JAG och mitt FÖRETAG ~ del 2

Jag blev företagare av en slump och jag blev också bloggare av en slump.

Har du ett gammalt hus är du säkert bekant med frågan:

- Är ni färdiga med det där huset än?

Köper man ett gammalt hus förväntas det att man ska bli färdig. Helst ska man bli färdig inom ett år eller två.
Men köper man ett gammalt hus, ett "renoveringsobjekt", köper man inte bara en bostad. Man köper också en dröm och en hobby. I alla fall var det så för oss.

Och handen på hjärtat: Inte frågar vi människor som har andra hobbies än gamla hus, om de är färdiga med sin hobby än?

- Du, visst var det väl så att du köpte motorcykel/golfutrustning/kamera/häst? Hur går det? Är du färdig med det än? Har du kört/golfat/fotat/ridit klart nu?

Plötsligt en dag fick jag nog! Fel fråga, fel person, fel tidpunkt. Fel helt enkelt.

Jag gick hem, satte mig framför datorn och surfade runt för att låta irritationen rinna av mig. Plötsligt hamnade jag på en blogg. Jag visste inte vad det var, bara att det verkade vara som en dagbok med vackra bilder. Som en dokumentering av det som bloggaren ville få fram.

Hm!

Kanske detta skulle kunna vara något för mig? Om jag satte fokus på det vi redan gjort med huset och dokumenterade det, så skulle ju släkt och vänner kunna se, att vi faktiskt inte låg på latsidan. Att vi faktiskt arbetade på huset ständigt och jämt men att det tar tid när man gör allt själv. Att resan är lika rolig som målet eftersom man inte bara köpt en bostad utan också en dröm och en hobby.

Utan att tänka så mycket fyllde jag i det som behövdes för att börja blogga. Jag ville vara anonym, och bloggen skulle endast kunna läsas av släkt och vänner.Det gällde att hitta på ett neutralt namn som ändå stämde in på familjen Eklund.

Granne med Selma kom till efter 10 sekunders tänkande. Neutralt och bra. Det finns ju massor av Selmor i Sverige. Och att vara granne med en, borde ju inte locka några anonyma läsare.
Det dröjde flera veckor innan jag vågade berätta för någon att jag bloggade. I samma veva som jag tog mod till mig och gjorde det, installerade jag en räknare på bloggen.

- RAYMOND!!!! Hjälp, jag döööööör!
- Va! Vad är det? Har du satt i halsen? Hur går det?
- Det har varit inne 12 personer på bloggen! 12 PERSONER!!!! Och jag vet inte vilka de är?! Jag döööör!

Sammanfattning:

• Har du fått en citron, så gör saft av den! Kanske är det den där retliga frågan, den där retliga släktingen/vännen som puffar dig i rätt riktning. Att vara företagare handlar inte om, att endast våga omge sig med människor som säger det du helst vill höra eller som dunkar dig i ryggen när allt flyter på. Du kommer att bli ifrågasatt och du kommer att behöva stå på dig. Personer som utmanar dig, kan vara dina bästa känselspröt utåt. Och att allt bara flyter på när du är företagare är en utopi. Det är slit, kamp och uppoffringar. Också.

• Ska du vara företagare hjälper det att våga fråga människor om hjälp. Att erkänna sig okunnig på vissa saker är ingen dödssynd. Världen är full av duktiga människor. Samla på dem!

• Allt som verkar skrämmande och omöjligt till en början, kan senare visa sig vara ditt bästa forum. Ta hjälp av sociala medier för att bygga nätverk och testa idéer. Hur trivs du där i frontlinjen? Hur trivs du med att folk har åsikter om det du gör eller det du inte gör?  Bli inte privat men skriv gärna personligt. Gör sociala medier till ditt eget forum och lägg nivån där det känns bekvämt. 

Granne med Selma denna vecka:

• Bokföring, bokföring, bokföring.
• Planerar tre blogginlägg och avsätter 5 kvällstimmar till detta.
• Tackar nej till ett erbjudande om sponsring på bloggen.  Inte relevant, inte trovärdigt, inte något jag kan stå för.
• Köper in material till konstrundans utställningen och påbörjar skapandet. 
• Tänker många gånger: Sussie, har du tagit dig vatten över huvudet när det gäller utställningen? 
• Lägger ett par timmar på att läsa in mig på recept. Har fått en idé som jag vill testa. Tror stenhårt på det själv men behöver provbaka några omgångar innan jag är helt säker.
• Skriver handlingslista inför helgens bakning av recepten från Mårbacka.

