ATT TA EN PAUS OCH ATT UTVECKLAS

Det har gått en månad nu sedan mamma lämnade oss. Jag har behövt den här månaden för att komma ikapp mig själv. Till att reflektera över de senaste fem månaderna, när jag hittade henne efter  första stroken av två och att vara aktsam om liv som fortfarande pågår. Jag brukar inte vara alltför privat på bloggen, så därför får det räcka med detta i skrift när det gäller min mammas bortgång.

Här hemma pågår livet för fullt. Min krokusäng börjar leverera även om den behöver några år till innan den kan kallas äng. Lite mer av en plats där det dyker upp spridda krokusar i olika färger just nu.  

Fönstren svämmar över av sådder och ute gräver jag större rabatter och utökar köksträdgården. 

Här under det gamla trädet ska det planteras örter mot norr och kryddväxter mot söder. I huvudet är det lummigt och mysigt att vandra längs den lilla upptrampade stigen i gräsmattan på väg mot en simtur i poolhuset. I verkligheten är det en jädra massa jobb innan det blir verklighet, men en dag så.

Sen måste jag ju bara berätta om våra nykläckta kycklingar också. Lagom till påskafton kläcktes 6 stycken alldeles bedårande små kycklingar av sorten hedemorahöns. Vi har ju gammalsvensk vit leghorn sedan innan och hedemora är nya för mig. Det jag tycker är så fint med den rasen är att deras ögon är mörka. De ser snälla ut och inte stirriga som många andra hönsraser gör. Just nu bor de under en värmelampa i kammaren och har en dammvippa av fjädrar som surrogatmamma. De äter ur handen och går med på att bli lyfta och tagna i. Jag är verkligen inte duktig på att könsbestämma kycklingar men jag tror nästan helt säkert att en av dem är en tupp. Benen är kraftigare och så tycker jag att den är lite mer kavat än de andra. Tiden får utvisa.

Nu ska jag plantera lite fler fröer. Bland annat musselsyska och melon. Jag är lite stolt över mig själv som lyckats hålla min såplan och inte speeda iväg och så allt i januari. Långsamhetens lov har fått en ny innebörd. Jag har utvecklats!

Kram Sussie

NÄR HEMMET BARA ÄR EN MELLANSTATION

 

I flera månader har jag nästan inte gjort annat än att städa. Ändå är det rörigt typ precis överallt här hemma. Känner nästan panik när jag undrar om det någonsin kommer att bli ordning och plockat igen. Det händer allt som oftast att jag tvivlar.

Det blir väl kanske så, när det är hos andra jag städar istället för hos mig själv. Vårt hem är just nu en mellanstation för en annan persons saker och det är bara att gilla läget.

Det pågår nämligen flyttstädning av mammas lägenhet eftersom hon äntligen fått plats på ett särskilt boende. Det är utflytt och inflytt på samma gång och mitt i alltihop ska det flyttstädas.  

Jag har aldrig någonsin tagit städhjälp, men nu funderar jag faktiskt på att unna mig det när, all flytt är avklarad. Risken är väl bara att jag kommer att skämmas så mycket att ta hem någon utomstående, att jag städar först innan de kommer. 

Bilden i dagens inlägg är tagen precis nu. Det finns hörn här hemma som är okej också. Den uppmärksamme ser kanske ändå att det står påsar med saker som ska vidare bakom dörren. 

Igår hade jag feeling och ork att rensa ur min egen garderob och  nu finns tre kassar med kläder som ska lämnas vidare till de som bättre behöver dem. En skön känsla.

Just nu ligger sådder och annat odlingsrelaterat lite på is. Istället är det dammvippan som går  på högvarv.

Och Raymond har börjat ta tag i toaletten på övervåningens som ska göras om. Lite byggdamm ovanpå allt är ju aldrig fel.

Sussie

 

HALLÅ! JAG ÄR VAKEN!

Det brukar vara jag som väcker pelargonerna någon gång i slutet av februari.  Ett litet försiktigt

-Godmorgon, dags att vakna nu!

Pelargonerna brukar vara vårligt gängliga och ganska rufsiga efter vintervilan, men i år tror jag minsann det pågått något slags uppror i pelargonsällskapet.

Plantorna är kraftiga och på gång av helt egen kraft. Igår skrek de rent av till mig.

- Hallå! Hallå! Vi är vakna! Ge oss ny jord nuuuu!

Jag fattade och införskaffade ny jord och planterade om. Hoppas innerligt att blomningen kommer igång som den ska också och att bristen på vintervila inte påverkat negativt på något sätt. 

Jag, som brukar passa på att ta massor av sticklingar i samband med omplanteringen, får nu istället njuta av kraftiga och buskiga plantor från start. Jag tar sticklingar lite längre fram istället. Vill låta dem girigt moffa i sig näring och bygga upp blomanlagen utan att behöva släppa ifrån sig sitt halva jag precis nu.

Vill ni läsa andra inlägg om pelargoner på bloggen är det bara att klicka här. 

Ett annat tips som jag gärna tipsar om är appen Oh Garden. Det här är inget samarbete utan helt enkelt ett tips på en bra app om ni som jag tycker om att ha en struktur och en plan med trädgården. Finns där appar finns.

