och ganska rufsiga efter vintervilan, men i år tror jag minsann det pågått något slags uppror i pelargonsällskapet.

Plantorna är kraftiga och på gång av helt egen kraft. Igår skrek de rent av till mig.

- Hallå! Hallå! Vi är vakna! Ge oss ny jord nuuuu!

Jag fattade och införskaffade ny jord och planterade om. Hoppas innerligt att blomningen kommer igång som den ska också och att bristen på vintervila inte påverkat negativt på något sätt. 

Jag, som brukar passa på att ta massor av sticklingar i samband med omplanteringen, får nu istället njuta av kraftiga och buskiga plantor från start. Jag tar sticklingar lite längre fram istället. Vill låta dem girigt moffa i sig näring och bygga upp blomanlagen utan att behöva släppa ifrån sig sitt halva jag precis nu.

Vill ni läsa andra inlägg om pelargoner på bloggen är det bara att klicka här. 

Ett annat tips som jag gärna tipsar om är appen Oh Garden. Det här är inget samarbete utan helt enkelt ett tips på en bra app om ni som jag tycker om att ha en struktur och en plan med trädgården. Finns där appar finns.

Dags att ta tag i dagen. Först ut förmiddagskaffet. Den goaste koppen av dem alla.

Kram

Sussie

LÄST I JANUARI

Visste du att var tredje vuxen svensk aldrig öppnar en bok för att läsa? Det talas ganska ofta om barns bristande läsintresse  och sjunkande läsförmåga, men vi behöver titta på oss själva också. Hur förebildliga vi är.

Min pappa var en förebild på många olika sätt. Inte minst när det kommer till att läsa. Han var en väldigt fin och intressant personlighet som ständigt påminner mig om vilka värderingar jag själv har. Tänker jag på pappa, tänker jag på honom som en underfundig, snäll och läsande person. Alltid minst tre olika böcker på gång, som valdes efter vilket humör han var på för stunden. Han läste flera timmar  per dag och valde lätt boken framför tv:n.

Jag är en temaläsare. Utgår gärna från en författare och plöjer flera böcker av just denna. Jag kommer in i skrivstilen och författarens särpräglade sätt att skriva. 

Eller också läser jag serier och trilogier.  Lär känna böckernas huvudpersoner och vill gärna veta mer om dem. Deckare är en favorit och då gillar jag mest de där sidohistorierna som oftast kommer med på köpet. Själva deckarhistorien är inte alltid mitt fokus. Stackars författaren har kämpat för att hitta en riktigt bra mordgåta som ska lösas och jag tänker mest på huvudpersonens vardagliga liv som surrar på i bakgrunden av berättelsen.

Januari blev en rätt så bra läsmånad som kan sammanfattas med följande titlar. 

Dödsbädden av Katarina Wennstam. Den tolfte boken ur Justitia-serien.

Temat i alla seriens böcker är mäns våld mot kvinnor. Ruskigt, både på ett skrämmande sätt, men också ruskigt bra skrivna. Serien är väl värd att läsa.

Köksträdgården- Det gröna arvet av Lena Israelsson

Måste alltid slänga emellan en trädgårdsrelaterad bok eller två efter att ha plöjt igenom utsatthet och mord. Den här boken är en av mina ”bok jag måste ha- bok”. Lär mig nytt varje gång jag läser den.

Räkna hjärtslag - Katarina Widholm

Om trettiotalets Sverige. Om hembiträdenas slitiga vardag och om omöjlig kärlek. Feelgood med ett historiskt och realistiskt, allmänbildande tema. 

Värma händer - Katarina Widholm

Andra boken i serien om hembiträdet Betty. Jag tyckte inte del 2 var lika bra som första boken, men ändå bra. Såklart jag vill veta hur det går för Betty. Sen gillar jag böcker där man får följa någon som slår i underläge och som inte ger upp.

Käraste vänner - Katarina Widholm 

Jaa…. Det är ju inte för inte som jag önskar att det kommer en del fyra i serien. Inte kan det väl vara slut nu? Vill gärna ha en fortsättning.  Hör hon det fru Widholm?

TAR TILLVARA GAMMAL KRUKVÄXTJORD OCH GLÄDS ÖVER SPARAD HUNDRING

Som jag längtat efter att börja förodla och peta ner små rara fröer i finsållad jord. Idag gick startskottet och först ut var att fixa till en egen såjord. 

Jag har ingen budget att hålla mig till när det gäller sådder och fröer, men när jag ska köpa såjord blir jag snål som attan! Drar mig in i det längsta och muttrar över hundringen jag ska behöva slänga ut på nåt som inte behövs mer än bara det allra första i odlingen. De små fröerna innehåller den näring de behöver allra först. Såjorden ska ju mest vara till för att det ska finnas nåt för fröet att få fäste i innan det är dags för omplantering i mer näringsrik jord. Säger som Emil i Lönnebergas pappa om sammetsasken:

- Totalt värdelös!

I år gör jag istället ett test som jag inte har en aning om ifall det fungerar eller inte. Går det vägen blir det vinstlott!

Jag har sparat gammal krukväxtjord som gjort sitt. Har finsållat den och vattnat igenom med kokhett vatten för att ta död på eventuella sorgmyggor eller bakterier som inte ska finnas i såjorden. 

En del steriliserar jord i ugnen, men det känns inte något vidare för mig. Jag testar kokande vatten istället. Det som dör det dör.

Jag sår i gamla godislådor som jag gjort hål i botten på. Jag ställer sedan lådorna på locket som blir ett helt storleksanpassat litet fat. Det gäller att ta tillvara och återbruka allt som går. Det är ju ändå fröerna som det är roligast att lägga pengar på.

Först ut att planteras blev fjällkvanne och riddarsporrar. Fjällkvanne är ny för mig, men det verkar vara en festlig trädgårdskompis. Trivs den kan den bli nästan två meter hög och fröbollarna kan bli stora som fotbollar. Fjällkvannen är vitaminrik och har hjälpt människor att överleva sedan lång tid tillbaka när missväxtår lurat och så sägs den hålla björnar borta. Hittade rolig information om växten både här och här för den som vill läsa mer.

Bild av fjällkvanne lånad från Cramers blommor.

Nu ska jag fortsätta sålla jord och lyssna färdigt på den tredje boken i en serie som jag läst under januari. Berättar mer i nästa inlägg.

Kram

Sussie