Kram Sussie

Jag har blivit hästägare

Hästar är vackra
Och, om du frågar mig: livsfarliga.

Men keramikhästar är både söta och hanterbara så det fick bli en sådan.

Det blev liksom kärlek vid första ögonkastet när han dök upp på Tradera. Rätt storlek, rätt färg, GANSKA rätt pris.

De flesta har säkert, eller har haft, någon keramikfigur från jie keramik. När jag flyttade hemifrån var keramiktavlor därifrån jättepopulärt.
Företaget finns inte längre kvar. Det gick i konkurs 1992.
Nu kan man kanske undra varför jag så gärna ville att denna goding skulle flytta hem till oss?
Faktiskt av två anledningar.

För det första:
Han har två kompisar i vårt hus som gärna vill bli vän med honom.

Visst passar han bra tillsammans med mina luciabarn? Samma bruna nyans, rätt storlek och samma mjuka och naiva uttryck.

Den andra anledningen har med själva jie keramik att göra. Åt dem jobbade nämligen ett värmländskt par vid namn  Solveig och Siegfried Uelzhöfer. Solveig är för oss fryksdalingar mer känd under namnet Solsieg i Lysvik.

Nu är det inte Solsieg som designat min häst, men den nära kopplingen finns där och det räcker. 

Kram Sussie

Om jag ändå hade hållit ångan uppe så hade jag vunnit

Inför varje jul drar jag igång med något som på skoj benämns Tvättstugekampen.

Jag har tagit över stafettpinnen från min mamma, som i sin tur fick den från min mormor. 

Tvättstugekampens regler är enkla och samtidigt lite trixiga, men det är det som är kul.

·         

•       På julaftons morgon ska hela tvättstugan vara helt tom på tvätt.
•            Ingen stryktvätt eller handtvätt får förekomma.
•            Badrumsmattor, täcken, gardiner, jackor man använder… allt ska ha blivit tvättat inför doppardagen.

Enkla regler eller hur?

Men, hur gör man t.ex. för att få städkläderna tvättade, torkade och färdigstrukna i rätt tid? Ska man städa och förbereda mat i morgonrocken?  Och vid vilken tidpunkt kan man lägga i sista maskinen för att allt ska hinna torka?

Som ni nog förstår är Tvättstugekampen ingenting annat än en enda stor, rolig lek för alla inblandade (vi är faktiskt flera stycken som deltar), men faktum är att total ordning i tvättstugan är något av det skönaste som finns.

När sköljmedelsfacket är rengjort, när golvbrunnen är rensad, när strykjärnet är avkalkat, ja då är det himmelskt! I alla fall för oss som inte vanligtvis har det så. Vi som kliver över högar med smutstvätt eller ibland får tvätta om tvättmaskinen för att man glömt att hänga upp tvätten…

 I år föll jag på målsnöret. Jag visste att jag borde ha tvättat min ullkavaj men det är inte världens enklaste med ett plagg som jag borde ha kemtvättat några veckor innan, för att säkra poängen.

Men!

På Electrolux hemsida kan man läsa följande:

” Med hjälp av ånga avlägsnas dålig lukt och dina kläder fräschas upp och slätas ut, så att du sparar in på strykning och kemtvätt. Ånga binder lukter, vilket är perfekt för exempelvis kappor och kavajer som behöver nytt liv.”

Nu är det bara att ånga på! Nästa år vinner jag Tvättstugekampen! Se upp Maria, Marianne och Monica!

Och TACK Electrolux för inspirationsbilderna och tipset.

Kram Sussie

JAG och mitt FÖRETAG

Jag blev företagare av en slump. Helt oplanerat ställdes jag inför faktum att jag skulle fakturera kommunen för hjälpen med att starta en kommunblogg. För att verka det minsta professionell, fick jag helt enkelt registrera ett företag för att kunna få betalt. Starten var således fjärran från sitta hemma i sitt lantliga hus och drömma om det egna kaféet eller den pittoreska butiken med utvalt, handplockat sortiment av god kvalité. Något sådant fanns inte ens i mina vildaste drömmar.
Jag utförde en tjänst och man ville betala för den. Och eftersom jag också ville ha betalt, fick jag bli företagare. Och det var tvungen att ske snabbt. Punkt.