Dags att ta tag i dagen. Först ut förmiddagskaffet. Den goaste koppen av dem alla.

Kram

Sussie

LÄST I JANUARI

Visste du att var tredje vuxen svensk aldrig öppnar en bok för att läsa? Det talas ganska ofta om barns bristande läsintresse  och sjunkande läsförmåga, men vi behöver titta på oss själva också. Hur förebildliga vi är.

Min pappa var en förebild på många olika sätt. Inte minst när det kommer till att läsa. Han var en väldigt fin och intressant personlighet som ständigt påminner mig om vilka värderingar jag själv har. Tänker jag på pappa, tänker jag på honom som en underfundig, snäll och läsande person. Alltid minst tre olika böcker på gång, som valdes efter vilket humör han var på för stunden. Han läste flera timmar  per dag och valde lätt boken framför tv:n.

Jag är en temaläsare. Utgår gärna från en författare och plöjer flera böcker av just denna. Jag kommer in i skrivstilen och författarens särpräglade sätt att skriva. 

Eller också läser jag serier och trilogier.  Lär känna böckernas huvudpersoner och vill gärna veta mer om dem. Deckare är en favorit och då gillar jag mest de där sidohistorierna som oftast kommer med på köpet. Själva deckarhistorien är inte alltid mitt fokus. Stackars författaren har kämpat för att hitta en riktigt bra mordgåta som ska lösas och jag tänker mest på huvudpersonens vardagliga liv som surrar på i bakgrunden av berättelsen.

Januari blev en rätt så bra läsmånad som kan sammanfattas med följande titlar. 

Dödsbädden av Katarina Wennstam. Den tolfte boken ur Justitia-serien.

Temat i alla seriens böcker är mäns våld mot kvinnor. Ruskigt, både på ett skrämmande sätt, men också ruskigt bra skrivna. Serien är väl värd att läsa.

Köksträdgården- Det gröna arvet av Lena Israelsson

Måste alltid slänga emellan en trädgårdsrelaterad bok eller två efter att ha plöjt igenom utsatthet och mord. Den här boken är en av mina ”bok jag måste ha- bok”. Lär mig nytt varje gång jag läser den.

Räkna hjärtslag - Katarina Widholm

Om trettiotalets Sverige. Om hembiträdenas slitiga vardag och om omöjlig kärlek. Feelgood med ett historiskt och realistiskt, allmänbildande tema. 

Värma händer - Katarina Widholm

Andra boken i serien om hembiträdet Betty. Jag tyckte inte del 2 var lika bra som första boken, men ändå bra. Såklart jag vill veta hur det går för Betty. Sen gillar jag böcker där man får följa någon som slår i underläge och som inte ger upp.

Käraste vänner - Katarina Widholm 

Jaa…. Det är ju inte för inte som jag önskar att det kommer en del fyra i serien. Inte kan det väl vara slut nu? Vill gärna ha en fortsättning.  Hör hon det fru Widholm?

TAR TILLVARA GAMMAL KRUKVÄXTJORD OCH GLÄDS ÖVER SPARAD HUNDRING

Som jag längtat efter att börja förodla och peta ner små rara fröer i finsållad jord. Idag gick startskottet och först ut var att fixa till en egen såjord. 

Jag har ingen budget att hålla mig till när det gäller sådder och fröer, men när jag ska köpa såjord blir jag snål som attan! Drar mig in i det längsta och muttrar över hundringen jag ska behöva slänga ut på nåt som inte behövs mer än bara det allra första i odlingen. De små fröerna innehåller den näring de behöver allra först. Såjorden ska ju mest vara till för att det ska finnas nåt för fröet att få fäste i innan det är dags för omplantering i mer näringsrik jord. Säger som Emil i Lönnebergas pappa om sammetsasken:

- Totalt värdelös!

I år gör jag istället ett test som jag inte har en aning om ifall det fungerar eller inte. Går det vägen blir det vinstlott!

Jag har sparat gammal krukväxtjord som gjort sitt. Har finsållat den och vattnat igenom med kokhett vatten för att ta död på eventuella sorgmyggor eller bakterier som inte ska finnas i såjorden. 

En del steriliserar jord i ugnen, men det känns inte något vidare för mig. Jag testar kokande vatten istället. Det som dör det dör.

Jag sår i gamla godislådor som jag gjort hål i botten på. Jag ställer sedan lådorna på locket som blir ett helt storleksanpassat litet fat. Det gäller att ta tillvara och återbruka allt som går. Det är ju ändå fröerna som det är roligast att lägga pengar på.

Först ut att planteras blev fjällkvanne och riddarsporrar. Fjällkvanne är ny för mig, men det verkar vara en festlig trädgårdskompis. Trivs den kan den bli nästan två meter hög och fröbollarna kan bli stora som fotbollar. Fjällkvannen är vitaminrik och har hjälpt människor att överleva sedan lång tid tillbaka när missväxtår lurat och så sägs den hålla björnar borta. Hittade rolig information om växten både här och här för den som vill läsa mer.

Bild av fjällkvanne lånad från Cramers blommor.

Nu ska jag fortsätta sålla jord och lyssna färdigt på den tredje boken i en serie som jag läst under januari. Berättar mer i nästa inlägg.

Kram

Sussie