Kanske mest för er som bor nära...

Denna vecka är det årets längsta vecka här i Sunne.

Kanske för att man börjat jobba :-P

Skämt åsido, det är nämligen Kulturvecka här. Den pågår i åtta dagar.

Jag kan inte låta bli att tipsa om trädgårdsvandringen på Mårbacka imorgon, onsdag, klockan 19.00.

Gissa vem som ska dit?

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 10

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingeborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade.


Jan blev just inte så glad att se henne. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt.



- Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!


Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen.

- Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: "Är du ute å går, Jan i Askedalarna?" - "Nej, sa du, "nu heter jag Jan i Längtedalarna." - "Jaså, välkommen!"sa jag. "Där har jag bott i hela mitt liv."

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt.


- Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. Jag vill visa dig mina stjärnor.


Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk.


- Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor.Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.


Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller.


- Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. Du är den ende, som har fått se dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.


Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.

Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingeborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sånt, som klokt folk aldrig fick någon aning om.

Alldeles bredvid Kejsarrabatten - där det ska bli en sittplats - har jag planterat:

• Stjärnflocka, som symboliserar de stjärnor Stoll-Ingeborg visade Jan i Skrolycka.

Kram Sussie

Toan ändrar skepnad...

Som sagt...

Toan har fått sig en uppfräschning i sommar.

Vi har bytt tak, ändrat lister, lagt nytt golv och bytt panel. Det var inte fult eller ens nödvändigt att göra det - men ibland är det skönt att gå på magkänsla.

Ni vet...det är något som inte stämmer längre. Det är något som skulle kunna bli bättre och något som har gjort sitt...

Och fast det finns miljoner andra saker att ta itu med, så är det känslan som är viktigast, just där, just då.

Innan jag låter er se det färdiga resultatet, kommer här några före-bilder.

Slå sönder saker - det är kul för både liten och stor :-)

Ha det så underbart i det vackra vädret!

Kram Sussie

Listigt värre

Idag tänkte jag att ni skulle få hänga med på en liten lektion i hur man på ett enkelt sätt kan piffa upp ett rum med hjälp av taklister.

Vi har snyggat upp vår lilla toalett, vilket ni nu kommer att få se under några inlägg. Och på toa sitter man ju faktiskt still, så där kan man gärna ha något fint att titta på, tycker ni inte?

Så här såg taklisten ut från början:

Vanlig hålkärlslist, som sitter i de flesta hem. Den kan man spara och återanvända på nytt...

Häng med i bildform, hur taklisten sedan växer fram...

Regelvirke...


Planhyvlat virke...

Den gamla hålkärlslisten satte vi mot väggen. Mot taket satte vi en liten mindre hålkärlslist. Resultatet ser du här:

Visst blev det skillnad?

Nu ska jag bara hitta en fin kristallkrona att hänga därinne. Vi firar nämligen kristallbröllop i år :-)

Kram Sussie

För femton år sedan...

3 augusti 1994

Den dagen dog den snällaste människa jag någonsin träffat - min pappa.

När jag var liten sa alltid mamma:

- Var snäll mot pappa. Om du ber honom ta ner månen, kommer han att försöka i det oändliga för din skull.

Vackert sagt och fantastiskt, med tanke på att de var skilda.

När jag tänker på att pappa inte längre finns med oss, känner jag vemod och saknad - aldrig sorg. Jag antar att det beror på, att jag är mer glad över att han levt, än ledsen för att han är borta.

Borta förresten...

Så länge man tänker på en person, finns han kvar. Och pappa finns kvar. Ofta citerar vi honom eller pratar om honom. Tänder ett ljus, eller låter tanken fara: det här skulle pappa- Lasse - morfar- ha gillat!

Var rädda om varandra och gör en god gärning idag. Det sägs att goda gärningar smittar :-)

Bilderna i dagens inlägg kommer från salen. På ett litet bord, med texten " Så skönt att du finns till" finns det samlat saker från människor i vår familj och närhet, som lever, som är "borta" eller som betyder väldigt mycket.

Puss på er allihop! Jag tror ni vet vilka Ni är...

Och till Er andra - en riktigt snäll kram.

/Sussie