Att det gick så snabbt - från handling till tanke och inte tvärtom som det brukar vara -  har i efterhand gjort att jag nog utfört  vissa saker i "fel ordning" sett ur företagarögon.

Jag började blogga 2007 och vid den tiden var det inte så många som bloggade. I alla fall inte i min ålder och definitivt inte i Sunne, Östra Ämtervik. Såklart tog man kontakt med mig för att få hjälp. Och kanske hade det inte blivit något företag om den där kommunbloggsfrågan aldrig ställts. Tack A! Rätt person, rätt fråga, rätt tidpunkt. Rätt helt enkelt.

I ärlighetens namn måste jag villigt erkänna att jag möjligtvis kan vara ett varnande exempel på egenföretagare som det trots allt gått ganska hyfsat för.
Jag har haft turen att möta ärliga och professionella människor under vägen som jag sedan knutit till mig i ett nätverk.Jag har träffat människor som inte har utnyttjat  min oerfarenhet men heller inte struntat i mig när jag senare bestämde mig för att faktiskt bli företagare lite mer engagerat och fullt ut.

De allra flesta har en affärsidé och en stark känsla för att"det här är min grej"! Man vill ha ett företag för att kunna få ut sin produkt eller tjänst. Problemet, nöten att knäcka, är att få ökad efterfrågan.

För mig var det precis tvärtom.

Jag hade ett varumärke och ett företag, som jag inte visste vad jag skulle fylla med för innehåll.  Jag hade ingen aning om bokföring, affärsplan, debet och kredit, moms och bokslut.
Jag hade ett namn. Och en blogg.
Och  en faktura ställd till kommunen.

Sammanfattning:

• Var flexibel! Lös situationer som uppkommer. Så länge ingen blir skadad kan man många gånger rätta till saker efterhand. Och måste du omprioritera för att kunna gå framåt så gör det.
• Var öppen! Plötsligt får du rätt fråga vid rätt tillfälle. Lyft upp den i ljuset och se om den är värd att ta tag i. Och din första affärsidé kanske inte är den som du kommer att jobba med senare. Stäng inga dörrar förrän du vågat kika in genom dem som öppnas på glänt för dig i uppbyggnadsfasen.

Granne med Selma denna vecka:

• Möte med författaren, som till sommaren kommer att släppa en bok om hur vardagslivet tedde sig på Mårbacka under 1920-30-talet. Jag har fått den stora äran att provbaka och fotografera de recept som kommer att finnas med i boken. Vi diskuterar igenom upplägget och jag får utkast från boken att läsa in mig på.
• Kontakt tagen och klartecken fått, från Mårbackas styrelse, gällande önskemål om att fotografera vissa av bilderna till boken inne på Mårbacka Minnesgård. 
• Arbetat några timmar med hemsidan. En grov planering över program och innehåll för 2014 ligger färdig.
• Har fått förfrågan från ett företag om ett sponsrat inlägg på bloggen. Ägnar två timmar åt att läsa in mig på företaget och bestämmer mig sedan för att tacka ja till erbjudandet. Gör ett utkast på blogginlägget och mailar för godkännande.
• Drar upp lösa riktlinjer inne i mitt huvud när det gäller tema-inläggen på bloggen. Kan jag skriva detta? Kan jag strunta i att skriva detta? Efter 1,5 h har jag det mesta ganska klart för mig. I alla fall i grova drag.
• Går igenom recept för provbakning under veckan som kommer.
• Läser in mig på bokutkastet.
• Ägnar en hel förmiddag åt bokföring. Verifikationer ska läggas in i dataprogrammet inför stundande momsredovisning.
• Besvarar mail och bokning.

Kram Sussie

Årets tema 2014

Sköna , lata, lediga dagar är snart vardag igen. I år känns det som att jag varit ledig i en evighet. Jag har haft tid att summera mitt företagsår och tid att blicka framåt och planera program och evenemang inför 2014.
Lite nytt blir det och en hel del man känner igen sig i också.
Jag brukar ju alltid ha ett tema på bloggen under januari/februari. Det kommer jag att ha i år också. Jag har funderat jättemycket på vilket tema jag ska skriva om. Det är inte så lätt. Kommer ni ihåg de här?

