Dubbeldörrarna i Stallet kommer aldrig att målas om. Jag älskar den gulbruna färgen på dem. Lite skavt, inte så perfekt... Perfekta! Om ni tittar noga ser ni kanske snödroppen i trådarbetet som hänger i ena bjälken.
Det är inte mer än cirka hundra år sedan, som det fanns luffare i Sverige. Luffare var människor som inte hade något annat val än att ge sig ut "på luffen" för att försöka få ihop pengar till sitt levebröd när det var ont om jobb.
En del av luffarna började tillverka bruksföremål av ståltråd. Det kunde vara vispar, brödnaggar, säkerhetsnålar och fönsterhakar. De fick betalt i småslantar eller i form av mat och sovplats för natten.
Tänk, vad tiderna förändras!
Handen på hjärtat - skulle ni välkomna en helt främmande man i ert hus och låta honom få mat och sovplats för en visp?
Handen på hjärtat - det skulle inte jag... våga...
Fast jag älskar luffarslöjd!
Luffarslöjd är på modet igen. Fast det görs inte av luffare längre. Och jag tror att många kallar det trådarbeten nu för tiden.
Min goa, goa kompis
Mia gör sådana där vackra trådarbeten! Och henne behöver man inte vara rädd för heller. Hon är godheten själv! Tack Mia, för att du stått bredvid och stöttat mig genom hela resan med Stallet!
M... som i Mia.
Kram Sussie
P.S Vi har INTE pratat om att göra ett varsitt
inlägg om varandra. Detta var precis som i Triss-reklamen:
Plötsligt händer det... D.S
