~ BRÖSTPANEL DEL 2 - SÅ BYGGDE VI ~

 Dags för del 2 i serien om hur vi byggde bröstpanelen i sängkammaren.

Hoppas ni inspireras!

Den där känslan när man precis ska starta ett projekt, det är den kicken som gör att det alltid, alltid är värt att börja. Det, tillsammans med känslan när allt är klart, gör att man glömmer allt det mindre roliga som byggdamm, röra och beslutsångest efter vägen. Här bryter vi bort listen som markerat avslutning av det målade fältet upp mot tapeten. Första steget är lika med med maxad pirr-känsla.

Ytan mellan sängkammarens två fönster är en powerwall. Det vill säga en yta som är den första du ser när du kommer in i ett rum. En yta dit blicken dras. Ett bra knep är att alltid lägga lite extra energi på att göra just den ytan genomtänkt i fråga om proportioner. Vi låter nästan alltid just rummens powerwall få styra resten av våra olika projekt.

Tre speglar ville vi få plats med i ytan mellan fönstren.

Maskeringstejp är ett annat bra tips. Eftersom vi ville få plats med tre speglar mellan fönstren testade vi först med hjälp av maskeringstejp hur det skulle upplevas med just det antalet speglar.. 

Skulle måtten upplevas rätt? 

Jag ville inte ha speglar som kändes kvadratiska eller liggande med bredare bas än höjd. Även om det på pappret är tydligt att så inte är fallet kan man aldrig vara riktigt säker förrän man testat med maskeringstejp om ni frågar mig. Karta och verklighet stämmer liksom inte alltid i ett gammalt hus.

När vi hittade måtten på bredden och höjden fick sedan dessa mått avgöra panelens utseende i hela rummet. Powerwall var ordet!

Hörn kan vara lite av ett huvudbry. Vi prövade oss fram till att avståndet mellan spegel och ram skulle vara 4 cm runt om när vi utgick från vår powerwall. Detta mått togs även hänsyn till när vi kom fram till ett hörn. Här ser ni hur fel det skulle blivit om det byggts två separata speglar för att slippa dela en spegel i hörnet. Känslan skulle ha gått förlorad.

Vi byggde vår panel av mdf-skivor. Först en yttre ram gjord av 10 mm tjock mdf  och i ramen en spegel av 12 mm. Man kan ha samma tjocklek såklart men vi ville komma åt känslan av att spegeln skulle vara lite, lite tjockare. Är spegeln för tunn går det inte så bra att hyvla och fasa kanterna. Är ramen för tjock funkar det inte att få till det snyggt mot golvlisten som panelen vilar mot.

Den som tittar noga, noga på bilden ovan ser en bit maskeringstejp på spegelns vänstra sida. Varken den eller något annat är ditsatt här eftersom ytan i mdf-ramen där spegeln ska sitta först måste spacklas slät. Tapetkant, vävkant och olika texturer på ytan måste slätas ner.

Här syns det hur mycket den där fasningen på spegeln och en kvartslist mot ramen gör för känslan. Det skulle bli alldeles för hårt intryck utan dem. Att grundmåla innan allt är riktigt klart är ett annat bra tips. När det målas in är det lättare att se om just den fasningen eller just den listen tillför något eller känns helt fel. Det är lätt att gå vilse och vräka på med för många detaljer eller missa någon liten list som höjer hela alltihopa.

Här syns spackling av underytan och spegelns fasning bra. Grundmålning ändå... jag sa ju det! Fortfarande inga kvartslister ditsatta.

Utan kvartslist känns det hårt.

Med kvartslister känns hela panelen "nu snackar vi"!

Avslutningslisten mellan panel och tapet krävde ett par funderingar. Vi kände att just vår panel behövde en liten uppstickande kant bakom huvudlisten. En plattlist som sticker upp bara någon millimeter blev pricken över i. 

Det är de små, små detaljerna som (oftast) gör det.

Mdf är ett ganska sugande material när man ska måla fasningar. Det blev några extra strykningar på just dem innan  hela panelen färdigmålades.

Önskar ibland att jag också kunde ha välmanikyrerade naglar och sammetslena händer likt en adelsdam för några århundraden sedan. Har aldrig varit så, kommer nog aldrig att bli så heller. Jag är för evigt en lady med färgstänk på huden och jord under naglarna. Som jag för övrigt klipper kort, kort för att inte få andra människor att rygga tillbaka och tro att jag är världens lortmaja.

Det färdiga resultatet förtjänar ett eget inlägg. Det kommer nog i nästa inlägg om solen skiner och jag får till bra bilder. 

Förr fotade jag alltid med systemkamera och det blir såklart så mycket bättre kvalitet på bilderna då. Men det var också en stor anledning till att jag tappade lusten för att blogga. Så många steg, så många moment som jag nu slipper genom att använda mobilkameran istället. 

Har ni några frågor angående panelbyggande får ni gärna kommentera så svarar jag i nästa inlägg.

Kram

Sussie