FÖRÄNDRING     HUSMORSTIPS     MILJÖ     UT OCH GÅ     ELDSJÄLAR

Årets tema kommer att vara:

Det finns många som är intresserade av företagande bland er som läser: Hur började det? Hur kom det sig att just du blev företagare? Hur funkar det egentligen? Hur ser en vanlig arbetsvecka ut för dig? Vad gör du mest?

Vanliga frågor som det kanske kan vara kul att veta svaret på. Under tisdagar under januari/februari kommer ni att få följa med mig "bakom kulisserna" som företagare. Om någon annan bloggare vill hänga på är det bara att göra det.

Du kanske inte ens har ett företag än men funderar på att starta ett. Häng på vettja! Det man vågar säga högt blir lättare verklighet.

Om ni berättar i kommentarsfältet att ni deltar så länkar jag till er blogg så att fler läsare hittar er.
Jag startar tisdagen den 7 januari men det är fritt att börja senare också.

Hoppas ni kommer att tycka om temat:

Kram Sussie

2014

Nix!
Jag gör ingen tillbakablick på 2013. Det har på alla sätt och vis varit ett väldigt bra år, men jag är mer framåtblickande som person överlag, så jag tänkte bara checka av förra årets lista mentalt. Jag inser att jag levt som jag förespråkade förra året. Jag har gjort det jag lovade mig själv att göra.

Här kommer istället 2014:s nya löften:

En dålig vana jag ska bryta
2014 ska bli året då jag lägger ifrån mig nycklar och mobiler på ett bestämt ställe när jag kommer hem. Så mycket frustration och tid jag kommer att spara när jag slipper springa runt på morgonen och ilsket leta efter sakerna.

En ny förmåga som jag skulle vilja lära mig
Jag skulle vilja springa en mil på 40 minuter. Så! Då var det sagt.

En god gärning jag vill göra
Jag vill fortsätta att göra små saker i vardagen för min familj och mina vänner. Oväntade saker som förhoppningsvis betyder en bättre dag för alla: fikastund med alldeles nybakade, fortfarande varma bullar, uppmuntrande ord till människor som förtjänar att bli uppmärksammade. Små saker med stor värme bakom.

En plats jag skulle vilja besöka
Destination betydelselös bara det är varmt, soligt, relaxande och innehåller bad.

En bok jag skulle vilja läsa
Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson

Ett projekt jag kommer att ta tag i hemma
Huset ska målas om under 2014. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om den kulör vi har, så det blir nog inget byte av den. Men man vet ju aldrig...

Motto för det nya året

Var rädda om er!
Låt 2014 bli ett bra år för oss alla.
Kram Sussie

Bergdala Studioglas

Vi har alla våra favoriter på julbordet. Mina blir färre och färre. 

Varmrätterna kan jag skippa helt, det räcker med sillen, laxen och frestelsen. 

När det gäller julgodis kan jag vara utan det också, bara jag får ris á la malta. Där har ni min jul:

sill

lax 

frestelse och 

ris á la malta

De små skålarna med blå kant från Bergdala har jag haft i tre år, och i år har de fått sällskap av en större skål från samma serie.

Det är vackert, det påminner mig om min pappa och skålarna gör att måltiden känns påkostad trots att det "bara" är gröt man serverar.

Alla mina skålar kommer från ArtGlassVista. Smidigaste sättet att få ta del av något jag verkligen gillar - vackert glas i alla former.

Kram Sussie

Julefrid

Ibland tror jag på ödet.

Igår var vårt internet svajigt hela dagen. Det blåste ordentligt så det var nog det som var orsaken

Idag har vi inget internet alls och när jag ringde och felanmälde sa de, att det är ett fel som sträcker sig över ett stort område, och därför är prioriterat.

Så bra.

Men sen sa de också att "på grund av julen så är det svårt att få tag i någon som lagar eftersom nästan alla är lediga. Räkna med att vara utan internet till den 27:e och gläds det eventuellt hoppar igång tidigare."

