Trädgårdslöften inför 2023

 Hej!

Årets sista dag och vi pysslar på här hemma. Raymond jobbar vidare med  panelspeglarna i sängkammaren och jag fortsätter att skrota runt. Plockar lite (älskar att ha tid för att städa och plocka) och gör några mentala bokslut på 2022. 

Jag brukar inte ha några nyårslöften att tala om, men vet definitivt att 2023 kommer att innebära förändring av något slag. Vissa saker får man se till att lova sig själv helt enkelt. 

• Fokusera på att få fina skördar och inte bara koncentrera mig på att det så himla roligt att så fröer.  Rimligt löfte ändå.

Gräslök, smultron och fingerborgsblomma i en salig mix.

Slätbladig persilja och plocksallat.

Rädisa och svartkål. Alltså ÅH vad svartkål är snyggt!

Den lilla, lilla stigen - med hönsgården på vänster sida om sig och stenkanten som avslutar slänten från vinbärsplatån på den högra - kallas för Smultronstigen. Här växer smultronen i lagom plockhöjd ovanpå solvarma stenar.

Om jag måste välja snyggt eller stor skörd väljer jag alltid snyggt. Att blanda blommor tillsammans med grönsakerna tar visserligen bort mycket yta som jag skulle kunna få ut mer av ätbar skörd på men va fasen! Man äter ju med ögonen också. Och tagetes kan man väl också äta väl?

Rädisor är en sån där typisk grönsak som jag odlar bara för att det är roligt att odla och att se små frön förvandlas till något större och mer fantastiskt.  . Jag gillar inte rädisor och tycker allmänt att det är ett jädra pass för att bladen inte ska ätas upp av jordloppor. Kanske dags att skippa att odla rädisor...

Svartkål

• Köpa en syren. Inte vilken som helst utan helt enkelt syrenernas syren om man bor i Östra Ämtervik, älskar kulturarvssorter och Selma Lagerlöf. Ja, men det är ju liksom jag i en liten box det. Ett bombsäkert löfte. Här kan du läsa mer.

Foto: POM, SLU

• Anlägga... eller ja... påbörja en lund. Kanske kommer det att bli lite joxigt, men det borde gå. Joxigt är varken farligt eller omöjligt.  Bara lite arbetskrävande. I mina drömmar är lundens golv täckt av vitsippor. Det finns en liten bänk där som man kan slå sig ner på och njuta av att löftet slog in. Det finns så mycket fint att inspireras av på nätet. Bland annat här där dessa bilder hämtats från.

• Köpa en till bokashihink. Det är väl ändå ett löfte som jag borde skämmas över om jag inte ser till att få det gjort. Kanske inte så mycket för egen del som för att det är ett skönt, grönt sätt att ta tillvara hushållsavfall och samtidigt få välmående jord..

Idag har maken och jag  beställt en varsin massagetid på spahotellet i närheten. Ett fint sätt att knåda ur gammalt från 2022 och öppna upp för ett roligt, friskt och glatt 2023.

Önskar er alla ett fint avslut, en fantastisk start och önskan om fred på jorden och frid i själen!

Kram

Sussie

Stickad mössa i merinoull

 Hej!

Tänk att det skulle behövas en så stor spark i baken som att något hemstickat utsågs till Årets julklapp för att få mig att upptäcka stickning igen!

Jag växte upp med en mamma som hade garnaffär. MJ:s barnshop hette den. Du läste rätt. Barnshop och inte garnshop. I huvudsak var det en affär som sålde barnkläder, men det fanns en ansenlig mängd fina garner också. 

Ett av mina förflutna yrken är faktiskt stickerska. Jag stickade modeller till mamma som hon kunde skylta med och så stickade jag exklusiva mohairtröjor som exporterades till fashionabla boutiquer i USA. Tänka sig! 

Nu ska jag sticka mössor i merinoull som förhoppningsvis blir klara tills några i familjen åker på skidsemester. Jag varvar det med ett broderi som jag hittade i gömmorna när jag rotade bland julsakerna.  Lite ditt och lite datt. Det gillar jag.

Kram

Sussie

Snällhet och sängkammarröj

 Tacksam… Glad… Förvånad… och väldigt peppad!

Så känner jag mig efter feedback från er över att börja blogga igen. Så tacksam för snälla människor och för den tid som lagts ner på att kommentera och gjort tumme upp och hjärtan, både här och på Instagram. 

Jag brukar säga att jag är beroende av snällhet. Förstår faktiskt inte människor som väljer taskiga alternativ att bete sig på. Tycker allmänt att snällhet är en alldeles för underskattad egenskap.  

Så därför…

Tack för snällhet och för gåshuden den förde med sig.

På tal om något helt annat: ÄNTLIGEN ska sängkammaren få lite kärlek. Törs inte berätta hur många år vi haft samma gardiner eller hur erbarmlig panelen egentligen ser ut om man skulle få för sig att titta nära. Det är ingen panel ens om vi nu ska vara superärliga.  Tapeten gillar jag så den blir kvar men panelen, den ska få sig en makeover. 

Det är något med den här typen av tapeter som jag verkligen tycker om. Den ser handtryckt ut, den känns randig och lite romantisk ut utan att vara puttinuttig. Jag är verkligen ingen puttinuttig människa. Gillar rakt, randigt och rutigt allra, allra mest.

Tapeten har stått pall för varenda trend som kommit och gått under de 30 år som vi bott i huset. Den har överlevt fondväggar, caffelattefärgat och shabby chic. Känner på mig att vi aldrig kommer att byta ut den någon endaste gång…

När det nu är så där opiffigt och tråkigt i rummet så får man ändå vara glad åt det som faktiskt är rätt fint härinne. Våra såpade trägolv och kakelugnen till exempel. Det är ju ändå ganska mycket att vara glad över.  Två gånger har vi eldat i kakelugnen ungefär. Två gånger på 30 år!  Både jag och Raymond tycker om att ha det kallt i sängkammaren och den här kakelugnen värmer så det räcker och blir över. Det blir för varmt om man nu som vi (f´låt.. jag) vill ha det så kallt att det nästan slår ut ånga när man andas. Haha!

Här ryker listen och i precis det här ögonblicket känner jag alltid både hopp och förtvivlan. Hopp för att jag vet att det kommer att bli så fint när det är färdigt. Ingen kan som Raymond förverkliga mina inredningsidéer. Vet ärligt talat ingen som har sån fingertoppskänsla och ögonmått för vad som blir bäst. 

Känslan av förtvivlan kommer för att jag vet att innan vi är framme vid målet så kommer det att vara rörigt, dammigt, värre än innan och allt annat än lättstädat.

Men, efter tre decennier av renovering, uppfräschning, tokidéer och ett och annat felsteg så vet jag att vi inte ger oss förrän båda är nöjda. Andas in… andas ut….

Maskeringstejp kan inte överskattas när det kommer till att testa idéer. Vi tänker ta upp spegelformatet från skjutdörren in till min klädgarderob. Det brukar alltid vara en bra tanke- att utgå från något som redan finns. Då känns det som att det alltid funnits där. En bra känsla trots att dörren faktiskt inte satt där från början utan på ett helt annat ställe i huset. Men ändå.

Kontakter ska bytas ut också. Stort gilla på det!

Här finner du fler inlägg om sängkammaren.

Kram Sussie