Oj då.

Dagens blogginlägg sker därför via mobilen.

Men.

Det gör inget. Julen är ingen datahögtid. Det får bli böcker, sällskapsspel och film istället. Varvat med mat, fikastunder, träning och vila.

Allra bäst.

En fridfull jul till er alla önskar familjen Eklund i Stavik.

Gör som vår katt HusAlf:
Slappa, njut och ta dagen som den kommer. Det blir jul även om man tar det lite piano.

Kram Sussie

Jultradition á la Granne med Selma

- Borde vi inte göra färdigt köksön till jul?
-NÄEJ! Inget renoverande i köket under jul! Nix! Stop! End of discussion! Jag orkar inte en jul till med sågspån, bräder och byggdamm blandat med julstädning, skinkkokning och pepparkaksgarnering.
- Men...
-Nej!

I en annan del av Sunne, vid en senare tidpunkt:

- Hur har du det så här före jul? Är det stressigt?
- Nej, inte ett dugg. Det känns så härligt! Julstädningen är klar, julpyntet är på plats, julklapparna så gott som klara. Vi har handlat grunden till julmaten så... helt underbart!

Jo jo!

TV-rummet ska flyttas upp.
Jag veeeet att det är min önskan som ligger bakom detta. Jag har önskat det i flera år.
Någon har tydligen börjat bygga när någon annan åkte till jobbet.

Så... Traditionsenligt blev det nu ändå en jul fylld av sågspån och byggdamm dagarna innan julafton.
Det känns tryggt och igenkännande.
Och roligt.

Fast det erkänner jag aldrig.

Kram Sussie

Saffranskaka och adventsfika

Tiden går fort i december. Det är redan tredje advent.
Dagens adventsfika består av saffranskaka med vispad grädde och hallonsås

Fatet gjorde jag av betong för några år sedan. Det funkar bra till dekoration om man lägger en papperstallrik under kakan så att den slipper komma i direktkontakt med fatet.

Frusna lingon får bidra till julfärgerna. Det blir så vackert med det röda tillsammans med den saffransgula kakan.

Den lilla julgransfoten är hopplös att sätta granar i, men som ljusstake är den ganska cool tycker jag.

En riktigt fin advent önskar jag er.

Kram Sussie

P.S Receptet på saffranskakan hittade jag hos Leila. D.S

En snäll Lucia

När jag var liten sa mamma:
- Din pappa är så snäll, så skulle du be honom ta ner stjärnorna, så skulle han göra allt för att försöka.

I morse kände jag mig lika snäll som pappa var.

Trots att jag inte skulle vara hemma när de andra gick upp eftersom jag behövde vara på jobbet tidigt, så tassade jag upp i ottan och bakade lussekatter.

En sprakande eld är lyx när luciamorgonen är mörk och kylig.

Man behöver ingen anledning för att vara snäll. Det behöver inte vara Lucia.
Det behöver inte vara så märkvärdigt.

Det räcker med en känsla som kommer inifrån.

Stor kram till er alla!

Sussie

Svarta juldetaljer

Idag ska ni få ännu ett tips på hur jag får tiden att räcka till, speciellt så här inför julen.
Jag julpyntar tidigt i kök, hall och sal. Det är klart till första advent.
Sedan julpyntar jag hela tiden fram till julafton. Ett rum i taget, lite då och då. Allt för att hinna njuta och slippa stressa. Det mesta pyntandet förekommer nog inne i huvudet, när jag tänker ut hur jag skulle vilja göra. Sen är det liksom "bara" att ställa fram sakerna  och hoppas på att det stämmer lika bra i verkligheten som i fantasin.

I fönstret uppe mellan rummen uppe är det svarta detaljer och levande ljus som gäller. Eftersom man förflyttar sig mellan våningarna hela tiden, och egentligen aldrig ska gå ifrån levande ljus, är det smidigt att sätta värmeljusen i glasburkar.

Den svarta stjärnan är egentligen ett fat av plåt som jag tycker passar  bättre som... stjärna. Det lilla svarta klotet längst till höger ska man lägga garnnystan i så att man lätt kan dra fram tåten utan att nystanet rullar iväg.

Raymond håller på att fixa med element under altandörren. Det innebär bök och stök. Dekoreringen i det stora rummet får vänta några dagar. Det passar mig bra för jag har ännu inte hunnit att tänka färdigt på hur jag ska pynta där.
Det är bara en liten snäll nisse som slagit sig ner i soffan än så länge. Tittar ni noga på bild nummer två i inlägget så kan ni ana honom om ni kikar i den runda blomformen..

Kram Sussie

Julkrona av mossa

Som bloggare får man ofta frågor från läsare som undrar om saker man skrivit om.
Jag får ofta frågor om såpade golv och mårbackapelargoner.
Men gissa vilken som är den absolut vanligaste frågan?

Den vanligaste frågan är tveklöst:

- Hur hinner du allt?

Standardsvaret är:

- Jag ser aldrig på tv.

Fast det är egentligen ett svar som endast stämmer till viss del. Jag ser visst på tv. Kanske lika mycket som andra människor, vad vet jag.

Hemligheten ligger i att jag ser på tv när jag själv vill. Vi har Canaldigital  , den inspelningsbara boxern.  Jag väljer alltså vilka program jag vill se, spelar in dem och tittar sedan när jag själv vill.
När barnen var små var detta perfekt! Inga middagar som blev avbrutna för att Bolibompa startade t.ex.

Och nu, med all reklam som programmen innehåller, är det underbart att kunna sätta på paus och sedan spola när reklamen kommer. Förr gick man på toa när reklampausen kom. Nu går jag på toa när jag behöver.

Tid är ju faktiskt det enda rättvisa här i världen. Vi har alla precis lika mycket tid oavsett ålder, kön, ekonomi eller annat. Kruxet ligger ju i hur vi använder tiden och vilka möjligheter vi har att kunna prioritera den.

Kram Sussie

~ Första Advent ~

Det är skönt med traditioner.
Det är skönt med sådant som är vant.
Om man hittar balansen kan man vila i dessa tillstånd.

Julduken, som barnens farmor broderade, skänker minnen, glädje och trevnad.

Kanel och äpplen ger doft som minner om andra jular.

De vita adventsstjärnorna inhandlades i Stockholm för många år sedan. Barnen var små och de tyckte stjärnorna var de vackraste de sett och något helt annat än halmstjärnorna där hemma.

-Mamma! Kan vi köpa pappersstjärnor istället för de där i gräs?  

I år har jag köpt två nya, vita pappersstjärnor till verandan. Enkelt, vackert.

Adventsgranen, den lilla söta bordsgranen, är pyntad med de röda filthjärtan som jag och barnen knåpade ihop en advent för länge sedan. Eller... ja.... i ärlighetens namn var det nog mest mamma som knåpade.

Kransar hör till för att höja adventsstämningen.

Traditionen med ett paket varje adventssöndag är också något som man aldrig blir för stor för. Barnen (ungdomarna) försäkrar sig varje år om att det även i år ska finnas en liten gåva under adventskalenderbonaden.

Jag älskar första advent.  Jag älskar traditioner och jag älskar känslan av samhörighet när familjen är samlad, när saffransbrödet är framdukat, och någon utses att tända det första ljuset.
Jag älskar det.

Kram Sussie

Student 2014

- Mamma!
-Mmmm.....
- Vet du?!
- Näej, vaddå?
- Vet du vad jag önskar mig i studentpresent?
- Näej.
- Jag önskar mig More av Erika Lagerbielke.

Av följande lilla konversation kan man få väldigt mycket information om barn, om förutsägbara svar och om god smak.

Barn ropar alltid "mamma" först - så att man ska svara, så att de vet att de blivit hörda. Barn ropar aldrig frågan direkt.

Och jag undrar vad som händer om man skulle svara "ja" på första frågan:
-Vet du?!
-Ja!
Måste prova någon gång...

Liksom jag tycker dottern om vackra glas. Erika Lagerbielke har designat glas åt Orrefors med namnet More. De är så fina! Och fast det är kristallglas kan man diska dem i maskin.

På Artglassvista finns glasen i 6-pack till ett jättebra pris. Vanligtvis brukar ju glas säljas styckvis eller i 4-pack.

Emma! Du kan sluta läsa nu!

För er andra kan jag berätta att beställningen är gjord. men säg det inte till Emma.

Kram Sussie